Tips och råd för kajakbygge

Senast uppdaterad den 11 januari 2021, 52 kommentarer

ytbehandla insidan | sittbrunn | däck/sittbrunn | ribba däck | sarg/fläns | fotstöd | limma ihop skrov och däck | knästöd | skädda/roder | luckor | däckslayout

Ytbehandla insidan:

Insidan behandlas på samma sätt som utsidan – med ett par undantag. Ersätt det mesta av slipningen med kraftiga tag med en välslipad rund sickel. Hoppa över tredje epoxyskiktet. En lätt vävstruktur i ytan eliminerar en stor del av slipjobbet (genom att träytan inte behöver vara lika jämn) och fungerar dessutom som halkskydd i den färdiga kanoten.

Ytbehandla insidan så snart utsidan är klar. Att ta en paus i bygget med ensidigt glasfiberlaminat leder ofta till formförändringar i skrovet och stora problem att få skrov och däck att passa ihop. Är en paus ändå nödvändig skall spantmallarna sitta kvar under tiden.

I kajaken är naturligtvis kraven på ytan betydligt lägre på insidan – utom kanske för den synliga delen i sittbrunnen. Se bara till att det inte finns några nivåskillnader mellan ribborna där det kan bli luftfickor under väven.

Väven lägger du lättast i korta bitar tvärskepps med början precis akter om innerstäven i förskeppet. Det är lättare att hantera flera mindre bitar på tvären än en lång från för till akter och risken för spänningar och blåsor är mindre. I ändskeppen är det enklast att lägga triangelformade småbitar på ömse sidor om innerstäven och en smal remsa över själva innerstäven – andra metoder brukar ge rynkor, veck, blåsor och luftfickor.

Dubblera väven i främre delen av det som skall bli sittbrunnen - där du sätter fötterna vid i- och urstigning. Häll epoxy längs botten och arbeta ut den. Var mycket försiktig när du arbetar epoxyn upp mot relingen – råkar du dra med väven bara en tiondels millimeter lyfter den till stora blåsor så fort du vänder ryggen till! Många byggare har lyckats bra med en korthårig mohairroller eller en skumroller till detta medan andra har fått problem med apelsinskalstruktur och luftbubblor efter rollern (eftersläta i så fall med en gummiskrapa). Jag har också provat att grundstryka med epoxi och sedan lägga i en tvärskeppsvåd i taget och släta ut med händerna (handskarna!) Det var svårt att helt få ut vecken (ett par fick jag skära upp och släta ut) men fördelen var att väven satt ganska fast när det blev dags att eftersläta med gummiskrapan.

Uppstår veck som inte går att släta ut kan du först prova med att skära i vecket med ett rakblad (vinkelrätt mot ribborna så att det inte uppstår en försvagning i skrovet) och sedan släta ut väven. Måste du skära längs ribborna bör du fylla i med en ny vävbit för att behålla tvärskeppsstyrkan. Återstår det blåsor och veck som inte låter sig slätas ut så här, är det bäst att lämna dem tills vidare. När epoxin härdat skär du bort dem och ersätter med ny väv.

Skräddarsy sittbrunnen

När du bygger sittbrunnssargen finns all anledning att lägga lite energi på att utforma den efter din egen anatomi och önskemål. Vid långturer tillbringar man åtskilliga timmar om dagen där. Det är inte kul att vakna varje morgon med stela muskler, eller att behöva sträcka på benen en gång i timmen för att inte få kramp i dem.

Sittbrunnens storlek

Det finns huvudsakligen två varianter på storlek – antingen är den så liten som möjligt eller så stor att den är lätt att komma i och ur utan att balansera på akterdäck.

Det förra innebär storlekar kring 53x38 cm. Knäna hamnar då under däcket och kontakten kropp/kajak blir mycket bra. Det lilla hålet gör det lättare att hålla sittbrunnen torr och minskar risken att vatten blir stående i kapellet. På vintern blir det varmare i kajaken med mindre exponerad kapellyta. Många tycker att sittställningen blir bekvämare när inte knäna skaver mot sargkanten och man inte är låst till ett par fixerade knä/lårstöd. Nackdelen är att i och urstigning blir lite knepigare, och man måste sitta på akterdäcket och glida ner med raka ben med paddeln som stöd i vattnet. Men man lär sig tekniken snabbt och det finns inga nackdelar därefter. (se även information om sittbrunnsstorlek )

Stor sittbrunn brukar vara kring 80x40 och innebär att det är lätt att kliva i och ur – man sätter sig direkt på sitsen och lyfter sedan in benen. De flesta nackdelarna finns det bot för. Ett par välplacerade knästöd förbättrat kontorllen över kajaken och underlättar roll. En bit liggunderlag i kapellet hindrar att det trycks ner av vatten eller kyler. Däremot är det svårt att få ett stort kapell lika tätt som ett litet.

Oavsett vilken storlek du föredrar skall du sitta med ryggen minst 10 cm från sargens akterkant.

De flesta kajaker har numera stort sittbrunnshål med knästöd – en välfungerande kompromiss som tillfredställer de flesta. Men bygger du en kajak för avancerad paddling har en liten sittbrunn många fördelar.

Vill du finlira med måtten, kan du bygga en enkla sittbrunnsdummy att testa dimensionerna i. En bit spånskiva med utsågat hål, fäst i rätt höjd och lutning på ett par brädor. Prova att du kan lyfta ur knäna om du vill ha en stor sittbrunnsöppning, eller att du kan glida upp på akterdäck om du vill ha en liten. Passa på att mäta ut var du behöver ha ett fotstöd (glöm inte 10 cm marginal bakom ryggen!).

