Show cart
Design & Illustration

...we both think that it is a REAL SWEET boat. We love it on land because it's so easy to cartop.
It's even better on the water. The response to just a little edging is wonderful: it turns on the proverbial dime and it makes a precise turn, rather than just skidding. I was expecting this manoueverability because of the hull characteristics (so much rocker) but Ellen was caught by surprise -- and experiencing that kind of manoeverability was thrilling to both of us. On top of that, the Alleq accelerates at the slightest touch of the paddle; I hadn't ever experienced anything like that before, and didn't expect it.
The Alleq is fulfilling my expectations in every way.
Cheers, John

After paddling my Alleq/Nanoq for one season, I want to thank you for a great design. It paddles really well and does everything I ask of it.
Bob

Nanoq

Images | Particulars | More about | Background and history

Plans, Nanoq - 108 EUR Purchase

Nanoq is a sea kayak with west Greenland ancestry, based on the legendary Illorsuit (or Igdlorssuit) kayak that appeared in England 1959, having a profound influence on English sea kayaks ever since – and that was the inspiration for the Qanik, I designed for Seabird Designs some years ago.

With Seabird now making major changes in the catalog and market position, I thought it was time for a strip version. And though Qanik was a success among reviewers and customers, there are always things to refine in retrospect. A commercial assignment is a compromise between my ideas on hydrodynamics and usability and the client's ideas on costs and markets needs (imagined or real) – and of course, the necessary adjustments for industrial production.

Turning production Qanik into strip Nanoq, I went back to the original drawings and adjusted the lines to suit strip building. Nanoq will be easier to strip with slightly less friction due to the smooth lines (water prefers simple harmonious curves that are easily achieved in strip). A wood strip kayak will also be lighter and structurally stiffer, resulting in a faster, more maneuverable kayak with slightly more load capacity.

Nanoq has a slightly higher deck and more secondary stability than those of my kayaks with east Greenland influence: Black Pearl, Njord etc. Thus, Nanoq can be leaned over 30 degrees without the support of the paddle, that in combination with a accentuated rocker means very good maneuverability – a quality often mentioned in reviews – making it the perfect play kayak in surf and in rock gardens. Skeg down, Nanoq becomes a controlled cruiser for long distances with good touring speed. The higher deck is a welcome advantage for those who find Njord a bit tight, but of course, a disadvantage for those who appreciate the comfort and control of the tight fit in Njord; as many other paddling options a matter of taste.

Erik Frantzen in Danmark built the first Qanik as a prototype before it was available commercially (he increased the LOA and lowered the aft deck). I had the opportunity to try it on a kayak meeting in Denmark and was very happy with the performance. But Erik complained that it was hard to strip the production-adjusted hull, and if an experienced and competent builder like Erik found it challenging I knew I had to clean up the lines for Nanoq. It still takes a couple of hours more to build than the super simple shapes of a Kavat or a Smart – but, on the other hand, most kayaks do. And for most paddlers, it is worth it.

Erik Franzens Qanik 2010
Photo: Erik Frantzen

Nanoq stitch-and-glue

If you find a strip project challenging, there is a simple way to get almost the same kayak. Petruskajak in Tranås, Sweden, and Dan Caouette in Milan, New Hampshire, offer two S&G versions of Nanoq  – Alleq 55, the original (546x52 cm), and the smaller Alleq 52 (520x51 cm), available as kits or finished kayaks. At Petruskayak you also build your own kayak on his well-known 8-day building classes at the workshop in Tranås.

Alleq is a sheet panel version, adjusted for S&G, a simplification of the Qanik/Nanoq concept, with precision CNC-cut panels. It is actually a little closer to the original Illorsuit, that in SOF-technique also has flat surfaces. The hard chines results in a slight loss of speed (to friction and turbulence) and a slight loss of interior volume. Those differences are barely noticeable and will be for most builders offset by the advantage of having a finished kayak in less time – after 8 days in Petrus' workshop.

 

Alleq – s&g version i plywood

(Bob Ten Eyck's beautiful kayak in the photos below is built from the Alleq plans, but with wood strips – the deck shape hints at the flat panel origin.)

