Visa varukorgen
Design & Illustration

Materialfakta inför ett bygge

virke | träslag | epoxy | limning | glasfiber | lack | tid-pengar | leverantörer

Virke

Virke från brädgården eller byggvaruhuset håller egentligen generellt för låg kvalitet för båtbygge. Traditionellt båtbygge kräver kvartssågat virke med årsringarna så här:

Kvartssågat virke

Plankorna från brädgården är ekonomisågade och ser oftast ut så här:

Ekonomisågat virke

För den här byggmetoden är det precis sådana plankor du skall välja. Med handcirkelsågen förvandlar du dem sedan till prima kvartssågade bordläggningsribbor:


bordläggningsribbor

Kvistar går inte att undvika i gran. Välj plankor med så få och små kvistar som möjligt eftersom de är lättare att arbeta med. Däremot har kvistar ingen betydelse för styrkan i den färdiga båten. Viktigast när du väljer brädor är istället vikten. Välj de lättaste du kan hitta. Gran varierar i densitet från 0,3 upp till ca 0,45 beriende på växtplats, växtförhållanden etc. Översatt till kanotvikt innebär det att en Kavat byggd med lättaste tänkbara gran kan ha en total skrovvikt på ca 13 kg medan en Kavat i tyngre gran kan hamna uppåt 18 kg (detta är optimal vikt – första gången man bygger hamnar man gärna ett eller ett par kilo högre). När man skall lyfta upp kajaken på biltaket efter en dags paddling är det skönt att slippa inbyggd barlast.

Skillnaden i hållfasthet har ingen större betydelse eftersom virket i huvudsak utsätts för tryck och draglaster i fiberriktningen där skillnaden inte är så stor. Det färdiga laminatets styrka beror bara till viss del på träets styrka. Det avgörande är samverkan mellan trä, glasfiber och epoxy. Även med sämsta tänkbara gran blir skrovet starkare och tåligare än ett traditionellt glasfiberskrov.

Träslag

Välj gran till nästan allt på båtarna. Ett färdigt skrov (Kavat) i gran kommer att väga mellan 13 och 18 kg (räknat på normal epoxiåtgång – onödig generositet kan öka vikten ytterligare) beroende på densiteten hos granevirket. Andra träslag förekommer bara i smådetaljer och framgår av byggbeskrivningen och ritningen.

Alternativa träslag:

Furu går att använda men gör båten tyngre utan att ge några fördelar (Kavat i fur 16-22 kg)

Ceder (Western Red Cedar) är OK – lättare än gran men inte lika segt, vilket bör kompenseras med lite tjockare ribbor. Går däremot att få kvistfritt i långa längder. Nackdelen är högre pris och att slipdammet är allergiframkallande. (Kavat i ceder 13-17 kg).

Lärkträ gör liksom furu båten tyngre men kan möjligen motiveras av en vacker rödaktig färgton (Kavat i lärk 21-24 kg).

Ask är ganska tungt, styvt och bra till sitsar och tvärträ i kanadensaren. Idealiskt också till kanadensarpaddlar. Ask är också bra för alla bitar som skall böjas (t.ex ytterstävar) eller för basade sargar.

Ek är tungt och svårt att limma (på grund av garvsyra) och kan inte användas till annat än (möjligen) smådetaljer med den här byggmetoden.

Lönn, lind, björk, al, alm , valnöt, äpple, päron, körsbär är utmärkta till smådetaljer som paddelhållare, linfästen, stävbeslag m.m.

Spruce (Sitka) är lätt och kvistfritt men dyrt (Kavat i spruce 13-18 kg). Har inte riktigt samma styrka som vanlig gran. Används ofta till master.

Oregon pine är ett vackert rödgult virke (påminner om lärk) men är onödigt tungt (Kavat i oregon pine 19-25 kg).

Lätta mahognyvarianter som lauan, gabon m fl fungerar men jag har svårt att se några fördelar med dem – färgen är ofta blekt rosa om man inte betsar.

Mahogny (honduras) är tungt och dyrt. En dekorribba strax under relingen eller en mittfisk i däcket kan se trevligt ut om man vill dekorera.