När du sedan ritar upp sittbrunnsformen tänk på att runda den hela vägen – inga raka partier som kan ge dålig kontakt med kapellets gummiband.

Knästöden provar du enklast ut på plats när kajaken är färdig. Beskrivning finns längre ner på sidan.

Däck och sittbrunn:

Såga ut däckslinjen på formspanten och sätt tillbaka dem i båten på rätt ställe. Fixera dem med en tunn spik genom relingen. Tejpa relingskanten och ovankanten på formspanten så att inte däcket limmas fast av misstag.

Sedan finns två varianter: antingen att göra sittbrunnssargen på en separat mall (utsågad i tjock spånskiva, 22 mm), montera den på plats på formspanten och passa in däcksribborna efterhand mot sargen (med fördelen att sargen kan göras klar i förväg och spara tid vid däcksbygget), eller att ribba däcket som en helhet, såga ut sittbrunnshålet och bygga sargen på plats. Båda metoderna fungerar alldeles utmärkt. Mina kajaker från de senaste åren har alla sarg laminerad i glas- och kolfiber och byggd direkt i det färdig ribbade däcket.

Bygger du sargen i det färdiga däcket kan det vara en bra idé att montera en dummy (utsågad i tjock spånskiva) på sittbrunnens plats. Det underlättar att få däcksribborna att ansluta snyggt till den kommande sittbrunnssargen. Dummyn (eller den färdiga sargen) monteras på spantmallarna och mäts in noga. Oftast kommer den att sitta över två mallar. Gör du en så liten sittbrunn att den bara får stöd på en spantmall, får du improvisera – ett par stödribbor i för- och akterkant, en extra spantmall eller något liknande.

Själva sargen/flänsen kan byggas på många olika sätt. Här är några förslag:

1. Vertikal strip

   Passar till alla däck, lättbyggd, men tar lite tid att pussla ihop. Såga ut sittbrunnshålets form - från ritningen eller efter egna mått - i tjock spånskiva. Tejpa kanten. Häfta småbitar av bordläggningsribba (6-8 cm långa) stående runt kanten. Pensla på epoxy. Tag bort häftorna, slipa, lägg på väv/epoxy. Montera sargen på formspanten i kajaken.
   Ett alternativ är att häfta ribborna på plats direkt i det utsågade hålet i däcket (Ulf Johansson gör det snyggare än de flesta).

2. Plywoodsarg:

   Passar kajaker med plant eller V-format däck. Mycket lättbyggd sarg som var vanlig förr. Såga ut sargen i plywood i symmetriska halvor till ca 16-18 mm tjocklek (t ex 2x9 mm eller 4x4 mm). Sargen bör vara 15-18 mm bred och limmas direkt på plats på däcket.

3. Laminerad sarg:

   Passar alla kajeker. Kräver tillgång på fanér. Mycket elegant. Bygg en form av träklotsar på en spånskiva. På denna lamineras (limmas) sedan flera lager tunn fanér (mahogny, gran, furu etc). Den färdiga tjockleken bör vara 4-5 mm. Skarven läggs lämpligen framme i spetsen mot en vertikal list, som sitter kvar i den färdiga sargen. Flänsen kan sedan vara laminerad av ett antal smalare fanerremsor eller en plywoodtopp.

4. Basad sarg:

   Passar alla kajaker. Det klassiska sättet att bygga sarg. Bygg en form på samma sätt som för den laminerade sargen. Utgångsmaterialet är mahogny eller ask, sågad och hyvlad till ca 2200x100x4 mm. Ånga eller koka (basa) virket tills det blir mjukt, böj det snabbt runt formen, fixera med tvingar och låt det sitta tills det är helt torrt. Limma en vertikal list i förkanten av sargen.

5. Försänkt sarg:

   För den här sargkonstruktionen bygger du däcket helt klart först och sågar upp sittbrunnshålet.

   Skär av skummaterial (styrofoam, polyester- eller uretanskum el likn) ut en ring som limmas runt hålmarkeringen (några mm utanför markeringen). Ringen kan vara ca 15-20 mm hög och ca 60 mm bred. Runda och fasa profilen som på bilden med sandpapper. Fäst den mot däcket med dubbelhäftande tejp eller snickarlim.

   Bygg sedan upp med glasfiberremsor och epoxi över formen – det behövs 12-14 lager 160 grams väv för tillräcklig styrka. Ett alternativ är att börja med en kolfiberlager, därefter 8-9 glasfiberlager, ytterligare ett kolfiber och på toppen ett glasfiberlager (det översta glasfiberlagret är till för att slipa i så man inte förstör kolfiberytan – slipad kolfiber ser ut som ett lager sot!).

   Med en överhandsfräs och med det utsågade hålet som styrning fräser du från ovansidan bort virket över kanalen (se till att hålets kanter är jämns så att fräsen inte kopierar eventuella ojämnheter til sargens ytterkant). Gräv bort skumformen och slipa rent med sandpapper. Runda kanterna med sandpapper eller med en hålkälsfräs.

   Om bara glasfiber används kan det bli snyggt att måla både sarg och kanal.

Ett lite enklare alternativ är att montera skumformen på ovansidan av däcket och bygga en uppstående sarg.

