Show cart
Design & Illustration

Paddlar och rollar

Några har reagerat mot att jag är lite kritisk mot europapaddlar när det gäller att lära sig rolla – de tycker det är väldigt enkelt att rolla med sådana. Och naturligtvis är det så – alla paddlar har tillräckligt grepp i vattnet för att fungera bra för roll och höga stöd – och när man kan någonting är det lätt.

Men för den som håller på att lära vidhåller jag att en europapaddel (eller vingpaddel) innebär ett handikapp.

bladets vinkel under svepetEtt av problemen är skålningen av bladet, som innebär att vinkeln mot vattnet är mycket kritisk under svepet. Några grader för lite så dyker paddeln (vänstra bilden – ett av de vanligaste felen för nybörjare) – några grader för mycket så uppstår bromsande turbulens så att lyftkraften förloras (högra bilden). Skaftet är ofta runt och ganska smalt och ger ingen information om vinkeln. I bilderna förs paddeln alltså åt vänster under draget.

Med en grönlandspaddel blir det lättare – dels använder man i högre grad flytkraften än lyftkraften, high brace rolldels orienterar den sig själv på ytan eftersom båda bladen ligger i samma plan och slutligen genererar det ellipsformade bladet lyftkraft även om vinkeln inte skulle vara helt rätt.

Nästa problem är att europapaddelns blad är vinklade – när det aktiva bladet ligger på ytan för att generera flytkraft grönländsk standardrollstår det andra vertikalt och måste manövreras i detta läge ovanför kajakens botten. Bilderna visar kroppens och paddelns läge precis innan kajaken vrids upp för en västerländsk respektive en grönländsk roll.

En vingpaddel har ungefär samma problem – plus att den fungerar bara i en riktning. Försöker man under någon del av rollen föra den med den tunna sidan före tappar den greppet i vattnet.

Comments

Jag föredrar plattpaddel för framdrift. Rollar problemfritt när jag behöver... Men visst tusan har du rätt. Tveklöst! (Det är mycket som kan gå åt fanders innan den man som nybörjare löser plattpaddelekvationen i rollen.)

Det finns flera plattpaddlar som saknar skålning. Bracsa och Nigel Fosters bara för att nämna några.

Ett sätt att veta ifall bladet ligger rätt inför rollen är att "känna" lite lätt på vattenytan med paddeln så märker man hur vinkeln är.

Alternativt kan fingergrepp eller ett ovalt skaft användas. T.ex. Epic och VKV har ovala skaft.

Jo då. Men de skär nog likväl lättare än en flytande eskimåpaddel som inte alls är byggd för skärande paddeltag.

När jag har tokvält i busigt vatten och flutit upp på den sida där jag bör rolla upp, då känner jag ibland på bladet (kollar bladvinkeln) med handen innan jag rollar upp. Inte lika sofistikerat som att lita på sitt ovala skaft (visst, mitt är lite ovalt). Detta förfarande gör mig tryggt - och tid har man ju oftast.

Exemplet ovan är väl mest märkbart vid den roll som kallas "sveproll" eller "standardroll". Där man främst använder sig av flytkraft och kraftöverföring.

Vid andra rollar, som t.ex "C-to-C", där man använder paddels kraft mot vattenytan (som ett högt stöd) kan nog en plattpaddel ses som effektivare. Förutsatt att den träffar ytan med rätt vinkel då.

Paddlar... här kommer en ny variant. Jag har bara paddlat med innuit - och aleuit-paddlar, så jag har inte så mkt att tillägga vad gäller de "fabriksgjorda". I allmänhet har "naturpaddlar" en elliptisk form på bladet, men det kan också finnas en ås som styr bladet genom vattnet. Jag gick och tänkte på det där - finns det något annat sätt att få ett paddelblad att styra bra genom vattnet? Vad sägs om... en fördjupning, en skåra helt enkelt? Sagt och gjort. Jag har fått en träsnidarutrustning som ingen ville ha och jag tog nu ett V-format skär och gjorde en halv centimerrs försjupning i något som förminskat skulle likna en paddel. Jag tog med en gammal träskida med sitt rundade spår på undersidan som jämförelse. Mot bevattningsdammen! Träskidans rundade spår gav inget bra resultat. Men den V-formade - HEUREKA! Baksidan var lika platt som den skårade sidan. Den icke-spårade sidan wobblade i vattnet, men det gjorde inte den skårade. Ett bra drag, blev resultatet. Jag ska återkomma när fullskalemodellen är färdig.

Mina paddlar är smala och långa. 6,5-7 cm i toppen. Det har lärt mig riktig motorik vid paddling där rygg, mage, ben och knän förmedlar kraften. Man kan helt enkelt inte "dra" hårt med en sådan paddel. Det är mkt vilsamt, jag paddlar utan vidare i timtal utan att förtröttas.

Kan någon ge mig någon fysikalisk förklaring till det här? Jag har försökt ge det olika förklaringsmodeller men skulle vilja ha en mer robust. Så tack Tesla, Kopernikus, Bruno, Archimedes och ni andra som stod på er. Att tänka tvärtom är rätt.

Har du sett Lew Plummers aleutpaddel (http://www.arctickayaks.com/Paddles/Aleut1-Hole/FNM228/LewPlummePaddle.htm) - inspirerad från ett museiexemplar i Helsingfors - är detta månne en parallell till ditt rundade spår?

