Visa varukorgen
Design & Illustration

Provtur (?) med Tahe Greenland

Tahe Greenland
Tahe Greenland, 545x50 cm

Sex gånger under senaste veckan har byggare av Black Pearl hört av sig och undrat om Tahe och Johan Wirsén har plagierat Black Pearl.

Black Pearl

Black Pearl, ca 559x49 cm (beroende på beställarens mått)

Svaret är nej – Greenland är inte ett plagiat av Black Pearl. Däremot är det ett försök att klämma sig in en nisch, där Black Pearl har bidragit till att skapa efterfrågan.

Nischen är grönlandskajaker med mer eller mindre tydligt östgrönländskt påbrå. De flesta kommersiella grönlandskajaker går snarast tillbaka på västgrönländska förlagor: främst den "äkta" grönlandskajak Ken Taylor hade med sig hem från Grönland 1959 och som byggdes för honom av en kajakbyggare Emanuele Kornielsen från Igdlorsuit. Denna inspirerade först Skua (inte att förväxla med de kajaker som idag figurerar under det namnet), sedan Anas Acuta och därefter Nordkapp, för varje version alltmer västerländsk och allt mindre grönländsk. I kölvattnet efter Nordkapp har det kommit många kajaker, dels europifierade från Derek Hutchinson, Nigel Foster, Nigel Dennis, Aled Williams, Jay Babina m fl, dels lite mer etniskt rätttrogna som Qaanaaq 512.

Qaanaaq 512
Qaanaaq 512, 512x48 cm

Anas Acuta
Anas Acuta, 523x52 cm

NDK Greenlander
NDK Greenlander, 545x53 cm

Lite historia

Den mig veterligt första östgrönländska kajaken på marknaden var en plywoodbyggsats från Granta Boats/Ottersport: Angmagssalik – en smal, rank och svårhanterad kajak från tidigt 70-tal.

Ottersport Angmagssalik
Ottersport Angmagssalik, 570x49 cm

Erfarenheterna av Angmagssalik inspirerade inte till efterföljd och det dröjda tills SOF-byggandet kom igång i USA under mitten av 90-talet, med Harvey Golden som primus motor, innan man återupptäckte östgrönland.

Black Pearl är inspirerad främst av en kajak uppmätt av Howard Chapelle från Smithsonian Institutes "The Bark Canoes and Skin Boats of North America" – där felaktigt presenterad som en South Greenland Kayak. Jag justerade måtten för att passa min längd och vikt (originalet är 18 cm hög framför sittbrunnen!) och la mycket tid på linjerna för att så långt möjligt behålla den låga eleganta profilen och den harmoniska linjeföringen.

Sedan november 2003 när min Black Pearl sjösattes har den blivit en succé och inspirerat till lysande recensioner från nöjda byggare. Det är naturligt att det kommer efterföljare: Freyas Rockpool Underground (som tycks låta vänta på sig) och nu alltså Tahe.

…och provturen då?

Jag satte mig i kajaken hos KajakEvent och fann snabbt att detta inte är en kajak för mig. Jag kom ner i den lilla sittbrunnen med visst besvär (skrapmärken på knäskålarna) men satt så illa att jag avbokade den tänkta provturen tämligen direkt. Den extremt låga sargen tryckte hårt mot låren samtidigt som däcket framför sittbrunnen var för högt för att nås med knäna. När jag försökte luta bakåt skar sargen in i ryggen samtidigt som trycket mot låren ökade. Med ryggbandet på plats hade det varit bekvämare men då hade jag inte kunnat komma ner i sittbrunnen. Jag är 185 cm lång, väger 80 kg och är tämligen normalt formad – vet inte var gränsen går för att trivas i Greenland, men jag var klart över den.

En ny version är på gång, med en ny utformning av sittbrunnen – sannolikt är dessa invändningar fixade då.

Den nersänkta sargen anser jag vara ett feltänk på en kajak med lågt däck. Jag får då och då frågor om det från Black Pearl-byggare och mitt svar är att en sådan lösning är kontraproduktiv. Eftersom det är höjdskillnaden mellan fram- och bakkant på sargen som avgör om man kommer ner eller inte, går det inte att sänka sargen utan att samtidigt höja däcket – och vad är då vinsten? I sämsta fall blir det som för mig i Tahe Greenland – för låg sarg som klämmer och för högt däck som inte längre fungerar som stöd. Enda finessen är att man på köpet får mer plats för föttterna, vilket många upplever som en fördel initialt. På lite sikt är det oväsentligt för de flesta – det går fort att vänja sig vid att vinkla fötterna lite framåt (om det inte finns medicinska skäl som sätter stopp).

Sittbrunnsutformningen kräver en hel del eftertanke på lågvolymkajaker. En för många svårbegriplig paradox är att Qaanaaq med liten sittbrunn är bekväm även för ganska storvuxna personer, medan den stora sittbrunnen dels är svår att komma i och trängre när man väl sitter där. Att flytta fram främre sargkanten längs ett sluttande däck innebär att höjdskillnaden mellan bak- och framkant blir mindre. Samtidigt finns risk att "vingarna" i den större keyhole-sittbrunnen hamnar ivägen.

