Visa varukorgen
Design & Illustration

Vintervatten och andning

I en lång och stundtals animerad diskussion på Qajaqusa nyligen pratades säkerhet och rollar (i qajaqusas forum är roll den räddningmetod som gäller).

I dessa diskussioner dyker det ofta upp någon som med mer eller mindre goda argument föreslår träning i att hålla andan som en bra metod att öka chanserna att överleva en kapsejsning i kallt vatten. Resonemanget går ofta ut på att om man kan öka sin undervattenstid från en halv minut till en minut får man dubbelt så många rollförsök innan man måste ge upp.

För mig haltar sådana resonemang betänkligt. Alla som paddlar klarar att hålla andan i minst 20-25 sekunder. Det räcker till 3-4 fyra rollförsök. Har man inte kommit upp då är chansen inte stor att man lyckas för att man får några ytterligare chanser. Kan man inte rolla, oavsett om det beror på kompetensbrist eller på att man gör ett halvhjärtat försök innan en oundviklig wet exit, så kan man inte.

Ett mera effektivt sätt att öka chanserna är att behålla lugnet och att lära sig rolla säkert – båda sakerna går att träna upp. Det handlar om att veta att man vet att man kan, att man är helt inställd på att rolla upp. Det handlar också om en målbild. Vad tänker man på just när man inser att man inte kommer att kunna hålla kajaken på rätt köl: vilken sida är enklast att rolla upp på? eller var är stroppen på kapellet?

Att lära sig en säker roll är tämligen oproblematiskt: det handlar om att inte anse sig klar när den första bassängrollen funkar, utan att gå vidare, träna mångsidigt (båda sidor, i vågor, med och utan last etc) och att vara klädd så att man kan rolla i alla väder – och att verkligen göra det. Ett dussin rollar kan vara en självklar del av varje paddeltur.

Att lära sig hålla huvudet kallt är egentligen samma sak. Rollar man regelmässigt i de förhållanden där risken för en oavsiktlig kapsejsning är störst (kallt vatten och vågor) är risken för en onödig wet exit eller panikreaktion ganska liten (en viss koppling till andning finns dock: andningsteknik (yogaandning) sänker puls och andningsfrekvens generellt och innebär att det kan vara lättare att behålla lugnet i en pressad situation).

En annan variant kan vara att under träning ta det lugnt med att avsluta rollen - ligga kvar en stund med huvudet i vattnet innan man glider upp på däcket, eller byta till reservpaddeln innan man rollar upp.

Ibland kommer någon med idéen att djupandas några gånger innan man försöker en roll (eller före en undervattenssimtur) för att riktigt fylla lungorna med luft. Det kallas att hyperventilera och kan vara direkt farligt, bortsett från att det inte gör någon nytta. Ett djupt andetag fyller lungorna med luft – sedan ryms inte mer luft oavsett hur många gånger man upprepar. Däremot kan man vädra ut CO2 ur blodet, och det är här det farliga kommer in. CO2 är nämligen signalen när syresättningen av hjärnan sjunker till farliga nivåer – genom hyperventilering stänger man av varningen och kan gå in i medvetslöshet utan att märka det.

Ett oavsiktligt bad i kallt vatten, till exempel efter en wet exit innebär naturligtvis att problemen ställs på sin spets – syreförbrukningen skenar och det är lätt att fasta i irrationella handlingsmönster. Men det handlar även här om att veta vad man gör. Överlevnadsexperter talar numera om 1-10-1-regeln (i vatten med normal vintertemperatur kring 3-5 grader, och med flytväst men utan våt- eller torrdräkt): 1 minut för att få kontroll över andningen, 10 minuter med rimlig muskelkontroll och en timme till hypotermi (livshotande sänkning av kroppstemperaturen). Det innebär att man först ligger kvar och får ordning på andningen. Under den tiden gör man inga försök att klättra upp i kajaken eller något annat. Sedan har man ungefär tio minuter på sig att klättra upp i kajaken, få kapellet på plats eller utföra andra uppgifter som förhållandena kan kräva. Därefter kan man inte göra så mycket annat än vänta på hjälp, och under tiden spara på krafter och kroppsvärme – vilket innebär att röra sig så lite som möjligt, helst inta fosterställning och att skydda de kroppsdelar som läcker mest värme: huvudet och bålens sidor och ljumskarna.