Jag såg en Aleut paddel nere på Stocken träffen med skåra på ena sidan och ås på den andra?Jag prövade den inte tyvärr

Henri: Det finns faktiskt plattpaddlar med en skåra istället för en dihedral (upphöjning). Vet att Nya Zeeländska Carlisle gör såna.

(Se bild http://www.carlislepaddles.com/products/kayak_paddles/magic2.jpg)

Varför det fungerar lika bra som alla andra paddlar vet jag faktiskt inte. Men varför måste man alltid ha svar på saker och ting? :)

Tack för alla svar. Plummers paddel har jag sett, men den har ju faktiskt en förhöjning med en skåra i mitten, så det liknar ju inte min idé. Jag ska titta på Carlisle, tack för tipset. Det är sant Justin, man behöver inte svar på allt, men läser du Benjamin Farringtons \"Grekisk vetenskap\" så förstår du källan till mitt tänkande. Vad vore väl jag utan Archimedes och de andra grabbarna? Jag lägger till Ptolemaios också, styv matematiker.

Tack, tack för alla tips! Men Björn, Plummer har väl en förhöjning PLUS en skåra i mitten så det blir de facto två åsar? Jag ska titta på Carlisles paddlar Justin, och visst har du rätt, man måste inte veta allt, det har jag faktiskt själv skrivit och påpekat. Men när jag läste Benjamin Farringtons bok \"Grekisk vetenskap\" förstod jag intuitivt att jag helt enkelt är en fortlevande länk (mycket liten och bristfällig sådan) till Archimedes och varför inte Ptolemaios. Större matematiker och fysiker har väl världen sällan skådat även om den sistnämnde var besatt av tanken på jorden som medelpunkten. Något som vi trots senare vetskap använder oss i vanligt tal - solen går ner, solen går upp...

Senaste gången jag rollade med vanlig skålpaddel var det lättare och säkrare att använda baksidan, alttså inte skålsidan. Undrar om andra har haft samma upplevelse?

risto

Idag tisdag tog jag ledigt några timmar. Paddlade förbi ett något höstfärgat Stenshuvud, mötte fiskar som slog i vattnet, hägrar som flög och tärnor som störtdök. Inga flyttfåglar den här gången. Ett hav som flöt ihop med horisonten - är inte paddling det allra bästa som hänt mig?

Jag har fått färdigt paddeln med skåran och gav mig ut i söndags med en baidarka - paddeln hör ihop med den liksom - och, jodå, den fungerade alldeles utmärkt, men kändes klumpig med sina 1,5 cm. Jag gör en "plummer" av den. Jag tror förresten att skåran kan göras grundare, kanske nästa försök blir ett 10 mm tjockt blad och kanske skåror i fiskbensmönster. Då med spetsen mot centrum och V:et så att den bredare skåran går nedåt mot spetsen.

I princip tror jag att det går att göra vilka mönster som helst. Utan att vara helt säker på mina fysikaliska funderingar tror jag att det är det lilla hindret på paddelbladet som sprider vattenmolekylerna på ett jämnare sätt och därav stabiliteten.

Nästa tanke är riktad till Björn. På stora lastfartyg kan man se en bulb i fören (bulbus, jmfr botanik, lökar t ex) som är till för att sprida vågen. Vad jag förstått handlar det om att minska fartygets energiåtgång - med bulben har man redan förberett den bredaste delen på fartyget=mitten som ju måste ge det största motståndet. Skulle det vara någon vits med att sätta en halverad tennisboll på t ex baidarkans för? Eller kanske någonting större runt. Eller måste man ha någon slags snitthastighet för att det här ska kunna fungera och vara till någon nytta? Ja Björn - någon tanke, idé om detta?

Henri, en bulb fungerar inom ett tämligen snävt fartregister och när den är exakt rätt placerad i vattnet. En kajak befinner sig definitionsmässigt nästan jämt i grov sjö, och rör sig för mycket för att en bulb skulle kunna ge minskat motstånd. Sannolikt hade din tennisboll bromsat ganska rejält.

Jaha, så blev jag en illusion fattigare. Stort tack emellertid för din kommentar. Nästa bygge ska jag fresta på med en 45:a, över masik. Vänta bara tills min reconditionerade baidarka (byggd efter Brincks rekommendationer) har torkat. Nya spant, ordentlig riktning av kölen, den består ju faktiskt av tre delar. Krångligt, men det gick. Tja, vi paddlar väl på?

Jaha, så hade min rekonditionerade baidarka torkat och jag stack ned till min lilla ålahamn f v b till havs sent denna lördag e m. Långa, långa dyningar när jag kommer utanför hamnen. Baidarkorna - som har stor volym - har av hävd alltid lastats ned när det styckade viltet inte fanns med i kajaken. Två vinkuddar (vinet urdrucket!) fyllda med vatten blev ballast, kunde kanske varit tre. Å, så mjukt fören gled över vågorna och så fint den gungade från sidan. Inga plask, bara en försynt höjning eller sänkning. Vilken trevlig kajak! Plummervariant-paddeln, ingnodd med dalbränd tjära och linolja vilket värmts in, fungerade bra. Allra bästa baidarkapaddeln är nog den jag gjorde efter foto i Dyson utomordentligt intressanta bok fylld med historier. Den syns på fotot längst ned på sid 73. Det mörknar tidigt nu. När jag stigit upp och vänder mig om hör jag ljudet av svanar strax utanför hamnen. Tre långa halsar sträckta mot skymning och kommande måne mot slutet av sitt kvarter.

Post a comment