En titt på Greenlands skrov visar att det är så likt Black Pearls att det nog är tämligen riskfritt att säga att det är en både snabb, lättmanövrerad och lättrollad kajak. Skäddan är nog den största jag sett!

Black Pearl i produktion?

Många har frågat varför jag inte sätter Black Pearl i produktion. Det ovan relaterade är en av anledningarna. En kajak som provas i en affär inför köp måste tilltala omedelbart. Den får inte kräva att man lär sig en ny sittställning eller anpassar sig själv efter kajaken. Den blir också med nödvändighet en one-size-fits-all, vilket är motsatsen till vad Black Pearl står för och innebär att kajaken blir onödigt stor för många i den tilltänkta kundkretsen. Men jag skall inte sticka under stol med att det ibland är frestande …

En grönlandskajak representerar ett delvis annat sätt att förhålla sig till paddlingen, sittställningen, manövreringen och mycket annat, än vad vi är vana vid. Frestelsen för tillverkare/marknadsförare är stor att justera lite mått här och där så att förstaintrycket av en kajak man provar blir mer som man är van vid. Detta sker hela tiden. Det finns "grönlandskajaker" och "grönlandspaddlar" som inte går att använda med grönländsk paddel- eller rollteknik. Risken är stor när man ändrar utan att ha riktigt på fötterna (och det är mycket få utanför Grönland som egentligen har det) att man sköljer ut barnet med badvattnet. Stora delar av den grönländska paddelkulturen förblir oåtkomlig och obegriplig om vi kräver att utrustningen till alla delar skall anpassas efter våra vanor och ovanor. Och för dem som inte är intresserade, finns det gott om bättre lämpade prylar.

Kommentarer

very stupid thinking to have the right to build the only classic greenland kayak in the world. i can't understand your opinion. what you see is not the black pearl, it is another greenland style kajak.

To mz: It is not Björns opinion that you can't understand. It is Swedish that you can't understand. The second sentence translates to: "The answer is no - the Greenland is not a copy of Black Pearl."

//Anders - som är klart sugen på en provtur med Greenland

ohhh, thanx a lot for your translation ... and now i have to say sorry for my big mistake.

Mz: I believe it is far more than my opinion you do not understand. Had you taken the care to find out before criticising, you would have realised that my view is exactly the same as yours and that that is what my entire posting is about.

Oh, I did not see until I had clicked submit, that the matter was already cleared. No need for me to jump at it...

Och jag är också nyfiken på kajaken - synd att jag inte passade. Men kanske nästa version...

...and for mz: (better safe than sorry ;-) I added that I look forward to test the performance of the Tahe, and am sorry that I didn´t fit in the cockpit. Perhaps next version...

Glasfibervariant av Njord då ? eller finns det redan någon liknande kajak ?

När det gäller bottenform/skrov liknar Greenland vad jag kan se Black Pearl, eller är det någon betydande skillnad som ger andra paddlingsegenskaper ?

Angående sittbrunn; Personligen anser jag att det är en fördel att ha plats att röra/vinkla upp fötterna under längre paddling. Finns det något motsatsförhållande att ha bra knästöd och rymd runt fötterna ?.

Om däcket framför sittbrunnen (med liten sittrunn) görs lite stor kan man alltid sätta dit någon typ av "stoppning/stöd" för att anpassa knästödet för personlig passning. Lågt akterdäck och rymligt fördäck vore att föredra tycker jag. Detta ger också fördelar vid i och urstigning. Finns det någon nackdel med detta resonemang ?

Nya koncept uppstår inte i vacuum - de bygger logiskt och oundvikligt på andra tidigare utvecklingssteg. När Alexander Graham Bell lämnade in sin patentansökan på telefonen i New York kom han bara 6 timmar före Elisha Gray (tror jag han hette) i Kalifornien, och båda kom före en italiensk uppfinnare som hade suttit i ett par månader och tittat på sin uppfinning utan att få tummarna loss. Grunderna hade långsamt ackumulerats under några decennier, uppfinningen låg i luften och det vara bara frågan om vem som skulle kliva in på patentkontoret först.

Konceptet Njord har känts som mitt eget påhitt, fött ur erfarenheterna med Nomad och Black Pearl och idén om den "omöjliga" kombinationen av två disparata koncept. Men på lite sikt kommer det säkert att framstå som ett logiskt och ganska självklart utvecklingssteg. Jag ser Njordliknande kajaker i pressreleaser lite här och var och vet inte om jag startat en trend eller bara råkat vara tidig med att snappa upp en som låg och väntade.

Men ännu finns ingenting som helt motsvarar Njord i egenskaper eller utseende och den skulle lämpa sig bra för glasfiberproduktion. Jag kommer själv inte att bli kajakfabrikör - därtill trivs jag alltför bra med en tämligen fri tillvaro utan stora investeringar i tid eller pengar - men om någon är hågad...

Som jag skrev i notisen, kan jag inte se några skillnader i bottenform som skulle ge stora skillnader i egenskaper. Men det var en snabb okulärbesiktning av kajaken i affären.

