Visa varukorgen
Design & Illustration

Orust Runt i kajak 2009

Alltfler tält på valleröstranden
Alltfler tält på plats under lördagseftermiddagen

I helgen gick Orust Runt i kajak för första gången - tio mil på två dagar med start och mål i Ljungskile, gemensamt nattläger på Vallerö och utrustning för mat och övernattning i kajakerna. En genial idé, initierad av Leif Jägerbrand, ruvad i gemenskap på Utsidans debattforum och formidabelt framkläckt av alla inblandade. Bärande tankar har varit en självgående "organism" utan organisation, regler, administration eller funktionärer - alla tävlar på eget ansvar med eget omdöme, sköter sin egen tidtagning och tar del i de göromål som till slut ändå återstår.

Självklart har en liten grupp kring Leif (främst Anders Karlsson) gjort ett stort jobb med grovplanering, webbsajt med information, anmälningslista etc, kontaktat sponsorer för priser, Vallerös ägare för tillstånd mm och sammanställt resultatlistor mm mm.

Start alltså i Ljungskile kl 0800 på lördagen, efter ett kort skepparmöte med genomgång av aktuell information och de få reglerna (just den delen tog väl ungefär 30 sekunder eller så) och synkning av klockor med mera, där Ljungskile friluftsfrämjaravdelning och kallbadhuset generöst släppt till brygga och veranda.

Av drygt 140 anmälda kom ungefär 75 till start - en förutsägbar konsekvens av att det var mycket lätt att anmäla sig, kostnadsfritt att delta och en gradvis åtstramad väderprognos - ett kompetent startfält, innehållande bland annat minst 4 HBB-paddlare. Bortfallet var nog egentligen ganska bra: dels med tanke på utrymmet för tält på Vallerö, men framför allt för att de som nu valde att avstå kanske i många fall var de som hade kunnat få problem med motvinden över Stigfjorden eller sjögången på utsidan av Orust.

Start

I avsaknad av startskott tittade alla intensivt på sina synkade klocker och när någon ropade "Nu!" vevade fältet igång. Snabbt drog de snabba i surfski och havsracers iväg och var efter en knapp halvtimme utom synhåll. Rutten var bestämd till medsols runt Orust och efter Ljungs Kile girades söderut mot Svanesund och Askeröfjorden i lätt motvind och ännu lättare medström. Fältet drogs ut i vanlig ordning. Jag drog på rätt bra i början för att skaffa en komfortabel position i fältet. Min strategi var att dela dagens sträcka (50 km) i tre lika delar och jag hade planerat matsäcken därefter - två påsar med en halv lunch i var: rågbulle med ost och skinka, morot, banan, ckokladbit och lite nötter och till det en termos te. Mellan Halse Nabb och Askerö blev det rätt krabb sjö och det gnyddes lite i kajakerna runt om.

Mat-och-bad-klockan ringde efter 17 km, vid Stora Farholmen i norra Askeröfjorden, där jag som enda deltagare så långt fram i fältet gick in för landning i gassande sol - men tio minuter senare låg ett dussin kajaker på stranden. Några valde att gå mellan Askeröarna, vilket jag tror var en nackdel - motvinden till trots.

Jag funderade ett tag på att gå söder om Mjörn och komma ut vid Röra Strand, men eftersom vinden låg västsydväst och därmed inget vindlä längs Tjörns nordsida, bestämde jag mig för att Skåpesund ändå skulle vara den snabbare vägen.

Stigfjorden i frisk motvind

Hela Stigfjorden blev sedan ett ganska tjatigt träningspass i frisk motvind - omkring 8-9 m/s - en insats jag tror det blir lätt att förtränga. Min nästa planerade stopp var Björnshuvudet efter ytterligare 17 km. Det säger något om motvinden att de första 17 km gick på exakt två timmar, medan nästa 17 tog 2 timmar och 50 minuter.

