Visa varukorgen
Design & Illustration

...we both think that it is a REAL SWEET boat. We love it on land because it's so easy to cartop.
It's even better on the water. The response to just a little edging is wonderful: it turns on the proverbial dime and it makes a precise turn, rather than just skidding. I was expecting this manoueverability because of the hull characteristics (so much rocker) but Ellen was caught by surprise -- and experiencing that kind of manoeverability was thrilling to both of us. On top of that, the Alleq accelerates at the slightest touch of the paddle; I hadn't ever experienced anything like that before, and didn't expect it.
The Alleq is fulfilling my expectations in every way.
Cheers, John

After paddling my Alleq/Nanoq for one season, I want to thank you for a great design. It paddles really well and does everything I ask of it.
Bob

Nanoq

Bilder | Specifikationer | Mer om | Bakgrund och historia

Nanoq

Ritningssats, Nanoq - 975 SEK Beställ

Rekommenderad utrustning: justerbar skädda roder skott/luckor

Nanoq är en havskajak med västgrönländska anor. Den är baserad på en legendarisk kajak från Illorsuit (eller Igdlorssuit med en annan transkribering) som dök upp i England 1959 och har haft stort inflytande på utformningen av engelska havskajaker sedan dess – och för några år sedan blev inspirationskälla för den "Illorsuit-kajak" jag ritade för Seabird Designs under namnet Qanik.

När nu Seabird gör stora ändringar i sin produktkatalog och inriktning, kände jag att det var dags att uppdatera Qaniken för stripbygge. Även om Qanik varit en stor succé bland kunder och recensenter, finns det alltid efter några år lite något litet att finjustera. Vidare blir ett kommersiellt uppdrag alltid en kompromiss mellan mina idéer om hydrodynamik och paddlingseffektivitet, och beställarens tankar om tillverkningskostnader och marknadskrav (verkliga eller inbillade), liksom tekniska eftergifter för industriell produktion.

När Qanik nu blir Nanoq kan jag utgå från min ursprungliga ritning, utan kompromisser och eftergifter, och justera linjerna för att passa stripbygge istället för laminering i form. Nanoq blir alltså lite mjukare i linjer på några ställen, som dels gör den enklare att stripbygga och dels sänker friktionen lite grann (vatten gillar också harmoniska linjer). Utöver det blir en kajak i trästrip betydligt lättare och en hel del styvare än sin laminerade motsvarighet – vilket innebär en snabbare, rörligare kajak med en aning mer lastkapacitet. Men skillnaderna i praktiken är små – Qanik har varit en mina mer lyckade konstruktioner för produktion.

Nanoq har lite högre däck och därmed större slutstyvhet än de av mina kajaker som har östgrönländska anor: främst Black Pearl. Det innebär att det går att kanta Nanoq väldigt mycket (30 grader) utan stöd av paddeln, och den blir därför extremt manöverbar – en perfekt lekkajak för surf i vågor och precisionsmanövrering bland klippor och stenar. Med skäddan nerfälld blir den en lugn långfärdskajak för långa distanser med god medelfart. Det högre däcket är förstås en fördel för dem som finner Njord lite trång – men en nackdel för dem som uppskattar Njords komfort och känsla av kontroll; som så mycket annat en smaksak.

Första Qaniken byggde Erik Frantzen i Danmark för flera år sedan (lite förlängd och med sänkt akterdäck). Det blev prototypbygget och jag fick chansen att prova den på ett symposium i Danmark, och var mycket belåten med egenskaperna! Men Erik tyckte att det var lite struligt att få ribborna i rätt form på det produktionsanpassade skrovet – en viktig anledning till att jag justerat ritningen för stripbygge.

Erik Franzens Qanik 2010
Foto: Erik Frantzen

Nanoq stitch-and-glue

Om du tvekar inför ett stripbygge, finns det ett enklare sätt att få nästan samma kajak. Jag har tillsammans med Petruskajak i Tranås och Dan Caouette i Maine ritat/utvecklat ett par plywoodversioner av Nanoq: en med Nanoqs mått (546x52) och en lite mindre (520x51 med ett par centimeter lägre däck). Dessa finns under namnet Alleq 55 och Alleq 52 att bygga hos Petruskajak i hans numera välkända 8-dagarskurser, men kan också köpas som byggsats.

