Visa varukorgen
Design & Illustration

Långfärd med papperskanot

Papperskanoten Maria Theresa

1874-1875 paddlade, rodde och seglade NATHANIEL H. BISHOP sin papperskanot Maria Theresa drygt 460 mil genom Nordamerikas vattenvägar: VOYAGE of THE PAPER CANOE. Berättelsen finns som e-text och är trevlig läsning, om än något mångordig (but who am I to talk...). Stiliga kartor och graverade illustrationer kompletterar. Texten finns också nerladdningsbar från Projekt Gutenberg, men då utan formattering och illustrationer.

Papperskanot? Ja, det visar sig en bit in i texten att papper under en period ansågs vara ett utmärkt båtbyggerimaterial – starkare och lättare än trä, möjligt att forma på sätt som inte går med trä till skrov utan skarvar och fogar, med slätare yta och därmed mindre friktion och helt utan den vattenupptagning som gjorde att dåtidens träbåtar blev allt tyngre när de låg i vatten (liksom de märkliga amerikas-cup-flytetyg som för svindlande summor piruetterade några gångar i Sundet i somras). I texten finns också en utförlig byggbeskrivning. I korthet så här: man byggde en form av trä, över vilken man spände prima manila-papper (av ren linnelump) som limmades i skikt med förskjutna skarvar tills man fick en ca 1,5 mm tjockt bordläggning för småbåtar, ca 3 mm för stora. Det sålunda formade skrovet fick sedan torka, lyftes av formen och försågs med nödvändiga förstyvningar i form av relingar kölribbor mm i trä för att till sist impregneras med någon prima fernissa. På detta sätt byggda man roddbåtar, segeljollar, kanoter, snipor i storlekar upp till ca 11 meter. Viktbespringen jämfört med trä anges till ca 30% för större farkoster och något mer för mindre (där inte lika mycket trädetaljer behövdes).

Hm, lättare, starkare, homogent, fibrer och lim – låter det inte bekant på något sätt...

Kommentarer

Detta ser i mina ögon ganska intressant ut... kanska ska ge sig på att göra ett prov bygge efter liknande prinsip.

papper kan ju bli tämligen starkt om man mättar det med lim. hade varit kul att se en Skånska dagbladet, aftonbladet, metro eller annan tidningsbyggd kajak :)

...med så trähaltigt papper blir det väl, om man skall vara noga, inte en riktigt papperskanot :)

Bakelit, om någon kommer ihåg detta material, i tunnare form kanske vore en annan variant. Men vilken intressant tanke detta med båtar/kanoter av papp! Papier maché vet väl alla vad det är, tänk er en fortsättning... Varför inte. Jag ska börja spara all reklam som kommer.

Perstorpsplattan (formica) är ett annat bra exempel. Det bestod om jag minns rätt av hopressade ark av fenolplastimpregnerat kraftpapper, ofta med dekorativt ytskikt av mönstertryckt finpapper och melamin. Papperskanoterna bör ha blivit något åt det hållet.

En annan hågkomst är att när vi byggde vår ferrocementbåt för snart 35 år sedan, experimenterade Arvid Lindwall (Arlin 38) med att fixera armeringsnäten med epoxy i stället för med cement – och trycka fast tidningspapper i den våta epoxyn för att få en perstorpsplatteliknande finish. Vår skepsis var större än intresset den gången...

Henri: sparar du all reklam som kommer är det väl dags att börja bygga någon gång i mitten av nästa vecka...

haha en "reklam" kajak hade vart något och sparar man all reklam under ett år så lär man kunna få ihop ett antal kajaker under det året...

undrar dock om epoxy är att tänka på eller vad för typ av lim man bör använda till denna typ aj kajak om man ska fåihop det...

utan att då kompromissa limningen eller vikten...

Använder man epoxy lär man väl få använda mer än till strippbyggena för att mätta pappret. Såvida de inte bara rinner igenom :p

fast papper mättas i och för sig ganska snbbt så det blir kanske ungefär samma mängd epoxi i alla fall.