Teak är tungt, svårt att limma och ytbehandla på grund av hög oljehalt. Vill du ändå försöka kan en avtvättning med lösningsmedel strax innan limning hjälpa. Teak innehåller också en hel del finkornig lera som går illa åt verktygen (följer med saven upp i de grova porerna).

Paulownia är ett intressant alternativ. Betydligt lättare än gran och lite mjukare i strukturen, men med fullt tillräcklig styrka för det här ändamålet – men svårt (och dyrt) att få tag i i vår del av världen (i Finland och Tyskland kan man köpa limmade hyllplan på Bauhaus i perfekt tjocklek och bra kvalitet, men det finns tyvärr inte i de danska, norska eller svenska varuhusen – inte senast jag kollade i alla fall).

Spantmallar gör du av 9, 12 eller 15 mm spånskiva.

Plywood eller lamellträ är ännu bättre men kostar betydligt mer.

Epoxy:

Epoxi är en tvåkomponents härdplast vars främsta egenskap är förmågan att häfta vid de flesta material (beroende dels på mycket låg ytspänning och dels på ringa krympning). Vidare är epoxi lätt att modifiera med olika tillsatsmedel, vilket ger nästan obegränsade möjligheter till limning, spackling, ytbehandling, laminering, formgjutning etc. Den är kemikaliebeständig (tål spill från det mesta), vattentät (har nästan ingen vattenabsorbtion jämfört med t ex polyester), hållfast (ingen annan härdplast är lika mekaniskt hållfast) och värmebeständig.

Blanda noggrant!

Till skillnad från en del andra härdplaster (t ex polyester) blandar du själv bas och härdare! Det innebär att proportionerna bas-härdare måste vara exakt rätt, och att de måste blandas fullständigt, för att den skall härda fullständigt. Olika epoxyfabrikat har olika blandningsrekommendationer. Följ leverantörens anvisningar mycket noga. (Polyester däremot, levereras färdigblandad, och det som tillsätts är inte härdare som många tror utan katalysator/accelerator som kickar igång reaktionen – mängden tillsats är därför inte lika kritisk. Gör inte misstaget att behandla epoxy som polyester!)

Den epoxy som används här är en lågviskös, lågmolekylär lamineringsepoxy utan lösningsmedel och fyllnadsmedel. Det betyder att den skall vara tunnflytande så att den kan penslas på, uppbyggd av relativt små molekyler som kan tränga in i träet och helt utan tillsatser. Samma epoxy används till allt. Med hjälp av ett lätt fyllnadsmedel (microfiber eller slipdamm) ändrar du själv konsistensen för de olika ändamålen.

Lite epoxifakta:

Epoxi kan härda ner till temperaturer omkring 0° C. Men när det gäller limning/laminering bör gränsen sättas vid c:a +10° C. Alla kemiska reaktioner är temperaturberoende - en förhöjning av temperaturen med 10° C fördubblar reaktionshastigheten.

Industriellt härdas epoxin ofta vid höjd temperatur (+50 - +100°C). Vid rumstemperatur sker polymerisation i det närmaste linjärt dvs. med få tvärbindningar. Vid förhöjd temperatur kompletteras reaktionen med fler tvärbindningar och slutresultatet blir ett starkare produkt. Vidhäftningen blir samtidigt bättre genom att både viskositeten och ytspänningen sjunker.

Värm först - pensla sedan!

Ett välfungerande sätt att använda värme är att värma upp hela skrovet rejält (30-35°), applicera epoxin och sedan sänka temperaturen i rummet. Värmen sänker epoxins viskositet och när temperaturen sjunker sugs den in i träet. Många gör tvärtom – applicerar epoxi och sedan startar värmaren. Risken är då att luften i träet utvidgar sig och trycker ut epoxin och orsakar blåsor under väven.

