Show cart
Design & Illustration

Shantaram!

Shantaram

Har du inte läst "Shantaram" av Gregory David Roberts – gör det. Nu!

Jag minns inte när jag senast läste något så gripande och involverande. Boken har viss bakgrund i författarens eget liv: 1978 dömdes Roberts till nitton år i fängelse efter en rad rån under heroinpåverkan. 1980 gjorde han en ovanligt fräck rymning i fullt dagsljus över muren från en "rymningssäker" anstalt, och blev Australiens mest eftersökta brottsling under det kommande decenniet.

Efter irrfärder via Nya Zeeland till Asien, Afrika och Europa gick han slutligen under jorden i Bombay. Under åren där blev han motvillig barfotaläkare i slummen, passförfalskare, svartabörshaj, vapensmugglare och hantlangare åt en av de mera färgstarka falangerna av den indiska maffian.

Shantaram är en storslagen, förtrollande berättelse om överfulla slumområden och lyxhotell, romantik och fängelsebrutalitet, gänguppgörelser och Bollywoodfilmer, andliga gurus och råa maffiakrig. Det blir till en tät väv av oförgömliga människor, spektakulära äventyr och ångande djupdykningar i indisk kultur.

Den makalösa boken kan läsas som en intensiv triller likaväl som en imponerande välskriven meditation över gott och ont, en medryckande berättelse om en man som förlorat allt: hem, familj, sin själ – men återfinner sig själv där han minst anat det.

Boken liknar ingenting jag läst tidigare. Den är större, djupare, mera omfattande, mera kraftfull – ett storverk i alla avseenden med sina drygt 900 sidor. Man tappar fotfästet och sveps med. Den är svårt att sluta läsa och den lämnar mig i djup saknad. De böcker jag försökte fortsätta med, kändes futtiga – det behövs en läspaus för att kunna lägga Shantaram bakom sig...

Comments

Jag håller med! Svårt att lägga ifrån sig. Jag kommer ihåg när jag läste som intensivast så hade jag svårt att lossa mig för att åka till jobbet. Hade bilfärden på mig för att komma tillbaka till mitt liv. Huvudskakningar har också fått en ny betydelse. Såg ett inslag från Indien på TV där folk skakade på huvudet och tidigare tror jag inte att jag hade lagt märke till det, häftigt med nya förståelser.

/Lena

Håller oxå med underbar bok läste den på Engelska blir lite färre sidor. Svårt o hitta ngn ny bok o börja läsa efter en sådan bok ./tommy

Jag läste den också på engelska (har läst engelsk litteratur på engelska sedan jag gick i skolan), vilket tydligen enligt förståsigpåarna är en balansgång mellan Scylla och Charybdis – att uppfatta alla undertexter och outtalade kulturella/sociala referenser, och att få innehållet filtrerat genom en tredje person(-er).

En översättare av en så komplex bok (Gregory David Roberts har enligt förlaget akademiska meriter i filosofi, jämförande religionsvetenskap, psykologi, partikelfysik, politik, antropologi och historia och talar ett antal språk flytande!) har normalt kontakter med experter inom olika fackområden, folk med djupa insikter i indisk kultur och med kollegor med rätt engelsk bakgrund (australiensisk engelska). Annars är det lätt att missa kulturella referenser och jargong. Självklart har man som läsare inte samma möjligheter och missar förmodligen en del detaljer.

Men får jag mer ut av en bok på originalspråket än av översättningen, så räcker det för mig ;-)

Jag har läst lite sporadiskt i en svensk upplaga nu efteråt och tycker att det känns lite avslaget – språket står ivägen för intensiteten, känslan och närvaron.

En Annan som är härlig att läsa på orginalspråk är Ian McEwan Hans olika böcker underbart språk o sätt att berätta./tommy

...och så naturligtvis Michael Ondaatje. Och Salman Rushdie, Paul Auster, Cormac McCarthy, Alice Munro, Richard Ford etc etc..

Ja - den är verkligen jättebra!

Post a comment