Show cart
Design & Illustration

Säkra kanoter!

Såg på Kajaknördar att Clifford fyller 70 och fått en födelsedagsintervju i Helsingborgs Dagblad. Ur artikeln: "Av alla de 700 modeller som finns på marknaden är det tolv som är "färdiga" enligt min mening, alltså tillräckligt utrustade ur säkerhetssynpunkt.". Undrar vilka det kan vara ;-)

Comments

ja, man undrar...

är det dina modeller kanske?

;-)

/erik

Ojoj ser att Clifford kajak har just 12 modeller...

/Leif

Erik, skojare där ;-) - det vet väl alla att mina kajaker välter titt som tätt...

Leif, vilket sammanträffande - hur kom du på idén att räkna dem?

Hur vet han att dom är säkra när han inte använder dom om det blåser?

vad är en söker kajak btw?

en man inte skär sig på eller skadar sig på vid i och ur stigning? eller bara en kajak man inte blir blöt i? :p

kom att tänka på kanske de är kollisions testade kajaker han menar?

men om de nu bara finns 12 färdiga och säkra kajaker av alla 700 modeller.. undrar då hur många "färdiga och säkra" kanotister det finns *hum*

Efter att ha tittat lite på hans hemsida hittade jag det här:

"Trapper Ultra 450, ny glasfiberkanot, bara 29 kg, gul, trevlig lågpriskanot för lätt belastning"

Han kanske menar att en tung (förlåt "lätt" - bara 29 kg...) kanot är en säker kanot. Den bär man inte ner till sjön i onödan och är man inte ute på sjön så tippar man inte ;-)

Glöm inte att den viktigaste känslan när man paddlar är RÄDSLA! Är själv lite trött på det eftersom min mamma brukar övertyga mig om att jag kommer dö varje gång jag säger att jag ska ut på en tur. Kan inte folk vara lite konstruktiva? :-D

Sen blir jag lite förvirrad av följande också..: "En kanot är en öppen farkost medan kajaken är däckad, alltså sluten, sånär som på sitthålet." Heh?

Men, visst är både kanadensare (öppna) och kajaker ("däckade") kanoter? (Annorlunda och troligen sämre uttryckt: begreppen kanadensare&kajak har "horisontell" relation och begreppen kanot&kajak har en "vertikal" relation, liksom kanot&kanadensare?)

Eller?

Så när som på sitthålet då förstås som alltid är öppet - om man inte tar hänsyn till kapellet förståss för då är det slutet. För det mesta. Huh!? ;)

De vertikala och horisontella relationerna låter bra tycker jag - men behöver kanske kompletteras med en extra kategori på den horisontella nivån: "säkra kajaker" ;-)

- Oavsett vad som är säkert eller inte kanske ändå ett grattis till Clifford vore på sin plats?

Hälsningar

Jim

Har läst en del och försökt förstå skillnaden på kanadensare och kajak. Inte helt lätt då det finns däckade kanadensare också.

Läste någonstans att skillnaden endast ligger i paddeln men jag vet inte.

Jag ser främst ett semantiskt problem. I verkliga livet uppstår sällan problem om vad som är vad. När man däremot skall skapa regeldefinitioner kan det bli hur komplicerat som helst. Då dyker det vid gränserna upp ett gäng oxymoroner av olika slag, vars enda syfte tycks vara att göra livet surt för vänner av ordning.

I gamla publikationer skiljde man mellan kanadensiska kanoter, paddelkanoter och segelkanoter – där paddelkanoter är vad vi numera skulle kalla kajaker (även om de såg annorlunda ut). Begreppet kajaker (kayaks) dök upp ganska sent, egentligen inte förrän under 60-talet, när engelska kajaker modellerade efter grönlandskajaker började tillverkas. Undantaget var Danmark, som genom sina kontakter med Grönland hade använt ordet kajakk mycket tidigare.

Även i England och USA har det varit skakigt. Neil Shaves "Canoeing" från 1985 handlar enbart om kajakpaddling. Derek Hutchinsons "Sea Canoeing" från 1976 likaså (men 5:e upplagan från 1997 döptes om till Sea Kayaking).