Troligen användes ett varmflytande animaliskt lim, som t ex harlim eller brosklim -- sedan skyddade ju fernissan mot vatten. Men att bygga med reklampapper är tyvärr nog inte att tänka på! Modernt trähaltigt papper är nämligen mycket kortfibrigt (och i returpapper är fibrerna ännu kortare eftersom massan bokstavligen "mixas" och fibrerna kapas ytterligare). Papper gjort av linnelump är däremot extremt långfibrigt, och är därför mycket starkare.

Ytterligare en faktor som talar för lumppapper är att ett handgjort papper inte har någon tydlig fiberriktning, och är därför ungefär lika starkt i alla riktningar. Maskingjort papper har däremot alltid en tydlig fiberriktning och är därför väldigt svagt i en riktning, vilket gör att riktningen på varje pappersbit blir avgörande...

Sedan är handgjort linnepapper är verkligen ingen lågprisprodukt! Ett handgjort lumppapper på runt 200 g/m2 i storleken 50x70 (ca) kostar ungefär en hundring och uppåt. Säg att vi behöver 15 sådana ark för att täcka skrov och däck i ett lager. Och räcker 1.5 mm tjocklek behöver vi nog bara fyra lager... det blir 6000 bara för papperet!

Epoxi+returpapper kanske ändå är möjligt? Men som sagt, det är ju egentligen inte limmet det hänger på -- jag tror fibrerna är av för dålig kvalitet.

Men det borde ju vara en smal sak för en epoxikladdare att göra en testskiva och jämföra hållfasthet etc med trä... :-)

En papperskajak är onekligen en lockande tanke. Hmmm... undrar om den skulle bli lite transparent?

detta var då mycket papper fakta på en gång.

ja med de priserna så lönar det sig itne ekonomiskt med en riktigt papperskajak men att testa med tidnings och eller reklam blad är en för mig intressant tanke så jag nog kommer spåna vidare på.

man lär dock behöva en hel del lager med tidnings papper för att få upp äns milimeter tjockhet :/

Apropå lim har jag läst/hört någonstans att abborr-skinn kokat till en sörja ger ett starkt lim. Droppa i litet linolja så blir det vattensäkert. Jag har provat med rester av ålskinn och annat fiskskinn och nog blir det lim, men inte så starkt för trä, t ex. En annan gammal uppteckning talar om att koka en gammal lädersko "under många timmar" vilket skulle ge ett starkt lim. Detta enligt en bekant. Jag bad om mer detaljer. Vid ett senare besök uppgav bekantingen att det bara fanns den rekommendationen "koka skon i många timmar". Där stod jag. Jag har en god vän som lovat spara sina abborrskinn åt mig vid nästa storfiske. Jag återkommer längre fram om limmet när jag kunnat testa det mot verkligheten. Det var en mycket bra genomgång av Magnus Å om papperskvaliteter. Trycker man en bok så vet alla tryckare att inlagan ska tryckas och bindas på en viss ledd. Men vad sägs om papyrus? Egyptisk bomull? Tyg?

För att spinna vidare på Henris inlägg: tyg hade en viss användning i gammalt båtbyggeri (inte bara kajaker och kanoter). I dubbla diagonalbordläggningar användes tyg i blymönja eller tjära som mellanskikt för att hålla ihop och vattenskydda i mellanrummet - ungefär som vi idag använder glasfiber-epoxi.

Fisklim var det vanliga bokbinderilimmet förr - värmdes i vattenbad i en speciell dubbelpanna och luktade förfärligt illa. Även musikinstrument, gitarrer, lutor, violiner limmades med animaliska limmer (de oätliga resterna av hädangångna husdjur). Sådana limmer håller länge men går att ta isär för renoveringar (med en upphettad spatel) - till skillnad från de flesta moderna petrokemiska dekokter.