Stitch-and-glue-konceptet innebär att färdiga CNC-frästa plywoodpaneler "sys" ihop till skrov och däck, varefter skarvarna stabiliseras på insidan med glasfiberremsor i epoxy, och utsidan lamineras med glasfiber. Resultatet blir en lätt och stark kajak på grovt räknat halva tiden mot ett stripbygge – eller på en fjärdedel av tiden för den som har ambitioner som inbegriper dekorativ strippning med olika träslag ;-)

Alleq är en förenkling av Nanoq. Metoden kräver plana, enkelkrökta ytor, vilket innebär att Alleq hamnar närmare den ursprungliga Illorsuitkajaken som med spant och sälskinn också fick plana ytor och skarpa slag. Det betyder i praktiken en aning fartförlust genom turbulens och en aning mindre innervolym. Skillnader i egenskaper är i praktiken knappt märkbara, och får vägas mot det enklare bygget.

Alleq – s&g version i plywood

Bob Ten Eycks välbyggda kajak i fotona nedan är byggd från en Alleq-ritning, men konverterad till strip – därav ett lite plywoodkantigare däck än på Nanoq.

Bilder

Qanik (Nanoq) – Erik FrantzenQanik (Nanoq) – Erik FrantzenQanik (Nanoq) – Erik FrantzenQanik (Nanoq) – Erik FrantzenNanoq – Bob Ten EyckNanoq – Bob Ten EyckNanoq – Bob Ten EyckBob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Nanoq – Bob Ten EyckNanoq – Bob Ten EyckNanoq – Bob Ten EyckNanoq – Bob Ten EyckBob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Bob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Bob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)Bob Ten Eyck – Nanoq (Alleq)John Ebersole's Alleq (the plywood version of Nanoq), built by Dan CaouetteJohn Ebersole's Alleq (the plywood version of Nanoq), built by Dan caouetteNanoq – Bob Ten Eyck

Specifikationer

Nanoq – linjer

Längd¹ 546/425 cm (total/kvl)
Bredd 52/49 cm (total/kvl)
Djupgående 11 cm
Sittbrunn¹ 60x40 cm
Innerhöjd¹ 27,5/17,5 cm (framför/bakom sittbrunnen)
Vikt² 17-20 kg
Lastkapacitet 125 kg/315 liter
Fart³ 7,9/11,5 km/h
Prismatisk koefficient 0,54
Våt yta 1,92 m²
Släpmotstånd⁴ 1,53/2,99 kp
Stabilitet⁵ 3/5 (utan/med last)
Användningsområde Snabba och trygga långfärder till havs, längs kusten och i större sjösystem. Avancerad paddling, rockhopping, roll mm. Motion och dagstur.

¹ Dessa mått kan lätt ändras efter egna önskemål
² Beroende på träslag, utrustning, noggrannhet med slipning, laminering etc.
³ Marschfart resp. motsvarande toppfart. Värdena är från början teoretiskt uträknade (Crouch´s formel) och justerade efterhand som jag kan göra relevanta praktiska tester.
⁴ Släpmotståndet i 4 resp. 5 knop mätt i kp vid angiven lastkapacitet.
⁵ Initialstabilitet resp. slutstabilitet – 1 är mycket rank, 5 är mycket stabil.

Om ritningar och bygge

Ritningsbladen rymmer den information som behövs för att bygga kanoten. Spant, stävar och eventuella konstruktionsdetaljer i fullskala. Linje- och konstruktionsritning i skala 1:10. Viktiga detaljer eller idéskisser i full skala. För kajaker finns sittbrunnsförslag plus anvisningar för att ändra. På ritningen finns även anvisningar för att bygga kajaken kortare eller längre.

Nanoq – ritningsblad

Med ritningssatsen följer en illustrerad byggmanual med 36 sidor, som går igenom alla moment – tillräckligt detaljerat för att även en helt ovan byggare skall klara av att bygga kajaken.

Ritningssats, Nanoq - 975 SEK Beställ

Minsta fönstermått för att lyfta ut den färdiga kajaken: 52x41 cm

Norska Padling testar Qanik

I norska Padling (3-2012) finns en trevlig test av Qanik, som alltså är glasfiberversionen av Nanoq. Den slutar med att:

"Seabird og Björn Thomasson har grunn til å være förnøyd med Qanik. Glitrende respons gjør den til en virkelig artig lekekamerat. God komfort og bra lastevolum inviterer i tillegg til litt lengre turer ... Forholdet mellom pris og kvalitet er i begge tilfeller veldig bra. Her får man mye grønlandsinspirert kajakk for pengene."