Hos en del fabrikanter kan du välja på standardhärdare och snabb härdare . I de flesta fall är standardhärdaren att föredra, men vid låga temperaturer fungerar den snabba bäst. För den som jobbar mycket snabbt och effektivt kan den snabba användas även i rumstemperatur. Potlife (den tid epoxin är användbar) minskar till ungefär hälften med den snabba härdaren (ca 15 minuter vid 15° mot en knapp halvtimme för standardhärdaren). På motsvarande sätt halveras härdningstiden. Tänk på att potlife minskar med större blandningsmängd och om du blandar i en hög burk eller mugg (beroende på att ytan i förhållande till volymen minskar och därmed blir uppvärmningen pga reaktionen större). Med epoxiblandningen i ett grunt tråg ökar potlife.

Fogar kan utsättas för fyra olika krafter – dragkrafter, skjuvkrafter, fläkning och klyvning. Epoxilimmer har generellt mycket stor draghållfasthet och klarar alltså drag och skjuvkrafter mycket bra. Motståndskraften mot fläkning och klyvning är däremot mindre bra. Byggmetoden är därför utformad så att rena epoxifogar inte någonstans utsätts för fläkning och klyvning.

Limning av trä.

Epoximaterial har en mycket bra vätförmåga och sugs lätt in i trä. De har dessutom ofta en lång öppen tid vilket tillsammans innebär att limmet i en träfog (framför allt ändträ) kan sugas upp, med sämre hållfasthet som följd. Vissa epoxifabrikanter rekommenderar förtjockad epoxi för att undvika detta men min erfarenhet är att epoxin ändå sugs in – kvar i fogen finns sedan mest förtjockningsmaterial. Lösningen är istället att mätta träytorna med tunn epoxi innan limningen.

Lamineringsepoxi innehåller som regel inga lösningsmedel som kan lösa upp tunna fettlager – fettet i ett fingeravtryck. Därför måste allt som skall limmas vara fritt från fett, olja och vaxer. Var mycket försiktig med ytorna innan limning eller ytbehandling. Rör inte träet efter sista slipningen . Fall inte för frestelsen att känna på det välslipade skrovet innan epoxin stryks på. Tvätta med lösningsmedel i tveksamma fall. Tvätta även ytan om du använder feta eller kemikalierika träslag – teak, ek, kådig fur etc. Även luftföroreningar som t.ex. svaveldioxid (verkstad i pannrummet?) bildar föroreningar som kan inverka negativt på vidhäftningen – framför allt vid längre pauser i bygget.

Fogfyllande limning eller spackling kan göras på tre sätt:

  1. Tixotrop (trögflytande) epoxi

    Åstadkommes enklast genom att spackla med delvis härdad epoxi. Vidhäftning och hållfasthet blir dock betydligt sämre – använd detta bara för kosmetiska spacklingar på väl synliga ställe (även kemiskt tixotroperad epoxi har sämre vidhäftning).
  2. Förtjockad (fylld) epoxi

    Blanda slipdamm eller microfiber (korthuggen cellulosafiber) i epoxin till för ändamålet lämplig konsistens. En sådan spackling blir tydligt synlig men stark.
  3. Formgjutning

    Bygg en enkel form av tejp runt fogen så att den tunnflytande epoxin hålls på plats under härdningen. Snyggt och relativt starkt.

Glasfiber:

Glasfiberväven har tre uppgifter: Den ger tvärskeppsstyrka så att inga spant behövs, den skyddar den mjuka träytan mot nötning och slag och den underlättar uppbyggnaden av ett tätt epoxyskikt utanpå träet. Köp lätt (150-165 gram/m2) glasfiberväv (inte glasfibermatta med klippta fibrer) som är kompatibel med epoxy (glasfiberväv är behandlad för att passa till antingen polyester eller epoxy). Ett lager väv, dubblerad längs kölen, inne i sittbrunnen (där man sätter fötterna vid i- och urstigning) och längs däcksskarven ger tillräcklig styrka och blir osynlig under fernissan.

Färg och lack:

Epoxy måste skyddas mot ultraviolett strålning. Det allra bästa är därför att måla alla ytor med täckande färg. Vilken utomhusfärg som helst går bra – billig latex som behöver bättras årligen och upp till dyra två-komponents linjära uretaner som kan hålla i mer än 10 år. Men de flesta vill inte gömma allt träarbete under täckande färg - då återstår att lacka. För att skydda epoxyn måste lacken eller fernissan innehålla UV-filter och det krävs 4-5 lager. Lacker med UV-skydd brukar man kunna identifiera på det höga priset men kolla för säkerhets skull med leverantören. En bra tvåkomponents uretanlack kan hålla över tio år på en kanot och kan vara en bra investering trots det högre priset. Den årliga uppsnyggningen av reporna i botten (för den som liksom jag använder kanoten hårt) kan sedan med fördel ske med enklare fernissa eftersom den ändå måste bättras då och då.

