Show cart
Design & Illustration

Lite säkerhetstjat så här i början av säsongen

Här är ett förslag till en säkerhetsstrategi. Listan ser naturligtvis olika ut för olika personer. Det här är min variant. Den som av någon anledning inte vill eller kan lära sig rolla får naturligtvis hoppa direkt från steg 2 till steg 6 eller 7.

  • Steg 1 - första försvaret - är naturligtvis att hålla balansen. Främst gör man detta med kroppsmotorik - man ser helt enkelt till att hålla tyngdpunkten ovanför sittytan och att med avslappnade rörelser följa med i sjön. Träna genom att lägga ifrån dig paddeln och handpaddla - först i lugnt vatten, sedan i vågor.
  • Steg 2 - är snabba stödtag med paddeln när man genom eget slarv eller vattnets opålitlighet råkat få tyngdpunkten utanför sittytan. Dessa är främst stöttningar och låga stöd, men kan undantagsvis vara även höga stödtag. De stoppar en begynnande kapsejsning så snabbt att bara ett lätt tryck behövs för att man skall behålla balansen.
  • Steg 3 - är höga eller låga stödtag när man hamnat med överkroppen i vattenytan. Träna att tippa omväxlande åt höger och vänster och dra dig upp direkt med ett högt stöd. Öva gärna varenda gång du paddlar - blixtsnabbt ner i vattnet och upp igen. Träna även i vind och vågor. Efterhand tar det bara en sekund att doppa nacken, och sannolikheten att du skall slå runt okontrollerat blir minimal. Ett högt stöd, som det vanligtvis lärs ut hos oss innebär att överkroppen är ovanför vattenyten och man håller sig uppe med en mycket kraftfull rörelse med paddeln. Den grönländska metoden är enklare och mera skonsam mot paddel och axlar - man går ner med axlarna i vattnet och flyter på rygg utan belastning i paddeln, och går upp med överkroppen in över akterdäck. Även det låga stödet kan vid behov omvandlas till ett djupt stöd - sculling on the chest. Det innebär att du kapsejsar med ansiktet ner i vattnet och håller dig på plats på ytan med hjälp av paddeln. Gå sedan upp framåtlutad över fördäck och dra paddeln in över däcket. Lite svårare än att ligga på akterdäck men nyttigt att kunna för att stoppa en kapsejsning.
  • Steg 4 är att rolla upp om inte stödtagen räcker för att stoppa kapsejsningen vid ytan eller om man väljer att utnyttja rotationen för en hel roll istället för att dra sig upp med ett högt stöd. En roll bör vara rimligt säker åt båda hållen (blåser det kan du inte välja sida). Vilken sorts roll du väljer spelar ingen roll, bara den fungerar även i ett trängt läge. Om du av någon anledning misslyckas med att rolla, bör du kunna dra dig upp till ytan med hjälp av paddeln eller med simtag och begära assistans från en paddelkollega - stävräddning till exempel, eller i sista hand, hjälp att klättra upp i kajaken och tömma den.
  • Steg 5 är roll-och-reentry om rollen av någon anledning misslyckas och du måste dra dig ut ur kajaken. Men gör ingen wet-exit i första taget. Kanske kan du dra dig upp till ytan för att ta ett andetag i väntan på att kompisen kommer fram, eller sätta på en paddelflottör om du har den lätt åtkomligt på akterdäck. För i samma ögonblick du drar loss kapellet förvandlar du kapsejdsningen till en betydligt mer omfattande incident, som involverar problem med instabilitet på grund av vatten i sittbrunnen, behovet att länspumpa och att du blir blöt och kall. För en re-entry och roll tar du tag i sittbrunnssargen med båda händerna och med paddeln vid bortre sargkanten. Luta kajaken mot dig, flyt in med benen i sittbrunnen, dra dig ner på sitsen och rolla upp. Kan du handrolla, kan du sätta paddeln under däckslinorna och koncentrera dig på rollen.
  • Steg 6 är kamraträddning av någon sort. Hjälp av en kompis är det snabbaste och säkraste sättet att ta sig upp i kajaken efter en wet exit, och innebär normalt också att kajaken är tömd på vatten när man klättrar upp. Kompisen kan också stabilisera kajaken medan man tar på kapell, länsar ut det sista vattnet, eventuellt tar på förstärkningsplagg om man blivit avkyld mm.
  • Steg 7 är uppgång med hjälp av lös räddningsutrustning - paddelflottör eller ponton (-er). Om ingenting av det ovan listade fungerar och man är ensam ute, är det dags att plocka fram hjälpmedlen. Bäst är enkla och väl förberedda lösningar - paddelflottör färdig att använda på akterdäck, förberedda fästen för paddel på däck eller i kajaksidan, lättåtkomliga, uppblåsta pontoner med enkla fastsättningsanordningar. Ju större vågor, ju kallare vatten och ju fler prylar som skall pusslas ihop desto svårare är det att få det att fungera. Viktigt är att metoder och pinaler är testade under någorlunda realistiska förhållanden. I lugna förhållanden kan den som känner sig säker klättra upp i kajaken utan hjälp, antingen från sidan eller över aktern. Men går det sjö är chanserna att lyckas så små att det knappast är mödan värt att försöka - bättre att plocka fram flottören.
  • Steg 8 - simma iland med kajaken som flythjälp. När allt är provat och du fortfarande ligger i vattnet bredvid en vattenfylld kajak, återstår ingenting annat än att simma mot närmaste land med kajaken som flythjälp. Lämna inte kajaken - det är den bästa flythjälp du har, och kajaken är lättare för sjöräddningen att hitta än en ensam person i vattnet. Tar orken slut kan du trä in ena armen under däckslinorna och ha viss chans att överleva även medvetslös.