Sittbrunn: har man som jag höga krav på estetik kan det vara lite knepigt att kombinera rymd över fötterna med stöd för knäna - resultatet är ofta en oformlig puckel på fördäck (eller som jag såg på en kajak härom året: två gummimembran på fördäck där man kan trycka upp tårna!).

Ett lågt däck har både för- och nackdelar. Det är mycket vanebildande med ett riktigt lågt däck som inte är ivägen för paddelmotoriken varken vid vanlig paddling eller vid avancerade manövrar som vissa rollar, höga stöd mm (en finess som representerar "aquired taste" eftersom den inte fyller någon funktion med traditionellt hög europeisk paddelföring). Visst går det att med stoppning kompensera effekterna av ett onödigt högt däck, men då är fördelen med ett lågt däck redan förlorad. Som främsta nackdel tappar man lite slutstyvhet vid stora lutningsvinklar.

En del av de här resonemangen skall nog ses i relation till de två sista meningarna i notisen ovan.

Hej

Jag blir automatiskt intresserad när någon producerar en kajak som gör anspråk på att ha kvalitéer som en grönlandskajak. Black Pearl och Hunter har därför varit några av dom mest inspirerande kajakerna jag har sett på "high tech"- marknaden. Jag nästan skäms över att jag ofta låter estetiska kvalitéer påverka mig istor utsträckning. Men denna recentionen underbygger en känsla jag har efter att ha sett bilder av tahe greenland. Nämligen att den har onaturligt högt fördäck i förhållande till den lilla runda sittbrunnen.

Jag har paddlat en del SOF-kajaker och en del moderna Brittiska kajaker. Grönlandskajakerna med sin "masik" försvarar automatiskt en liten sittbrunnsöppning. När jag har provpaddlat glasfiberkajaker som NDK Greenlander och Valley Anas Acuta, är dom mindre lika grönlandskajakerna än grönlandsinspirerade kajaker med keyhole eller stor sittbrunn med knästöd i kontakt och sittställning. För mig känns det avgörande att innreda dessa kajaker med "kneetube" och kanske någon masik-liknande innrättning innan jag kan trivas i dom.

Har du någon innredning i dina ocean cockpit-modeller Björn?

Torleif

Er langt på vei enig med Bjørn i at cockpit utformingen på Greenlanderen virker lite gjennomtenkt mht til plass og komfort. Har selv testet den her i Norge og opplevde det samme. Håper de ordner dette på en fornuftig og lur måte.. Ser derimot inget problem med å senke cockpitsargen på en "onezize" kajakk av denne typen så lenge de trekker makshøyden på fremdekket lengre bakover mot sargen. Er målet et lavest mulig fremdekk er det som Bjørn sier en dårlig ide. Uansett, det beste alternativet er jo en skreddersydd kajakk hvor alle mål er tilpasset padleren og hva han/hun øsnker, fremfor å begynne å padde og tilpasse. Det er vi alle enige om.

Selvbygg er jo derimot ikke en løsning for alle, og det virker det på meg som om at "problemet" med å komme seg nedi en lavvolumskajakk for oss ikke grønlanske padlere med stramme hamstrings og lange ben er løst på litt ulike måter.. :-) De fleste av oss ville fått problemer med å komme seg ned i en trad. østgr kajakk med en gjennomsnittshøyde på 15- 16 cm bak ryggen, 18-19 cm under masik og et mannehull på 40 cm lengde med en sarg på min 3 cm høyde.

Dette kan en jo løse ved å senke akterdekket, heve fremdekket, senke cockpitsarg, forlenge åpningen eller en kombinasjon. På alle komersiellt tilgjengelige kajakker av lågvolumstyp, det være seg på ritninger som er gjort tilgjengelig for bygge eller ferdige kajakker, er det gjort forandringer fra den opprinnelige typen.. Det som går igjen er at de er en god del lavere på akterdekket (en tumme eller mere fra gjennomsnittet) høyere på fremdekket og mindre flare på skrogsidene/slagene ihvertfall når en snakker om østgrønlanske typer (qaanaaq 512 ligger dog bare en halv cm under gj.bak cockpit for østgr kajakker og har temmelig "rett" flare ut fra østgr kajakker men er ulik på andre måter) Greenlanderen til tahe ligger 1.5 cm over gjennomsnittet for østgr kajakker men på gjennomsnittet for sydgr kajakker. (17 cm bak cockpit, 13.5 med sete. )makshøyden på fremdekket tipper jeg er rundt 28 cm. 25 cm under sargen fremme. Hvorfor dette valget med et lavere akterdekk kan en jo spekulere på.. det er jo nærliggende å tro at bortsett fra det å komme seg lettere ned i kajakkene har en blitt fristet til å justere litt her og der og dermed ofre en del av stabiliteten(i sær i tung sidesjø), og derigjennom også padleegenskapene fremfor bedre rulleegenskaper ...også i forhold til de opprinnelige grønlandske kajakker.

