Laxekor igen...

Tuesday, February 6, 2007 (båt), 6 comments

I höstas nämnde jag i en notis de gamla halländska laxekorna och deras eventuella försvinnande ur historien. Nu fick jag ett utförligt brev från Tony Wennström med lite mer information - han hade googlat efter laxeka och på det viset hamnat på min sajt (internet är fascinerande).

Han kunde meddela att det finns en laxeka bevarad i det lilla båtmuseet i Galtabäck söder om Varberg (borde jag ha kommit ihåg – jag har ju själv sett den där!). Han kände också till ytterligare ett par i gott skick: en stor laxeka av sydhalländsk typ vid laxodlingen i Laholm och en lite mindre Haverdalsmodell (plastad) vid Lagans mynning.

Ännu mer intressant var att Tony själv byggt två laxekor, en 18 fots i furuplank och en 15 fots i glasfiber – och använder dem för kustnära fiske. Bilden nedan är den större av dem, av Mellbystrandstyp.

Tonys Laxeka

Här är en teckning som visar Haverdalsekans kantiga linjer ur ett annat perspektiv. Förstäven var högre från början men har vid något tillfälle sågats ner till mer hanterlig höjd. Ungefärliga mått: 570x160 cm.

Laxeka

Comments

1 Henri Högberg
2/6/2007 6:52 PM

Fascinerande som tidigare. Men varför denna stäv? Finns en förklaring för behovet?

2 Björn Thomasson
2/6/2007 11:06 PM

Jag vet inte anledningen till uppnäsan, och har inte heller hittat något i litteraturen om laxekans säregna anatomi. Men man kan väl tänka sig att stäven har varit skydd mot överbrytande sjö. Ekorna användes vid en oskyddad kust, med stäven mot vågorna för strandnära fiske med kilnot och bottengarn. För detta pålade man på grunt vatten, och båten hölls med stäven mot vinden medan pålarna slogs ner. För övrigt var laxekan snarare en pråm än en båt – kantig, vertikala sidor, inte en harmonisk kurva någonstans, aningen uppvinklad (inte uppsvängd utan uppvinklad) akter, mycket uppvinklad för och enkelt hopspikad av spåntat virke.

En gång i tiden var den förmodligen kusten fulaste flytetyg (numera har konkurrensen hårdnat, med rorofartyg, färjor, otympliga motorkryssare som är formgivna så att de ser ut att gå i full fart även när de ligger stilla mm).

Den originella formen lockade Erik Olsson i Halmstadgruppen till staffliet. Resultatet - ”Strandens tystnad” från 1936 - visar två stormdrivna laxekor draperade i tång på en strand tillsammans med ett sönderslitet segel och en rosenbukett.

Jag la till en teckning (av Haverdalsekan) i notisen ovan, för att lite tydligare visa de kantiga linjerna.

3 Henri Högberg
2/7/2007 10:10 AM

Tack för den fina skissen. Det som får tankarna att vandra är väl människans förmåga att skapa den form hon har och tycker sig ha användning av. I all sin grovhet ändå någonting med mening, ett slags nyttans skönhet. Jag har sett en del av Erik Olsson men inte det du nämner. I Ystad fanns för en del år sen en samlingsutställning av Halmstadsgruppen. Lånen från genombrottskonsten i Frankrike var tydlig och en del verk tyckte jag helt enkelt var dåligt målade - hade säkert inte applåderats i Paris. Men ingen allmänhet reste som turist till Frankrike på den tiden och fick se en skickligare hand.

Kanske seglen är tillbaka. En tysk - tror jag det var - menade att ngt som liknade en skärmflygares fallskärm - stort som en fotbollsplan - skulle kunna driva ett fraktfartyg. Seglet skulle vara 300 m upp i luften, styrd med linor och datoriserade vinklar. Med vinden från fören fungerar inte metoden, men det går att kryssa, som det sas. Och drivkraften skulle vara lika stor som en 600-700 hkr dieselmotor.

4 Henri Högberg
2/7/2007 10:25 AM

6000-7000 hkr skulle det vara!

5 Björn Thomasson
2/7/2007 11:33 AM

Mitt förhållande till Halmstadgruppen är också lite ambivalent, trots att jag tidvis som liten kunde betitta några av medlemmarna på ganska nära håll. Konstnärsnärvaron var under några decennier kring mitten av förra seklet rätt intensiv i Haverdal - Esaias Thorén bodde en bit ifrån mina föräldrar, i grannhuset kom och gick Halmstadsgruppens medlemmar på tämligen vilda fester, på Haverdalsstrandsidan höll Sigrid Pohssman informellt sommarpensionat i sin stora Villa Marina för det internationella konstnärskollektivet, med ytterligare ett par namnkunniga konstnärer (bla a Alice Poussineau) som grannar. På vägen mot Halmstad öppnade Viveca Bosson, dotter till Erik Olsson, för ett antal år sedan Mjällby Konstgård, med betoning på Halmstadgruppen. (Mycket underlig webbsajt f ö - att tvinga på användaren ett litet webbläsarfönster, och sedan presentera ett innehåll som inte får plats i detta! (åtminstone i Firefox och IE7)).

6 Micke S
2/7/2007 1:38 PM

Kommer att tänka på våra "smackor" som användes och fortfarande används på flador och blötträsk. De är helt flatbottnade med endast en tretumsplanka i sidorna. Tvär för och akter. Smackona stakas fram med en käpp till vilken fogats ett blad på ena sidan liksom en skädda. Staven sjunker inte in i vitmossan och är samtidigt styrhjälpmedel och hjälpåra vid öppna ytor. Användes i jakt och fiske. Skulle tro liksom Björn att ekornas uppsvängda för är till för att undvika brottsjöar att ta sig in i båten.

Canoes & Paddling

News & Launchings

Catalog

Other