Visa varukorgen
Design & Illustration

Modeller...

Peter Schedwin – Kavat

Jag har tidigare skrivit om det fascinerande med modeller – det mesta som byggs i "fel" skala får med automatik någon sorts metafysiskt spännande och tankeväckande kvalitet. Innan datorprogrammen blev bra på att visa 3d-renderingar av kajaker och båtar (när de slutade rita isometriska perspektiv) gjorde jag oftast enkla pappmodeller av alla skrov jag ritade, för att få en uppfattning om hur de kunde tänkas se ut i olika vinklar. Inte sällan blev det också riktiga modeller i trä: massiva eller ribbade. Hur bekvämt och tidseffektivt det än är att snurra runt ett skrov i en renderingsapplikation kan jag ibland sakna hantverket i modellbyggandet.

I ett mail nyligen fick jag bilder på Peter Schedwins Kavat-modell, med en helt annan ambitionsnivå. Så här skrev Peter:

"Hej Björn, Tänkte visa mitt senaste projekt som är en modell av min Kavat i kvartsskala 4:1. Liksom originalet,  har jag försökt hålla mig så nära ursprunget som möjligt med samma träslag och utseende. Dock har det varit svårt att skala ner alla detaljerna på bygget som smyckningen och hästarna i för och akter, så som kopia så får vi klassificera bygget som en "sjömanskopia".

Jag gjorde så att jag skalade ner ritningen till 4:1 och sågade fram hälften av formspanten och monterade upp dessa på en genomgående stav. Sedan listade jag upp bygget och formspanten fick då bli kvar på insidan för att stabilisera bygget. Sedan lackade jag modellen i högblank yta två gånger. Slutligen har jag även klistrat på kajaknamnet, Vivianne-Lady of the lake, samt även din logga nerskalad givetvis.

Det ska erkännas att det här bygget tog tid, jag byggde originalet på 300 timmar, och denna i kvartsskala tog nog 1/4-del av den tiden faktiskt, och med sånt "pillergöra" så har jag insett att det var lättare att bygga i skala 1:1. Nu ska jag hänga upp kvartskajaken i taket i vardagsrummet så man kan påminna sig om sommarens paddlingar nu när de mörka vintermånaderna är i antågande.

Hälsningar Peter Schedwin, Örebro

P.s Kavaten i skala 1:1 har jag hittills gjort 25 turer med sedan sjösättningen i fjol och jag är fortfarande lika nöjd!"

Se även Peters dokumentation i bokform av Kavat-bygget.

Inspirerad av Peters Kavat letade jag fram lite fler av mina gamla modeller, sedan länge undanstoppade i källaren eller på vinden:

Pappmodeller
En hög pappmodeller av olika projekt. Hyllan har varit lekstuga för kattungar i flera omgångar – riggar och master är tydligen oemotståndliga för små vassa klor och tänder...


Mycket välgjord och fungerande modell av Phil Bolgers AS 29 – en udda Bolger-box – kanske inte i allas smak, men genialt enkel och ändamålsenlig, både hydrodynamiskt, byggtekniskt och när det gäller estetik och inredning/boutrymmen. Ungarna och jag släppte loss totalt i modellpysslandet – båten är komplett ner till sängkläder och porslin!  


Till vänster vår gamla Maria Kristina, ferrocementbåten som byggdes under ett par år på 70-talet och fungerade som flytande sommarstuga under ett par decennier. Till höger, ytterligare en av Phil Bolgers "lådor", kantiga lättbyggda, lätthanterade, rymliga och med förvånande seglingsegenskaper.

Till sist en halvmodell av den typ som förr användes som underlag vid beställningar av båtbyggen – återigen Maria Kristina.


Kommentarer

Hej Björn

Håller med om att en modell i "verkliga verkligheten" ger en större dimernsion till kommande byggen. Själv har jag gjort en del modeller i styrofoam som ger möjlighet till lite friformning och en solid konstruktion. Går i drömmarnas värld med en trailerbar båt som om byggplanerna realiseras kommer att föregås av en 1:10 skalad modell.

Mikael

Att göra en enkel modell för att åskådliggöra en konstruktionsidé kan också vara det snabbaste och effektivaste sättet att få den lagd till handlingarna ;-) Jag hade en dunkel idé om en hopfällbar liten snipa. Modellen av två hoptejpade skrovsidor i balsaträ visade sig dock bli för rank. Med en flackare v-form på skrovet blir snipan oproportionerligt bred med låg fribordshöjd.