På mina senaste kajaker är akterskottet välvt och anslutet till sargen. Det blir en mycket komfortabel sittställning med flera fördelar: bekväm bakåtlutning vid rollar, minskad vattenvolym i sittbrunnen efter en wet exit och mycket lätt att tömma sittbrunnen. Ett sådant skott kan lamineras på en enkel skumform.

Ribba däcket

Börja ribba däcket med en noga injusterad centrumribba – viktigt för symmetrin. Vill du snobba kan mittribban vara av mahogny, körsbär eller annat trevligt träslag. Sedan fortsätter du med en ribba som följer relingen. Såga till den i ändarna så att den ansluter till mittribban (mittfisken) på samma sätt som du formade de sista ribborna på botten. Fortsätt in mot mitten. Precis som på botten limmar du ingenting förrän du är klar med hela däcket.

Fär de allra flesta kajakmodeller är det lämpligt att inte försöka lägga ribborna i en längd från för till akter. Det resulterar ofta i en ful puckel framför sittbrunnen och en lika ful grop bakom. Kapa ribborna någonstans i den blivande sittbrunnen, så blir det både enklare och snyggare.

Några byggare har fäst däcksribborna med smältlim mot formspanten istället för att häfta – och sluppit klammerhål i däcket. Vill du försöka, bör du tejpa spanten med silvertape - packtejp eller maskeringstejp håller inte för värmen från smältlimmet. Att limma ribborna en i taget och hålla dem på plats med tejp eller limklämmor ger bättre resultat, men ökar byggtiden rejält.

Mot sittbrunnssargen sågar du till ribborna med så god passform som möjligt. Behövs det kan du sätta en häftklammer genom sargen och in i ändträet på ribban för att fixera den.

För kajaker med valdäck – Smart, Kavat, Nomad, Njord, Frej med flera – behövs ett par smala ribbor i övergången mellan däck och skrov. Ritningen visar hur.

Tag bort alla häftor, slipa och ytbehandla på samma sätt som utsidan av skrovet.

Sittbrunnssargens fläns

Har du ribbat sargen med vertikal ribb är det dags att fundera på fläns nu. Även den kan naturligtvis åstadkommas på en mängd olika sätt – med hjälp av ribbor, plywood, fanér, laminerad av tunna strips eller i glas- och/eller kolfiber. En enkel variant är att såga ut den i två halvor ur 4 mm mahogny-, björk- eller furuplywood. För att kapellet skall sitta på plats och hålla tätt bör flänsen sticka ut minst 15 mm över sargkanten (gärna 20 mm med nylon- eller aquathermkapell).

Men först skall sargkanten kapas till rätt höjd. Kommer du att paddla huvudsakligen med kapellet på plats bör sargen vara ganska låg (rekommenderas) - ca 15 mm i akterkant i akterkant och sidor och upp till 20-25 i förkant. En låg kant skvätter mindre och är inte ivägen för paddeln vid låg paddelföring. Den som däremot paddlar mest i lugna vatten och inte alltid använder kapell kan med fördel höja sargen till 40-50 mm för att minska risken att tillfälliga svallvågor letar sig över kanten. Rita ut din valda höjd +3 mm i säkerhetsmarginal på utsidan av sargen. Såga av längs linjen. Titta nu noga på sargen från alla håll. Ser den jämn och snygg ut? Slipa annars överkanten tills du är nöjd.

Lägg en bit plywood – den blivande flänsen – över hålet och rita längs ytterkanten av sargen (har du byggt sargen på en separat mall kan du använda denna som form även för flänsen). Rita sedan en linje 20 mm utanför den första. Gör du sargen i två halvor går det inte åt så mycket plywood. Såga ut flänsen och prova den på plats. Ser det bra ut kan du limma dit den. När epoxyn härdat slipar du innerkanten jämn och rundar den till ca 4 mm radie. Jämna och runda ytterkanten. Spackla hålkäl mellan däck, sarg och fläns (flänsen måste tåla hård belastning när kapellet tas av och på och i samband med räddningsaktioner till havs). Spackla med tjock epoxy och forma med t ex en glasspinne. Lägg in två remsor glasfiber i epoxy som armering. Ett snabbt och elegant sätt att åstadkomma en bra hålkäl är att trycka in en sträng tjock epoxy och två epoxyindränkta glasfiberremsor under flänsen och över det hela kränga en smal cykelslang (racingslang). Till sist pumpar man upp slangen så att den pressar ut epoxyn till en snygg och jämn hålkäl. Lägg lite plast (en sönderklippt bärkasse) mellan väven och slangen så att den inte limmas fast.

Lägg dubbel glasfiber även på ovansidan av flänsen och ner över insidan av sargen. Lyft av däcket, vänd det och behandla undersidan på samma sätt som insidan av skrovet. Dubblera väven runt om sittbrunnshålet. Dubblera väven ca 40 cm bakom sittbrunnen (eftersom man ibland sätter sig där i samband med räddningsaktioner eller vid i- och urstigning om man har litet sittbrunnshål). Lägg dubbla glasfiberremsor över kanten mellan däcket och sargen.

Fotstöd:

Fotstödet är bra att planera/bygga innan däcket limmas på plats – det kan vara svårt att komma åt sedan. De måste sitta på precis rätt avstånd för att fungera – det skall finnas plats att räta ut benen helt men du skall ändå ha trampdynor och tår mot fot-stödet när knäna trycks mot däcket eller knästöden. Det måste vara mycket stabilt – vid kraftpaddling och paddling i grov sjögång kan belastningen bli stor.

