Minimizing risks

Hej Gunnar. Damm är aldrig hälsosamt, oavsett källa. Men "vådliga, cancerogena" låter väl drastiskt med tanke på Arbetsmiljöverkets uppfattning: "Dammet från lövträ kan också i sällsynta fall ge upphov till cancer i näsan."

I kajaker används normalt enbart barrträ, mestadels gran – ibland med enstaka dekorlister i mörkare träslag.

Det verkar annars vara mest allergiproblem som nämns, och boven i dramat är främst de lågmolekylära terpener som ingår i trädens skydd mot skadeinsekter. En rapport från Statens Provningsanstalt anges att en färsk furuyta avger ca 400 mikrogram/m2h av den vanligaste lågmolekylära terpenen, och de exemplifierar med att ett normalstort rum helt klätt med olackad furupanel och vid 0,5 luftväxlingar/timme kommer att uppnå en terpenhalt på ca 0,6-0,7 millligram/m3 – vilket är ca tusen gånger lägre än nivågränsvärdet. (Nordiska Träd och träslag, ARKUS).

Folk som långvarigt utsätts för terpenexponering i sågverk eller fanértorkar etc löper uppenbarligen risk att få astma och liknande allergiproblem – men för att hamna i den riskzonen får man nog bygga rätt många kajaker...

Av de nordiska träslagen är det mig veterligt bara Idegran och Gullregn som är giftiga.

Jag har provat detta, och det fungerar tämligen bra (härdningsprocessen avstannar, men fortsätter när temperaturen går över noll). Men att låta en t-sprit- och epoxykontaminerad pensel dela frys med mat är jag inte så road av, även om både maten och penseln ligger i plastpåsar. I brist på en specialfrys för ändamålet blir det för mig därför billiga engångspenslar för merparten av jobbet och en bra pensel för sista lackstrykningen.

Låter som en bra idé. En enklare (men säkert inte lika effektiv) lösning är att dra penseln några gånger mot ett riktigt grovt sandpapper – då brukar de flesta lösa strån ligga kvar på sandpapperet istället för i epoxyn på skrovet. Köper man dessutom penslar med ljusa strån är något enstaka missat strå på ytan inte lika katastrofalt som med svarta strån – de försvinner spårlöst vid finslipningen innan sista finishlagret.

Som Per säger är härdad epoxy helt ofarlig och godkänd för livsmedelskärl – under förutsättning att epoxyn är korrekt blandad och väl härdad. Risken för allergiska reaktioner finns främst om du får härdare på huden (kontaktallergi – använd handskar) och om du slipar halvhärdad epoxy (astmaliknande symptom av slipdamm med aktiva härdarmolekyler).

Fernissa är egentligen gammeldags oljefernissa (linolja eller kinesisk tungolja och terpentin), men används numera ofta om alla transparenta lacker; uretan-, polyuretan-, alkydlacker mm – de senare ofta med betydligt mer aggresiva lösningsmedel.

Gamla härdade lacker innebär sällan några andra risker än damm i andningsvägarna. De otrevliga lösningsmedlen är borta och kvarvarande lack är inte längre kemiskt reaktiv.

Utomhus är bättre än inomhus, en näsduk är bättre än inget alls, och lovart om slipmaskinen en blåsig dag ännu bättre. Men jag och de flesta andra båtägare har säkert gjort precis som du många gånger.

Nej, jag känner ingen som har berättat om det i alla fall. Men förr (innan snickerier fick dammsugare kopplade till bearbetningsmaskinerna) pratades det en del om gamla snickares yrkessjukdom, näscancer, på grund av slipdamm.

Däremot har ett par byggare pratat om att de fått allergier efter epoxyjobb. Men det gällt efter åtskilliga kajakbyggen, med äldre typer av härdare och allmän oförsiktighet vid användningen.

Så ingen anledning att ta lätt på riskerna. Det är lätt att undvika när man är medveten om dem.

Och som någon sa: förbandslådan är ett rätt dåligt alternativ till lite försiktighet med cirkelsågen...

Ja, det är så jag uppfattat det också.

Men man kan kanske också ska tillägga att alla träslag är inte lika snälla som de flesta av våra inhemska. Ceder (Western Red Cedar, Thuja plicata), som ofta används i kajakbyggen runt om i världen innehåller ämnen som kan ge astmaliknande symptom och där andningsmask behöver användas vid slipning (gärna handskar också eftersom stickor i fingrarna lätt kan bli inflammerade).

Här är en artikel från WOODCRAFT om sådana risker, måhända lite väl alarmistisk, men som också påpekar att riskerna hänger ihop med exponering, koncentration och individens känslighet – d v s precis som för i stort sett alla de kemikalier vi är exponerade för i vardagen numera.

Slutsatsen är väl att risker finns men med en gnutta omdöme och lite träjobb då och då är det inget att ligga sömnlös för ;-)

Jag vet inte hur det fungerar idag men i träslöjden i skolan i Hässleholm för ca 60 år sedan var det noggrant med säkerheten. Allt arbete med maskiner gjordes av läraren och för oss elever var det handsågar, hyvlar, filar och sandpapper (väldigt mycket slipning för hand som jag minns det ;-) – som riskfaktor inget jag skull ställa mig på barrikaderna för. Och som din läkarkontakt sa: 8 timmars slipning om dagen i 10 år, så kanske...