Vid Björnshuvudet kände jag mig inte hungrig, bara irriterad på vinden så jag fortsatte en bit till. Sundet mellan Lyr och Smögholmarna blev istället rastplats inför de sista biten. Vinden började kännas lite kylig så jag bytte kapellet mot tuiliqen. Mattias Karlsson kom paddlande och vi slog sedan följe ut på den oskyddade delen av rutten.

Inom- eller utomskärs?

Ganska många valde att gå inomskärs upp till Saltö av respekt för vad 10 m/s kan ställa till med ute på Kråkesundsgapet och Käringöfjorden. Några rundade till och med Lyr för att slippa vinden en stund!

Mattias och jag siktade rakt på Vallerö, genom Mollösund, förbi Sälsö över ett Kråkesundsgap som trots vindriktningen var helt problemfritt med bara lite stökiga småvågor, och över Käringöfjorden. Våghöjden växte efterhand till ungefär meterhög sjö med enstaka toppar på 130-140 cm, utan egentliga brott. Påverkan på marschfarten var rätt liten. Däremot hade det gått betydligt långsammare om jag varit ensam. Jag har väldigt svårt att behålla skärpan i paddlingen vid händelselösa överhavspassager - tenderar att falla tillbaka i slöpaddling med jämna mellanrum - tack Mattias!

Stävarna i valleröstranden kl 16:03:00. Längre tid än jag hoppats, men det får nog skyllas den envisa motvinden över hela Stigfjorden, och dess demoraliserande inverkan på entusiasmen.

Kväll på Vallerö

Motsatt effekt på moralen hade däremot den öl som Thomas Ålberg vederkvickte trötta paddlare med efter målgång - strålande initiativ, Thomas! Efter ett bad och någon timmes slappande räckte motivationen till att sätta upp tält och laga middag. Kvällen blev sedvanliga diskussioner kring lägerelden, fast med nya spännande vinklingar. Lite stretching hanns också med - tack Mikael!

Klockan-sju-gänget ger sig iväg
Klockan-sju-gänget ger sig av - inte helt diskret...

Söndagspaddling...

På söndagsmorgonen kunde man välja att starta kl sju, åtta, nio, tio eller elva, med tanken att målgången i Ljungskile skulle koncenteras något. Klockan-sju-gänget var inte precis diskreta när de packade för avfärd så jag blev klar lite tidigare än jag egentligen tänkt och gav mig av klockan åtta. Härlig medvind som kompensation för gårdagen och en klar sol som värmde alltmer - t-tröja från start. Insidan av Härmanö, förbi Gullholmen och över Ellösefjorden.

En av de få reglerna beordrade passage genom Nordströmmarna norr om Bassholmen - dels för att slippa Malö Strömmar och Björnsundet där strömmen kan vara flera knop, men främst för att den är en så vacker passage. Mitt första planerad stopp var holmarna öster om Bassholmen, men en stadig frukost var ännu inte helt överspelad så jag väntade till Harholmen. Jakob hade kommit ifatt efter en några minuter sen start och vi höll sedan jämna steg ända till Ljungskile.

Sedan blev det faktisk lite småsurfar då och då över Koljöfjorden, slätvattenpaddling över Kalvöfjorden och genom Nötesund. Vi bestämde oss för att strunta i den planerade andrapausen efter Vindö och ta resten av vägen på snabba kolhydrater - bananer, chokladbitar och nötter. Så vi höll rätt bra tempo ner genom Havsstensfjorden, Bunnefjälls Kile, genom Ulvesundet, tidvis i rätt tryckande värme, och så en tämligen avslagen antydan till spurt in till stranden vid kallbadhuset där vi stannade kl 14.53.29 (om jag minns rätt). Tre mil i hyfsat tempo utan att lyfta på ändan - jag kände mig inte helt fräsch i sittmusklerna, men lyckades småningom linka fram till korvgrillen (strålande initiativ - tack för det!).