Själv använder jag kanoter som ett samlingsbegrepp och kanadensare och kajaker som de båda underavdelningarna – vid behov även segelkanoter. Och som fundamental skillnad att kanadensaren manövreras från ändskeppet med enkelpaddel, medan kajaken manövreras från rörelsecentrum med dubbelpaddel. Men inget av dem håller fullt ut för en närgången granskning...

Den där farkosten som de paddlar så snabbt som möjligt under t ex OS brukar kallas kanot liksom de klubbar där den typen av paddling bedrivs. Jag tycker att sådana här definitionsdiskussioner brukar ramla in i samma fack som skädda/roder och försöker för det mesta att använda ordet kanot oavsett hur långt eller hur många hål det är i däcket. Var hamnar en Lisa t ex? Hör den hemma på kanotklubben eller hos kajakpaddlarna?

Erik B nu vet jag inte helt 100% men har de inte OS i både Kajak och Canadensare?

men att det man tävlar med skulle kallas kanot har jag dock aldrig hört i vilket fall...

som klasserna antyder om K1, K2 och K4 är det så vitt jag hört Kajak som K'er reffererar till...

sen att det heter kanotklubb beror väl mer på som björn säger att det är samlingsnamnet på kajak och canadensare?

ska man gå från engelskan (amerikansk engelska) idag används om jag inte har helt fel Canoe som canandensare och där av borde det isf vara kanot som är cannadensare... vilket det också oftar är i dagligt tal då många inte vet vad en kajak är. så har jag märkt av det hela iaf...

Kanot tycks vara ett gängse namn i Sverige vare sig det handlar om kajak eller det vi kallar kanadensare. Det sistnämnda sa alltid vi. Med en sådan paddlade jag med min bäste vän i simklubben (norr om Dalälven) från Lycksele till Umeå. Jesses vad vi bar! Forsarna...

Jo, vi såg meteoriten på hemväg från ett barnkalas - en telning som fyllde år. I sydsydväst dök ett enormt blålila sken upp följt av en enormt lång svans i rödorange. Meteor tänkte jag och det tycks vara så. Ingen komet, för då hade vi väl inte överlevt. Vet inte om ni känner till Nils Ferlins dikt om den stora kometen. Men den slapp vi.

Stiligt! Och på mitt barnbarns stora dag! Vad månde bliva av denna flicka...

Kanske var det tyskans Kanu som är orsaken till "K"? C borde kunna komma från Canadier. Enligt BCU handbook:en från 1989 var det Tyskland, Österrike, Danmark och Sverige som startade Internationalen Representation fur Kanusport (IRK) kring 1920. OS i Berlin -36 hade både C och K klasserna med. Troligtvis fick kanoter med dubbelpaddel beteckningen K (som tyskarnas Kanu) och kanoter med enkelpaddel C, Canadier pga Kandensarna tävlade flitigt med enkelpaddel.

Både BCU hb -89 och Sea Canoeing -85 pratar i huvudsak om canoeist, men även kayakist. Inom vissa nyfödda kretsar benämner man sig hellre kajakist, kanske för att många inom gruppen associerar "C" till -70 talets turistkanadensare.

Det heter fortfarande International Canoe Federation (ICF).

Så här står det i ne ;-)

"Om man urholkar en trädstam (medelst eld och/eller yxa) får man en båt av en typ som redan Columbus hörde omtalas på Antillerna som canoa, varav ordet kanot.

kano´t, vattenfarkost som är spetsig i båda ändar och drivs med paddlar eller segel. Kanadensaren är öppen med uppdragna och insvängda stävar. Kajaken är en däckad en- eller tvåmanskanot, där paddlaren sitter i en rund sittbrunn och har tvåbladig paddel."

Två tankar:

Kul att man hade både NE o dig Björn på "sin" sida i kanotkajakkanadenare-frågan.

Men nästan ännu roligare att det inte finns någon riktigt vass definition. Och att det är klart krångligare än vad jag kunde fantisera om. Shyrrans fakta inlägg här o där minsann!

Det himmelska livet är för bra för att kunna beskrivas med något så jordiskt som lite text. ;)

Det här är nog läge för SKF att klarlägga för oss okunniga.

Kollade i Nordisk familjebok tryckt 1910 som även finns på nätet http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=nfbm&page=0427

spalt 798-800

Kanot täcker vid tidpunkten allt som har med friluftspaddling och idrott att göra, medan kajak är en liten fiskebåt.