Images

Qanik (Nanoq) – Erik FrantzenNanoq – Bob Ten EyckBob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Nanoq – Bob Ten EyckBob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Bob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Bob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)John Ebersole's Alleq (the plywood version of Nanoq), built by Dan CaouetteJohn Ebersole's Alleq (the plywood version of Nanoq), built by Dan caouetteNanoq – Niklas FransonNanoq – Niklas FransonNanoq – Niklas FransonNanoq – Niklas FransonNanoq – Niklas FranssonNanoq – Marius MarkussenNanoq – Marius MarkussenNanoq – Tim MortimerNanoq – Tim MortimerNanoq – Leif KarlssonNanoq – Leif KarlssonDen spektakulära sitsen!Inget fel på finishen!Nanoq – Leif Karlsson

Particulars

Nanoq – linjer

Length¹ 546/425 cm (overall/WL)
Beam 52/49 cm (overall/WL)
Draft 11 cm
Cockpit¹ 60x40 cm
Height¹ 27.5/17.5 cm (in front of/behind the cockpit)
Weight² 17-20 kg
Load capacity 125 kg/315 litre
Speed³ 7.9/11.5 km/h
Prismatic coefficient 0.54
Wetted surface 1.92 m²
Drag⁴ 1.51/2.89 kp
Stability⁵ 3/5 (initial/secondary stability)
Intended use Expedition and touring, coastal and deep sea. Rolling and advanced paddling. Day tours and exercise.

* These dimensions can be adapted to suit personal needs or wishes.
** Depending on type of wood, equipment, care with epoxy usage, sanding etc. etc.
*** The speed numbers are based on mathematical standard formulas (175 lb paddler + 30 lb carco weight) and corrected from the kayaks actual performance om trials, on tours and in races.
⁴ Calculated resistance in 4 and 5 knots (at nominal load capacity).
⁵ Initial stability and secondary stability on a subjective scale, where 1 is very tippy and 5 is very stable.

Plans

The plan sheets contain the information needed to build the kayak/canoe. Station molds, stems and construction details are full scale. For kayaks the recommended cockpit size is shown half scale with offsets for a full scale drawing and advice on altering the size. On the plans you will also find advice on how to shorten or lengthen the craft. Lines and construction drawings are in metric scale 1:10.

Nanoq – ritningsblad

The illustrated step-by-step building manual is in Swedish only, but it is available online in English: it covers all steps in detail and will guide first-time builders through the project.

Plans, Nanoq - 108 EUR Purchase

Minimum window dimensions to get your kayak out from the workshop:
52x41cm

Norwegian Padling reviews Qanik

In Norwegian magazine Padling (3-2012) there is a nice review of Qanik (the Seabird Design fiberglass version of Nanoq) – and a translation on Seabird's site. But since translations are more or less affected by the translator's bias and linguistic ability, using Google Translate may provide additional, if sometimes a bit crude, insights.

"Seabird og Björn Thomasson har grunn til å være förnøyd med Qanik. Glitrende respons gjør den til en virkelig artig lekekamerat. God komfort og bra lastevolum inviterer i tillegg til litt lengre turer ... Forholdet mellom pris og kvalitet er i begge tilfeller veldig bra. Her får man mye grønlandsinspirert kajakk for pengene."

 

Their comments on stability and maneuverability are exactly the experience I was hoping for during the hours at the drawing table:

"Summen av stabilitetsparametre er av en art som særlig de rutinerte vil møte med ovasjoner. Båten er lettbevegelig i primærplanet, uten att føles direkte rank. Primærstabiliteten opererer i et temmelig avgrenset område og plasserer sig litt under middels. Andrestabiliteten er derimod god og gir god motstand ved kanting, men uden å fremstå som dominerende. Den ender opp i en sluttstivhet med en noe rund karakter. Derfor sjeneres heller ikke carvingegenskapene av en konstruksjon som stritter altfor mye imot.
Her berører vi samtidig båtens aller beste egenskap. Carvingresponsen er nemlig av ypperste sort! Kajakken reagerer knivskarpt på kanting av skrog. I kombinasjon med tilpassede åretak, er den i stand til å vende på ett par båtlengder. Den er i sitt esse når det inviteres til lek og moro. Her spiller kajakken på lag og lar utøveren få ta seg ordentlig ut."

 

...as are their comments on speed and surf:

"På flatt vann avslører våre GPS-målinger at den mest effektive skroghastighet befinner seg mellom 3,8 og 4 knop. Gjennomsnittsfarten i vår testløype havnet på 4,4 knop. Toppfarten kulminerte ved 6 knop [11,1 km/t]."
Surfvilligheten är upåklagelig. Skroget er ikke specielt kresen på verken vindstyrke eller bølgehøyde. Det skal lite til för man kjenner at det spilles på lag med naturkreftena i form av deilige surfer."