Tid och pengar:

Tid och pengar är i någon form bristvaror för många presumtiva båtbyggare. Framför allt har man sällan god tillgång på båda samtidigt.

Hur lång tid det tar att bygga en kanot är naturligtvis en mycket personlig fråga som beror på vana, verktyg, effektivitet, krav på finish med mera. Mina kanoter och kajaker bör ta mellan 100 och 150 timmar för de allra flesta om man bygger efter byggbeskrivningen. Det kan bli ett par ambitiösa semesterveckor, ett vinterprojekt eller vad som helst däremellan. Med vana från över dussinet båtbyggen (och att jag lärt mig var det går att ta genvägar) kan jag nu pressa tiden till ca 40-60 timmar. Övning ger färdighet. Det finns amatörbyggare som efter 60 timmars hektisk quick-and-dirty-aktivitet och ett par snabba lager fernissa sjösätter en kajak som fungerar alldeles utmärkt – och sådana som efter 400-500 timmar avtäcker ett mästerverk i utvalt trä med osynliga skarvar under 12 lager bärnstensfärgad lack och en finish som hade gjort en gammal franskpolerare tårögd (fast när det gäller sådan finish är det påfallande ofta lokale billackeraren som fått förtroendet). Jag tror att en rimlig ambitionsnivå är att föredra. Den största faran ligger i att ha alltför höga krav på sig själv så att varje liten detalj tillåts dra ut i det oändliga på tiden. Det lätt att man tappa sugen när det plötsligt är sommar och man inser att man efter 200 timmars slit har halva bygget kvar och demoraliserande att tvingas sänka ambtionsnivån i slutspurten. Belöningen för utfört arbete är att paddla – ju förr desto bättre. Mästerverket, för den som har sådana drömmar, kan hellre bli båt nummer två. Då kan du dels hämta nya krafter med en paddeltur när projektet drar ut på tiden och dels har du lärt dig mycket nyttigt med båt nummer ett.

Kostnaden är också svår att precisera. Den beror på hur du köper material, vilken kvalitet du väljer, hur bra du är på att nosa upp bra priser etc. Den stora utgiften är epoxy och glasfiber – ca 75 %. Du kan köpa småburkar dyrt i båttillbehörshandeln, men bättre är att beställa en hel sats direkt från generalagenten eller tillverkaren. Du kan också slå dig ihop med flera byggare om en storförpackning eller kanske få köpa vad du behöver ur ett fat hos en båtbyggare. Båtarna här bör hamna mellan 5000:- och 7000:- , vilket i sämsta fall är en sjättedel av vad motsvarande båt kostar i handeln.

Den största investeringen är arbetsinsatsen. Den får vägas mot att du får en vacker och funktionell båt, skräddarsydd för dig och med bättre prestanda än det mesta du kan köpa. Glöm inte heller det terapeutiska värdet i att arbeta med dina händer i gammal hantverkstradition – eller de ofrånkomliga pratstunderna vid stränder och bryggor – ”nej en sådan kan man inte köpa. Den får man bygga själv”.

Några leverantörer

Det finns gott om bra leverantörer runt om i Sverige och jag har såklart inte koll på alla. Dessa använder jag mig själv av:

BeHåPe Plast- och glasfiberprodukter, Malmövägen 26, 230 41 Klågerup, Tel: 040 - 44 07 10. Fax: 040-440793. Mail: info@bhp-glasfiberprodukter.se Webbsajt: http://www.bhp-glasfiberprodukter.se. Epoxi , glasfiber, fernissa, styrofoam mm.