 

Deras kommentarer om stabilitet och manöverbarhet stämmer precis med mina funderingar vid ritbordet:

"Summen av stabilitetsparametre er av en art som særlig de rutinerte vil møte med ovasjoner. Båten er lettbevegelig i primærplanet, uten att føles direkte rank. Primærstabiliteten opererer i et temmelig avgrenset område og plasserer sig litt under middels. Andrestabiliteten er derimod god og gir god motstand ved kanting, men uden å fremstå som dominerende. Den ender opp i en sluttstivhet med en noe rund karakter. Derfor sjeneres heller ikke carvingegenskapene av en konstruksjon som stritter altfor mye imot.
Her berører vi samtidig båtens aller beste egenskap. Carvingresponsen er nemlig av ypperste sort! Kajakken reagerer knivskarpt på kanting av skrog. I kombinasjon med tilpassede åretak, er den i stand til å vende på ett par båtlengder. Den er i sitt esse når det inviteres til lek og moro. Her spiller kajakken på lag og lar utøveren få ta seg ordentlig ut."

 

...och om fart och surf:

"På flatt vann avslører våre GPS-målinger at den mest effektive skroghastighet befinner seg mellom 3,8 og 4 knop. Gjennomsnittsfarten i vår testløype havnet på 4,4 knop. Toppfarten kulminerte ved 6 knop [11,1 km/t]."
Surfvilligheten är upåklagelig. Skroget er ikke specielt kresen på verken vindstyrke eller bølgehøyde. Det skal lite til för man kjenner at det spilles på lag med naturkreftena i form av deilige surfer."

 

Även utseendet faller i smaken:

"Björn Thomasson har designet en vakker kajakk ... Testbåten fremstår fremdeles som både slank, lav och elegant."

 

Bakgrund och historia – en modern Illorsuit

Sommaren 1959 skickades en ung student, Ken Taylor, till Illorsuit på Grönland för att studera kultur och kajaker. Med till Grönland hade han sin egen plywoodkajak - på väg hem hade han en riktig västgrönländsk kajak byggd för honom av Emmanuele Korneliussen. Den mätte 505x53 cm och hade det låga däck - 20 cm framför sittbrunnen - som hörde till kajakkulturen i norra Discobukten. Den byggdes på sex dagar med virke importerat från Danmark.

Uppmätningsritning av Illorsuitkajaken
Uppmätningsritning av den ursprungliga Illorsuitkajaken

Kajaken väckte stor uppmärksamhet och intresse i Skottland, och den mättes upp av Duncan Winning, diskuterades och kopierades i både plywood och glasfiber. Anas Acuta = StjärtandNär Geoff Blackford några år senare ritade en ny havskajak, tog han Ken Taylors kajak som utgångspunkt, men höjde däcket för att bättre passa europeer. Resultatet blev den välkända Anas Acuta (Anas Acuta är latin för stjärtand - döpt efter den "akuta" vinkeln på stjärten) - fortfarande en av de mest "grönländska" av kommersiellt byggda kajaker, och fortfarande eftertraktad av kompetenta paddlare.

Anas Acuta - kajaken
Anas Acuta - kajaken

Anas Acuta refuserades av alpinisten Colin Mortlock inför en expedition till Norge - den bedömdes för osäker i grov sjö och hade för lite lastutrymme. Frank Goodman ökade volymen och rundade slagen och döpte den nya kajaken till Nordkapp efter expeditionens mål. Dessa två - Anas Acuta och Nordkapp - är levande legender, fortfarande i produktion och fortfarande med lite uppdatering då och då (imponerande, men det bleknar i jämförelse med VKV Anita, ritad 1930 och fortfarande i produktion – låt vara med lite moderniseringar längs vägen!).

För att bringa lite reda i släktträdet: från Anas Acuta utvecklades Nordkapp och Pintail. Från Nordkapp utvecklades bland andra Skerray, Aquanaut, Argonaut och från Pintail modellerades Avocet fram – och därefter de flesta engelska havskajaker: Meridian, Zephyr, Explorer, Alaw, Alaw Bach, Xcite, Xplore m fl – ända fram till nu, då lite surfskiformer börjar smyga sig in här och där (Tiderace Pace, Rockpool Taran m fl).

När Len Ystmark med Seabird Designs frågade om jag kunde rita en kajak som skulle kunna tilltala Anas Acutas vänner runt om i världen, såg jag det som en spännande utmaning. Jag paddlade en Anas Acuta för några år sedan och hade en del tankar om vad jag gillade och ogillade med egenskaperna.