 

They also liked the looks:

"Björn Thomasson har designet en vakker kajakk ... Testbåten fremstår fremdeles som både slank, lav och elegant."

 

Background and history – a modern Illorsuit

In the summer 1959 a young student, Kenneth Taylor, was sent to Greenland by his professor on a research trip to study kayaks and kayaking culture in the Igdlorsuit area. To Greenland he brought his English plywood kayak - on the journey back he had a real Greenland kayak, built for him by Emanuele Korneliussen in Illorsuit. It measured 505x53 cm and had the low deck - 20 cm in front of the cockpit - and low midship sheer, typical for the region. It was built in six days, with timber imported from Denmark.

Uppmätningsritning av Illorsuitkajaken
A drawing of the Illorsuit kayak

The kayak excited the Scottish paddling community on return, and the lines were recorded by Duncan Winning, discussed and copied. Some plywood and fiberglass copies were produced, tried and forgotten. When Geoff Blackford some years later was designing a new sea kayak, he based Anas Acuta = Stjärtand it quite heavily on Duncan Winning's drawing but increased the volume and deck height to better suit Europeans. The result became the now famous Anas Acuta (the latin name for the Northern Pintail) - still one of the most "Greenlandic" of production kayak, and still in demand by discriminating paddlers.

Anas Acuta - kajaken
A contemporary Anas Acuta

The Anas Acuta was rejected by alpinist Colin Mortlock looking for an expedition kayak - in his view, it did not handle good enough in bad conditions and it was too small for expedition purposes. Frank Goodman worked a little more volume into the hull and christened the result Nordkapp after the expedition goal. These two - Anas Acuta and Nordkapp - became legends and are still in production and still evolving (impressive, but nothing compared to the Swedish VKV Anita, designed in 1930 and still in production!). When Len Ystmark of Seabird Designs asked if I could design something that would appeal to the Anas Acuta aficionados of the world I was excited by the challenge. Having spent some time in an old Acuta some years ago, I had strong feelings about what I liked and disliked about the hull design.

A few things have changed since the sixties. One thing is that more of Korneliussens kayaks have been surveilled (by Harvey Golden, the expert on traditional kayaks), and thus more is known about dimensioning and more specifically how the Ken Taylor kayak was adapted for Ken Taylor. Another is that the changes from the original lines made by Geoff Blackford were of course influenced by the contemporary ideas of Greenland style kayaks: thus, the sheer was raised as a unit to create the preferred high fore-deck, resulting in very high stems and an accentuated banana shape - far from the lovely sheer of the Illorsuit kayak. Furthermore, to create volume the bottom was flattened to an extent that it is hard to see any resemblance in the station shapes. From approx 20 degrees deadrise of the original to approx 8 of Anas Acuta. This is not intended as a criticism of either the kayak or Geoff Blackford - the commercial success and long history would make any such remarks reflect more on my prejudices than on the kayaks.

But still, what would a modern interpretation of the Illorsuit kayak be like? Well, most of the changes made by Blackford still make sense and there is no reason not to do the same today. I raised the sheer and deck sligthly to create room for a western seating position - few of us would be comfortable with straight horizontal legs, a deck barely one inch over the knees and a vertical back without support (I might, after many years in my Black Pearl, but this kayak is not for me alone). I kept the stems just slightly higher than the original lines, in an attempt to preserve the understated elegance of the Illorsuit (well, I am obsessed with the beauty of lines: be warned!) - and of course to avoid the windage of high stems. I also flattened the bottom though not as much as in the Anas Acuta. The reason for not sticking to the 20-degree deadrise is that it would have forced the seat up higher, thus decreasing stability and necessitating an even higher deck.

In Greenland the Illorsuit has evolved along similar lines as well - towards longer waterlines and less deadrise making the kayaks faster, roomier at the expense of a little maneuverability - or in the direction of kayaks with very low freeboard for rolling competitions (which is where my Black Pearl belongs).