Så for meg blir dette hverken pest eller kolera.. lavere akterdekk, høyere fremdekk..? Hvilken kajakk gir den mest "orginale/opprinnelige" padleopplevelsen eller som ligner mest blir man sikkert heller ikke enige om. Er sikker på at alle tilverkerne kun har hatt gode hensikter med sine mindre eller større justeringer her og der.. hvor heldige de har har vært, eller om de har hatt riktig på føttene blir egentlig opp til den enkelte å vurdere utfra egen padleferdigheter, smak og behag og kunnskaper forøvrig. Alle disse justeringene gjør jo at en fjerner seg fra det "autentiske" med eller uten noe på føttene. Synes egentlig at ingen av kajakkene fremstår som mere grønlansk eller autentisk enn den andre. Et mindre vinklet slag/skrogside og lavere akterdekk enn det opprinnelige her, fremfor mindre spring og høyere fremdekk der..(som faktisk går an å padde ned:)

Den opprinnelige/autentiske padleopplevelsen får en jo ikke bare med grønlandsåre og strake bein. :-)

Ørgen

Torleif: En SOF där utrymmet mellan spant och stringers går att utnyttja och där duken har en viss eftergivlighet fungerar praktiskt på ett lite annat sätt än ett stumt skrov utan "intimmer" (gammal benämning på spant, vägare och annat internt stödvirke ). På filmsnuttar av traditionella kajaker ser man inte sällan att tårna trycker upp duken en aning – vid rolltävlingar syns även ibland ändan trycka ut lite extra plats i botten. Det innebär att det finns lite marginaler som inte finns med stumma skrov, och om man kommer i så går det ofta att sitta mycket bekvämt – men också att en rätt placerad masik blir viktigt som ett fast stöd för låren.

Ett skrov utan denna eftergivlighet får hanteras lite annorlunda. Eftersom man slipper intimmer blir det mer plats, men samtidigt försvinner marginalerna och passformen blir mera kritisk (det extra utrymmet är egentligen inte användbart utöver att det blir lättare att glida ner i kajaken). En tajt anpassad stripkajak kan ge en sittställning där man bara har kontakt med skrovet via tyngdkraften – ingenting som klämmer åt uppifrån eller från sidorna. Då räcker någon enstaka centimeters marginal mellan kropp och skrov för att det skall upplevas som bekvämt och gott om plats att "röra sig runt" i sittbrunnen. I grov sjö eller för att rolla har man bra kontakt och kontroll utan att behöva trycka med knän eller fötter. Man kan sitta med benen helt avslappnade och ändå få kajaken med sig. Det enda "inredning" jag har i min Black Pearl är därför ett lager liggunderlag under fördäcket, som träffar låren strax ovanför knäet. Med lågt däck och tämligen raka ben innebär det att knäskålarna inte når däcket.

En fabricerad one-size-fits-all-kajak kommer för de flesta att ha onödigt mycket plats runt om och blir därför i behov av tryckpunkter (svankstöd, höftstöd, knästöd, fotstöd, skålad sits etc) för att fixera paddlaren tillräckligt för att ge bra kajakkontroll. Den omedelbara nackdelen blir att paddlaren måste sitta mera "fastspänd" mellan kontaktpunkter än i anpassade SOF:ar och stripkajaker.

Ett mycket lågt däck upplevs ofta inte initialt som en fördel eftersom modern paddelteknik predikar en ganska hög paddelföring. Men den som med vana från ett lågt däck provar ett några centimeter högre inser snabbt att det finns stora motorikfördelar med det låga.

Keyhole-sargar är en kompromiss med en enda fördel - att man kan sätta sig med ändan först och sedan lyfta in benen – en upplevd trygghet för dem som inte lärt sig glida ner från akterdäck. Nackdelarna är desto fler: Det stora hålet med rakare partier längs sidorna är svårare att täta med kapellet, knästöden låser sittställningen med nackdelar för komforten och/eller för paddlingsmotoriken, sargkanterna är inte sällan ivägen för knäna och karta/kompass hamnar längre bort från paddlaren.

Ørgen: Tack för en lång och utförlig genomgång. Jag håller med om det mesta. En "riktig" grönlandskajak tvingar fram en för oss ovan sittställning, och problemet kan lösas på två sätt: antingen anpassar man sittmusklerna efter kajaken (stretchar hamstrings mm) eller anpassar man kajaken efter kroppens status – vad man väljer beror på vad man förväntar sig av kajaken och balansen mellan lättja och ambition. Min ovan redovisade inställning har varit att med så lite fördomar som möjligt försöka komma ganska nära den traditionella utrustningen/tekniken, väl medveten om det ofrånkomliga utifrånperspektivet. Men min erfarenhet och övertygesle är att det finns synergieffekter som går förlorade om man bara plockar de mest lättillgängliga bitarna ur konceptet och dels att det är tämligen korkat att börja ändra i konceptet innan man lärt sig hur det funkar. Och att inbitna grönlandsafficinados inte sällan upplevs som lite fundamentalistiska beror säkert på att när man väl med envishet och engagemang har trevat sig en bit in i paddlingskulturen, blir man alltmer varse hur genomtänkt, välfungerande och sammansatt den är och hur klumpiga och ibland kontraproduktiva våra välmenande men aningslösa försök till förbättringar ofta är.