Lite har ändrats sedan sextiotalet. Fler av Korneliussens kajaker har mätts upp (av Harvey Golden - expert på traditionell kajakkultur), och följaktligen finns mer kunskap om dimensionering och mer specifikt hur Taylors kajak anpassades efter hans mått. Vidare påverkades Geoff Blackfords tolkning av originalritningen av de tankar som fanns kring Grönlandskajaker vid den tiden - däcket höjdes till exempel i hela sin längd för att få tillräckligt utrymme under fördäck, vilket resulterade i höga stävar och en påtaglig bananform, som för en nutida betraktare ligger rätt långt från Illorsuitkajaken vackra och harmoniska relingslinje. Vidare plattades botten ut rejält för att skapa volym - i så hög grad att det inte längre finns några spår av ursprunget i nollspantet - från ca 20 graders bottenvinkel till ungefär 8 grader på Anas Acuta. Det här är inte avsett som kritik av kajaken eller Geoff Blackford - den långlivade kommersiella succén hade i så fall sagt mer om mina fördomar än om kajaken.

Men ändå, hur skulle en modern omtolkning av Korneliussens kajak kunna se ut. De flesta av Blackfords justeringar är relevanta och det finns ingen anledning att inte göra detsamma nu. Jag höjde relingen för att göra plats för ben och fötter - få av oss skulle sitta bekvämt med spikraka ben, en knapp centimeters marginal över knäna och 90 grader i höften utan svankstöd (jag skulle, efter 5 år i Black Pearl, men den här kajaken är ritad för att passa mer än mig). Jag höjde stävarna en aning men inte mer än att relingslinjen behåller det mesta av den lågmälda elegansen från Illorsuitkajaken (jag värderar vackra linjer mycket högt, högre än mycket annat) - och förstås för att undvika onödigt vindfång i stävarna. Jag planade också ut botten men inte riktigt så mycket som på Anas Acuta. Anledningen till att inte behålla de 20 gradernas bottenvinkel är främst att det hade tvingat upp sitsen - och därmed också däcket - och försämrat stabiliteten.

På Grönland utvecklades kajakerna för övrigt på liknande sätt - mot längre vattenlinje och flackare bottenvinkel, vilket gav snabbare och rymligare kajaker på bekostnad av lite manöverbarhet. Alternativt utvecklades kajaker med extremt lågt fribord för rolltävlingar (den tradition där min Black Pearl hör hemma).

Så i slutändan blir min konstruktion en kusin till Anas Acuta - med lite personligt stuk. Lite längre vattenlinje, eftersom fart var en av de saker jag saknade, lägre stävar, som jag hoppas skall underlätta för paddlare i hård vind (även om Anas Acuta fungerar bra i det avseendet), och lite lägre däck - alltfler paddlare upptäcker komforten och kontrollen när man slipper onödig volym i sittbrunnen (men observera att detta ändå är en förhållandevis rymlig sittbrunn - letar du efter en tajt sittbrunn är nog Black Pearl ett bättre val, liksom Njord, Frej och Hunter). Jag hoppas också att min tolkning av Illorsuit kommer att röra sig lite mjukare i krabb sjö och att den surfar minst lika bra som Anas Acuta. Och inte minst - jag tonade ner bananformen. (Gillar du bananer? Ingen fara, Anas Acuta finns ju kvar...)

Qanik för Seabird Designs
Min tolkning av Illorsuitkajaken i glasfiberlaminat

...uppdaterad till trä/epoxy:
Nanoq

...och till S&G
Alleq – s&g version i plywood

Är då min konstruktion en Illorsuitkajak? Nej knappast. Utseendet är inspirerat av Illorsuitkajaken, eftersom jag gillar de harmoniskt vackra linjerna - men skrovformen och de hydrodynamiska egenskaperna är moderna, effektiva och lämpade för en helt annan verklighet än säljakt i Discobukten för 60 år sedan.

Men skulle det då inte varit intressant att göra en trogen kopia av Illorsuit? Jo, absolut, och det har gjorts åtskilliga gånger i form av ribb-och-duk-kajaker av och för intresserade byggare. Men som produktionskajak; nej! Jag tror att de flesta potentiella köpare hade tittat nyfiket på de exotiska formerna, men sedan gått vidare till mera bekanta modeller...

Är du intresserad av mer bakgrundshistoria, har Ken Taylor en mycket läsvärd blogg om sin Grönlandsresa.