Sunt förnuft säger förstås att sådana konstruktionslösningar skulle ha funnits på marknaden sedan länge om de var genomförbara. Tycker ändå att det känns tillfredsställande att på egen hand ha rett ut var problemen ligger

Snipan flöt vackert i tvättstället i alla fall

http://obj.utsidan.se/obj/photo/be/be7276d68bee7a70f17b15d29394a0c8.jpg

Mina modeller var alltid segelflygplan. Stående på det närbelägna hopptornet lät jag den sista modellen - vackert koboltblå - segla iväg för att aldrig mer återfinnas. Men den seglade ljufveligt mot sin evighet. Ett vackert uppväxtminne.

För en del år sen fick jag besök i antikvariatet av en farbror som gjorde modeller för avsalu. Av honom fick jag en liten helikopter som var det mest ursprungliga och enklaste jag någonsin sett. Själva "kroppen" var gjorde av böjd mjuk ståltråd. När man väl spänt gummibandet - trixigt! - fick man helikoptern att sväva några minuter.

Modeller av vilka slag det vara månde är bra för fantasin och det spelar ingen roll vilken ålder man innehar. Alla människor älskar modeller, det har man väl sett på diverse hobbyrundor och antikmässor i TV.

Roligast tycker jag historien om en känd konstnär som också han gjorde tennsoldater vackert bemålade. Han kom med i någon sorts nörd-sammanhang bland andra tennsoldatsfantaster. Men han fick inte vara med eftersom han hade en obotlig fantasi som gjorde att han vid de berömda slagen - som skulle återbildas - ville göra om dem till en ohistorisk bild! Och här kan man lika gärna läsa Tage Danielssons omåttligt roliga variant med Napoleon vid Austerlitz! Rekommenderas!

Glömde lägga till om min sydostgrönländska verklighet som ligger i "galleriet" färdig för dukning. Såg linjerna på Harvey Goldens ´site´ och kunde inte låta bli. Golden är ju ett geni! Det här är en farlig verksamhet eftersom händerna aldrig får nog. Men vilken forskare var det som sa att händerna är grunden till människans intelligens?

På tal om ståltråd och gummiband, så sägs det om Igor Sikorsky, att han brukade inleda sina föreläsningar i helikopterteknik med: "...ta aldrig till den högre matematiken, innan ni uttömt alla möjligheter med gem och gummiband!"

Förmodligen en skröna, men en rätt bra sådan...

Haha! Det där sista var verkligen roligt. Tack Björn! Och jag instämmer i Sikorskys tankar...

På Expressens site kan man idag, söndag, se en båt som kraschar i hög fart. 200 km i timmen, står det och jag kom att tänka på humoristen Kar de Mummas beskrivning av sådana båtar, han kallade dem ´raseri-båtar´.

Vad glad jag är att min motor är mina armar...

Usch ja! Jag vet ju av egen bister erfarenhet att en ofrivillig baklängessaltomortal i kajakfart inte är riktigt lika dramatisk...

Det såg ut som om en krokodil tagit sig en tugga... Björn, du som kan det här, varför görs inte kajaker i aluminium? Det finns ju kanadensare gjorda i detta suveräna material. Så varför inte en kajak? Det kan väl inte vara omöjligt? Eller? O s a, danke!

Aluminium? Ett material som är kallt på vintern, varmt på sommaren, låter som en blecktrumma i vattnet, glider dåligt mot de flesta underlag, saknar finish, blir irreparabelt buckligt vid närkontakt med terra firma, inte går att dubbelkröka till vackra former utan skulle bestå av hopnitade plåtsjok med veck i kölen och relingen och som blir ännu tyngre än glasfiber – kom igen Henri!

Jodå, det finns. Iallafall en , i Sverige och hembyggd enligt "stitch and glue" fast med svets istället för tråd o lim. Kort filmsnutt på Youtube http://youtu.be/fp-qV7KNBO0 visar väl kanske användningsområdet.... Förövrigt håller jag med Björn om aluminium som kajakmaterial.

Kul att det finns någon som inte bryr sig om konsensus. Hatten av för sådant. Lazarus Long har förstås helt rätt: "Always listen to experts. They'll tell you what can't be done and why. Then do it."

