Navigationsutrustning

Latest updated Sunday, July 22, 2012, 5 comments

I am working on a translation, but this article is currently only available in Swedish.

Att navigera från en kajak handlar om att klara sig med vad som får plats på ett liten välvt fördäck i ständig rörelse – från och till översköljt. Så få prylar som möjligt alltså - förslagsvis karta, kompass, passare och klocka. De som har navigationskunskaper från båtförarutbildning vill gärna ta med en kurslinjal. GPS-navigatorn blir allt vanligare, både för navigation och som säkerhetsutrustning, ibland även som ersättare för kompassen.

GPS

Kapitlet handlar om navigation utan elektronik. Traditionell navigation bygger på vana och erfarenhet – man blir duktig på att bedöma avstånd, distanser, vinklar och på att identifiera öar och holmar visuellt och navigationen blir en automatisk process med stor precision. Den som helt förlitar sig på GPS löper risk att drabbas av bekvämlighetskorruption, tappa handlaget och att vara tämligen handikappad den dag batterierna tar slut eller om det råkat komma in vatten i elektroniken. Vidare tycker jag att dagens generation GPS:er drar alldeles för mycket ström, har för många onödiga funktioner och kräver för mycket tid och uppmärksamhet - risken är att sådana tekniska prylar tar över upplevelsen att komma ut i skapelsen och därmed motverkar sitt syfte. Men detta är mitt personliga val – absolut ingen uppmaning till teknikbojkott! (Nederst på sidan ("Referenser") finns ett par länkar om GPS).

Kartor och sjökort

När paddlare möts i verkligheten eller på nätet diskuteras ibland vilket som är bäst: kartor eller sjökort. Många paddlare kommer från landaktiviteter som orientering, scouting mm och föredrar lantmäteriverkets kartor, andra kommer från båtliv och segling är är lika övertygade om att sjökort är bäst. Den bistra sanningen är att det inte spelar någon som helst roll. Båda har för- och nackdelar, och vem som helst kan lära sig utnyttja fördelarna och minimera nackdelarna. Som gammal seglare nyttjar jag sjökort där jag kan och kartor där jag måste (insjöar, åar etc).

Om det i det nedanstående mina preferenser råkar märkas är det alltså bara att bortse ifrån eventuellt tyckande – om vi inte råkar vara överens förstås ;-)

Kartor

Lantmäteriverkets gröna serie

Terrängkarta som är utmärkt för den som är van att orientera efter landmärken. Skalan är 1:50000 vilket är lagom för kajaknavigering. Som framgår av utsnittet finns en hel del information som saknas på sjökortet – höjdkurvor, vägar, hus, vegetation mm.

Den blå serien

är användbar för långturer (svenska kusten t ex) men det är främst en vägkarta utan topografisk information och med för lite detaljer för precisionsnavigering, medan

gula serien

lämpar sig bäst för svampplockning.

Ibland har turistbyråer och kanotcentraler specialkartor med utförlig och bra information om närområdet.

Sjökort

är vad jag föredrar för kust- och havspaddling. De har naturligtvis mer information om hav och kust, men visar även hus, kvarnar, kyrkor, bergstoppar mm – allt som syns från vattnet och kan ha betydelse för sjöfarande. Många föredrar landkartor för att de innehåller mer landinformation. Jag föredrar sjökorten därför att de främst innehåller den landinformation som syns från havet och därmed minskar därför risken för förväxling. En titt på de båda utsnitten visar att det på sjökortet finns mycket information som saknas på landkartan – till exempel:

• nio fyrar med diverse information som höjd, lysvidd, färg etc
• fyra fasta enslinjer genom fyrarna
• sexton sjömärken av olika slag
• ett väl synligt utkikstorn
• en kabelfärja
• tre gästhamnar, vara en också fiskehamn, där man kan förvänta sig mycket båttrafik
• ett tjugotal grynnor i dagen

(Båda utsnittet är helt aktuella, hämtade i februari 2008 från Lantmäteriverkets sajt, och i samma skala.)

Bland sjökorten är det de 3-siffriga i skala 1:50000 (skärgårdskort) som fungerar bäst. De 2-siffriga i skala (ca) 1:200000 (kustkort) kan användas vid långa distanspaddlingar för att slippa ha så mycket sjökort med, men är inte detaljerade nog för precisionsnavigering. De 1-siffriga (ca skala 1:1000000, översiktskort) passar hemma på väggen för att dokumentera sina irrfärder. De fyrsiffriga – skala 1:10000-1:30000 – är hamn- och farledsspecialer av ringa nytta för kajaknavigatörer.

Nackdelen med sjökort är otympligt format - ca 100x70 cm. De går att vika men blir ganska svårhanterliga. Jag brukar skära ner dem till A3-format, vilket har fördelen att man kan lämna hemma de delar som bara innehåller öppet hav eller inland, men nackdelen att det är lite svårt med kontinuiteten just i skarven. Det pågår sedan några år en utgivning av sjökort på tyvek, som är ett plastfibermaterial – tunt, vattensäkert och mycket slitstarkt. De är lite dyrare än vanliga sjökort men fungerar betydligt bättre – och längre – till sjöss.