Titta också på Harvey Goldens mycket exakta och välutrustade replikbygge.

...och namnet då?

Ja, jag önskar jag hade haft en djupsinnigt finurlig förklaring till namnet, men Nanoq kom till mest för den grönländska anknytningen (Nanoq är isbjörn på grönländska), för att det ligger bra i munnen, och vad jag vet inte betyder något uppseendeväckande eller tvetydigt på andra språk – och för att det antyder någon sorts gemenskap med Qanik och Alleq.

Kommentarer

Great addition to your catalog!

Thanks Dan! I have been quite busy the last couple of weeks, partly since I had a few almost finished plans waiting in the computer and some time to spend on them and partly since Seabird Designs recently have begun focussing on other market segments than those that most of my kayaks are targeting. Including the most successful of these kayaks in my catalog, will assure they are continuosly available, and offered a welcome opportunity to refine them beyond the constraints of commercial production.

I agree with Dan; great addition to your offerings, Björn, along with a very informative writeup. And thank you for the link to the intensely interesting Ken Taylor/Cameron website.

Thanks Rick. It was very interesting to find the writings of Ken Taylor and Duncan Winning (in discussions on the Qajaqusa forum).

Hei Bjørn.

Jeg eier en Qanik som jeg kjøpte hos Seabird i Norge. Det er min første kajakk og jeg liker den veldig godt. Om jeg skulle ønske meg noen endringer, må det bli et noe lavere akterdekk for å gjøre rulla litt lettere de gangene man må legge seg helt bakpå.

Nå ser jeg at du har endret litt og fått frem Nanoq, er det noe endring på høyden til bakdekket?

Når det er sagt, så finner jeg min Qanik til å være en perfekt begynnerkajakk for meg. Jeg lærte rulla i den og har tatt to våttkortkurs i den :-)

Jeg holder for tiden på å bygge en Frej til kona og en BP til meg selv, og om Nanoq føles fin så kanskje jeg bygger den også, senere.

Mvh

Jon Leithe

Hej Jon. Däcket är sänkt 16 mm på Nanoq, men ännu viktigare är att det finns lite mer plats bakom ryggen och att sargkanten är rejält rundad (om man bygger efter ritningen). Andra skillnader är t ex att akterdäckets radie mot relingen är större för att bli lättare att ribba.

Takk for svar Björn

Hvordan er undervannskroget sammenliknet med dagens Qanik og Black Pearl?

/Jon

Det är två helt olika skrov – det ena västgrönländskt, det andra östgrönländskt.

Enklast kanske med en skiss: BP i blått, Qanik i rött

Qaniks västgrönländska påbrå visar sig i en djupare V-botten, mer utfallande sidor och aningen mer upprätta stävar, medan BP:s östgrönländska syns på den flackare bottenprofilen, mer vertikala sidor, mindre språng i kölen och mer utfallande stävar. Men den viktigaste skillnaden är såklart storleken – Qanik är en långfärdskajak med plats för packning medan BP bara precis har plats för paddlaren. Qanik sätter man sig i – BP tar man på sig.

Obs att storleken på BP variererar eftersom den skräddarsys till beställaren. Den här visade är min egen anpassad för mina 185 cm/80 kg.

Det ser ut som det er andre som også kaller kajakken sin Nanoq.

http://www.finn.no/finn/torget/annonse?finnkode=51233787&searchclickthrough=true

Ja, Nanoq är nog alltför generiskt för att man skall kunna räkna med att vara ensam om det. Jag tror inte att kajaken i din länk kommer att leda till några förväxlingar ;-)

Robert Flahertys fina gamla film Nanook of the north kan säkert inspirera fler...

Hej!

Min kajakbakgrund består av att hyra kajak (ofta mycket initialstabila) en eller ett par gånger per år. Nu funderar jag på att bygga en Nanoq, så i helgen var jag och provpaddlade en Qanik för att få en känsla om jag är på rätt spår. Det blåste i medel 7 m/s, men jag trivdes ändå bra med den! Det enda orosmolnet är initialstabiliteten som vid vågor från sidan och snett bakifrån fick mig att känna mig högst osäker på om jag skulle komma tillbaka torr =).

Nu har jag ju läst att lägre initialstabilitet är något man lär sig uppskatta med erfarenhet. Jag kommer antagligen paddla mera frekvent om jag har en egen kajak, men ändå inte så ofta som varje, eller varannan vecka. Hur mycket paddling brukar det krävas för att vänja sig?