Med risk att bli tjatig: stora delar av den grönländska paddelkulturen förblir oåtkomlig och obegriplig om vi kräver att utrustningen till alla delar skall anpassas efter våra vanor och ovanor. Och för dem som inte är intresserade, finns det gott om bättre lämpade prylar.

Idag var jag ute med min Amagssalik-kopia. Litet vind och små vågor och stäven mot Vitemölla. Den här kajaken är mycket låg och jag har inte paddlat den på ett tag. Tyckte det kändes trångt att ta mig ner i den, men känslan försvann snabbt. 50 cm över masik och jag sitter som en kung; lagom trång, lagom bred och lagom t o m i längden, 5,70 m lång. En kajak i ribb och duk, jag har ju knappt paddlat någonting annat. Men ett av Björns genmälen fick mig att utbrista i ett "javisst". Just det, ingenting av det här gjort för sin egen skull, det är gjort för funktion och med den kunskap paddlaren besitter. Som han fick i sig i späda år.

Nej, jag byter inte till någonting annat.

Bjørn.. Joda, er vel selv en såkallad grønlandsafficinado..:-) Har selv kun padlet sof kajakker, stort sett lavvolumstyper av øst gr modell (replicaer) samt enkelte vestgr typer også. Har også bygget flere såkalte lek og rullekajakker ala balck pearl og qaanaaq og rockpool . Padler kun med grønlandspaddel og har faktisk ikke padlet med noe annet. Foretrekker selv også et lavt framdekk med god kontakt med masik osv.. Der er vi enige..

Noe av poenget mitt er, med fare for å gjenta meg selv og uten å virke fundamentalistisk :-), at i det vi begynner å tilpasse disse kajakktypene egne behov, så som fart, rulleegenskaper, retningstabilitet, sittestilling og sågar kroppsfunksjoner (vanor og uvanor) osv, så går vi bort fra det opprinnelige utgangspunktet og kajakken blir en lempig pryl som du sier.. dette opplever jeg faktisk at feks black pearl også er et godt eksempel på. Bevares, den er en nydelig kajakk, men en like lempig pryl som feks qaanaaq og tahe. Har også "falt for fristelsen" og justert litt her og der på egne kajakker for å forsøke å frem egenskaper som passer meg best..det være seg lavere akterdekk, bredere bunn slakere sider mindre volum osv. Min erfaring er at en stort sett ender opp med et dårligere resultat totalt sett enn det "opprinnelige" selv om en jo selvfølgelig også oppnår noe bra:-)

Dersom du hadde valgt en høyde på akterdekket på feks BP som er mere "historisk riktig", ca 16 cm, ville du blitt nødt til å heve fremdekket tilsvarende og endt opp med 24-25 cm som på "Hunteren". Kanskje sågar med en like stor cockpit Personlig synes jeg at det er mest "korkad" å begynne å endre konseptet fra rælingen og ned enn over dersom en ønsker å beholde noen av de samme padleegenskapene til disse kajakkene.. Om fremdekket er 19 eller 25 cm høyt spiller etter min mening mindre rolle (kan som sagt paddes ned) enn om akterdekket er 13 eller 16-17 cm. Problemet er jo som du sier at mye av dette er hstorisk sett vanskelig tilgjengelig materiale. En vet egentlig ikke noe særlig om hvilke egenskaper med kajakken som ble verdsatt av en fanger fra feks østgr når han satte seg i kajakken sin en gang på beg av 1900 tallet.. noe kan en jo anta, andre ting kan en lure på og til og med himle med øynene over :-)

En del av utformingen hadde nok også rent praktiske årsaker enn rent padlemessige. Å ta en tegning av en østgr fangstkajakk, omarbeide den til sine egne mål?? justere litt her og der for å kanskje få frem andre foretrukne egenskaper, senke akterdekket med en tomme (uten å vite noe om den opprinnelige eieren samt hvilke egenskaper han syntes om) er etter min mening en minst like stor endring i konseptet som å lage en one zize kajakk som feks tahe`s greenland med sitt høye framdekk og litt korkad utformede sittebrønn. Fordelen med ditt "konsept" (som jeg faktisk tycker om:-)er jo at det skal være like lempigt for alle.:-) Hadde du forsøkt å klemme deg ned i "norcross" kajakken du tok utgangspunk i, hadde du helt sikkert uttalt det samme som når du satte deg ned i greenlanderen. :-) "dette er inte en kajak for mig" Resultatet: etter min mening en like lempig(kanskje litt bedre pga sittebrunnsåpningen) pryl som alle andre kajakker i samme konseptet.