Är det bara du som skallanvända kajaken är det bäst att kombinera förliga skottet och fotstödet – ttll exempel en 10 mm skumskiva med ett fotstöd i 12 mm trä limmat mot de översta 10-12 cm. I en kajak utan skott kan fotstödet varas en träskiva, ca 15 mm tjock och 12 cm hög, limmad mot undersidan av däcket (förstärkt med glasfiberremsor). Rätta placeringen av fotstödet finner du om du sitter på golvet med ryggen mot väggen och fötterna vinklade 90º upp. Mät avståndet mellan vägg och fotblad och lägg till 10 cm. Detta blir nu avståndet från sargens akterkant till fotstödets akterkant. Såga ut fotstödet enligt ritningen och limma fast det.

Vill du däremot ha ett justerbart fotstöd är det enklast att köpa färdiga aluminiumskenor med flyttbara fotplattor (finns från de flesta kajakförsäljare). Alternativt kan du experimentera med ribbor med sågade spår för fotstödet. Tänk bara på att fotstödet måste tåla ganska hård belastning när paddeltekniken förfinats så långt att kroppens alla muskler utnyttjas. Det får inte heller vara ivägen vid packning om du bygger utan luckor.

Rodermanövrering

För eventuell rodermanövrering är VKV:s gamla typ av roderok bra, därför att det då finns ett rejält fotstöd att arbeta mot. Av samma skäl ogillar jag keepers – dels kan man inte använda benen i paddlingen utan att kajaken jazzar med aktern, vilket för mig leder till kramp i benen vid längre paddlingar (förmodligen till stor del en vanesak – men faktum kvarstår att de som har keepers generellt har ett i samband med långturer irriterande behov att gå iland och sträcka på benen lite väl ofta) och dels är de flesta keepers så små (för att underlätta packning i kajaker utan skott) att det finns en risk att man missar med foten (antagligen också en vanesak) i ett stressigt ögonblick med ett högt stöd i en brytande våg.

Pedaler trivs jag inte heller med – visserligen kan man ta spjärn med fötterna med det är bara hälarna som har stöd. Det känns som att cykla med pedalerna på hälarna istället för på trampdynan (vadmusklerna förblir omotionerade och brukar göra sig påminda efter ett tag).

I en kajak utan luckor måste fotstöd/roderreglage antingen vara lätt löstagbart eller sitta så högt att det går att skjuta in packning under. För paddlingen är det ingen nackdel med ett högt placerat fotstöd. Precis som vid cykling används vadmusklerna bättre med trampdynan på fotstödet än om fotstödet hamnar mot hålfoten eller hälen.

Roderoket är stökigt att plocka i och ur vid lastning – där får keepers en pluspoäng. Men eftersom man tillbringar betydligt mer tid paddlande än packande och att kvalitetsaspekten väger tyngre under paddlingen så hade jag valt roderok. Jag tycker också det är viktigt att rodret går att lyfta upp på akterdäck i samband med landningar mm.

Ett alternativ är surfskipedaler: enklast i form av en tunn plywoodskiva med utsågade pedalblad (alternativt en laminerad skiva kolfiber). De får fördelen av att vara återfjädrande så att rodrets nollställs om man släpper pedalerna.

Däcksbeslag

Det finns färdiga linbeslag att köpa och mängder med tips på internet om hur man kan tillverka egna. Det här är min favorit: nersänkta i däcket, enormt starka och snabbt och enkelt byggda.

Limma ihop däck och skrov

Lägg däcket tillbaka på rätt håll på båten. Fäst på några ställen med tejp och kontrollera noga att passformen är perfekt. Det uppstår ibland spänningar under limningen av sittbrunnen. Ibland kan tejpen behöva kompletteras med en packrem eller ett tillfälligt stag mellan relingarna.

Är formen rejält fel (kan uppstå om det går för lång tid mellan ytbehandling på insida och utsida eller om temperaturen eller luftfuktigheten ändrat mycket innan ytbehandlingen blivit symmetrisk) är det bara våld som gäller. Spännband, träkilar, invändiga stag - vad som helst som kan tvinga ihop skrov och däck. Du kan ta i hur mycket som helst – det håller (och skulle det inte göra det – vad har du att förlora?). I extrema fall kan det vara nödvändigt att sätta tillbaka spanten, dra spännband runt varje spant och laminera glasfiber från reling till reling mellan spanten för att stabilisera formen. Även om du behöver ta i ordentligt har detta ingen betydelse för styrkan i den färdiga kajaken.

När allting stämmer blandar du en omgång ganska tjockflytande epoxy (blandad med slipdamm eller mikrofiber). Lyft däcket några cm med mellanlägg och lägg en sträng lim på relingskanten. Lägg tillbaka däcket och fäst med klammer, tunna spik eller armerad packtejp tills epoxyn härdat. Torka omedelbart bort överflödig epoxy i skarven (på insidan slätas den ut med fingret (plasthandske!).

När epoxyn härdat slipas fogen jämn och rundas till 6-7 mm radie. Klipp glasfiberremsor, ca 5 cm breda (eller använd färdiga remsor på rulle), och lägg över skarven så att den första går 3 cm ner på skrovet och 2 cm upp på däck och den andra går 2 cm ner på skrovet och 3 cm upp på däck. Pensla med ren epoxy. Förstärk hela skarven på detta sätt.