Jag hittar inte Nanoq bland de andra stabilitetskurvorna. Hur ser den ut? Det hade varit intressant att jämföra med dina andra kajaker.

Mvh, Olof

Jag jobbar normalt med lägre initialstabilitet och hög slutstyvhet, vilket inte alltid uppskattas av nybörjare och ovana paddlare.

Men initialstabilitet har mycket lite med kapsejsning att göra – innan du slår runt har kajaken lutat så mycket att det är slutstyvheten som avgör om du hamnar upp och ner eller återfår balansen. Låg initialstabilitet kan orsaka lite övergående ängslighet – låg slutstyvhet kan vända dig upp och ner. Som jämförelse kan du tänka dig en överdrivet initialstabil kajak som en vanlig fyrbent köksstol och en med hög slutstyvhet som en gungstol. Den vanliga stolen står stadigt, men gungar du på den kan du lätt tippa – plötsligt och oåterkalleligt. I gungstolen gungar du behagligt och det är nästan omöjligt att få den att tippa.

En ovan paddlare sitter stelt i kajaken och jobbar med ideliga stödtag för att hindra kajaken att gunga i sidled – en van paddlare slappnar av i midjan och låter kajaken röra sig medan han/hon håller överkroppen vertikalt.

Det handlar inte om hur ofta du paddlar. När du väl lärt dig slappna av och låta kajaken röra sig som den vill, kommer du att känna dig trygg i vind och vågor, och den kunskapen försvinner inte. Som med cykling: du tappar inte förmågan att hålla balansen även om du låter cykeln stå några månader.

Jag har inga siffror för Nanoq än: den är ritad i ett annat program, som inte ger jämförbara data, och jag har inte hunnit räkna om dem. Men Nanoq hör till de kajaker som ligger allra högst i slutstyvhet, och slutstyvheten hänger med till mycket stora lutningsvinklar.

Tack för utläggningen, jag känner mig ändå hoppfull om att kunna slappna av även i lite högre sjö när jag fått paddlat in mig på denna kajaktyp. Fördelarna överväger ändå; den är härligt lättdriven och så manöverbar att den känns som en gokart i små vikar =). Att man även kan få med sig hyggligt med packning och får den mycket kursstabil med skäddan gör att den känns som en mycket bra kompromiss för min del.

Jag läste här någonstans att du rekommenderar att träna att paddla med bara händerna för att få upp känslan för stabiliteten med kroppen. Jag får testa det när jag kommer så långt.

Hi Björn,

Nanoq is very nice looking boat indeed. I really like the lines. I did have plans to build a Njord this winter but now I have a dilemma :).

Do you have an idea how the boat handles without skeg in choppy waters? As I understand the skeg is almost a requirement for Njord, but how about Nanoq with its harder chines?

Choppy waters is not a problem with either Njord nor Nanoq. The problems comes when you want to go fast and straight with a wind from aside or aft. To be able to maintain speed you need to compensate the weathercocking that such winds cause. Otherwise you have to go irritatingly slow to maintain your course.

So the need for an adjustable skeg depends on your needs and how you plan to use the kayak. But even if you want to start without a skeg, I recommend that you prepare for one – it is much easier before the hull and deck is glued together ;-)

Jeg tænker på at bygge en 3 delat Nanoq. Den skal deles ved 4. - og ved 9. Spant. Yderemere vil jeg gerne have et mandehul jeg kan sætte mig i ( 40 gange 80 ). Jeg vil bruge gran.

Har før bygget en Black Pearl som jeg har delt med inspiration fra Dan Caouette, det funker fint og den er rimelig vandtæt.

Har du nogle kommentarer omkring mit mulige projekt?

Har Nanoq lige så god acceleration som Black Pearl?

Hilsen

Jørn fra København

Har du hittat en bra delningsmetod spelar det ingen större roll vilken kajak du applicerar den på. Jag ser inga problem med Nanoq.

När du förstorar sittbrunnshålet, tänk på att hålets akterkant skall vara på samma plats oavsett hålets storlek (annars blir det fel på långskeppsbalansen).

Nanoq accelererar normalt en liten aning sämre än Black Pearl genom att den kommer (förmodligen) att väga ett par kilo mer – men upplevelsen av Nanoq är den både accelererar och vänder lika lätt och snabbt som BP.

Jeg har nu modtaget tegningerne til Nanoq fra dig og glæder mig til at komme i gang med kajakken.