Läs gärna hela stycket om kanot och kanotidrott. Finns mycket att lära sig, bl.a. är Göteborg landsort och en av SKF's främsta uppgifter är att tillhandahålla billiga kanotritningar. Björn, får du betalt av SKF för att du utför deras huvudsyssla?

Det förklaras även att bara vildar som paddlar kajak, medan civiliserade paddlar kanot.

Det är faktiskt ännu värre än så, Erik! 1889 förklarade en av seklets stora kanotgurus, W. P. Stephens i sin "Canoe and Boatbuilding for Amateurs": "Den viktigaste skillnaden mellan kanoter och andra båtar ligger i framdrivningssättet, att paddeln hålls och styrs med båda händerna, medan åran i en båt fästs i båten och dess rörelse kontrolleras med handen. Det förra är en primitiv metod och till och med idag framdrivs de primitiva stammarnas farkoster så gott som uteslutande med paddlar, medan åror används av de civiliserade folken."

Inte konstigt att det ser ut som det gör i världen - de civiliserade folken sitter med ryggen mot färdriktningen ;-)

Inte alla väl?

Vi möts ju av dem som lärt sig vricka sin eka i bohuslän... och på andra ställen (gondoljären =)

Det är stora ord att säga sig stå för säkerhet, och sedan lägga hela ansvaret på materialen, verkar väl magstarkt. Vad säg om detta citat från hans kurspresentation;

"Eskimåsvängar och liknande metoder som i upprört vatten är osäkra, hälsofarliga och olämpliga tillämpas inte på våra kurser"

Sten E: Klart man kan lägga ansvar på material för säkerheten. I dagens värld (Internet) behöver man dock backa upp sitt snack.

Citatet, "Eskimåsvängar och liknande metoder som i upprört vatten är osäkra, hälsofarliga och olämpliga tillämpas inte på våra kurser", lämnar lite att önska.

Finns det säkra metoder (säkrare än att "välta" tillbaks på rätt köl) eller tränar man endast metoder som funkar på plattvatten en vindstilla sommardag.

Helt säkert är i alla fall att man behöver någon slags säkerhetsnivå. Den kan i och för sig bestå av:

-att inte välta.

-att ha en uppsjö med prylar.

-att ha en vän som kan vända kajaken åt en

-att utveckla sin egen skicklighet.

De flestas nivå är antagligen en blandning av allt ovanstående, beroende på erfarenhet och nivå.

(Ps. även herr Thomasson som förespråkar roll har ju belamrat fördäck med säkerhetsprylar - stormpaddeln :D Ds.)

Egentligen är det rätt enkelt: Säkerhet är relevant och pålitlig utrustning använd med kompetens och omdöme. Utrustning kan inte ersätta kompetens och omdöme. Kompetens och omdöme kan till viss del ersätta utrustning.

Men ämnet har varit uppe några gångar:

http://www.thomassondesign.com/post/skitsnack.aspx

http://www.thomassondesign.com/post/utrustning_hur_mycket.aspx

http://www.thomassondesign.com/post/rolla_eller_inte.aspx

PS. Ingen har väl missat att det pågår en parallell diskussion med delvis högre tonläge på Utsidans forum: http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=53713. DS

Enligt Ove E kördes SM i kajak redan 1907 vilket antyder att dåtidens uppslagsverk/ordböcker var ganska utdaterade redan när de släpptes till marknaden.

Vore intressant att veta hur pass utbredd kajakpaddling var innan mästerskap infördes. Det borde rimligtvis ha kommit med en och annan kajak från Grönland som sedan använts och kopierats.

Skoklosterkajaken som Björn skrivit om tidigare är den äldsta bevarade kajaken i Sverige, men det har säkert funnits ett antal som använts tills de gått sönder och skrotats.

Vad man vet kom inte många grönlandskajaker till Sverige under 1500-1800-talen. De få som dök upp var vänskapsgåvor mellan adelssläkter och kom från Danmark eller Norge (t ex kajaken i Stobaeus kuriosakabinett i Lund och Skoklosterkajaken). Dessa tidiga kajaker sågs bara som kuriosa – tanken att bygga och använda sådana exotiska kuriositeter var lika befängd som om svenska adelsmän skulle lära sig krympa huvuden eller dansa regndanser i slottsträdgården.

