Visa varukorgen
Design & Illustration

American Hunter

Tripps beautiful Hunter

Hello Bjorn!

I finally finished building the Hunter and paddled her on her maiden voyage yesterday.

What a fine looking AND handling kayak you've designed!! And fast, fast, fast...........

Tripps beautiful Hunter

After a couple of hours of roll practice (or trying and missing!), I was tired but still able to paddle and hold a 4.5 to 5 mph pace for an hour or so as as the sun set.

The final length is 18 1/2 feet long, or 564 cm. Weight is 38 lbs, or 17.25 kg. Constructed of red cedar and a small quantity of white pine, the Hunter has Beckson screw in hatches, and padeyes like those used by Joe Greenley at Redfish Kayak to hold the deck bungies and perimeter lines. I used System 3 Silvertip Laminating Epoxy and 4 oz fiberglass, with double layers of glass as wear strips on the bow, stern, in the cockpit from front to rear bulkhead, and under the rear deck behind the cockpit for extra strength.

Beckson deck plate

The Hunter has already become my favorite among the three touring kayaks I own. I'm heading to the coast soon for a week in July and am looking forward to paddling the Hunter in the ocean. I've attached a few pictures my friend Paul Diener took for me. And for what its worth, I did my first two rolls with a Greenland paddle yesterday in the Hunter.

Bjorn, thanks again for the wonderful design and making the plans available! I will send some more pictures in a separate email…

Best Regards from the United States of America!
Tripp Stanley

Update 070707: Fler bilder på Flickr

Kommentarer

Oj, vilken vacker Hunter! Snyggt med de diskreta furuinläggen. Om, (läs när) jag bygger jag en kajak till, blir det frestande att prova på cederträ. Nu vet jag att träslaget finns att köpa på nära håll ( tack för tipset Henri )

Vassa stävar må vara ömtåliga men vackert blir det. Jag kan inte heller med att sätta sågen i stävarna.

Jag upplever inte min Hunter som snabb, men i lugnt väder kan jag hålla god fart i timmar utan att bli trött i armar och skuldror. Jag känner dock av en lätt smärta halvvägs upp på ryggraden när jag paddlat ett tag. Jag får väl laborera med sittställningen.

Skandinavien har en flertusenårig tradition av snabba farkoster. Från Hjortspringbåten, över vikingaskepp, skärgårdskryssare, folkbåten Jester som utklassade engelska havskryssare i hårda havskappseglingar både runt England och över Atlanten på 50-talet (namnet Jester kom av att ägare till "riktiga" havskryssare innan tävlingarna tyckte att den lilla båten "was such a bloody joke") och till nordiska skärgårdskajaker (Sven Thorell m fl) från förra sekelskiftet och framåt – lätta snabba smidiga båtar i motsats till anglosaxisk tradition av tunga bastanta farkoster.

Med globaliseringen försvinner naturligtvis sådana här perspektivskillnader efterhand, men det tar tid. I Sverige har VKV-kajaker, baserade på gamla skärgårdsideal, dominerat utbuden under så många decennier att de kommit att bli en inofficiell kajaknorm, medan den amerikanska normen snarare är s k recreation kayaks - breda, korta, väldigt stabila och långsamma pråmliknande farkoster. Därför kan en Hunter uppfattas som exceptionellt snabb där, medan den i Sverige bara upplevs som marginellt snabbare än normen. De flesta svenskkonstruerade köpekajaker får också omdömet "mycket snabb" vid tester i t ex Sea kayaker.

Vill också tillägga – innan vän av ordning kastar sig över tangentbordet – att detta naturligtvis är en tämligen grov generalisering, och till råga på eländet en spekulativ sådan. Men icke desto mindre tror jag att det finns ett korn…

Nej Björn - du har ret - Scandinaverne måtte gennem 2.000 år forlade sig på transport og handel med både, derfor har vi udviklet nogle højest effektive og specialiserede fartøjer, hvor form og funktion går op i en højere enhed, og som i høj grad er tilpasset vores farvande.

Limfjordssjægten, de gamle fiskekuttere i øresund, de norske og færøske ro- og fiskebåde osv.

Mange af de danske meter både "R" både fra mellemkrigstiden endte i USA efter krigen fordi det var eminente sejlmaskiner.

Nogle af de sejladsmæssigt bedste og behageligste sejlbådebåde er de gamle danske spidsgattere teget af Berg og Utzon.

Nu til dags drejer sit seg om fart, så nu er det platbundede jolletyper, men før i tiden var det sødygtighed og manøvreren for sejl det talte mest.

Så du har ganske ret

Og Skandinaverne kan stadig bygge sødygtige skibe.

Følg havhingstens rejse på 1000 sømil fra Roskilde til Dublin:

http://www.havhingsten.dk/

Og Björn - du har vel ikke glemt at Lund er gammelt dansk bispesæde ?

Du er vel snaphane :-)

Skriv en kommentar