Men Bjørn..når vi først snakker om lempliga prylar og konsept.. ;-) Du som er dyktig på beregning av volum og fribord osv i forhold til kroppsvekt. Det hadde vært innmari spennende om du hadde forsøkt å tegne en ren rullekajakk utelukkende beregnet for rulletrening/konkurranser og som er tilpasset de regler som gjaldt mht fribord osv. Vet jo at BP har gjort det bra i konkuranser, men kanskje det går an å tegne en som er hakket "vassere"? Kanskje sågar delbar??? Så foto av en delbar sof for ikke så lenge siden..kanske kul :-)

Ørgen

Javisst, en exakt replik av en museikajak vore förmodligen inte speciellt praktisk annat än som just ett museiföremål. De uppmätta kajakerna är en gång anpassade efter en verklig paddlare i en annan livssituation och vi vet oftast inte heller om de bedömdes som "lyckade" - kanske de bästa exemplaren blev utslitna eller återanvändes i nya kajaker och de som finns kvar för oss att mäta och kopiera är de som inte blev så mycket använda.

Självklart är Black Pearl en adaption, från början inspirerad av ovan refererade fig 208 i Chapelle, men därefter i högre grad av Harvey Goldens typ IX-kajaker, där många har en relingshöjd på 14-15 cm, vilket innebär att Black Pearl i det avseendet är historiskt "korrekt". Däremot är fördäcket höjt till 21,5 cm vilket är ett par centimeter "för högt" jämfört med relingshöjden (jag har jobbat mycket med utformningen här för att så långt möjligt behålla det låga eleganta utseendet). Vidare är bordläggningen mindre vinklad än typ IX-kajakerna, för att jag skall få plats att sitta på botten. En ytterligare viktig inspitationskälla är moderna rollkajaker (som i sin tur sannolikt är influerade av både väst- och östgrönländska kajaker) - eftersom målet med kajaken från början var roll och lek. Det är en pågående utveckling.

Det som jag egentligen vänder mig emot är uppfattningen som jag stöter på rätt ofta i diskussioner, att grönlandskajakerna ser ut som de gör på grund av brist på kunskaper och lämpligt byggmaterial, och det därför är enkelt att förbättra dem men våra överlägsna hydrodynamiska kunskaper och hightech-material. Det blir en sorts extrapolerad darwinism - allt nytt är per automatik bättre än det som varit.

Att diskussionen kom att starta med Tahes Greenland (bortsett från de mail och telefonsamtal jag refererade till) beror nog mest på att jag uppfattar Greenland som en mycket bra representant för en typ av kajaker jag känner mycket starkt för och att jag därför tycker det är synd om den genom en tveksam sittbrunnsutformning sorteras bort av hugade spekulanter.

När jag justerar en Black Pearl siktar jag på ca 3 cm fribord och jag höjer fördäcket med drygt en centimeter jämfört med mitt utprovade ideal. Anledningen är dels att de flesta används som an kajak för dagturer med roll och surf och helgturer med lätt packning, och dels att beställarnas proportioner varierar mer än jag av de enkla måtten kan utläsa, och jag måste bygga in en aning marginal. Jag kan inte ta risken att hamna på fel sida om den magiska gränsen "kajaken flyter och jag får plats i den". Men beställare som vet vad de vill kan naturligtvis alltid specificera - ett par av de Black Pearl som gjort bra ifrån sig i rolltävlingar är minimerade. Vid två tillfällen har önskemålen om däcksmått/sargstorlek fått mig att tvivla på beställarens omdöme - men i båda fallen har beställaren haft helt rätt.

Så det är inga problem att anpassa konceptet Black Pearl till en roll-rule-cheater - därtill behövs inte en ny kajakmodell...

Även en delbar är fullt möjlig - men det ökar vikten med ett antal kilo. Delad framför och bakom sittbrunnen med täta skott i alla tre delarna och med kraftiga ringspant, genom vilka fästbultar dras (alternativt infällda låsklackar i botten och "knäppen" på däck).

Hrmm.. blir det inte en aningens introvert det här, typ vem gör den riktigaste kopian på en viss grönlandskajak från någon gång på 1800talet..? Visserligen med helt andra verktyg och material men ändå försök till kopia (både form och funktion) och nu dessutom plagiat på kopia..?

När det gäller Greenlanders sittbrunn så snackade jag med Marja nyss och hon tyckte sittbrunnen var toppen, slank ner hur lätt som helst och satt jättebra. Däremot har hon problem att komma ner i Black Pearl. Så kan det också vara..

Sen, om man nu ska gå vidare lite och svära riktigt ordentligt i kyrkan, har verkligen just grönlandskajaken/paddeln verkligen s å optimal funktion i alla lägen..?

Jag är mer övertygad om att tradition har en minst lika stor inverkan som funktion - människan är ju inte så rationell som hon gärna vill tro utan nästan helt känslostyrd.

När man ser i stort sätt hela vår egentillverkade omgivning (hus, bilar, båtar osv) så kan man ju knappast säga att funktionen alltid har styrt utvecklingen väl..

Om man tar båtar som ett snarlikt exempel så har det ju antagligen utgått från ett reellt behov någon gång för länge sen. Man använde tillgängliga material och kunskap, starkt traditionsbundet och ofta färgat av rituella/religiösa tankar. Nytänkare och avvikare är sällan populära.