Comments

Det här ämnet går ju att debattera till leda. Men jag känner att jag måste flika in med ett mothåll. På punkt 8 så förutsätter jag att vattnet är kallt. Har man torrdräkt eller våtdräkt så funkar det att simma, men i kallt vatten så förlorar man mer värme på att simma än att ligga still om man är klädd för aktiviteter ovan ytan. Har man prövat simma med kläderna på, släpandes på en kajak i sådan sjö som föranledde kapsejsningen så vet man att det är praktiskt omöjligt att ta sig någonstans...

Att då simma mot land är mer för sakens skull än något som blir praktiskt genomförbart (beror givetvis på avståndet som bör vara kort då vattnet är kallt).

Istället så skulle jag välja att hålla fast i kajaken och blåsa musten ur mig i min visselpipa eller om jag verkligen förutsett att något skulle skita sig, drar ett nödbloss eller liknande. Det är klart att det är svårt att föreställa sig hur det är att vara nära döden och jag vet egentligen inte hur jag skulle reagera (och onekligen så är det så att simma mot land är lite av en instinkt...). MEN, så här i varma torra kläder så är faktum att man förlorar TUC (time of useful conciousness) på att simma än att ligga still i kallt vatten.

Håller helt med. Punkten kan diskuteras och problematiseras hur långt som helst. Vägas in i ekvationen bör naturligtvis vattentemperaturen, klädseln, eventuella nödsignalanordningar, avståndet till land, frånlands- eller pålandsvind (och dess påverkan på hörbarheten för visselpipan), strömmens riktning, utsikterna till snar upptäckt/räddning - hur trafikerade vattnen är, ljus- och väderförhållanden och dess påverkan på chansen att bli räddad, återstående tid till skymning etc.

Alla punkterna är förenklade och tanken är inte att ge facit, utan att ge incitament till tankar kring en egen säkerhetstrategi - som kan se ut som ovan, eller på helt annat sätt. Huvudsaken är att man i en nödsituation har genomtänkta och övade metoder att ta till så att man inte agerar förvirrat huvudlöst i panik.

Steg 0,5 - Stanna hemma i soffan! Bekvämt och säkert och man behöver inte lära sig varken balans, konstiga rollar eller klättrapåkajakkonster ;-)

Häromdagen när jag var ute och paddlade kom jag i prat med en kille på bryggan. Han tyckte att det fattades viktig utrustning på mitt däck. Han menade att jag för att klara punkt 7 i ovanstående säkerhetsrutiner borde ha ett drivankare i bomull. Hans förslag var att stoppa det upp under västen och förankra det i fören med en lina som inte är längre än att ankaret dras ur västen vid en wet exit. Det lät ju fiffigt värre men jag är skeptisk till lösa linor på kajaken. Drivankare låter ju annars som en bra idé.

Torleif

Jag tror också att ett litet drivankare kunde komma till användning då och då. Det är inte lätt att rigga pontoner eller flottörer när kajaken rullar i sidsjö - lite lättare om drivankaret håller upp kajaken i vindögat. Likså är det behagligare att ta en fika, knäppa bilder eller ta på en jacka om kajaken ligger med stäven mot vågorna.

Men om fördelarna motiverar ytterligare en pryl att hålla reda på och ytterligare en lina, är väl tämligen tveksamt...

Att hålla vågorna på "bekväma" anfallsvinklar tycker jag också är säkerhetstänk. Genom att planera sitt paddlande kan de besvärligaste vågorna undvikas. T.ex kan riskerna minsas genom att paddla i sicksack genom besvärlig sjö.

Ibland kanske man vill utmana de besvärligaste vågorna, men då ser man lämpligtvis till att ha utvägar ifall något går snett.

Post a comment