Slipa och pensla på ny epoxy tills skarven har samma finish som resten av skrovet. Förstärk sedan skarven på insidan på samma sätt så långt du når från sittbrunnen (eller hålen i däcket om du bygger med luckor).

Så här går det lättast. Lägg kanoten på sidan. Klipp till meterlånga remsor, rulla ihop dem och doppa dem i epoxy. Börja så långt akterut du når och med handen (plasthandske!) rulla ut remsan längs skarven och jämna till. Sedan börjar du förifrån att rulla ut nästa remsa och låter dem överlappa i mitten. (Det finns ingen anledning att försöka manövrera ut remsor längre ut i stävarna än så här. Påfrestningen på skarven blir mindre ju längre från sittbrunnen man kommer och ju smalare kanoten blir). När epoxyn härdat jämnar du till skarven med grovt sandpapper.

Knästöd

Har du stor sittbrunn behävs knästöd. Dessa provar du enklast ut på plats när kajaken är färdig. Sätt dig i kajaken, fäst tillfälliga knästöd i plywood med limklämmor eller skruvtvingar och prova så att du dels har bra stöd för knäna och nedre delen av låret (viktigt!) men också bekvämt kan lyfta ur benen vid sidan av stödet. Kan du forma dem så att du kan jobba med benen mellan knästöden vid kraftpaddling är det en fördel (med ordentlig vridning i midjan går det bra även om utrymmet mellan knästöden är litet).

När du har hittat rätt läge på knästöden är det dags att forma kontaktytan. Du bör du ha stöd för ca 15 cm av benet ovanför knäet för att inte trycket skall hamna på knäskålen. När du är nöjd limmar du dit stödet och polstrar det med liggunderlag eller självhäftande neopren.

Stöden på bilden är enkla men fungerar utmärkt, men naturligtvis kan man göra dem snyggare: utskurna i massiv trä eller laminerade över en rundad form (till exempel en flaska). Men grundprincipen är sund – prova ut dem på plats så att de verkligen fungerar. Många köpekajaker passar uselt för dem som inte råkar ha exakt samma benlängd som konstruktören.

Skädda/roder

Kajakens kursstabilitet styrs till stor del av akterns utformning – antingen av skrovets form eller med en pålimmad fast skädda. Finns en fast skädda på ritningen innebär det att kajaken sannolikt inte fungerar speciellt väl utan denna skädda.

En fast skädda är alltid en kompromiss – den fungerar optimalt bara under vissa kombinationer av fart, vind- och vindstyrka. Oftast återstår lite upplovning som får kompenseras med paddelteknik. Men med merparten av kursproblemen eliminerade fungerar det ofta bra och är en enkel lösning. De av mina kajaker som är ritade med fasta skäddor har normalt ett kraftigt språng som gör att skäddan kan sitta så att den inte tar i marken när kajaken ligger på platt mark. Därför är den ganska bäl skyddad även vid grundstötningar.

En justerbar skädda är bättre men mer komplicerad att bygga och att sköta. Den kan justeras så att kajaken är neutralstyrd oavsett fart och vind. Placeringen är en kompromiss – längre föröver är den mera effektiv i surf (ingen risk att den hänger i luften bakom vågen) men inkräktar på packutrymmet, och motsatsen för en skädda placerad långt bak. Eftersom jag gillar små och lätthanterade kajaker brukar jag sätta skäddan långt bak och accepterar att den någon enstaka gång kan hamna i luften. För att montera en skädda långt bak kan man utan problem kapa en bit av innerstäven (skäddboxen gör samma nytta).

Fast skädda

Bäst är att limma på den fasta skäddan när skrovet är ytbehandling (glasfiber/epoxy) är klar men innan det lackas. Då kan skäddan slitas loss vid en olyckshändelse utan att ytbehandlingen under skadas.

Måtten tar du från linjeritningen. Formen är inte kritisk, men ritningen ger ett välfungerande alternativ. Såga ut den ur plywood. Jag använder 9 eller 12 mm plywood som jag tunnar till ca 4 mm i underkant. Det går även bra att använda 6 eller 4 mm plywood, men räkna då med att limma dit en ny skädda då och då om du inte är väldigt rädd om den. Hyvla och slipa den strömlinjeformad (förkanten skall vara rund och akterkanten uttunnad till spetsform) och limma den på plats med tjock epoxy. Var noga med att sikta in den korrekt. Säkra den med maskeringstape tills epoxyn härdat.

Justerbar skädda

En justerbar skädda kan antingen vara en köpt skädda/skäddbox (finns från flera kajaktillverkare) eller byggas från anvisningar på ritningen eller pdf-filen här eller någon av alla de skäddkonstruktioner som kan hittas på internet. Min skiss visar en enkel konstruktion med få delar: en plywoodskädda, en lina och en bit gummilina – pålitlig, lätthanterad och lättreparerad om det skulle hända något. Men en del gillar inte att manövreringen sker synligt uppe på däck. Det finns mängder av sätt att komplicera och försköna…

Skäddan görs av plywood – gärna 12 mm som formas hydrodynamiskt rätt (NACA-profil – rundad förkant, tunn akterkant). Bra är att såga lätthål och fylla dessa med uretan- eller polyesterskum. Alltihop kläs sedan med ett par lager glas- eller kolfiber. Skäddboxen kan göras i tunn plywood – 4 mm räcker väl – med formbitar runt kanterna. Ett par lager glasfiber på insidorna skyddar mot slitage.