So in the end my design is at least a cousin to the Anas Acuta, but with a personal edge: a few inches longer since the low speed was one of my dislikes, lower stems that will make it easier on the paddler in high winds (even if the Acuta isn't bad at this) and with a slightly lower deck (sea kayak decks have lost a couple of millimeters per year the last decades as more paddlers begin to appreciate the comfort and control attainable simply by getting rid of old excesses in superfluous cockpit volume (note that this still is a roomy cockpit - those looking for a really tight Greenland cockpit may consider the Black Pearl). I also hope that my take on the Illorsuit will offer easier and more predictable movements in steep choppy seas and that surfing will be at least as good. And not the least - I downplayed the banana. (Love bananas? No problem, there still is the Anas Acuta...)

Min tolkning av Illorsuitkajaken
My take on the Illorsuit kayak

So, is my design an Illorsuit kayak? No, I cannot say that it is. The looks are inspired by the Illorsuit, because I love the beauty and harmony of the lines, but the hull shape and hydrodynamics are modern, efficient and relevant to an altogether different situation than seal hunting in arctic waters 60 years ago.

Wouldn´t it have been interesting to make a true copy of the Illorsuit? Yes definitely, and it has been done on several occasions as skin-on-frame-replicas for a dedicated builder/paddler. But as a production kayak - no, I believe most buyers would have eyed it over with curiosity and then turned to something more familiar...

Are you interested in the background in more detail I recommend Ken Taylor's website with his account of his interesting Greenland trip.

Also, take a look at Harvey Goldens museum-quality replica, complete with all hunting equipment.

...and the name?

Nanoq is a polar bear. I wish I could share a profound smart meaning in the name, but Nanoq just suggests a Greenlandic association, is easy to pronounce, to my knowledge is not offensive or ambiguous anywhere, and it may suggest a semantic kinship with Qaniq and Alleq. That's all...

Comments

Great addition to your catalog!

Thanks Dan! I have been quite busy the last couple of weeks, partly since I had a few almost finished plans waiting in the computer and some time to spend on them and partly since Seabird Designs recently have begun focussing on other market segments than those that most of my kayaks are targeting. Including the most successful of these kayaks in my catalog, will assure they are continuosly available, and offered a welcome opportunity to refine them beyond the constraints of commercial production.

I agree with Dan; great addition to your offerings, Björn, along with a very informative writeup. And thank you for the link to the intensely interesting Ken Taylor/Cameron website.

Thanks Rick. It was very interesting to find the writings of Ken Taylor and Duncan Winning (in discussions on the Qajaqusa forum).

Hei Bjørn.

Jeg eier en Qanik som jeg kjøpte hos Seabird i Norge. Det er min første kajakk og jeg liker den veldig godt. Om jeg skulle ønske meg noen endringer, må det bli et noe lavere akterdekk for å gjøre rulla litt lettere de gangene man må legge seg helt bakpå.

Nå ser jeg at du har endret litt og fått frem Nanoq, er det noe endring på høyden til bakdekket?

Når det er sagt, så finner jeg min Qanik til å være en perfekt begynnerkajakk for meg. Jeg lærte rulla i den og har tatt to våttkortkurs i den :-)

Jeg holder for tiden på å bygge en Frej til kona og en BP til meg selv, og om Nanoq føles fin så kanskje jeg bygger den også, senere.

Mvh

Jon Leithe

Hej Jon. Däcket är sänkt 16 mm på Nanoq, men ännu viktigare är att det finns lite mer plats bakom ryggen och att sargkanten är rejält rundad (om man bygger efter ritningen). Andra skillnader är t ex att akterdäckets radie mot relingen är större för att bli lättare att ribba.

Takk for svar Björn

Hvordan er undervannskroget sammenliknet med dagens Qanik og Black Pearl?

/Jon

Det är två helt olika skrov – det ena västgrönländskt, det andra östgrönländskt.

Enklast kanske med en skiss: BP i blått, Qanik i rött

Qaniks västgrönländska påbrå visar sig i en djupare V-botten, mer utfallande sidor och aningen mer upprätta stävar, medan BP:s östgrönländska syns på den flackare bottenprofilen, mer vertikala sidor, mindre språng i kölen och mer utfallande stävar. Men den viktigaste skillnaden är såklart storleken – Qanik är en långfärdskajak med plats för packning medan BP bara precis har plats för paddlaren. Qanik sätter man sig i – BP tar man på sig.

Obs att storleken på BP variererar eftersom den skräddarsys till beställaren. Den här visade är min egen anpassad för mina 185 cm/80 kg.