Finns det behov, kunskap och rätt material så växer båtarna både i storlek och komplexitet. Ofta i etapper och vid influenser utifrån.

Men nästan alltid så behåller de olika regionerna sina särdrag. Länder, landskap och till och med de närliggande byarna står fast vid sina traditioner. Visst bejakar man funktionen men tillhörigheten är ofta viktigare. Vi bygger som vi alltid har gjort och de andra bygger fel. Eller inte lika bra i alla fall. Är man riktigt insatt kan man t ex ofta se exakt vilken trakt (eller byggare..) en viss fiskebåt kommer ifrån.

Och skulle just Inuiterna då vara ett undantag..? Jag tror inte det. Däremot misstänker jag starkt att vi lägger våra tankar och tolkningar i deras, vilket inte alltid blir helt korrekt..

Jag tror att grönlandskajaker/paddlar visst formades av funktion men att många andra faktorer spelade minst lika stor roll - och hade de haft tillgång till annan kunskap/material skulle de antagligen sett helt annorlunda ut.

Och ska man hårdra det här med funktion så när är egentligen grönlandskajak/paddel riktigt bra?

Den bästa objektiva metod vi har är väl ändå mätbara tävlingar, typ racing, fors osv och vad jag vet så funkar det inte sådär jättetoppen i någon av alla de grenar av paddling som finns. Undantaget grönlandsrolltävlingar då, men då är ju å andra sidan alla andra paddlar förbjudna..

Resten är subjektiva fakta. Vilket i o för sig antagligen är viktigast för nästan alla.

Jag kan mycket väl förstå att man fascineras av Inuiternas kultur och deras sätt att leva. Men det är liksom en annan sak va..?

Misstänker att det finns andra åsikter i ämnet, särskilt på den här sidan..

/ Ulf

Bjørn.. godt poeng mht museumskajakkene :-) Har tenkt det samme når jeg har padlet en av mine replicaer eller studert tegninger av museumskajakker. "Er dette en som er blitt "vraket" og gitt bort pga dårlige engenskaper? Er den et representativ eksemplar?Hadde neppe gitt bort min egen yndlingskajakk dersom jeg absolutt ikke måtte. Det fantes vel også dyktige og mindre dyktige håndverkere/kajakkbyggere på grønland også. Vel, vi kan jo bare lure. Tipper de hadde en temmelig pragmatisk innstellning til sitt padlande og sitt utstyr og at den enkeltes fangers omgivelser, smak, skikkelighet/dyktighet osv preget det utstyret han brukte..

I mellomtiden får vi kose oss med de kajakkene vi har og fortsette med å undras..:-)

Ulf: Godt innlegg, er veldig enig. Min åsikt med mine innlegg, selv om den kanskje var uklar er at det blir fel og si at den ene kajakken er mere autentisk enn den andre og at den ene gir en mere autentisk padleopplevelse enn den andre osv..og nå snakker jeg om alle typer innenfor "grønland segmentet" Uansett så blir dom prylar, selv mine egne nøye kopierte replicaer..:-)

Ø

Visst har den tråden blivit både introvert (framför allt om man med det menar "nördiga" diskussioner om detaljer som inte intresserar så många) och ibland lite "trådlös" - men inte handlar den väl om att grönlandsprylar skulle vara bäst på allt? Min poäng är en annan: en grönlandspaddel eller en -kajak kan passa bra i vissa situationer men det är inte en mädchen-für-alles. Det är när de används i ett sammanhang som intressanta synergieffekter uppstår. For mig var den första grönlandspaddel till min gamla Nomad en trivsam bekantskap. När Black Pearl kom till fick paddeln ett nytt liv när jag vande mig vid det låga däcket och en annan sittställning. Med tuiliq och rollkompetens hittade jag nya nivåer av trygghet och manövrering i sjögång, som jag inte hade en aning om när jag snickrade till min paddel. Kälslostyrd – javisst.

Därför tycker jag det är synd när tillverkare (och det här handlar inte om Tahe) ger en kajak lite grönlandsstuk och döper den efter någon grönländsk by. Det är detta jag avser med de sista två meningarna i notisen någon halvmeter längre upp…

Inte heller handlar det om vem som gör den mest autentiska kopian eller paddlar autentiskt etc. Det är rätt ointressant för alla som inte sysslar med historisk forskning. Det handlar om att lära sig något av en högt utvecklad paddlingskultur - eller att inte göra det. Var och en väljer själv hur han eller hon vill utveckla sin paddling, i vilken riktning och för vilket syfte.

Alla passar inte i Black Pearl heller! Nej, naturligtvis inte - framför allt inte som Black Pearl justeras individuellt efter den tilltänkta användaren.

Det fanns ett kulturellt arv baserad på lokala traditioner, behov, material mm, men detta har nästan slagits ut av likriktad industriell produktion. Samma typhus i Kiruna som i Ystad. Bara undantagsvis syns någon lokal identitet. Däremot kan man av trenddetaljer ofta se ungefär vilket årtal de byggdes. Likadant med båtar - likadan båtar från samma fabriker i de flesta hamnar runt om i världen.