Skäddboxens passform bör vara ganska bra för att inte ge onödig turbulens. En till två millimeter på var sida om skäddan är tillräcklig marginal. Ett tips är att sätta tunna ”brickor” utskurna ur liggunderlag på båda sidor om skäddan. Det innebär dels att friktionen kommer där den skall (vid skäddan istället för i linor eller vajer) och dels att den blir tyst (inget klonkande i vågorna).

En enklare men välfungerande skädda,som deesutom kan eftermonteras på en färdig kajak är denna (här på Rune Eurenius' Hunter).

Sedan återstår bara den slutliga ytbehandlingen, som finns beskriven efter kanadensaravsnittet – och några utrustningsdetaljer som du bygger efter skisserna i ritningssatsen eller efter eget huvud - handtag, sits, svankstöd, däcksbeslag och paddel.

Roder

Rodret är det mest sofistikerade (i ordets ursprungliga betydelse; förkonstlade) sättet att styra en kajak. Rodret dök upp på kajaker i samband med att den moderna tävlingskajaken utvecklades.

Konstruktörerna jagade snabbhet och offrade många andra kvaliteter – manöverbarhet, vakningsförmåga, sjösäkerhet, förmåga att hålla vattnet utanför relingen m.m. Ett roder blev enda möjligheten att hålla fartmonstret på rätt kurs och slätvatten blev den naturliga tävlingsplatsen.

Precis som inom andra sporter (segling och bilsport t.ex.) dröjde det inte länge förrän racingpåhitten var standardutrustning även på vanliga kajaker. Och ur detta kom naturligtvis en generation paddlare som inte längre kunde hantera sin kajak utan roder – och ett gäng konstruktörer som inte kunde eller ville rita lätthanterade kajaker.

Oavsett min tämligen njugga inställning till roder (och andra komplikationer) finns några situationer när ett roder är precis rätt medicin. Kajaker som är svåra att svänga – beroende på stor längd, rak köllinje och/eller utdragna stävar med liten volym – är en sådan (fast den som är road av kajakakrobatik kan svänga genom att luta kajaken istället).

Tvåmanskajaker går att klara för ett väl samtränat och tekniskt skickligt par, men för de allra flesta är rodret en synnerligen stor hjälp. Som nämnts ovan är preferens för vingpaddel också ett tungt vägande skäl för roder. En kajak med hjälpsegel manövreras bäst med roder. Surfskiskroven bygger helt på att ett effektivt roder tar över både kurshållning och styrning.

Ett underliggande roder är bäst om man bara ser till girfunktionen. Det jobbar i relativt ostört vatten, undersidan av skrovet styr vattnet över roderbladet och det klarar sig därför med liten yta och därmed liten friktion. Allra bäst är om det finns en fast skädda framför rodret – det minskar turbulensen vid stora roderyrslag. Men den stora nackdelen är naturligtvis att rodret sitter fullständigt oskyddad och gör kajaken hopplös att hantera på grunt vatten i allt utom stiltje.

Akterhängt roder

Släprodret behöver större yta för att fungera och skapar mycket mer turbulens men är genom sin tålighet det enda vettiga alternativet för en tur- eller långfärdskajak. Men se till att rodret går att fälla upp helt ur vattnet – helst skall det kunna parkeras på akterdäck. Roder som i ”uppfällt” läge släpar i vattnet är rena skämtet – de är lika mycket ivägen vid backning som när de är nerfällda, de skapar friktion och turbulens oavsett läge.

När man köper eller bygger ett roder finns flera saker att tänka på: Rodret måste vara starkt nog att tåla grundstötningar, kollisioner, överbrytande sjö mm. Det måste vara lätt att serva – går det till exempel att byta roderbladet ute på en obebodd kobbe? Är det lätt att byta en trasig lina?

Styrfunktionen bör gå att kombinera med ett fast fotstöd – med bara pedaler eller rorpinne är det svårt att undvika att pumpa rodret när man tar i med paddeln. Och som sagt, helst ett parkeringsläge uppe på akterdäck när det inte behövs.

Integralroder för motions-och tävlingskajaker

Ett integralroder innebär mindre friktion och turbulens än andra typer av roder och är bättre skyddat mot skada. Ritningen ovan är en skiss – jag har ännu inte byggt något sådant roder. Förmodligen kommer oförutsedda problem att dyka upp under byggets gång. Ritningen avser Jehu och är i skala 1:2. Den kan lätt anpassas till andra kajaker.

Tänkt arbetsgång: Bygg rodret när skrovet är klart och ytbehandlat in- och utvändigt, men innan däcket läggs på. Rita roderkonturen på skrovet och såga efter den horisontella linjen fram till axelcentrum. Markera cirkelradien på botten och såga med ett smalt sticksågblad i rätt vinkel. Såga ut plywoodtoppen till rodret med rätt diameter i förkant. Montera den tillfälligt på plats. Tejpa eller häfta en tunn kartong eller plastbit som form runt förkanten. Tag bort plywoodtoppen igen och lägg ett par glasfiberremsor i epoxi på insidan av formen, tejpa kanten på toppen, sätt tillbaka de och låt härda. Bygg upp på insidan med ytterligare 4-5 lager glasfiber. Sätt i träklotsen för axeln och limma toppen på plats.