Det ser ut som det er andre som også kaller kajakken sin Nanoq.

http://www.finn.no/finn/torget/annonse?finnkode=51233787&searchclickthrough=true

Ja, Nanoq är nog alltför generiskt för att man skall kunna räkna med att vara ensam om det. Jag tror inte att kajaken i din länk kommer att leda till några förväxlingar ;-)

Robert Flahertys fina gamla film Nanook of the north kan säkert inspirera fler...

Hej!

Min kajakbakgrund består av att hyra kajak (ofta mycket initialstabila) en eller ett par gånger per år. Nu funderar jag på att bygga en Nanoq, så i helgen var jag och provpaddlade en Qanik för att få en känsla om jag är på rätt spår. Det blåste i medel 7 m/s, men jag trivdes ändå bra med den! Det enda orosmolnet är initialstabiliteten som vid vågor från sidan och snett bakifrån fick mig att känna mig högst osäker på om jag skulle komma tillbaka torr =).

Nu har jag ju läst att lägre initialstabilitet är något man lär sig uppskatta med erfarenhet. Jag kommer antagligen paddla mera frekvent om jag har en egen kajak, men ändå inte så ofta som varje, eller varannan vecka. Hur mycket paddling brukar det krävas för att vänja sig?

Jag hittar inte Nanoq bland de andra stabilitetskurvorna. Hur ser den ut? Det hade varit intressant att jämföra med dina andra kajaker.

Mvh, Olof

Jag jobbar normalt med lägre initialstabilitet och hög slutstyvhet, vilket inte alltid uppskattas av nybörjare och ovana paddlare.

Men initialstabilitet har mycket lite med kapsejsning att göra – innan du slår runt har kajaken lutat så mycket att det är slutstyvheten som avgör om du hamnar upp och ner eller återfår balansen. Låg initialstabilitet kan orsaka lite övergående ängslighet – låg slutstyvhet kan vända dig upp och ner. Som jämförelse kan du tänka dig en överdrivet initialstabil kajak som en vanlig fyrbent köksstol och en med hög slutstyvhet som en gungstol. Den vanliga stolen står stadigt, men gungar du på den kan du lätt tippa – plötsligt och oåterkalleligt. I gungstolen gungar du behagligt och det är nästan omöjligt att få den att tippa.

En ovan paddlare sitter stelt i kajaken och jobbar med ideliga stödtag för att hindra kajaken att gunga i sidled – en van paddlare slappnar av i midjan och låter kajaken röra sig medan han/hon håller överkroppen vertikalt.

Det handlar inte om hur ofta du paddlar. När du väl lärt dig slappna av och låta kajaken röra sig som den vill, kommer du att känna dig trygg i vind och vågor, och den kunskapen försvinner inte. Som med cykling: du tappar inte förmågan att hålla balansen även om du låter cykeln stå några månader.

Jag har inga siffror för Nanoq än: den är ritad i ett annat program, som inte ger jämförbara data, och jag har inte hunnit räkna om dem. Men Nanoq hör till de kajaker som ligger allra högst i slutstyvhet, och slutstyvheten hänger med till mycket stora lutningsvinklar.

Tack för utläggningen, jag känner mig ändå hoppfull om att kunna slappna av även i lite högre sjö när jag fått paddlat in mig på denna kajaktyp. Fördelarna överväger ändå; den är härligt lättdriven och så manöverbar att den känns som en gokart i små vikar =). Att man även kan få med sig hyggligt med packning och får den mycket kursstabil med skäddan gör att den känns som en mycket bra kompromiss för min del.

Jag läste här någonstans att du rekommenderar att träna att paddla med bara händerna för att få upp känslan för stabiliteten med kroppen. Jag får testa det när jag kommer så långt.

Hi Björn,

Nanoq is very nice looking boat indeed. I really like the lines. I did have plans to build a Njord this winter but now I have a dilemma :).

Do you have an idea how the boat handles without skeg in choppy waters? As I understand the skeg is almost a requirement for Njord, but how about Nanoq with its harder chines?

Choppy waters is not a problem with either Njord nor Nanoq. The problems comes when you want to go fast and straight with a wind from aside or aft. To be able to maintain speed you need to compensate the weathercocking that such winds cause. Otherwise you have to go irritatingly slow to maintain your course.

