Visa varukorgen
Design & Illustration

Gästframträdande på båtbyggarsajt

Amateur Boat BuildingFör några dagar sedan fick jag erbjudande att presentera mig och mina kajaker på Amateur Boat Building – en sajt som speglar amatörbåtbyggeri runt om i världen - och skrev ihop en kort presentation. Från och med idag finns resultatet publicerat, för säkerhets skull både på engelska och svenska (lika bra att dra på rejält när man har chansen...).

English summary A while ago I was given the opportunity to present myself and my plans on Amateur Boat Building - a site that covers the amateur boat building scene around the world - so I wrote a short introduction and included some pics. Today the article is published, in English and in Swedish.

Kommentarer

Just a quick correction "amateurboatbuilding" not "amateurboatbuilder" which is an unregistered domain. Your boats are very beautiful Björn! Already have positive comments from Japan and France on your work.

Tony

Sorry, I must have had my thoughts elsewhere (it is corrected in the news above - if someone wonders what Tony is referring to)...

Mycket snygg och informativ sida. Jag blev dock lite brydd där du skriver om Kanotyawl 400, för jag tycker bilden föreställer Sharpie 600. Kul att du blivit internationell kändis.

Hälsningar Rolf

Ja, redaktören har stoppat in bilderna lite efter eget huvud. Förmodligen en kommunikationsmiss (eller en liten hämnd för att jag råkade döpa om sajten inledningsvis!)

Det där förtjänar du verkligen, Björn! Men jag har en annan tanke som kanske tangerar ditt internationella lyft. I radions vetenskapsprogram för någon vecka sen var reportern och en "expert" ute med en bil vars ena halva av vindrutan preparerats/gnidits med en "nanoduk" (nano är alltså någonting väldigt litet, är det inte miljarddelar av någonting?). Det visade sig i snömodden att den halva av vindrutan (förarplatsen) som gnidits med nanoduken genom sin utomordentliga glatthet lät modd, snö och vatten bara rinna av. De behövde inte ens slå på vindrutetorkaren. En gnidning med denna duk (á 300 kr om jag hörde rätt) räcker för att behålla den glatta ytan ett år. Gör man om det blir resultatet en förlängning av denna verkan. Med detta i bakhuvudet kommer här tanken för alla er andra, men kanske Björn i första hand - om man gnider med den där nanoduken (antagligen utomordentligt fina fibrer) på kajakens undersida skulle man väl få ett fantastiskt släpp, eller hur? För att inte tala om min linoljeytor som jag aldrig får glatta hur jag än filar med fina sandpapper. Vad sägs? Frågan skickas vidare i cyberrymden.

Ibland känner jag mig som en riktig tvärvigg som sitter och skakar på huvudet åt alla idéer och infall. Men nej, nano gör sannolikt varken från eller till på en kajakbotten.

Närmast skrovet finns ett visköst underskikt, ett tunt (bråkdelar av millimeter) skikt av vattenpartiklar som dras med i samma fart som skrovet. Utanför detta finns ett skikt som framme vid stäven är laminärt (utan virvelbildning) och tunt. En bit från stäven sker ett omslag – gränsskiktet blir turbulent. Närmast skrovet rör sig vattnet med båten, i ytterkant är det stillastående – däremellan virvlar vattnet runt i kraftkrävande turbulens.

Det innebär att ojämnheter som inte når utanför det viskösa underskiktet saknar betydelse för friktion och fart - och då pratar vi inte nano, knappt ens micro. Därför ger vaxning inga fartfördelar (utom möjligen om det hindrar sjögräs och sådant att fastna). Däremot finns det forskning som tyder på att en yta med speciell struktur (fiskfjäll) faktiskt kan minska friktionen genom att förändra turbulensmönstret. Men det verkar som om detta bara fungerar i mycket snäva fartregister, och har motsatt effekt utanför sitt optimala område. Knappast aktuellt för en kajak alltså.