Men det är faktiskt också en kommersiell variant på gång (aviserades på Outdoor Retailer Summer Market i Salt Lake City i somras): Osagian Canoe (åter-)använder en av sina korta kanadensare (365x78 cm), kapar ner stävarna och nitar dit skinande blanka plåtdäck i för och akter och deklarerar: "This kayak truly is a work of art for the next generation of Osagian paddlers!" (bilden på deluxe får mig att tänka på torpedbåtar från första världskriget ;-)

Videosnutt av hur detta "work of art" ser ut i sin rätta miljö.

Mja, hrrm, Björn! Har du aldrig hört talas om isoleringsmaterial? Naturligtvis hade jag i tankarna trumljudet. F ö var det intressant att se de olika verken på de skilda siterna. Kom att helt spontant minnas titten på sådana där små filmsnuttar där en man står och pratar (skroderar!) om det fantastiska verket - en bil som körs med små raketer! Bredvid honom står hans syster och interfolierar. De stolta föräldrarna syns i bakgrunden.

Så sätter han sig ned i den öppna karossen, någon fjuttar på raketerna (eller han kanske har en tändare inne i bilen) och nu förväntar man sig en oerhörd hastighet. Istället kör fordonet runt-runt i en cirkel tills raketerna tar slut. Mannen kliver ut rätt så vimsig.

Nästan en Time-Trax från någon av Monte Pytons "vetenskapliga" utläggningar.

Men nog SÅG väl de där exemplaren snygga ut? Jag är öppen för allt... men återgår till stramandet av min duk...

Tillägg: jag tycker det är en mänsklig rättighet att få en torpedbåt. Kapten Nemo var mitt namn!

Björn! Problemet är löst!! Jag fick en vision strax innan jag somnade in igårnatt. Så här alltså: kajakens kropp/tråget, görs av aluminium. MEN däcket görs av TRÄ! Limmat eller plywood, varsågod och välj. En tunn isoleringsmatta klistras i alu-kroppen och voilà så är problemet löst med kyla respektive värme och irriterande trumljud.

Jag begär inga procentandelar i den kommande konstruktionen, blott ett första tjing att paddla. Vad gäller kajak-kroppens form räcker det väl att titta på jetplanen som startar och landar på Sturup. Tala om former!

Björn - ditt ritbord väntar! Vi är alla intresserade av fortsättningen. Lycka till!!

Om vi börjar en bit längre upp i tråden, så baserades dina aluminiumfunderingar på risken att få akterna avbiten av en krododil. Jag skulle nog behöva en lite mer övertygande argumentation ;-)

Aluminium är ett grundämne som på latin heter Alumen och egentligen betyder alun. Men det är inte det som är vitsen. Visserligen kräver aluminium mycket energi för sin tillverkning, men det är det allmännast förekommande grundämnet. Ca 8 proc av jordskorpan rymmer aluminium, har jag just läst mig till.

Naturligtvis kan hela saken diskuteras med utgångspunkt från ren estetik. Men resonerar från utgångspunkten hållbarhet blir det en helt annan sak. Kajakens botten ser man inte, men väl överdelen och det var där min slutpunkt ligger. Ingen skulle tänka på underdelen av kajaken om man ser ett trädäck. De flesta skulle se det som en kajak byggd av trä.

Själv skulle jag helt skamlöst sätta mig i en sån kajak och strunta i bucklor och skrap. Det skulle för min del utgöra en del av materialets naturliga estetik.

Aluminium är heller inte svårarbetat. En hastig titt i en uppslagsbok visar hur överlägset aluminium är och har blivit på alla fronter.

Där har du mina argument, Björn. For fanden, du har ju gåvan. Hybriden jag har i tankarna kan bara skapas av dig. Och vilken hybrid det skulle bli!

I den processen behövs ingen extra input. Kajakritningar finns det gott om, material väljer man själv: trästrip, plywood- eller aluminiumpaneler, glasfiberarmerad plast, ribb-och-duk. Den som är tillräckligt intresserad fixar säkert de materialspecifika anpassningarna på egen hand eller med hjälp av internet...

Nja, nu hade jag litet andra tankar... Leif på Skillinge Skeppshandel tror jag fortfarande har kvar tomten bredvid deras intressanta och späckade lokaler. Alltså, låt oss bygga ett litet varv där. Björn, du får bli konstruktions- och varvschef. Jag blir chef för beställningarna som naturligtvis rasar in efter den enorma publiciteten!

Bara inte de där kineserna får nys om våra tänkta affärer...

Skriv en kommentar