Båtbyggeriet Tunarps Kvarn, Björn Tafvelin, 56042 Sandhem, tel: +46 515 76 12 18, mobil: +46 731 83 43 77 Mail: bjorn@batbyggeriet.eu Webbsajt: http://www.batbyggeriet.eu/. Profilfrästa lister, epoxy, glasfiber, lim mm.

Petrus Kajak, Kanalgatan 24,Tranås, tel: 070 - 227 11 71. Mail: info@petruskajak.com. Webbsajt: http://www.petruskajak.se. Sågad list, epoxy, glasfiberväv, prefabricerade detaljer, färdiga kanoter etc. Byggkurser.

Kommentarer

How critical is the thickness and the structure of the fiberglass material?

I am having problems finding any material in twill-weave 160g/m2. Instead there seems to be a lot of "plain-weave" 135g/m2 and "crowfoot-weave" 190g/m2 available. The twill-weave's all "start" at 300g/m2; I have a feeling that that will be far too heavy being 100% thicker than specified.

Hej Jag börjar ett bygge i Februari är det tänkt, men har problem att fixa en lokal. Jag funderar nu över att bygga kajaken i min etta. Detta skulle i så fall innebära att jag skulle sova i samma rum. Är detta bara dumt med tanke på epoxyn och dess effekter på hälsan?

Tacksam för svar

Hi Tobias.

*I* would absolutely not sleep next to hardening epoxy. Then there is the dust: Wood dust, Epoxy dust, Glass-fibre-loaded dust and the carbide dust from the sand-paper. That stuff will get into everything - including your lungs - this will be very annoying and is probably poisonous in the long term.

If I still absolutely had to do it inside my living space, I would build inside a carefully sealed enclosure made by fixing thick plastic-film on a wooden frame with a close-able entrance. Then I would maintain negative pressure inside it with a fan ducted directly to the outside for as long as I am building. I worked with Beryllium in former times, in a tent like that, but never at home ;-)

Fantastiska sidor du delar med dej av, dock såg jag någonstans på dina sidor tror jag, en länk till någon där man kunde köpa färdiga ribbor, men jag hittar inte igen den.

Hej

Planerar att bygga en kanadensare under nästa höst och vinter.

Köper sannolikt materialpaletet.

Epoxi och duk verkar ingå som "standard" så till min fråga:

Vilka är nackdelarna med att enbart lacka träytan - såsom jag gör med min mahognybåt?

Det finns egentligen bara en nackdel: det fungerar inte.

Byggmetoden bygger på att trä och glasfiber med hjälp av epoxy lamineras ihop till ett starkt enkomponentsskrov, där väven fungerar som spant, fördelar ut belastning över ytan så att lokala skador undviks och bygger upp ett tätt och tåligt skikt som skyddar träet och innebär att konstruktionen är lätt, stark, tålig och i stort sett underhållsfri.

Utan epoxy/glasfiber får du tänka om projektet i sin helhet: använda virke med högre densitet och kvalitet, sätta in ett stort antal basade spant och räkna med en rejäl portion undehåll varje år.

Hej

Jag håller på att bygga en Frej.

Nu har jag hittat långa kvistfria granbräder men dom är kvartersågade så årsringarna kommer på "fel" håll

Har det någon betydelse?

Mhv p-o

Nej, eftersom träbitarna blir ordentligt inplastade och skyddade för fukt är det inget du behöver fundera över. Då är fördelen med långa kvistfria brädor mycket viktigare.

Granebrädor, hetet det klädselbrädor i byggvaruhuset? I så fall undrar jag hur ni gör med tjockleken på brädorna, de är ju oftast 22mm tjocka.

Kan man hyvla med en vanlig elhyvel ner till 20mm?

//Henrik

Klädselbrädor brukar oftast ha sågade spår på baksidan och är därför inte så bra som råmaterial (mycket spill).

Det jag oftast köpa brukar kallas ytterpanel: råsågad gran, 21 mm gånger allt möjligt från 70 - 170 mm.

Men det är inte lätt att hitta bra virke. Man får vara beredd att leta i högarna efter några brädor med rimlig kvalitet – inte alltför mycket kvistar (helst bara små avgränsade kvistar rakt genom brädan), inte alltför vildsint slingrande ådring (svåra att få att böja sig jämnt och snyggt, och bryts lättare) och gärna en bräda som inte är skruvad redan i butiken (fast det är egentligen det minsta problemet) – och framför allt; så lätta som mönligt.

