Strandpromenad i Haverdal
den 3 december 2006 (båt, natur), 18 kommentarer
En promenad till fots längs stranden med blicken ut mot havet, i stället för det vanliga förhållandet - till kajak med blicken mot land.
Egentligen härligt kajakväder, men av olika skäl var kajaken kvar hemma i Lund. Men det finns andra båtar att titta på. På båtabacken finns fortfarande lite kvar av de gamla ekor och snipor som byggdes i Harplinge under flera decennier under början och mitten av 1900-talet - en del välskötta och i bruk, andra pensionerade och i olika stadier av förmultning.
Sniporna var ganska lätt byggda och försedda med centerbord för att seglas. De var normalt smalare och längre än motsvarande snipor från andra delar väst- och sydkusten och mer lämpade för rodd och segel än för motor. Det var svårt att använda tyngre byggda båtar med större djupgående på den oskyddade och grunda kusten. De få småhamnar som fanns var utsatta för sanddrift och blev oanvändbara med jämna mellanrum. Det normala var därför att båtarna sjösattes med spel och räls mellan två korta pirarmar av upplavade stenblock - kåsar.
Harplingeekorna var flatbottnade, med akterspegel och ganska fylligt akterskepp och gick bra att använda med utombordare.
De sista laxekorna - kantiga, klumpiga båtar som inte liknar någonting annat, kring Haverdal alltid klinkbyggda med stickspikad bordläggning och kallade "laxastudar" - är tyvärr borta. Jag hann se dem i aktion med laxgarnen längs stranden när jag var liten och de sista låg kvar på stranden tills för ungefär 25 år sedan. De användes för strandnära laxfiske. Pålar, sådana som mannen på bilden håller, drevs ner i bottensanden på grunt vatten och i dessa förankrades bottengarnen. Den enda bevarade laxekan jag känner till finns på museet i Varberg (någon som vet om det finns fler). Tillsammans med draggarnsekorna från de sydliga åarna är det Hallands enda riktigt unika bidrag till båtfloran runt kusten. (Foto Ivar Arwidsson, Laholmsbukten, 1925)
En och annan träbåt importerad från andra kustavsnitt finns naturligtvis också...
I kommentarerna till en tidigare notis saknade jag sälarna på Busörens sydrev i år. Men återseendets glädje blev stor då en av dem låg och tittade på mig från en sten i strandkanten nedanför Jättastuans lilla badstrand - han (eller hon) till och med vinkade med labben när jag stannade för att fotografera.