Samma skillnad som vid nåtning av däck - förr hälldes varmt beck mellan däcksplankorna och stelnade till en gummiliknande massa. Den höll några år och var sedan lätt att skrapa bort för en ny omgång beck - det kunde göras ute till sjöss vid behov. Numera används butylgummi, thiokol eller poly-nånting, moderna högteknologiska produkter som håller ungefär dubbelt så länge som det gamla becket - men sedan inte går att få loss från träet när det är dags att förnya (man måste fräsa nya spår och göra om behandlingen från början).

"Undehållsfritt" kan nästan alltid översättas med "går inte att underhålla".

En annan spännande produkt som mer eller mindre försvunnit ur det kollektiva medvetandet är bakelit (som Henri nämnde i en tidigare kommentar). Bakelit är en fenolplast från det tidiga 1900-talet - den första industriell plasten - och de flesta känner säkert igen den som en hård svart plast i gamla telefoner och apparathöljen mm. Men bakelit finns i tre former: A. flytande, B. hård men smältbar, och C. värmetålig och olöslig. I sin A-form kan den användas för att impregnera tyger, papper, trä mm som sedan härdas till C. Resultatet är ett starkt, lätt, värme- och lösningsmedelståligt material med lång livslängd. Vävbakelit är tex ett textilt armeringsmaterial impregnerat med bakelit - använt i t ex blockskivor för segelbåtar och andra marina beslag, liksom till elektriska isolatorer - vanligtvis rödbrunt, hårt och starkt med synlig vävstruktur. Förr användes bakelit A även som lim och kitt.

Egyptisk bomull har längre fibrer än annan bomull. En kajak av egyptisk bomull och bakelit kanske?

Magnus skrev "Modernt trähaltigt papper är nämligen mycket kortfibrigt (och i returpapper är fibrerna ännu kortare eftersom massan bokstavligen "mixas" och fibrerna kapas ytterligare). ... Ytterligare en faktor som talar för lumppapper är att ett handgjort papper inte har någon tydlig fiberriktning, och är därför ungefär lika starkt i alla riktningar. Maskingjort papper har däremot alltid en tydlig fiberriktning och är därför väldigt svagt i en riktning, vilket gör att riktningen på varje pappersbit blir avgörande..."

Fråga1: Hur långa fibrer krävs? Hur långt är kort respektive långt? (Jag blev väldigt förvånad när jag "snurrade runt" hos bilindustrins plastleverantörer. Jag hade tänkt mig att det krävdes mycket längre fibrer för att det skulle vara bra.) Uppenbarligen har det väldigt tunna tidningspappret en hel del hållfasthet trots korta fibrer och tunn tvärsnittsarea. Det går ju inte sönder av sig självt så länge som det är torrt. Hade det blivit stor skillnad med längre fibrer (eller handlar det kanske mest om fibern styrkan i sig?)?

Tanke1: I pappbåtsbyggande vill man väl bara ha styrka i ett plan. Fiber som går på tvärs relaterat ytan ger ju inget extra? Eller?

Ja, ähum, en tanke som slog mig efter all denna djupa information - kan man inte lägga papperet härsan-tvärsan? Alla känner väl till kryssfanér och skulle det här inte kunna göras på samma sätt? Först ett lager i fiberriktningen säg från höger till vänster. Ovanpå detta lager fiberriktning från reling till reling. Det är väl bara att fortsätta tills lagret blivit tillräckligt tjockt. Med allt papper som dräller in varje dag borde det inte vara svårt att avsluta med reklam för smink, kalsonger eller sockar. Bara vi inte tar katalogerna från gubbarna i utedassen enligt Burroughs muntra skildring, där de svärande efter en tyfon rusar ut för att rädda sitt dasspapper. Bortsett från det, då och då ett lager tunn bomull - kanske fruns eller mammans kastade och söndertvättade gamla lakan. Vad sägs? En framkomlig väg? Någon där ute i cyberrymden?

En Metrokajak byggd av lim och papper såg jag faktiskt på bild i tidningen "Padling" oktober/november- numret 2005 (sidan 13). Den hade använts till en 25 mil lång tur längs Themsen och var nu utställd på Cornwall Maritime Museum. Verkar som den fick repareras en del under turen dock...

Skriv en kommentar