Möjligen kan man faktiskt hävda att inuiterna var lite speciella – med en tillvaro precis på gränsen för vad som är möjligt att överleva var variationsmöjligheterna mer begränsade än på de flesta andra håll och utrymmet för religiösa eller rituella nycker var sannolikt mindre.

Jag håller inte med om att tävlingar är en speciellt lämplig utvecklingsmiljö för kajaker i allmännhet. Det är ganska få egenskaper som är någorlunda enkla att mäta. Därför riskerar en tävlingsdriven utveckling att få slagsida på precis samma sätt som om vidskepelse eller bakåtsträvande regelkommittéer får styra.

Däremot är jag helt enig med dig om att slopa reglerna för paddlar på rolltävlingar. Min tidigare i flera inlägg redovisade inställning är att alla regler bör slopas – den som vinner bör få vinna. Visst finns risk att det tummas på säkerheten och att det går materialhysteri i det översta skiktet – men sådana problem får hanteras på andra sätt för i grunden är alternativet en skyddad verkstad.

Hallå! Tänkte bara göra ett litet inlägg i egenskap av svensk generalagent för Tahe Marine. Först är det kul att läsa åsikter och diverse mer eller mindre nördiga tankar kring kajakerna. Var skulle kajakendet vara utan det.

Egentligen tänkte jag bara delge lite om vad Tahe Marine håller på med beträffande Ilaga eller Greenland. Vi hade ett seminarium för våra återförsäljare i slutet av oktober då många duktiga svenska paddlare fick testa vårt nya sortiment. Däribland Greenland. Som Tahes vikigaste marknad, inte största faktiskt, var man mycket angelägen att ta vara på åsikterna från våra partners i Sverige. De av gästerna som lyckades klämma sig ner i kajaken hade synpunkter. Överlag mycket positivt, men just att det är trångt är besvärligt att lösa och man kan ju inte skräddarsy kajakerna efter alla individer som man kan med orginalen.

Vilka åtgärder har man då vidtagit för att göra Ilaga bättre? Jo, den nuvarande sittbrunnen blir kvar, men man har nu sänkt bakkanten så mycket man kan. Exakt hur mycket vet jag inte. Likaså har sitsen sänkts något för att ge bättre benutrymma. Jag får be att få återkomma med exakta fakta.

Efter långa diskussioner med Johan Wirsén kom man överens om att göra en Greenland med större sittbrunn. Norrmännen ville ha en rejäl ökning till 65 cm i längden, men man tyckte att svenska marknadens åsikt skulle vara avgörande. Greenland LC (Large Cockpit) kommer att finnas klara för leverans från och med slutet av November. Vi kom fram till att den nya brunnen får bli 40x57 cm (i.s.f. 40x50) vilket är max utan att inkräkta på designen för mycket.

Återförsäljarna som var med på seminariet blev varse att fabrikschefen och marknadschefen är mycket lyhörda för deras åsikter och självklart vill man få in synpunkter och idéer på hur kajakerna kan bli ännu bättre. Så hör av er bara...

Övrigt nytt med Greenland är att vi kommer att utrusta kajakerna med SmartTracks fotstöd som vi anser vara av bästa kvaliteten på marknaden. Vi kommer även ha en egen grönlandspaddel som kommer i ett par olika utföranden.

Ha det gott!!

Mats

"One size fits all" skriver Björn i något sammanhang och det är ju det som inte är möjligt. Massproducerade kajaker borde göras i tre storlekar S,M och L. Om det sen är frågan om rollkajaker, turkajaker eller tävlings-. På föreningens rollträningskväll i höstas fick jag inte till någon roll förrän på fjärde försöket - dvs fjärde kajaken. De tre första ramlade jag ur redan vid kapsejsningen och då kan man ju inte rolla. Bra tänkt av Tahe att göra en LC(brukar stå för Light Cured i dentala sammanhang), men kanske en mellanstorlek, MC också skulle vara på plats?

Din tanke är väl så god, men jag tror att begränsningen ligger i att kajaken i sig är så tight, så egentligen borde LC heta Extra Medium. Större paddlare får nog avstå helt enkelt. Kajaken är smalt nischad(stavning) så fler varianter skulle nog aldrig löna sig.

Men man skall aldrig säga aldrig.....

Ha det!!

Mats

En pratstund med konstruktören antyder att problemet med den tajta sittbrunnen kanske är mycket enkelt att lösa: det tycks sitta en högre sits i produktionskajaken än vad som testades i prototypen!

För min del var "felet" inte att sittbrunnen var för tajt, utan helt enkelt att jag kom i kläm mellan sitsen och sargens undersida...

Med en "grönländskt" låg sits kanske sittbrunnen fungerar utmärkt i sin nuvarande utformning - och i så fall tar jag det som stöd för min test ovan att det blandningar ofta inte fungerar fullt ut ;-)

Mig veterligen skall sitsen vara sänkt i de exemplar som Kajakevent fick hem igår.

Mvh, Mats

Trevligt! Då är det dags för en provtur...

Skriv en kommentar