Såga till och limma in motsvarande plywoodbit skrovet. Ytbehandla alla trä- och plywoodbitar. Fixera rodret på plats (eventuellt med ett par tillfälliga skruvar genom plywoodbitarna), lägg ett par skikt plast (t ex plastfickor) över rodrets förkant och med detta som form plasta upp skrovets innerform.

Limma en stödklots för roderaxeln i skrovet. Borra sedan exakt lodrätt genom stödklots och roder. För ned en roderaxel, lossa skruvarna och kontrollera att rodret kan röras fritt. Slipa annars ytorna.

Borra upp hålet i stödklotsen och limma fast röret (rugga först ytan med grovt sandpapper). Borra hål för låsdubben (kan vara t ex en 2,5 mm mässingsstång) i axeln och genom rodret. Fila en styrtapp på axelns övre ända. Såga ut ett roderok i aluminium eller mässing. Borra och fila ut ett spår för styrtappen och ett hål för fjädersprinten.

Fyll rodret med uretanskum – borra hål i plywooden (ca 20 mm Ø) och spruta in vätskan. Skär bort överflödet när den expanderat färdigt.

Bygg däcket med en inspektionslucka över roderarrangemanget. Montera rodret så här: Håll rodret på plats med en nylonbricka över axelhålet. För ner axeln och knacka in låsdubben. Montera roderoket och lås med fjädersprinten. Montera styrlinoma och stäng luckan.

Luckor

Enklare kajaker (t ex Kavat, Smart) kan byggas utan luckor och skott – enklare, billigare och mer pålitligt. Men när kajakerna blir med utvecklade och mångsidigt användbara bör de ha både luckor och skott. Skall kajaken kunna rollas blir akterdäcket så lågt att det aktra lastutrymmet blir oåtkomligt genom sittbrunnen, mer krävande användning än korta turer hemmavid kräver säkerheten av täta skott, och effektiv långfärd underlättas av man inte behöver rota fram packningen genom sittbrunnshålet med hjälp av snören och paddel.

Enklast är att montera färdigköpta lucksystem (t ex Kajaksports lätta plast/gummiluckor). De är täta, enkla att hantera och lätta att öppna/stänga. De är aningen tyngre än luckor utsågade i däcket, och kanske inte lika snygga (om man inte väljer att se dem som konstrasterande designelement mot det ljusa träet ;-) 

Platsbyggda luckor görs genom att man monterar balkar på undersidan av det som skall bli luckan och sedan sågar ut den. I hålet monterar man en sarg – laminerad på plast eller enklare i plywood – och på sargen en tätningslist. Björn Welin har en snygg lösning.

Här finns mer om luckmontage.

Däckslayout

Däckslayout är till stor del en fråga om tycke och smak, användning, ambition mm. Vissa allmänna krav bör dock vara uppfyllda.

1. Det skall gå att fästa karta/sjökort och kompass.

2. Det bör finnas linor runt däckskanten för att underlätta vid räddningsmanövrer – en våt kajak i sjögång är hal som en ål.

3. Beslag på däcket bör sticka upp så lite som möjligt och vara mjukt rundade – dels för att det inte skall skvätta om dem , dels för att man inte skall skära eller skrapa sig på dem i samband med räddningar.

4. Eventuell lucka på fördäck bör vara nerfälld i däcket – annars blir man duschad i motsjö

5. Det bör finnas gummilinor för lättåtkomlig däckslast (extrapaddel, regnjacka, paddelflottör, pump , nödraketer, dricksflaska, kniv etc) inom räckhåll.

6. Undvik stävbeslag i form av en repögla. Om kajaken snurrar i bränning kan den som håller klämmas fast med allvarliga skador som följd. Ett trähandtag i en kort lina är säkrare. Även korsade linor i fören fungerar bra – gillas dock inte av brittiska BCU ;-) 

Karta/sjökort

Med sittbrunn i måttlig storlek kan sjökortet fästas framför sittbrunnen. Tre tvärgående gummilinor håller en kartficka i A3-storlek. Är sittbrunnen stor hamnar sjökortet för långt fram – bättre kan då vara att fästa kartfickan i kapellet (limma eller sy fast fästpunkter).

Kompass

Den vanligaste kajakkompassen, Silva 70 (eller någon av ”the look-alikes” från konkurrenterna) monteras normalt ganska långt fram på däcket för att synas utan att man behöver sänka blicken (någon enstaka paddlare kan råka ut för sjösjuka om han eller hon behöver flytta blicken mellan horisonten och kompassen). Nackdelen är att man inte når den för handpejling eller för att plocka bort den i samband med räddningar.

Mindre kompasser (t ex Sestrel Clearsight eller Suunto Orca) kan monteras nära sittbrunnen för att vara lätt tillgängliga.

Här är några idéer.

Beslag

Sätter du handtag i stävarna måste de förankras rejält. Förr eller senare lyfter någon den fullastade kajaken där. Långa skruvar (maximal längd utan att gå genom) ner i innerstäven är minimum. Det allra bästa är att borra för stora hål och fylla dessa med epoxi som får härda. Därefter borrar du hål i epoxin, gängar och monterar stävbeslaget med maskinbult.

Linfästena kan göras på många sätt. Bara fantasin begränsar. Enklast är att köpa färdiga beslag från VKV eller någon annan tillverkare, men roligare är att göra själv. Här är några varianter.

Svarvade träpärlor i bok eller björk kan köpas i hobby- eller leksaksaffärer, eller beställas från t ex Panduro Hobby.