John MacGregor paddlade sin Rob Roy genom Sverige (Göta kanal) i slutet av 1860-talet vilket blev upptakten till svenskt kanotintresse: Johan Widmark köpte in sin "Fanny" från Searles Båtbyggeri i England 1868 och Carl Smith köpte sin "Toto" 1871. Sedan var det igång. Ett litet och kortlivat men inte dokumenterat kanotsällskap i Stockholm var troligen först (ca 1880), följt av Uppsala Kanotsällskap 1899-1905. Detta senare gav upphov till en kanottyp – Uppsalakanoten – och en paddelstil (enligt samtida källor med låg, bred paddelföring, låg frekvens och vaggande från sida till sida. Under dessa år hölls årligen akademiska paddeltävlingar i Uppsala med omnejd – med förebild från Oxford-Cambridge-rodden i England. Detta var förmodligen starten för paddeltävlandet i Sverige.

Kanoterna var fortfarande av Rob Roy-typ: korta breda snipor med nitad furubordläggning på ekspant, halvdäckade med stora sittbrunnar och inredda så att de både kunde seglas och paddlas.

För att få ner vikten gick man tidigt över till ribb-och-duk, sedan till dukklädd hel bordläggning och småningom limmad bordläggning och kallbakad fanér.

Paddelkanoterna kom efter sekelskiftet att utvecklas efter två linjer: torpedform med konvex relingslinje och ca 460x52 cm och skärgårdskanotform med konkav reling och ca 430x65 cm – de förra blev efterhand moderna tävlingskajaker, de senare blev nordiska skärgårdskajaker (t ex Åland, Anita, Lisa m fl).

Inte förrän i slutet av 1920-talet började man intressera sig för grönlandskajaker som praktiskt paddlingsbar farkost. Några få pionjärer skaffade eller byggde smala låga kajaker med litet sittbrunnshål (Gino Watkins, Franz Schulhof m fl). Nästa omgång blev slutet av 30-talet när Franz (nu under namnet Frank Sutton) underhöll och undervisade grönlandsrollar i England. Den slutliga droppen blev Ken Taylors Igdlorssuit-kajak från 1959 som kom att starta hela den engelska kajakindustrin på grönlandskajaker: Anas Acuta, Nordkapp, Icefloe...

Aaah, i söndags var det dags. Jag pep ned med kajaken och lade ut. Vilka stränder, vilken himmel, vilket ljus! Ravlundaslätten liknade början av Pårekslätten i Sarek i motljus. Så fantastiskt att få bo här. Ja, jag är alltid nöjd!

Bort mot Stenshuvud, havet med långa dyningar likt en alldeles egen andhämtning. Jag skulle önska jag kunde måla akvarell - vilka toner vid denna årstid. Något för Hasse Karlsson en bit bortåt Vitemölla... Mot säv och vass, som står gulblek i en intensiv ton, står de mörkare partierna av lövrivna träd. Och på Stenshuvuds ostsida ser jag bar klippa. Försökte mig på en klättring där en gång för längesen. Säkrade med topprep, alltför ensam och ängslig.

Tack havet och kajaken, tack, tack.

Säkerhet? Men står man inte för den själv? Jokken som var en rännil kan vara en brusande flod vid nästa vad...

Kikade in på tyska wikipedian och de har faktiskt mer historia än vad som hittas på svenska och engelska sajter. Många roddklubbar inhyste även paddlare.

1860 grundas första Grönlandsklubben i Breslau (Tyskarna anges ha kallat grönlandskajaker "Grönländer")

1862 paddlades första(?) rodd och paddeltävlingen i Budapest

1870 Första tyska regattan

1905 grundas tysklands första kanotklubb. (FKI grundades 1900)

1920 grundas tyska kanotförbundet kajak (K) och kanadensarklass (C)

Jag tror att den svenska historien kan vara dåligt dokumenterad och därför hittar vi inte mycket. Eller ligger dokumenten i någon källare och ruvar?

Wikipedia kan innehålla faktafel, men jag tycker att artikeln känns seriöst skriven

http://de.wikipedia.org/wiki/Kanusport

http://de.wikipedia.org/wiki/Kajak

Jag har kommit på det! Som ni vet är en ribb och dukkajak extra känslig när den fylls med vatten. Föralldel, trävirket kan väl hålla ekipaget flytande, men det kan aldrig bli tal om att försöka lyfta upp åbäket på en kaj eller en strand. Pumpa alltså.