Jeg har lige et spørgsmål til dig.

Jeg har set at på Qanik er skeden længere fremme end på Nanoq.

Kan man rykke skeden 40 cm frem på Nanoq uden det får uheldig indvirkning på dens funktion?

Jeg spørger fordi min Nanoq skal være en tredelat version. Og så kan skeden samt betjeningen af den på fordækket kan så være i samme del.

Ja, du kan placera skäddan var du vill från precis bakom sittbrunnen (den fungerar faktiskt alldeles utmärkt där ;-) till ungefär där den sitter på ritningen – längre fram innebär större chans att den är i vatten när den verkligen behövs vid surf i vågor, längre bak ger bättre möjlighet att packa utrymmet bakom sittbrunnen effektivt.

Citat BT: Ja, du kan placera skäddan var du vill från precis bakom sittbrunnen till ungefär där den sitter på ritningen"

Intressant. Jag undrar om ett roders placering i längdled är lika okritisk? I en tredelad kajak skulle det ju medföra praktiska fördelar. I mitt fall skulle roderaxeln hamna en knapp halvmeter bakom sittbrunnens bakkant

Flera har med gott resultat provat att sätta skäddan precis bakom ryggen – jag tvivlade första gången jag hörde det, men enligt samstämmiga uppgifter märks ingen nämvärd skillnad mellan det och den traditionell placeringen. John Abercrombie kallar anordning för skeel (skeg-keel).

Om ett roder låter sig omplaceras på samma sätt vet jag inte, och har inte hört talas om något praktiskt exempel. Så du blir kanske först, Rune ;-)

Det känns som att rodret skulle orsaka sidoförflyttningar snarare än gir med placering så långt fram. Nog vore det spännande att prova. Jag återkommer med rapport om jag dristar mig att göra fler hål i lådan ;-)

Det finns kanske en risk, men samtidigt fungerade de gamla skärgårdskryssarna bra med rodret långt fram – visserligen i anslutning till kölen som effektivitetshöjande skädda.

http://www.sskf.se/2007/Aktiviteter/Images/GustafEstlanderSK40.jpg

Om man bara tittar på kraftspelet så innebär ett akterplacerat roder att aktern föses ut åt sidan. Dvs fören "fäster" i vattnet och aktern tvingar ut, likt styrningen på en baklastare eller gaffeltruck. Ett roder nära mitten avkräver farkosten en rotation runt "mitten", dvs både för och akter tvingas till en rörelse (landfarkost med sån styrning känner jag inte till).

Eftersom en kajak är ganska grundgående i för och akter och inte har så fantastiskt hårt hållande köl, så borde det vara väl så effektivt med ett centralt roder som ett akterplacerat.

Att akterplacering är så mycket vanligare tror jag kan vara en relik från styråran...för fasta roder, alltså, uppfällbara måste ju sitta så de kan fällas upp av plötsliga hinder...

Att en skädda skulle vara effektiv centralt placerad är dock mer intrikat. Den borde ha större mothållseffekt med större avstånd från fören...

Är inte avsaknaden av "fantastiskt hårt hållande köl" tvärtom ett problem här?

Placera en penna liggande på ett bord, och låtsas att den är en kanot, och att friktionen mellan pennan och bordet motsvarar vattenmotståndet. Knuffa försiktigt med fingret mot pennans bakre ända i sidled => "kanoten" får en liten nettoförflyttning i sidled, men mest svänger den. Knuffa sedan strax bakom mitten, och "kanoten" kommer att få en ganska stor förflyttning i sidled, men svänga bara lite. Placera sedan andra fingret som mothåll (motsvarande en köl) precis på mitten, och knuffa i sidled strax bakom mitten igen, och "kanoten" svänger fint, utan sidförflyttning.

Jag tror att orsaken till att roder nära mitten kan fungera bra på en segelbåt, som den skärgårdskryssare Björn länkade till, kan bero just på kölen. På en köllös kanot misstänker jag, i likhet med Rune, att ett roder nära centrum riskerar resultera i mer sidförflyttningar än svängar. Men, jag har inte provat. Visst kan jag ha totalt fel.

Erik, rodret ger inte en direkt sidkraft utan ett vridande moment, dvs hydrodynamiken kring roderbladet gör att det vill vrida sig "rätt" i den riktning det har i förhållande till vattnet (minimera sitt eget motsånd).

När mothållet är långt eller starkt, typ hela farkosten, så blir det huvudsakligen ett sidtryckande resultat (aktern svänger ut).

