Show cart
Design & Illustration

Om kursstabilitet

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Nybörjare, men också många vana paddlare, ägnar mycket tid och energi till att diskutera kajakers egenskaper. Men riktigt bra kajaker har inga särdrag. De är neutrala, följsamma och mångsidiga. Tvärsäkra kategoriseringar säger mer om paddlaren än om kajaken.

En kajak skall varken upplevas som kursstabil eller lättsvängd – de egenskaperna skall finnas hos paddlaren. Likaså skall kajaken inte upplevas som rank eller stabil – den skall bara ligga lugnt i vattnet medan du tar fram kameran men luta snällt när du hänger på ett högt stöd.

Kajaker får i hög grad sina egenskaper genom brister i mångsidighet. En kursstabil kajak brister i manöverbarhet och förmåga att svänga, en lättsvängd kajak saknar kursstabilitet, en rank kajak saknar stabilitet, en stabil kajak saknar följsamhet i vågor och så vidare – brister som ofta måste kompenseras på sätt som gör paddlingstillvaron mer komplicerad.

Kursstabilitet

Kursstabilitet är en högt eftertraktad egenskap hos havskajaker. De flesta som köper kajak väljer hellre ha en kajak som går rakt fram än en som svänger hit och dit med paddeltagen. De inser inte att sick-sackandet är en följd av dålig paddelteknik och att botemedlet – kursstabilitet och roder – angriper symptomen men inte orsaken. Värre är att de inte alltid blir upplysta av säljaren om det rätta förhållandet. Därför finns det gott om svårhanterliga kajaker med roder.

Vad man missar är att kursstabilitet inte är något konstruktören tillsätter som en extra bonus utan den uppkommer genom att kajaken blir berövad följsamhet, manöverbarhet och lekfullhetden uppkommer genom att kajaken blir berövad följsamhet, manöverbarhet och lekfullhet – till exempel för att kompensera för dålig paddelteknik.

En kursstabil kajak är följaktligen en farkost där konstruktören mer eller mindre byggt bort manöverbarheten för att sedan hjälpligt återfå den med hjälp av ett roder (eller eventuellt genom att kajaken lutas).

En manöverbar kajak har på motsvarande sätt blivit av med sin kursstabilitet. Den kan återfås med hjälp av en fast eller justerbar skädda.

Det finns flera sätt att åstadkomma kursstabilitet. En rak köllinje ger kursstabilitet genom att kajaken blir svår att svänga, både när den ligger stilla och i fart. Tunna stävar med liten volym ger kursstabilitet i hög fart men påverkar inte lågfartsegenskaperna i lika hög grad. Utdragen akterköl eller fast skädda ger kursstabilitet som är proportionell mot farten, men innebär också att lateralplanet dras akteröver med följden att det blir svårt att gira mot vinden när det blåser rejält.

Det antas allmänt att en kursstabil kajak är lätt att hålla på kurs, en manöverbar kajak är lätt att svänga och mycket av det ena innebär med nödvändighet lite av det andra. Men så finns även kajaker som tycks vara både kursstabila och lättsvängda. Jag har faktiskt också suttit i en och annan som varit varken eller.

Rent pricipiellt tycker jag att en kajak skall vara neutral – kursstabilitet och manöverering skall vara paddlarens ansvar, inte kajakens.

Konsekvenser av kursstabilitet

I en kursstabil kajak krävs ganska stor ansträngning för att ändra kursen. Kajaken har bra grepp i vattnet och motstår girtendenser från paddeln och från vindens inverkan. Däremot kommer den på grund av greppet i vattnet att påverkas av vattenrörelser i högre grad än en lättsvängd kajak. Detta märks tydligast i strömmande vatten (en av anledningar till att forskajaker är extremt lättsvängda) men också vid paddling i vågor, framför allt med vågorna snett framifrån eller bakifrån. Kraften i vågorna vräker lätt kajaken ur kurs men det innebär en hel del arbete för paddlaren att få den tillbaka på kurs igen ( det finns förstås ingen anledning att slösa kraft på att kompensera det periodiska slingrandet som kajaker uppvisar i sådana förhållanden, utan bara de stora kursfelen).

I surf håller den kursstabila kajaken kursen relativt bra, men det blir också svårt att häva en gir och risken är därför stor att man hamnar tvärs och slår runt.

Kursstabila kajaker kräver därför i regel någon form av styrhjälp för att bli hanterliga.

Lutning fungerar bra på kajaker med skarpa slag – när man väl lärt sig att lita på sitt höga stöd. Rundbottnade kajaker reagerar inte så mycket på lutning. De har därför oftast roder.

En mera sällan kommenterad nackdel med stor kursstabilitet är att den lätt leder till slarvig paddelteknik. Ett effektivt paddeltag riktar all kraft rakt bakåt och har minimal girande effekt – brister i tekniken blir uppenbara i en lättsvängd kajak, men märks inte på samma sätt i en kursstabil. Detta är för övrigt en av idéerna bakom vingpaddeln – den är mest effektiv när den flyttar vatten rakt bakåt och tvingar därigenom fram en bättre teknik. Av detta följer också att vingpaddeln inte är lika effektiv för manövrering och används därför mest i kajaker med roder.

Hur klarar man då en kajak med ”för lite” kursstabilitet?

För många innebär manöverbarhet att kajaken slingrar. Det är lätt att skylla på att kajaken har dålig kursstabilitet. Men sannolikt finns bristerna inte hos kajaken utan hos paddlaren – slingrande gång avslöjar dålig paddelteknik. Läs mer här.

« Previous page 1 2 3 4 Next page »

Comments

There are no comments yet.

Post a comment