Det finns gångbara idéer: en "socka" i kajaken minimerar vattenmängden. Men för att få ekipaget mer flytande rekommenderar man diverse flytetyg i akter och i för. Jag funderade ett tag på vinboxkuddar - urdruckna förstås - som man blåser upp, ja, man kan göra själv och man kan köpa.

Det grekiska ordet heureka kom osökt när jag tittade i husets svalkök - petflaskor! 4 st får rum i bägge ändarna. Och nu bör jag väl flyta...

Björn har kanske en tanke om det här? Kan man göra flieströjor av petflaskor är väl min variant det närmaste återanvändning man kan tänka sig. Eller?

Fiifigt med pet-flaskor och kostar väl typ en krona per liter luft, dvs motsvarande panten som man går miste om.

Men det finns bättre. Långa band med löst fyllda luftkuddar innehållande ca 0,75 l luft per kudde. Vitsen med att de är löst pumpade är att de är formbara. Knö in dom lagom hårt i ändskeppen och tråckla dit någon form av nät som skott som håller kuddarna på plats. Sen är det klart med nära nog 100-procentig fyllning av utrymmet.

Om en kudde går sönder? Gör inget, bara att mata på eftersom andra kuddar tar platsen som blev ledig. Kostnad? Vet inte men kolla företagets hemsida http://www.savingspaces.se så får du veta mer! Att frakta en kubikmeter luft genom halva Sverige kostar nog en del. Men om nån ändå är ute och kör så är ju lätt fixat. Om man har plats... Rimligen lika användbart även på stripbyggen. Då behöver man inte bygga stuvfack om det bara är flytkraften man är ute efter. Och här kan man knö på ordentligt utan risk för deformation av skrovet.

Petflaskor är en enkel lösning - men går det bara in fyra i var ände? Det blir max 16 liter (knappt 16 kp positiv flytkraft - ungefär vad två normalstora flytvästar presterar). Jämfört med skott och luckor är det inte mycket - där är siffrorna ofta runt 150 liter för en liten kajak och upp mot 250 för en stor.

Lådvinspåsar är också bra, mycket stuvbara. Vidare finns det specialsydda luftsäckar för kajaker - passar bra i ändskeppen. Man kan tillverka egna också. Nylonväv som värms ihop med ett strykjärn - instruktioner finns till exempel i Cunninghams kajakbyggbok.

Christians förslag med luftkuddeband bör också fungera utmärkt...

Tack Björn för klok kommentar. När jag drog till med det där antalet petflaskor var det mer en gissning. Men nog är det väl bättre än ingenting?

Jag har Cunninghams bok men funderar fortfarande på hur stark värme man ska ha när man fogar samman sömmarna. Och håller det verkligen?

Ofta har jag tyckt Cunningham är för teoretisk. Men hans lilla apparat för att böja spant var en fin sak. Bättre då med Wolfgang Brincks bok, även om vissa mått ger konstiga utslag. Jag har märkt att hans mått från köl till sargkant har en given distans som sen måste fortplantas ut till aktern, t ex. Rena förnuftet säger en annan höjd på den lodräta skivan, men här stämmer inte sången. Nåja, något bör man väl kunna tänka ut själv, inte värt att bli slavisk.

Tack i alla fall för svaret. Jag blev som vanligt klokare.

Tack också till Christian. När jag kikade in på den sida du namnger blev jag verkligen överraskad - att ingen tänkt på det här. Närmast kom jag att tänka på sådana där ark med bubbelplast. Kanske också det en variant. Jag har kontaktat firman eftersom jag inte såg något pris på produkten. Vi får se. Spännande!

Höhö, pingisbollar flyter, säkert inte så billigt, säkert inte så lätt att få dom att stanna i båten om man gör konster och krumbukter.

Åkes idé med pingpong(!)bollar var en annan bra idé. Jag kan sy fodral som håller dem på plats. Jag har haft kontakt med "bandplastkudde"-tillverkaren som låter riktigt positiv och entusiastisk. Svårigheten ligger bara i hur mycket jag ska ha. Faktiskt är det problemet jag står inför. Plus en svårtydd prisbild. Pingisbollar, Björn, är det grejen som räddar mig?

Post a comment