Om mothållet på båda sidor om rodret är lika, så vrids farkosten runt rodret (akter och för svänger ut lika, men åt olika håll). I vårt tankeexperiment är mothållet förut och akterut ganska lik, vilket ger en måttlig sidkraft och ett påtagligt vridande moment runt roderaxeln.

Ursäkta övertydligheterna.

En fast köl i närheten av rodret "riktar" strömmarna och hjälper troligen till att ge rodret ett tydligare "lägsta energi-läge".

Det kanske är enklare än så. En stillliggande kajak har sitt gircentrum nära den geometriska mittpunkten, men när farten ökar flyttas gircentrum föröver – mer ju snabbare man paddlar. Det finns säker flera hydrodynamiska förklaringar till detta, men den som ligger närmast till hands är att förskeppet går in i fritt vatten och biter sig fast bra, medan aktern slirar runt i kajakens fartberoende turbulenta kölvatten med dåligt fäste (samma förhållande som orsakar upplovning i sidvind). Ett mittplacerat roder får därmed en tämligen bra hävstång mot ett gircentrum någonstant i förskeppet – om man bara drar på lite...

Urban,

Jag är ju förvisso ingen varesig fartygs- eller flygplans- eller annan roderstyrd-farkost-ingengör, så kanske jag babblar en massa smörja. Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite skeptisk här.

Om roderaxeln är monterat i rodrets främre del (vilket iofs är vanligt) bör det förvisso uppstå ett vridmoment på rodret. Jag har ändå lite svårt att tro att detta vridmoment har större betydelse i sammanhanget; större delen av vridmomentet på kanoten torde komma från kombinationen av sidkraften från rodret, och en motsatt riktad sidkraft från skrovet (som gör motstånd mot att förflyttas i sidled). Om dessa två krafter skulle stå rakt emot varandra (rodret precis på mitten), bör kanoten enbart driva i sidled. Om de inte ligger rakt mot varandra får vi emellertid ett vridmoment som svänger kanoten.

Här bör vi givetvis ta i beaktande, att kraften från rodret är centrerad i mitten av rodret, inte (nödvändigtvis) i roderaxeln. Om du har roderaxeln i mitten av kanoten, men i framkanten av rodret, ligger rodret i så fall strax bakom kanotens mitt.

(Och jo, jag förenklar saken här genom att ignorera det faktum att aktern glider lättare i sidled när kanoten gör fart genom vattnet, som Björn påpekar. Grundprincipen gäller dock oberoende: Sidkrafterna rakt mot varandra = inget vridmoment; sidkrafter inte mot varandra = vridmoment)

Tankeexperiment: Placera rodret i fören i stället för aktern. Kanoten bör då rimligtvis svänga medsols när rodret vrids medsols, trots att vridmomentet på själva rodret blir motsols.

Det viktiga är inte att aktern slirar, utan att kajakens girpunkt flyttas föröver proportionellt mot farten. Det finns alltså en hävstång i alla förhållanden utom när kajaken ligger stilla – och då gör rodret ingen nytta oavsett placering.

Hävstången är naturligtvis betydligt mindre än om rodret hade suttit längst bak, och om den är tillräcklig får väl någon som känner sig hugad testa i praktiken.

Sedan kan det vara en fördel att ett roder strax bakom sittbrunnen kommer att vara väl förankrat i vattnet även vid snabb surf i krabb sjö.

Jag tror att Björns kommentar om att girpunkten flyttas föröver vid fart är det viktiga. Rodret i sig ger ett helt försumbart vridmoment, det ger i princip endast en sidokraft och det vridande momentet skapas av denna sidokraft samt kajakens girpunkt. Det spelar således ingen roll var axeln i rodret är placerad. Gamla långkölade båtar hade axeln i framkant av rodret av väldigt praktiska konstruktionsskäl. Moderna fenkölade har ofta axeln mer mot mitten, ibland ända till helt i mitten (balansroder). Avgörs mera av hållfasthetsavväganden och vilken "roderkänsla" man vill ha.

Om man förutsätter att man främst vill ha roder vid högre fart och för att kunna paddla i sjö så borde ett smalt, djupt (high aspect) roder placerat en bit bakom sittbrunnen vara bäst. Kan man sedan reglera rodrets djupgående så kanske det kan fungera som skädda i plattvatten och sidvind. Och naturligtvis ledat så om man rockhoppar så skadas det inte. Voilá, bara att konstruera......

Skriv en kommentar