Den som trivs med ordning och reda och vill hålla sina sjökort uppdaterade och felfria kan prenumerera på Ufs (Underrättelser för sjöfarande) som kommer varje vecka med information om allt som hänt på navigationsfronten i svenska och angränsande farvatten (finns numera på Sjöfartsverkets sajt).

Båtsportkort

är kopior av "riktiga" sjökort, fast nerklippta till behändigare format (dubbelvikta passar de i en A3 kartficka) och kompletterade med information för nöjesseglare och -paddlare (systembolag, post, affärer mm). De täcker bara skärgårdsområdena och vissa inlandsfarvatten, köps som hela serier – Västkusten, Stockholms Skärgård, Göta Kanal etc – och blir betydligt billigare än sjökort. De rättas inte lika ofta som sjökort varför risken är större att en prick eller sjömärke har flyttats eller ändrats. Den som vill kan prenumerera på Ufb (Underrättelser för Båtsporten) som kommer ca 5 gånger under sommarhalvåret och innehåller alla ändringar i båtsportkorten.

Båtsportkorten är tryckta på båda sidorna – mindre papper att ta med, men en nackdel eftersom det inte går att skära ner dem till lagom storlek.

Sjöfartsverkets ficksjökort är ett litet behändigt häfte i almanacksformat som innehåller planeringssjökort över hela Sverige och specialer över skärgårdsområdena i hyfsat navigerbar skala – bättre än ingenting och liten nog att vara med överallt, alltid. Att det används flitigt framgår väl av mitt gamla slitna exemplar.

Kartprojektioner

Ett sfäriskt utsnitt av jordytan kan inte avbildas på ett plant papper utan deformationer. Olika projektionstekniker har olika egenskaper.

För sjökort krävs vinkelriktighet för att man skall kunna ta ut kurser. Däremot är skalriktigheten inte så viktig. Därför används ofta en projektion som kallas Mercator (efter en holländsk kartograf på 1600-talet) som är vinkelriktig men inte skalriktig (landytor återges förstorade i övre delen av sjökortet). Det är inte små fel vi pratar om. Titta t ex på Grönland. På den vinkelriktiga kartan ser Grönland ut att vara nästan stort som Afrika – i verkligheten är det bara lite större än  Madagaskar!

För sjökort över stora vattenområden används ibland en äldre projektion som kallas Gnomonisk och som innebär att en storcirkel (ett plan genom jordens mittpunkt) blir en rak linje – det sparar många sjömil på en resa över till exempel Atlanten. Det är därför flygningar Europa-Nordamerika går över nordpolen – den kortaste vägen.

Lantmäteriverkets kartor är oftast i en projektion som kallas Gauss-Krüger (eller Transversell Mercator) som inte är vinkelriktig men bättre än sjökorten när det gäller ytors storlek.

Äldre svenska kartor kan vara gjorda med Lamberts koniska projektion, som är en skärande konform med ungefär samma egenskaper som Gauss-Krüger, men till skillnad från Gauss-Krüger, som är bäst för landytor med nord-sydlig riktning utsträckning, är Lambert mest rättvisande längs en väst-ostlig axel.

Dessa skillnader har inneburit att det varit stora problem med att sammanjämka kartor och sjökort till den gemensamma kartbas som kallas Rikets Nät och som koordinatsystemet WGS-84 för GPS bygger på.

Kompass

Kompass har en väsentlig roll i navigationen och bör alltid vara med, även på korta turer i kända vatten. Den används inte bara för att hålla en kurs utan också för att hålla reda var man är, ta ut en position, identifiera landmärken, avgöra riktningen på vind och ström och kan rädda situationen om sikten plötsligt minskar i regn eller dimma. För en del av dessa ändamål duger vilken kompass som helst, till exempel en enkel orienteringskompass i ett snöre – men för att vara bli en integrerad del i navigationsarbetet är det bäst med en fast monterad båtkompass som dels rör sig lugnt även i sjögång och dels kan avläsas utan att man släpper paddeln.

För att ha fullt utbyte av kompassen behöver man veta vad den egentligen pekar på – för kompasser pekar bara i undantagsfall rakt mot norr.

Det finns tre klasser av fel, som man behöver förhålla sig till på ett eller annat sätt:

• Missvisning
• Deviation
• Kompassfel

Missvisningen beror på att den magnetiska nordpolen inte ligger på den geografiska nordpolen, utan i norra Kanada – och dessutom vandrar sakta runt polarkalotten (det finns också indicier på att jordens helt bytt polaritet vid ett eller flera tillfällen under jordens historia). Det innebär två saker: för navigationsändamål pekar kompassen på ”fel” norr, och detta norr rör sig årligen. Båda sakerna står utsatta i sjökorten – felvisningen och den årliga förändringen. Nu har vi i Sverige sådan tur att vi befinner oss precis mittemot den magnetiska nordpolens nuvarande läge och har därför mycket liten missvisning - för närvarande från 0° i Strömstad västkusten till +6° i Haparanda. Detta ligger inom felmarginalen vid kajakpaddling och -navigation och vi kan därför med gott samvete strunta i att räkna om kurser och bäringar (möjlighen kan paddlare längs norrlandskusten dra ifrån 5° om de vill vara exakta.) PÅ andra ställen runt jorden är förhållandena helt andra – vid Grönlands nordvästkust är missvisningen 45-60°.

