Visa varukorgen
Design & Illustration

Anac Acuta i svart

Anas Acuta i svart

Ytterligare ett belägg för att modefärgen just nu är svart - en Anas Acuta. Visserligen tog det Valley nästan ett år att leverera den till beställaren Dave Schuette, men nu kan Dave dra på sin svarta tuiliq, greppa sin svarta eskimåpaddel i kolfiber och stealth-paddla bland vågorna...

Kommentarer

Ehh, hur är det med säkerhetstänket? Svarta kanoter är väl inte det mest synliga ute på havet.

Inte mest synligt kanske men coolt. Jag vill lacka min Qajariaq svart! I vacker väder syns det ju bra iaf.. Jag får väl komplettera med en torrdräkt i neongrönt! Och en GP i televerksorange kanske.. Anasen ovan var ju hur snygg som helst!

Nej, det är naturligtvis grovt oansvarigt att paddla runt halvt osynlig för både medtrafikanter och sjöräddning (om ett sådant läge skulle uppstå). Fluoroscerande flytväst med reflexband och orange kajaker är såklart ett säkrare kort.

Men så finns det ett annat sätt att tänka - lite i utkanten av paradigmet - ett som tydligast kommer till uttryck i Dubsides "Commando Chronicles" http://www.dubside.net/commando-kayaking.cfm: att medvetet avstå från att vara en del av den sjötrafik som syns och hörs, att ta sig fram obemärkt och lågmält på sälars och fåglars villkor istället för vattenskidbåtars, tankers och färjors, att välja tillfällen på året och på dygnet då det är som lugnast längs kusten och att välja sådana vattenområden som potentiellt farlig sjötrafik inte vågar sig in på (eller ut på).

Att vara "högljutt" klädd och utrustad innebär att man förlitar sig på att skepparna i mötande farkoster är uppmärksamma, ansvariga och kompetenta - att färdas mera diskret att man tar fulla ansvaret själv.

För övrigt finns det ett tillfälle då kajaksvart syns bättre än det mesta annat, nämligen dimma.

Det där med färg är intressant. På ett begynnande 1960-tal skulle Civilförsvaret byggas upp (hotet från öster) och eftersom jag blivit krigsplacerad där fick vi spöka ut oss i uniformer i många blå nyanser. Vi låg på Rosersberg (Sthlm) så bara det var en upplevelse. Några färgexperter lät oss stå mot diverse bakgrunder. Vi skulle SYNAS, det var det som var vitsen med färgen. Jag pratade med en av experterna och fick veta att orange inte alls är någon bra färg, i visst ljus kan den se närmast svart ut! Han visade en bild som inte jävade påståendet. Nej, en viss nyans blått var det bästa.

Vi hade bra inkvartering, god mat och trevliga och skojiga medkamrater. Men för min del var det alltid 40 dagar, inte 30 som för de andra. Jag har aldrig förstått varför man måste ägna extra 10 dgr för att lära sig truppföring. Men å andra sidan har jag alltid handlat efter maximen: gör alltid det bästa av situationen- eller "gilla läget"!

Hur som helst, en blå färg ska det vara! Hoppas Björn kan lägga till någonting här...

Nja, för fåglarna verkar det inte spela någon roll vilken färg man har på kläderna. Så fort de ser en paddel tänker de havsörn. Hur det är med sälar har jag ingen större erfarenhet av, men de brukar mest bara vara nyfikna och ser kanotisen oftast långt innan kanotisten ser sälen. Givetvis finns undantag som t.ex. när sälen sover på en grynna och vinden ej för med sig några människo lukter.

Men visst är det en fin tanke att glida fram i samma färger som naturen.

Angående färgen blå, den sk. FN-blå, som finns på mycket ateraljer på folk och saker i FN-tjänst så är det för att den färgen tydligt syns för ögat.

Även Fjällräven använder FN-blå på sina tält, som den ena färgen och grönt som den andra så... Ljusblå skall det vara :-)

/Robert

Blå är en bra färg till lands (polisbilar) eftersom det knappast finns konkurrerande nyanser i skog och mark, medan jordfärgerna inklusive orange av lätt insedda skäl är ganska vanligt förekommande - höstlöv, jord och sand i vissa delar av världen.

Till havs däremot är det snarast komplementärfäregrna som dominerar med lätt insedd effekt på lämpligt färgval.

Eller varför inte svart - fungerar lika bra (eller lika dåligt) i båda fallen...

Det som syns bäst är fluoreserande färger, i dagsjus orange (dayglow orange) och i skymning/mörker neon-gulgrön. Man ser det rätt ofta på varningskläder mm. Känns kanske lite migränframkallande att ha det på hela kajaken dock.

Blanksvart på kajaker (och typ bilar, mc etc) är snyggt när det är nytt och rent men man ser precis alla ojämnheter, repor och smuts. Dessutom svår att bättra snyggt om man behöver måla om. Mattsvart är något enklare att hålla efter, det ser liksom lite skitigare ut redan från början.

Fördelen är att det är ju en "icke-färg" som dels framhäver formen på föremålet i sig ganska tydligt, och dels gör att det funkar visuellt rätt bra i de mest skiftande miljöer. Möjligtvis lite tråkigare på foto kanske.

Största nackdelen (förutom synbarheten) är väl att det blir väldigt varmt i solen, så ölen (eller vad man nu råkar förvara i skottet) tenderar att ljumma till sig..

Men svarta kläder/bilar/kajaker är ju lite av ett "statement" och ser rätt fräckt ut - och ofta är det väl en inte helt oviktig del i det hela..

/ Ulf

Kolfiberpaddlar anses av många som väldigt läckert medan en glasfiberpaddel anses vara fult. Färgen måste ha betydelse.

Lite intressant detta, att kajakbyggare väljer det estetiska före säkerhet som de kommersiella "måste" föredra för att vara trovärdiga.

Tur att vissa vågar gå mot strömmen. Tänk så tråkigt det skulle vara ifall alla körde Volvo.

Dayglow... måste man synas? Kan man inte se till att alltid paddla nära land så kan kajaken gärna vara svart, som min Igdlorsuit (Anas Acuta, vacker den där på bilden Björn!). Tja, jag kom att tänka på en sån där vansinnig megafon som dödar fåglar och människor. Var det inte en lyxig passagerarkryssare som råkade ut för pirater för något år sen? Kaptenen tog fram en ljudförstärkt historia som drevs med tryckluft och med sitt ljud kunnat väcka döda. Piraterna slog sig för öronen och vände kvickt därifrån med smärtande öron.

Jag menar med en något förenklad sån mackapär kan vi glömma färger!

Igår slog jag några telemarkare igen, men snön blev sämre och sämre i solskenet. Idag söndag går det inte alls. Paddling kanske...

Jag håller på med det härliga jobbet att sy ihop min nya baidarka, den med käften därfram. Vilka linjer! Kanske ögon som medelhavsfiskarna har på sina båtar som en rest av ett klassiskt forntida minne?

Björn, kläck nu en sån där megafon/tyfon så blir vi alla säkrade och våra familjer desto gladare. Det vore väl då tusan om vi inte kunde både ses och höras!

Skriv en kommentar