Det virke vi numera får köpa dyrt i byggvaruhandeln hade min farfar byggmästaren knappt godkänt som formvirke.

När det gäller tjockleken beror det lite på typ av skrov. På en smal kajak med enkla harmoniska linjer kan det fungera bra med 21-22 mm bredd, men väljer du en lite bulligare modell eller en med avancerad däcksform, är det bra om du hyvlar ner till 19-20 mm.

Risken med bredare ribb är att de inte böjer sig snyggt utan tenderar att bukta ut mellan spanten om man inte ser upp. Det går att undvika om är observant och håller in ribbkanten mellan spanten medan man fäster dem med häftklammer.

Tack för svaret.

Jag förstår problematiken, har köpt ritning till Thule den är väl bulligare och antar att ribborna borde hyvlas.

Thule är egentligen inte så bullig, men de relativt vertikala stävarna innebär lite vriding av ribborna i slaget i ändskeppen, så det underlättar med lite smalare ribbor just där. Däremot är själva bordläggning (mellan relingen och slaget), liksom däcket tämligen enkla att ribba.

Har börjat bygga Nomad och går sakta framåt då det är mitt första bygge och ska i dagarna lägga på väven. Har funderat över vad jag vet ska komma och då undrat över hur jag ska kunna skrapa ut epoxin som i beskrivningen. Läser just att du skriver att epoxin ska vara tunnflytande vilket får mig att undra om jag köpt fel för jag kan inte påstå att den jag har (nm275-3) är så. Känns mer som något mitt emellan filmjölk och sirap.

Har funderat på att använda ett speciellt rullverktyg som jag köpte med epoxin i stället för skrapa verkar kunna ge mig ett rejält problem med den här konsistensen.

Jag antar att det fungerar lika bra med den epoxy jag har men att jag skapat mig lite extra arbete med den för "limningen" har hitintills fungerat utmärkt.

Allt är relativt. Din epoxy är lågviskös och fungerar utmärkt. Min kommentar gäller främst en gammal Hempel-epoxy jag provade för länge sedan och som var så seg att det blev svårt att dra ut den utan att väven följde med.

Roller (t ex en skumroller med liten radie) fungerar bra – däremot inte sådana metallroller som används när man laminerar massiva glasfiberskrov. Men även gummiskrapa fungerar utmärkt. Enda skillnaden är att du får börja med att sprida ut epoxyn snabbt och med lätt hand så att inte skrapan drar med sig väven, och efter någon minut, när epoxyn har har trängt igenom väven och förankrat den mot träet (när du ser träet genom väven) kan du ta i hårt för att arbeta in epoxyn ordentligt i väven.

Har köpt ritning till en Smart och råsågad gran, 22mm.

Kommer ribborna bli för breda med risk för utbuktning?

Ena ytan på brädorna är ju råsågad, krävs det att den ytan hyvlas?

Smartskrovet är tämligen enkelt att ribba, så det brukar inte bli några problem. Men du får förstås ändå hålla ett öga på ribborna och trycka tillbaka så fort du ser den minsta tendens till ojämnheter.

Råsågade brädor är egentligen mest en fördel – friktionen i de råa ytorna håller dem på plats bättre än om de är hyvlade. Men skillnaden är högst marginell.

Hej Björn!

Botten av kajaken träffar klipporna. Om du täcka botten med kol. Vad säger du.

Kolfiber är styvare, men förbättrar inte hållfasthet mot slag och stötar – snarare tvärtom, eftersom den har sämre flexibilitet än glasfiber.

Om du menar grafitpulver så blir svaret ungefär detsamma: det ger en hård slät yta som minskar friktionen och minskar risken för emå repor, men det hjälper inte mot hårda slag mot stenar.

For tiden har Bauhaus i Danmark paulownia, fx 2200 x 600 x 18 mm, DKK 275. http://www.bauhaus.dk/hylde-paulownia-limtrae-2200x600x18-mm.html

Skriv en kommentar