En "riktig" nortonkajak på Österlen
den 4 november 2008, 17 kommentarer
I mailen igår fanns en rapport från Henri Högberg på Österlen om hans gamla Nortonkajak i ribb-och-duk som sjösattes återigen efter en ombyggnad. Mitt i den sedvanliga snabbläsningen (vanans makt - det kommer många mail och många RSS-uppdateringar att skumma igenom), saktade jag in och kände i text och bilder en jordnära och självklar enkelhet - en berättelse om ett lite lugnare stråk än den högfartsfil där många av oss tillbringar alltför många av dygnets timmar. Jag tittade rätt länge på bilderna (tre av dem förstoras om du klickar på dem)...
Hej Björn!
Jag skickar några bilder på en ombyggd Norton Sound. Ursprunget, som du kanske minns, var 60 cm vid masik. Den byggde jag för 6 år sen – oj vad tiden går! Eftersom den legat ute och börjat tappa fräschör, slaktade jag den på duken, tog in den och kortade alla spanten så att nu, i denna slutversion, är den 55 cm över masik. Den är följaktligen även lägre.
Det som triggade mig en gång att bygga den var en underbart poetisk bild i David Zimmerlys Qayaq – Kayaks of Alaska and Siberia. På sid 50 finns en bild av två Norton Soundkajaker från 1881. Den nästan drömmande stämningen från denna mer än hundra år gamla bild får mig att känna delaktighet. Faktiskt blir denna bild på något sätt än mer levande när jag sätter mig i den nya upplagan och paddlar ut… Och det är en väldigt trevlig kajak att paddla som rymmer åtskilligt.
På något sätt har jag svårt att se detaljer för helhet och tvärtom. Jag skulle höjt pinnen i fronten 1 cm, det missade jag och jag har slutat reta mig på det. Och jag sydde den snyggare förra gången. Det svarta är på däcket är en tätningsmassa. Linjeritningarna finns i Zimmerlys bok, det är bara att sätta igång och göra en kopia!
Läser man in sig i ämnet förstår man orsaken till storleken på kajaken. De här innuiterna styckade bytet på plats och stuvade in det i kajaken. De grönländska kajakerna klarade inte av det, man bogserade hem bytet.
Paddeln är en efterhandskonstruktion. Jag hade kvar ett skaft med mycket smala ändar. Jag skar till två 1-cmplattor med ungefär den form man hittar på paddlarna i Qayaq. Den största bredden är 11 cm och nu när jag paddlat rätt mycket med paddeln märker jag vilken utomordentlig kraft som ligger i bladen. Jag behöver inte ens ta i, låter bara bladet mjukt glida i vattnet och får nästan en turboeffekt. Fler sådana ska jag göra, den här är ju rätt rå och grov.
I onsdags förra veckan kom en dag med lagom mycket dyningar från öster. Jag pep ned till Vitemölle och lade i min Igdlorsuit-kajak och i handen hade jag en mycket lätt paddel med mått och form som jag hittat i en annan bok. Paddeln är faktiskt från 1700-talet!
Jag har lyckats lära mig ett avspänt paddlande. Några timmar tog mig till Olseröds sommarby och en bit till. Hade jag fortsatt hade jag kommit till Gropahålet – mynningen till Helge å. Ytterligare en bit och jag hade kommit till Åhus och där hade jag ju kunnat våldgästa min kajakguru Lars Gradin för en kopp kaffe…
Ljuset fallet snabbt så här års och det tog ungefär samma tid tillbaka till Vitemölle hamn. Det började skymma, ” but fresh as a daisy” klev jag i land och fick upp kajaken på biltaket och tog mig hem.
Ett tillägg till Norton Sound-kajaken: alla byggen har sina för- och nackdelar. Ribb och duk har den mycket stora fördelen att man utan större mankemang kan bygga om. I mitt fall såg jag ju också klart kölens brister – i den gamla versionen hade jag ingen ”rocker” alls, snarare tvärtom. Men åter – helheten och delarna, när ska jag lära mig att hantera hela registret?
Till sist – finns det några nackdelar med en kajak som har så branta ”tak” i för och akter? Jag har provpaddlat åtskilligt och ettriga sidvindar gillar den inte. Lägger man emellertid ordentligt med vikt i aktern försvinner faktiskt problemet. Den är också lättstyrd. Som du Björn så rättframt säger: skädda eller roder? Avstår man slipper man alla problem med sånt som kan gå sönder. Och själv har jag hela tiden fostrat mig att styra med kropp och paddel.
Måtten: hela kajaken är 5,16 m lång. Från rygg till akter 1,85 m, från masik till för 2,68 m, manhålet 63 cm. Jag fick sy om min hemgjorda tuilik och öka längden på nederdelen, men nu sitter den perfekt."
Varm hälsning
Henri H
PS. Boken Henri nämner är denna:
QAJAQ - Kayaks of Siberia and Alaska av David W. Zimmerly, Alaska State Museums, Div. of State Museums, Dept. of Education, 395 Whittier Street, Juneau, AK 99801. ISBN 1-889963-10-0.
Ursprungligen skriven för att ge komplettera en utställning om traditionella kajaker, men fungerar utmärkt på egen hand. Nuvarande version är utvidgad till att bli ett, för den intresserade oumbärligt standardverk om kajaker från Alaska och Kanada.
