Provtur (?) med Tahe Greenland
Wednesday, November 12, 2008, 25 comments
Tahe Greenland, 545x50 cm
Sex gånger under senaste veckan har byggare av Black Pearl hört av sig och undrat om Tahe och Johan Wirsén har plagierat Black Pearl.
Black Pearl, ca 559x49 cm (beroende på beställarens mått)
Svaret är nej – Greenland är inte ett plagiat av Black Pearl. Den har funnits som prototyp lika länge som Black Pearl. Att den börjat produceras kommersiellt nu hänger måhända ihop med att Black Pearl har bidragit till att skapa efterfrågan på sådana kajaker.
Nischen är grönlandskajaker med mer eller mindre tydligt östgrönländskt påbrå. De flesta kommersiella grönlandskajaker går snarast tillbaka på västgrönländska förlagor: främst den "äkta" grönlandskajak Ken Taylor hade med sig hem från Grönland 1959 och som byggdes för honom av en kajakbyggare Emanuele Kornielsen från Igdlorsuit. Denna inspirerade först Skua (inte att förväxla med de kajaker som idag figurerar under det namnet), sedan Anas Acuta och därefter Nordkapp, för varje version alltmer västerländsk och allt mindre grönländsk. I kölvattnet efter Nordkapp har det kommit många kajaker, dels europifierade från Derek Hutchinson, Nigel Foster, Nigel Dennis, Aled Williams, Jay Babina m fl, dels lite mer etniskt rätttrogna som Qaanaaq 512.
Qaanaaq 512, 512x48 cm
Anas Acuta, 523x52 cm
NDK Greenlander, 545x53 cm
Lite historia
Den mig veterligt första östgrönländska kajaken på marknaden var en plywoodbyggsats från Granta Boats/Ottersport: Angmagssalik – en smal, rank och svårhanterad kajak från tidigt 70-tal.
Ottersport Angmagssalik, 570x49 cm
Erfarenheterna av Angmagssalik inspirerade inte till efterföljd och det dröjda tills SOF-byggandet kom igång i USA under mitten av 90-talet, med Harvey Golden som primus motor, innan man på bred front återupptäckte östgrönland.
Black Pearl är inspirerad främst av en kajak uppmätt av Howard Chapelle från Smithsonian Institutes "The Bark Canoes and Skin Boats of North America" – där felaktigt presenterad som en South Greenland Kayak. Jag justerade måtten för att passa min längd och vikt (originalet är 18 cm hög framför sittbrunnen!) och la mycket tid på linjerna för att så långt möjligt behålla den låga eleganta profilen och den harmoniska linjeföringen.
Sedan november 2003 när min Black Pearl sjösattes har den blivit en succé och inspirerat till lysande recensioner från nöjda byggare. Det är naturligt att det kommer efterföljare: Freyas Rockpool Underground (som tycks låta vänta på sig) och nu alltså Tahe.
…och provturen då?
Jag satte mig i kajaken hos KajakEvent och fann snabbt att detta inte är en kajak för mig. Jag kom ner i den lilla sittbrunnen med visst besvär (skrapmärken på knäskålarna) men satt så illa att jag avbokade den tänkta provturen tämligen direkt. Den extremt låga sargen tryckte hårt mot låren samtidigt som däcket framför sittbrunnen var för högt för att nås med knäna. När jag försökte luta bakåt skar sargen in i ryggen samtidigt som trycket mot låren ökade. Med ryggbandet på plats hade det varit bekvämare men då hade jag inte kunnat komma ner i sittbrunnen. Jag är 185 cm lång, väger 80 kg och är tämligen normalt formad – vet inte var gränsen går för att trivas i Greenland, men jag var klart över den.
En ny version är på gång, med en ny utformning av sittbrunnen – sannolikt är dessa invändningar fixade då.
Den nersänkta sargen anser jag vara ett feltänk på en kajak med lågt däck. Jag får då och då frågor om det från Black Pearl-byggare och mitt svar är att en sådan lösning är kontraproduktiv. Eftersom det är höjdskillnaden mellan fram- och bakkant på sargen som avgör om man kommer ner eller inte, går det inte att sänka sargen utan att samtidigt höja däcket – och vad är då vinsten? I sämsta fall blir det som för mig i Tahe Greenland – för låg sarg som klämmer och för högt däck som inte längre fungerar som stöd. Enda finessen är att man på köpet får mer plats för föttterna, vilket många upplever som en fördel initialt. På lite sikt är det oväsentligt för de flesta – det går fort att vänja sig vid att vinkla fötterna lite framåt (om det inte finns medicinska skäl som sätter stopp).
Sittbrunnsutformningen kräver en hel del eftertanke på lågvolymkajaker. En för många svårbegriplig paradox är att Qaanaaq med liten sittbrunn är bekväm även för ganska storvuxna personer, medan den stora sittbrunnen dels är svår att komma i och trängre när man väl sitter där. Att flytta fram främre sargkanten längs ett sluttande däck innebär att höjdskillnaden mellan bak- och framkant blir mindre. Samtidigt finns risk att "vingarna" i den större keyhole-sittbrunnen hamnar ivägen.
En titt på Greenlands skrov visar att det är så likt Black Pearls att det nog är tämligen riskfritt att säga att det är en både snabb, lättmanövrerad och lättrollad kajak. Skäddan är nog den största jag sett!
Black Pearl i produktion?
Många har frågat varför jag inte sätter Black Pearl i produktion. Det ovan relaterade är en av anledningarna. En kajak som provas i en affär inför köp måste tilltala omedelbart. Den får inte kräva att man lär sig en ny sittställning eller anpassar sig själv efter kajaken. Den blir också med nödvändighet en one-size-fits-all, vilket är motsatsen till vad Black Pearl står för och innebär att kajaken blir onödigt stor för många i den tilltänkta kundkretsen. Men jag skall inte sticka under stol med att det ibland är frestande …
En grönlandskajak representerar ett delvis annat sätt att förhålla sig till paddlingen, sittställningen, manövreringen och mycket annat, än vad vi är vana vid. Frestelsen för tillverkare/marknadsförare är stor att justera lite mått här och där så att förstaintrycket av en kajak man provar blir mer som man är van vid. Detta sker hela tiden. Det finns "grönlandskajaker" och "grönlandspaddlar" som inte går att använda med grönländsk paddel- eller rollteknik. Risken är stor när man ändrar utan att ha riktigt på fötterna (och det är mycket få utanför Grönland som egentligen har det) att man sköljer ut barnet med badvattnet. Stora delar av den grönländska paddelkulturen förblir oåtkomlig och obegriplig om vi kräver att utrustningen till alla delar skall anpassas efter våra vanor och ovanor. Och för dem som inte är intresserade, finns det gott om bättre lämpade prylar.