So the need for an adjustable skeg depends on your needs and how you plan to use the kayak. But even if you want to start without a skeg, I recommend that you prepare for one – it is much easier before the hull and deck is glued together ;-)

Jeg tænker på at bygge en 3 delat Nanoq. Den skal deles ved 4. - og ved 9. Spant. Yderemere vil jeg gerne have et mandehul jeg kan sætte mig i ( 40 gange 80 ). Jeg vil bruge gran.

Har før bygget en Black Pearl som jeg har delt med inspiration fra Dan Caouette, det funker fint og den er rimelig vandtæt.

Har du nogle kommentarer omkring mit mulige projekt?

Har Nanoq lige så god acceleration som Black Pearl?

Hilsen

Jørn fra København

Har du hittat en bra delningsmetod spelar det ingen större roll vilken kajak du applicerar den på. Jag ser inga problem med Nanoq.

När du förstorar sittbrunnshålet, tänk på att hålets akterkant skall vara på samma plats oavsett hålets storlek (annars blir det fel på långskeppsbalansen).

Nanoq accelererar normalt en liten aning sämre än Black Pearl genom att den kommer (förmodligen) att väga ett par kilo mer – men upplevelsen av Nanoq är den både accelererar och vänder lika lätt och snabbt som BP.

Jeg har nu modtaget tegningerne til Nanoq fra dig og glæder mig til at komme i gang med kajakken.

Jeg har lige et spørgsmål til dig.

Jeg har set at på Qanik er skeden længere fremme end på Nanoq.

Kan man rykke skeden 40 cm frem på Nanoq uden det får uheldig indvirkning på dens funktion?

Jeg spørger fordi min Nanoq skal være en tredelat version. Og så kan skeden samt betjeningen af den på fordækket kan så være i samme del.

Ja, du kan placera skäddan var du vill från precis bakom sittbrunnen (den fungerar faktiskt alldeles utmärkt där ;-) till ungefär där den sitter på ritningen – längre fram innebär större chans att den är i vatten när den verkligen behövs vid surf i vågor, längre bak ger bättre möjlighet att packa utrymmet bakom sittbrunnen effektivt.

Citat BT: Ja, du kan placera skäddan var du vill från precis bakom sittbrunnen till ungefär där den sitter på ritningen"

Intressant. Jag undrar om ett roders placering i längdled är lika okritisk? I en tredelad kajak skulle det ju medföra praktiska fördelar. I mitt fall skulle roderaxeln hamna en knapp halvmeter bakom sittbrunnens bakkant

Flera har med gott resultat provat att sätta skäddan precis bakom ryggen – jag tvivlade första gången jag hörde det, men enligt samstämmiga uppgifter märks ingen nämvärd skillnad mellan det och den traditionell placeringen. John Abercrombie kallar anordning för skeel (skeg-keel).

Om ett roder låter sig omplaceras på samma sätt vet jag inte, och har inte hört talas om något praktiskt exempel. Så du blir kanske först, Rune ;-)

Det känns som att rodret skulle orsaka sidoförflyttningar snarare än gir med placering så långt fram. Nog vore det spännande att prova. Jag återkommer med rapport om jag dristar mig att göra fler hål i lådan ;-)

Det finns kanske en risk, men samtidigt fungerade de gamla skärgårdskryssarna bra med rodret långt fram – visserligen i anslutning till kölen som effektivitetshöjande skädda.

http://www.sskf.se/2007/Aktiviteter/Images/GustafEstlanderSK40.jpg

Om man bara tittar på kraftspelet så innebär ett akterplacerat roder att aktern föses ut åt sidan. Dvs fören "fäster" i vattnet och aktern tvingar ut, likt styrningen på en baklastare eller gaffeltruck. Ett roder nära mitten avkräver farkosten en rotation runt "mitten", dvs både för och akter tvingas till en rörelse (landfarkost med sån styrning känner jag inte till).

Eftersom en kajak är ganska grundgående i för och akter och inte har så fantastiskt hårt hållande köl, så borde det vara väl så effektivt med ett centralt roder som ett akterplacerat.

Att akterplacering är så mycket vanligare tror jag kan vara en relik från styråran...för fasta roder, alltså, uppfällbara måste ju sitta så de kan fällas upp av plötsliga hinder...

Att en skädda skulle vara effektiv centralt placerad är dock mer intrikat. Den borde ha större mothållseffekt med större avstånd från fören...

Är inte avsaknaden av "fantastiskt hårt hållande köl" tvärtom ett problem här?

