Sea Kayak Manual

Tydligen kan saker och ting diskuteras för diskussionens skull. Räcker det inte med den personliga erfarenheten? Igår lördag - ingen skjutning på Ravlundafältet! - stack jag ut med en rätt gammal baidarka. Den har ungefär samma drag som den där kajaken man kan se från Unalaska fast mitt "underbett" är längre än "överbettet". Man kan säga att kölen fått en spetsig förlängning.

Jag har f ö inte byggt kajaken enligt gängse baidarkamodell, d v s med böjda tvärträn, utom vid masik. Annars ser den ut som en baidarka.

Det gick vansinnigt tunga dyningar när jag lade ut och i handen hade jag en klassisk aleutpaddel, ganska tung men effektiv i draget. Jag hade sjön från sidan, men som vanligt känner man sig säker i vågdalarna och det går snabbare att paddla i "groparna". Efter en stund var inte denna kajak "gammal" längre utan uppförde sig galant, säkert och fint i sjön. Bredd vid masik 58 cm - idag känns det väl mycket. Å andra sidan rymmer den mkt för en långfärd.

När jag paddlade rakt mot vågorna märkte jag det stora värdet av en tredelad köl. Vågorna bara smälte och försvann. Inget plask, inget dunsande.

Det var en väldigt fin tur med utgång från Vitemölla. Tyvärr hade jag inte så mkt tid på mig för att paddla upp mot Olseröd eller Maglehem, det får blir en annan gång. Nu väntar jag bara på fler tranor!

Min personliga efterfarhet är att diskussioner för diskussionen skull ofta leder mig till nya insikter och glada eller svåra perspektivbyten (som att resa för resandet skull). Men det behöver ju inte vara din personliga erfarenhet Henri. :)

Två frågor:

Har Björn själv någon åsikt om Gordon Browns uttalande?

Kan någon, Henri, möjligen ge mig två rader om vad detta med tredelad köl innebär? Har det att göra med den där mjukheten/böjligheten (?) som nämns ibland kring dukade kajaker?

För själva frågans skull. ;)

Vänligen,

Patric

Ja, här försöker jag ge svar på s k eftergivenhet contra styvhet. Men först, visst ska man diskutera, visst ska man fundera. Fick just in Åke Mokvists bok om människor som valt en annan livsstil. Förf för rätt mkt diskussion om hur vi borde se på det avvikande - det här är hans andra bok i ämnet och jag måste säga att jag är rätt tagen, vilket kanske syns när jag recenserat boken.

Alltså, varför ska man följa ett gammalt mönster när det finns nya mönster? Jag har skrivit om vår tekniks grundläggande tankemönster skapat av en filosof som hette Descartes - varje liten del etc. Tänk på hur en bil kommer till - den som står vid första delen av bandet ser inte den som står sist eller den som rullar ut bilen. Vad vi alla känner när vi bygger våra kajaker - oavsett metod - är ju att vi behärskar hela vägen. Kan det vara tjusningen? I den värld jag växte upp gick inte bonden till järnaffären och köpte en räfsa, han gjorde den själv med piggar och allt. Ungefär så alltså.

Så med den tredelade kölen som inte alls är ngt mysterium. Det är bara att skära till de tre delarna på ett speciellt sätt - kan ses i Brincks bok - och sen surra ihop dem längsledes och tvärstöver. Jag svär på att jag verkligen känner och ser denna konstruktion "svälja" vågorna. Jag har flera kajaker, en del grönländare med fast och odelad köl.

Men en tekniker skulle givetvis vända sig mot detta och säga att en fast kropp är starkare och glider bättre. Jag vet allt det där och den enda kommentar jag kan komma med är att jag tror på det. En konstruktör av brobalkar behöver bara en matematisk form för att räkna ut hållfastheten, han behöver ju faktiskt inte provlasta balkarna för att med säkerhet veta att konstruktionen håller.

Men aleuterna var väl inga matematiker, alltså måste det varit uppmärksamhet och idogt funderande som givit dem konstruktionens slutfas. Två tunga hav hade de att möta, minns det.

Sen blir det väl en moralisk fråga för den enskilde hur man ställer sig till karbonpaddlar och andra oljeprodukter. På 1970-talet prenumererade jag på en amerikansk klättertidskrift och jag minns att jag läste en artikel av en vetenskapskvinna som undersökt flamskyddsmedlens effekter på människan. Detta apropå dessa medel på nylontyger till tält. Hon uttalade en cancervarning! Själv har jag länge och bl a i Sarek kört med bomullstält. Hur får man bomull vattensäkert? En gammal och effektiv metod är att doppa duken i vattenupplöst såpa, ljummad, låt den ligga i tills det kallnat. Häll i nytt ljummet vatten och däri upplöst alun. Det blir garanterat vattentätt - alun(en) betar fettsyrorna från såpan så den fäster i duken.

Varför man för våra fritidsbehov ska behöva så mkt tingeltangel förstår jag inte. Jag vill med minimaliserade behov uppleva vattnet, naturen och däri inte minst fåglar och annat.

Häromdagen simmade och dök en mellanskrake alldeles intill mig. Den ruggade så den flög inte sin väg så jag kunde länge njuta av den mkt röda näbben. nacktofsen och de röda ögonen. Den dök och simmade alldeles intill mig. Vilken upplevelse!

Jag måste komma tillbaka. Jag rekommenderar alla att läsa (biblioteket kanske) Benjamin Farringtons bok "Grekisk vetenskap" där vårt historiska arv och vår västerländska kultur får en genomgång. Farrington säger bl a att människan alltid varit teknisk - se pilspetsen som exempel.

På tal om hastighet - ingenting går fortare än ljuset. Björns rader om den aleutiska människans kroppsliga status har jag också läst om. Parallellen med neanderthal-människan kommer osökt. En svensk forskare försöker nu på en tysk institution reda ut genetiskt denna förmänniskas härstamning. Det har varit tal om en av naturen "felkonstruerad" människa.

Men ska vi tala om vad som går fortast betr olika kajakmodeller måste vi se hur präglade vi är av vår hastighetskultur. Jag märkte det själv när jag alltid klockade tiden från min lilla hamn till Stenshuvuds fyr. Går det inte fortare med den här kajaken - eller är det för mycket motvind? Jag blev så trött på mig själv att jag i fortsättningen låter min (rysk, uppdragbar, inga batterier!)klocka stanna kvar i bilen, eller ännu hellre hemma. En mkt fostrande åtgärd. Och då koncentrerar jag mig på paddlingen, naturen, fåglarna, träden som glider förbi, himlen o s v. Detta om detta. Men försök få tag på Farringtons bok. Mkt givande,

Tack Björn!

Tack Henri!