Deviationen är magnetiska avvikelser som uppstår i den egna kajaken eller utrustningen. På stålbåtar är det ett stort problem och man måste dels kompensera kompassen med extra kompenseringsmagneter och dels upprätta en deviationstabell som man korrigerar avlästa värden mot. Kajaker innehåller normalt inga magnetiska material och klarar sig därför bra när det gäller deviation. Däremot finns inga garantier för användaren. Lite tanklöshet vid packningen kan lätt orsaka deviation som är betydligt värre än vad en stålbåtsägare har anledning att vänta sig. Det händer då och då ute på långturer att två deltagare blir oense om kursen med en skillnad på 45°! Då är det dags att gå iland och kolla packningenDet händer då och då ute på långturer att två deltagare blir oense om kursen med en skillnad på 45°! Då är det dags att gå iland och kolla packningen. Alla apparater som kan ge ljud ifrån sig (radio, telefoner, MP3-spelare etc) innehåller aktiva magneter i högtalare och hörlurar och måste packas minst en meter från kompassen. För vattentäta ficklampor, som ibland har strömbrytare som består av en magnet som manövrerar ett reed-relä, gäller detsamma. Prylar av järn eller stål (konservburkar, verktyg etc) påverkar också jordens magnetfält och ger felvisning. Packa sådant minst en halvmeter från kompassen.

Kompassfel är av två slag. Dels de som kompasstillverkaren är skyldig till - felmonterade magneter, felmonterat kompasskort etc. För ”riktiga” kompasser – dvs allt utom kompasser som fiskas upp ur fiskdammen på Tivoli handlar det om minimala fel som man kan bortse från. När det gäller orienteringskompasser finns en extra, och rätt allvarlig felkälla – det finns orienteringskompasser som istället för 360° har 400° på skalan (sedan ett försök för några decennier sedan att införa SI-anpassade ”nygrader”En nygrad eller "gon" som den numera kallas är en hundradel av en rät vinkel, dvs 0,9°, och används främst inom geodesi för att öka precisionen vid mätningar. Försvaret (utom marinen), flyget och scouterna hoppade på tåget. ). Dels användarfelen som även här är de man får se upp lite extra med. Ett vanligt fel är att kompassen inte är monteras helt korrekt i längdled - dvs att styrlinjen inte sitter i kajakens längdriktning. Sitter den 5° fel drar man med sig ett standardfel på 5° i alla avläsningar, kurser mm. En ofta använd kompasstyp är den med några gummilinor med krokar att fästa i däckslinorna. En sådan hamnar inte sällan fel – kontrollera!

Nödkompasser

I brist på kompass kan klockan vara till hjälp. Rikta timvisaren mot solen. Söder är nu mitt emellan kl 12 på urtavlan och timvisaren (vintertid) eller mitt emellan kl 13 och timvisaren (sommartid). I en besvärlig situation kan även gamla käcka scoutknep komma till nytta – som att kyrkor har i regel tornet i väster och altaret i öster eller att parabolantenner är vända söderut.

Jens Marklund berättade om en kul nödkompass – en skål vatten med ett par löv i. Ställ den i sittbrunnen där inte vinden kommer åt. Trögheten i vattnet gör att löven ligger kvar i ungefär samma läge även om kajaken svänger. Precisionen är inte överväldigande, men någon kilometer i hastigt påkommen tät dimma klarar man utan att hamna alltför tokigt. Bättre brödlös än rådlös!

På de flesta av mina kajaker har jag fällt in Silvas lilla kompass (18x5 mm) i däcket framför sittbrunnen. Den är precis lagom tjock för att passa under glasfiberväven – helt skyddad men alltid till hands.

Passare

Navigationspassaren används för att mäta distanser och är bra att ha för navigationsplaneringen innan man ger sig av. För de flesta hör den väl knappast till normal paddelutrustning. Men använd med lite fantasi är den ett utmärkt universalinstrument även i kajaken – för kursuttagning, distansmätning, avståndsmätning, pejling och en hel del annat.

Klocka

Klockan är ett viktigt navigationsinstrument för att räkna ut paddlad distans, ankomsttid m.m. Ett vanligt armbandsur fungerar utmärkt.

Kurslinjaler, parallellinjaler, transportörer mm

Kurslinjal och transportörer är ömtåliga, svåra att hantera i en kanot och kräver båda händerna för att användas. Därför är de sannolikt oanvändbara vid de tillfällen då den verkligen skulle behövas. Använd dem hemma under planeringen av turerna men ta inte med dem i kajaken. Om din kurslinjal går sönder, vilket inte brukar dröja så länge om du har med den i kajaken, kan du knyta ett snöre i centrumhålet så blir den lite lättare att använda och tar mindre plats.