Placera en penna liggande på ett bord, och låtsas att den är en kanot, och att friktionen mellan pennan och bordet motsvarar vattenmotståndet. Knuffa försiktigt med fingret mot pennans bakre ända i sidled => "kanoten" får en liten nettoförflyttning i sidled, men mest svänger den. Knuffa sedan strax bakom mitten, och "kanoten" kommer att få en ganska stor förflyttning i sidled, men svänga bara lite. Placera sedan andra fingret som mothåll (motsvarande en köl) precis på mitten, och knuffa i sidled strax bakom mitten igen, och "kanoten" svänger fint, utan sidförflyttning.

Jag tror att orsaken till att roder nära mitten kan fungera bra på en segelbåt, som den skärgårdskryssare Björn länkade till, kan bero just på kölen. På en köllös kanot misstänker jag, i likhet med Rune, att ett roder nära centrum riskerar resultera i mer sidförflyttningar än svängar. Men, jag har inte provat. Visst kan jag ha totalt fel.

Erik, rodret ger inte en direkt sidkraft utan ett vridande moment, dvs hydrodynamiken kring roderbladet gör att det vill vrida sig "rätt" i den riktning det har i förhållande till vattnet (minimera sitt eget motsånd).

När mothållet är långt eller starkt, typ hela farkosten, så blir det huvudsakligen ett sidtryckande resultat (aktern svänger ut).

Om mothållet på båda sidor om rodret är lika, så vrids farkosten runt rodret (akter och för svänger ut lika, men åt olika håll). I vårt tankeexperiment är mothållet förut och akterut ganska lik, vilket ger en måttlig sidkraft och ett påtagligt vridande moment runt roderaxeln.

Ursäkta övertydligheterna.

En fast köl i närheten av rodret "riktar" strömmarna och hjälper troligen till att ge rodret ett tydligare "lägsta energi-läge".

Det kanske är enklare än så. En stillliggande kajak har sitt gircentrum nära den geometriska mittpunkten, men när farten ökar flyttas gircentrum föröver – mer ju snabbare man paddlar. Det finns säker flera hydrodynamiska förklaringar till detta, men den som ligger närmast till hands är att förskeppet går in i fritt vatten och biter sig fast bra, medan aktern slirar runt i kajakens fartberoende turbulenta kölvatten med dåligt fäste (samma förhållande som orsakar upplovning i sidvind). Ett mittplacerat roder får därmed en tämligen bra hävstång mot ett gircentrum någonstant i förskeppet – om man bara drar på lite...

Urban,

Jag är ju förvisso ingen varesig fartygs- eller flygplans- eller annan roderstyrd-farkost-ingengör, så kanske jag babblar en massa smörja. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite skeptisk här.

Om roderaxeln är monterat i rodrets främre del (vilket iofs är vanligt) bör det förvisso uppstå ett vridmoment på rodret. Jag har ändå lite svårt att tro att detta vridmoment har större betydelse i sammanhanget; större delen av vridmomentet på kanoten torde komma från kombinationen av sidkraften från rodret, och en motsatt riktad sidkraft från skrovet (som gör motstånd mot att förflyttas i sidled). Om dessa två krafter skulle stå rakt emot varandra (rodret precis på mitten), bör kanoten enbart driva i sidled. Om de inte ligger rakt mot varandra får vi emellertid ett vridmoment som svänger kanoten.

Här bör vi givetvis ta i beaktande, att kraften från rodret är centrerad i mitten av rodret, inte (nödvändigtvis) i roderaxeln. Om du har roderaxeln i mitten av kanoten, men i framkanten av rodret, ligger rodret i så fall strax bakom kanotens mitt.

(Och jo, jag förenklar saken här genom att ignorera det faktum att aktern glider lättare i sidled när kanoten gör fart genom vattnet, som Björn påpekar. Grundprincipen gäller dock oberoende: Sidkrafterna rakt mot varandra = inget vridmoment; sidkrafter inte mot varandra = vridmoment)

Tankeexperiment: Placera rodret i fören i stället för aktern. Kanoten bör då rimligtvis svänga medsols när rodret vrids medsols, trots att vridmomentet på själva rodret blir motsols.

Det viktiga är inte att aktern slirar, utan att kajakens girpunkt flyttas föröver proportionellt mot farten. Det finns alltså en hävstång i alla förhållanden utom när kajaken ligger stilla – och då gör rodret ingen nytta oavsett placering.