En forskningsrapport jag läste för ett par år sedan hävdade att gammeldags linoljefernissa hade aningen lägre friktion generellt än alla moderna undermedel: linjära uretaner, gelcoat, polerbara grafitbottenfärger etc.

Och varför inte...

Jag blev klokare! Tack Björn. Fast fiskfjäll... nej det går ju inte heller.

Varför inte? En traditionell kajak klädd i ålaskinn kanske har lägre friktion än allt annat som provats? Du kan väl be någon lokal fiskare att börja samla :)

Men nu då, Björn! Du har besparat mig en nanoduk á 300 kr - men vad sägs om puckar? Små, små puckar längs fram i fören som sprider det viskösa i jämna flak/ränder enligt den senaste forskningen. Jag såg och hörde forskarna som kommit fram till att strömlinjeformen kanske inte var det lämpligaste i vissa fall. Men du slår ju huvudet i kajakkanten - att klistra fast några ålaskinn längst fram! Jag ska tala med min vän ålakongen Nils Gunnar. Kanske han senare i år har några skinn att avvara. Det där låter som en lösning...

Jag såg framför mig att du satt i din kammare under långa vinterkvällar och tråcklade ihop ålaskinn till ett stort sammanhängande sjok och sedan använde detta i stället linne- eller bomullsduk ;-)

Det har experimenterats en del med \"knottrighet\" runt stäven, slipade spår med olika avstånd och djup i försök att styra turbulensbildningen - men jag har inte hört om något riktigt genombrott, och väntar mig knappast något heller.

Samtidigt är kajakers och båtars stora problem att de rör sig på gränsen mellan två medier. Alla andra vattenvarelser - fåglar, däggdjur och fiskar - har fördelen att kunna slippa vågbildningsmotståndet genom att dyka eller flyga när det behöver gå fort, medan vi med ett par undantag är hänvisade till den för energieffektivitet sämsta tänkbara fortskaffningsmiljön (tävlingssimmare försöker skaffa lite fördel genom en lång startsträcka under vatten och ubåtar är effektivaste deplacerande farkoster som finns - en av paddelkompisarna påpekade att om jag lägger ett par kilo barlast i Black Pearl så blir den en ubåt).

Eftersom friktionsmotstånd och vågbildningsmotstånd minimeras på diametralt oilka sätt är det en inte helt lätt kompromiss att få till en bra kajak: över och under vattenlinjen skulle en idealisk kajak vara kort, droppformad med klotformad förstäv och en akter utdragen till en spets, medan den i vattenlinjen skulle vara extremt lång, med tvärsnittsyta nära noll och spolformiga för- och akterskepp - en flaggstång med spetsiga ändar. För att ytterligare trassla till det för konstruktören flyttar sig vattenlinjen på en kajak mer än på någon annan båttyp. Lös den ekvationen någon...

Jag tog till mig din beskrivning om sömmade ålaskinn, faktiskt tycker jag det var en i strikt mening poetisk syn där jag försöker närma mig det omöjliga. Och detta sagt efter att ha nosat på Gunnar Buchts djupt fascinerande bok "Pythagoras sträng" som inte bara handlar om musik som sådan, utan även den rent mekaniska delen. Det där med strängens längd i förhållande till... u s w Min tidigare tanke om en "förtjocknad" i fören a la handelsfartyg fann jag vara en mer spridd tanke än jag trott. På Qayaqusa hittade jag ett inlägg med samma tankesvindel. Men jag förstår vad du menar Björn, och för mig är du den guru som besitter de ekvivalenta insikterna. Jag är som Einstein, slänger ut mig ekvationen och hoppas den går fram och i lås. Hm, jag tar tillbaka det där med Einstein... Hur som helst förstår nog varje läsare av dessa tankar att en kajaks delar närmar sig kosmos främmande element, vibrerande strängar i all ära - hur vore det med en kajak av strängar? Och vart tog den vägen det där vattenfordonet som såg ut som en spark?

Skriv en kommentar