I mål!

Efter dusch och bastu i seglarklubbens lokal (Tack seglarklubben!) blev det prisutdelning som i linje med tävlingens lediga status, innebar utlottning av sponsorgåvor. Jag kom därifrån med en Hillebergtarp - inte dumt alls.

Ett stort tack till Leif och Anders och alla andra som bidragit till att fixa Sveriges trivsammaste kajaktävling, ett likaledes stort grattis till alla som genomförde tävlingen trots vädergudarnas brist på hyfs under lördagen. Jag kom in på 13:e plats och är fullt nöjd med min insats. Vann gjorde Ola Ström i sin Epic V10. Jakob hamnade på plats 15 (var lite efter mig i mål på lördagen). För mig blev det två mycket välkomna extra semesterdagar med påtaglig déjà vu-känsla (Bohuslän, långa etapper, motvind...) - tyvärr hade de präktiga valkar jag skaffade under min veckotur hunnit mjukas upp, så jag fick börja från början igen.

Om jag räknade rätt var det sex träkajaker av bekanta modeller med (Njord, Najad, Norton, Hunter och Kavat), och ungefär ett dussin grönlandspaddlar.

Nu ser jag fram emot en ny tävling nästa år...

Här finns ett bildmontage av Rune Eurenius, över Vallerö på lördagseftermiddagen.

Även Lars Kristian Stölen har rapporterat, liksom Lars Johansson, Rune Eurenius, Ola Ström och Anders Karlsson

Kommentarer

lät verkligen inte helt fel

tyvärr kom jag aldrig iväg främst pga brist på paddlande under för lång tid. men till nästa år hoppas jag att jag hunnit komma igen.

Hej Björn

Vilken kajak väljer man i denna "tävling" och varför ?

Man väljer en kajak som man är så trygg i att man kan jobba effektivt med paddeln även i halvannan meter höga vågor utan att ta stödtag för att hålla balansen - av dessa väljer man sedan den snabbaste.

Jag valde Njord, som är min vanliga kajak för långfärd - snabb och trygg. Som jag antydde ovan såg jag det här mest som en senkommen förlängning av min veckotur tidigare i sommar - stressad till lite högre fart bara, av det allmänna adrenalinpåslaget...

För den som har bra balans vore annars en havsracer tämligen idealisk - men den som måste använda paddeln för att hålla sig upprätt förlorar på det valet.

Den ende som kapsejsade i vågorna vid Mollösund hade valt fel - en lång och smal Reval Commander som han inte kunde hantera i sådana förhållanden (snabbare kajak men 2,5 timmar efter mig i mål).

Tävlingen vanns av Ola Ström i en Epic V10 surfski, tvåan tror jag satt i en Lettman Streamliner - båda ranka och snabba. Högt upp i listan fanns också några långa och smala multisportkajaker - sedan hela spannet ner till tröga polyetenkajaker.

Commandern är egentligen inte så smal, 57 cm på bredaste stället och 48 cm bvl. Bredden är alltså likvärdig med Inuk och VKV Elite. Skillnaden är den högre sitsen som gör kajaken lite tippigare när den väl börjar luta. För att känna sig bekväm i studsande sjö måste man träna i studsande sjö och jobba bort osäkerheten. Så är det med alla kajaker, men blir mer uppenbart ju rankare de är.

För övrigt en hyggligt kvick kajak, men racer vet jag inte. Runt 10.5 km/h på slätvatten är inga problem, men däröver krävs en stor kraftinsats. Så länge sjön inte bryter kan den paddlas utan kapell. I lördags paddla jag Nynäshamn-Viksten t.o.r. i 2 meters sydostdyningar toppade med små vindvågor från väst. Inte mer än någon deciliter som stänkte in.

Som BT säger är det viktigt att man kan behålla drivet i kajaken utan att hänga på paddeln för mycket.

Skriv en kommentar