Hävstången är naturligtvis betydligt mindre än om rodret hade suttit längst bak, och om den är tillräcklig får väl någon som känner sig hugad testa i praktiken.

Sedan kan det vara en fördel att ett roder strax bakom sittbrunnen kommer att vara väl förankrat i vattnet även vid snabb surf i krabb sjö.

Jag tror att Björns kommentar om att girpunkten flyttas föröver vid fart är det viktiga. Rodret i sig ger ett helt försumbart vridmoment, det ger i princip endast en sidokraft och det vridande momentet skapas av denna sidokraft samt kajakens girpunkt. Det spelar således ingen roll var axeln i rodret är placerad. Gamla långkölade båtar hade axeln i framkant av rodret av väldigt praktiska konstruktionsskäl. Moderna fenkölade har ofta axeln mer mot mitten, ibland ända till helt i mitten (balansroder). Avgörs mera av hållfasthetsavväganden och vilken "roderkänsla" man vill ha.

Om man förutsätter att man främst vill ha roder vid högre fart och för att kunna paddla i sjö så borde ett smalt, djupt (high aspect) roder placerat en bit bakom sittbrunnen vara bäst. Kan man sedan reglera rodrets djupgående så kanske det kan fungera som skädda i plattvatten och sidvind. Och naturligtvis ledat så om man rockhoppar så skadas det inte. Voilá, bara att konstruera......

Hej Björn

En fråga om hur du anger stabilitet: I specifikationerna skriver du att stabiliteten är 3/5. I parentesen står att det är med / utan last samtidigt som det i fotnoten står initialstabilitet / slutstabilitet... När jag läser det blir det två olika saker? Jag står i valet och kvalet mellan Nanoq (Alleq) och Frej och eftersom jag har svårt att hålla balansen på kinesiska muren är det en viktig fråga för mig.

Hälsn

Bengt S

Bengt, du ha hittat en genant miss i dokumentationen – en som varken jag eller någon annan upptäckt trots att den funnits i flera år! Tack för det.

Det bör vara initial/slutstyvhet båda i tabellen och i fotnoten (ändrat nu) – av det enkla skälet att den informationen säger en hel del om hur kajaken beter sig i sjögång, medan det är en rätt trivial information att stabiliteten ökar med last i kajaken (men minskar med en tyngre paddlare) – liksom att siffervärdet beror på lastens (respektive paddlarens) vikt och placering hur stor ändringen blir.

Hej!

Jag funderar på att bygga en Nanoq, nu till frågan har paddlat en Isfjord lite gran men tyckte att den var alldeles för trång vid fötterna st 45 ur förhåller det med Nanoq o vad är det för skillnad på egenskaperna hos dessa två. Ps jag är inte så stor 180/ 77kg bara stora fötter.

Christer, Nanoq och Isfjord har samma höjd (262 mm) under däcket där du har fötterna. Isfjord är något högre precis framför sittbrunnen, men lite lägre längre föröver – Nanoqs fördäck sluttar inte lika mycket. I min värld är detta rätt väl tilltaget, men det beror främst på hur man är van att sitta.

Ingen av mina kajaker är gjorda för att sitta med fötterna uppåtvinklade 90 grader. Det skulle ge ett högt och obekvämt fördäck – alternativt en underlig form på däcket.

I min mest komfortabla kajak, Njord, har jag 25 cm höjd där jag har fötterna – vilket för min fotstorlek (43) är 91% av fotens längd (storlek 43) och i min Black Pearl blir det 87% – i båda fallen plats för vintersockor i tjock neopren (lite trångt förstås i BP ;-)

Motsvarande beräkning för storlek 45 blir att du har 92% i Isfjord och Nanoq.

Här är en skiss (spant 5 och 6).

Det kan bero på vilken Isfjord du fått tillfälle att prova – ett par byggare har sänkt däcket en hel del, och åtminstone en av dem blev inte nöjd med sin modifiering utan sålde kajaken och byggde en ny.

Nanoq är en kajak med betydligt större lekpotential än Isfjord: surf, rockhopping, slalom mellan stenar och klippor, roll etc. Större slutstyvhet innebär att den kan kännas tryggare i riktigt busväder. Med skäddan nere fungerar den ungefär som Isfjord på långtur. Isfjord har aningen större lastutrymme och -kapacitet.

Post a comment