Se till att det inte finns några vassa bultar eller muttrar på undersidan av däcket där du skall ha knäna.

Ett par andra varianter:

Nersänkta beslagNylonband

Lätta och eleganta linbeslag

Från Henrik Maroske i USA kommer den här idén till beslag. Jag har testat på mitt senaste bygge och tycker att de är bättre än allt annat jag provat – snabba att bygga, låga och eleganta och urstarka.

Gör så här: Borra två 10 mm hål ca 25 mm från varandra. för varje beslag

Skär till 10 cm bitar plastslang (oarmerad PVC-slang) med 10 mm ytterdiameter och trä in styv lina i slangbitarna (för att hålla formen på dem när de böjs).

Trä in slangbitarna i hålen i däcket. Lägg in ett antal (6-8 st) bitar glasfiberväv (ca 10x10 cm) genom slangöglan. Dra ner slangen till däcket och släta ut glasfibern mot däcket.

Arbeta in riktligt med epoxi i väven. Lägg ytterligare 3-4 bitar glasfiber över hela det blivande beslaget, arbeta in epoxi och jämna till. Några remsor maskeringstejp över alltihop kan hjälpa till att hålla formen så att inte epoxin rinner ut på däcket.

Slipa rent och vänd däcket. Drag ut linan. Skär av ena slangänden jäms med däcket och drag med en tång ut slangen. Bråkar slangstumpen, kan det hjälpa att blåsa lite varmluft med en hårtork för att mjuka upp den.

Pensla försiktigt epoxi på ändträet i hålet. Beslaget är färdigt.

Fler ideer 

Fler idéer finns på "Tips från byggare" och på "downloadsidan".

Dekaler

Vill du göra egna dekaler till kajaken eller kanadensaren är det detta en fungerande metod.

1. Rita eller texta din dekal (med tusch, spritpenna eller i datorn). Skriv ut den.

2. Kopiera över dekalen på ett tunt japanpapper (s.k. rispapper). För att kunna köras i kopiatorn måste japanpappret klistras upp på ett tjockare kopierpapper (ca 80 grams) – en tunn sträng papperslim längst ut i kanten. (jag har provat att använda utskriften från skrivaren direkt men aldrig lyckats – texten flyter ut i epoxin. Däremot klarar sig den värmehärdade utskriften från kopiatorer).

3. En lätt dusch fixativ minskar risken för missöden.

4. Klipp ut dekalerna med några millimeters marginal (japanpappret blir osynligt under epoxin).

Bästa platsen för dekaler är under glasfiberskiktet. Där är de helt skyddade för slitage.

5. När däcket är färdigslipat, lägger du ut dekalerna på rätt plats.

6. Dutta försiktigt på epoxi – pensla inte!

7. Låt epoxin härda över natten.

8. Sickla eller slipa föriktigt så att det inte finns kvar ojämnheter i den härdade epoxin.

9. Fortsätt ytbehandlingen efter beskrivningen

Alternativ kan vara att skära (eller fräsa) ut namnet med en vass kniv i träytan och fylla med färgad epoxi (epoxi och pigment) eller att fälla in en symbol i mörkt träfanér i granevirket. De mest ambitiösa jag sett i kategoorin "too much" var en amerikansk byggare som hade snidat ut sin namnteckning i däcket, fyllt det med pulveriserad turkos (halvädelstenen) och bredvid fällt in en delfin, utsågad i tunn silverplåt En annan fällde in en örn i pärlemorintarsia. Ytterligare en som jobbat hårt var den som bytt ut en ribba vid relingen mot en limmad á la greque-bård i buxbom och valnöt – förmodligen stod den listen för mer än halva byggtiden!

Många byggare har lagt in sin namnteckning, eventuellt tillsammans med texten “byggd av” eller “built by”.

Eller ett kanotnamn – modellnamnet eller något man döpt kanoten till...

På min Nomad sitter dessa båda dekaler.

“Björn Thomasson Design” är konstruerad i dator och sitter på däcket längst ut i för- och akterskeppet.

“Nomad” handtextades med en bambupenna och tusch direkt på ett japanpapper, och sitter i kajakens längsriktning på ömse sidor om sittbrunnens framkant.
(Fler dekaler finns på sajten)

1. 1. Lättbyggd sittbrunnssarg

   Så här kan en enkel sittbrunnssarg byggas (bilderna är från prototypbygget av Black Pearl) Klistra skumbitar (15 eller 20 mm tjock polyester- eller uretanskum) som en form runt sittbrunnshålet. Forma innerkanten till en mjuk rundning med sandpapper. Klä ytan med maskeringstejt (för att det ska gå lätt att ta bort skumformen). Börja laminera glas- eller kolfiberväv i korta bitar – antingen ungefär 12 lager glasfiber eller kolfiber underst och näst överst med 9 lager glasfiber däremellan (det är så jag bruka…

2. 2. Nersänkt sittbrunnssarg, Njord 2005

   När jag byggde prototypen till min Njord 2005, testade jag en för mig ny variant av sittbrunnssarg – en platsbyggd nersänkt kolfibersarg. Eftersom jag fått en hel del frågor genom åren om hur man bygger den, finns här lite bilder från processen (notera att det är ett snabbt prototypbygge, utan mycket möda lagd finish!) Men själva konstruktionen blev så bra att det är min huvudsakliga rekommendation numera – och så bra att prototypen fortfarande är min favoritkajak för långfärd. Jag har många gånger tänkt b…