Kommentarer

Hej Björn

Hvis man har trænet i at "hålla andan" lidt længere, er man, alt andet lige, mere tryg når man kapsejser samt træner rul. Især vigtigt når vi snakker om den situation, hvor man har bevæget sig ud på grænsen for éns formåen (bølger/blæst etc.) både ved ufrivillige- samt trænings-kapsejsninger.

Så "alt andet lige" giver det vel en større overlevelseschance (og træningsmulighed), dér hvor det virkelig batter.

Netop det at man har erfaret (pga. træningen), at unødvendigt med en dyb indånding inden rullet, giver også yderligere tryghed, og understøtter de øvrige intentioner om at bevare roen ved uventede situationer.

Jeg har ihvertfald tænkt på at det kunne være en god idé at træne "ånden".

Hilsen Morten

För mig handlar det om inställning: träning i att hålla andan så att man kan misslyckas fler gånger innan luften tar slut - eller träning i att rolla så att man kommer upp innan luften tar slut?

Hålla-andan-träning innebär inte att man får tillgång till mer syre (om man inte menar långvarig konditionsträning för att öka lungkapacitet och syreupptagning). Den innebär bara att man lär sig minimera syreförbrukningen genom att röra sig minimalt, och att ignorera de varningar nervsystemet skickar ut om låg syrenivå.

Vid en oförberedd kapsejsning i kallt vatten eller vågor tror jag inte att en upptränad förmåga att hålla andan hjälper ett dugg - stressen innebär att syret förbrukas i raketfart och de goda föresatserna havererar.

Om man däremot tränat roll så ofta i kallt vatten, i sjögång, i mörker mm att en kapsejsning inte upplevs som stressande, då räcker syret väl till även om man inte tränat på att hålla andan. Då kan man lugnt och metodisk rolla upp, med marginal för flera försök om det skulle behövas. Behåller man lugnet inser man också att även de flesta misslyckade rollförsök innebär att huvudet är ovan vattnet tillräckligt länge för ett andetag.

Men om du tänker dig att hålla-andan-träningen görs upp-och-ner i kajaken i samband med rollövningar - då är vi helt överens (men frågan är då vad man egentligen tränat?).

tyckte att idén om att hyperventilera innan roll låter som en typiskt dum idé då detta leder till en orealistisk vana, jag tror att de finns risk att en sådan vana kan skapa en onödig stress i skarpt läge av en ovan.

Jag tänker att tanken "fan jag hinner inte andas tillriäckligt" eller liknande kan komma upp i skallen om man skulle kapseijsa på riktigit om man lagt in sig med en vana om att hyperventilera.

lite samma sak som att aldrig någonsin lära sig rolla med normal fattning på paddeln.

men de är bara en snabb refflektion.

ska man dessutom använda sg av yoga och meditation för att hålla andan längre tar även de tid som man inte har om de väl gäller...

Jag tycker det är självklart att man tränar för att lyckas rolla, inte för att misslyckas.

Det Björn säger lite på slutet är ju faktiskt helt avgörande, att det finns tillfällen att andas även om man inte skulle komma upp på första försöket. Det är ju inte så att antingen sitter man upp i kajaken eller så ligger man under ytan, det finns tid att andas "på vägen" också.

Jag tror att vattenvanan och lugnet är nycklen till att rolla överhuvud taget. Träna att inte komma upp... att ligga kvar i vattnet och sedan glida upp. Visst kan det vara ett moment 22, man kan inte om man inte är lugn.. man är inte lugn om man inte kan, men det går att träna genom att våga ligga kvar i vattnet.

Ett mellanting mellan badhus/sommarviksrollen och skarpt läge i kallt vatten kan romerska bassängen vara. "Vår" håller 12° och där går det bra att tippa i sidledes så man garanterat får huvudet under vattnet. Inte speciellt behagligt men kan ge lite kallvattenvana så paniken hålls i schack när det verkligen gäller. Vattenvana skrevs det om och där håller jag med.

Det er viktig å øve i meget kaldt vann om man skal ha en roll som sitter på vinteren. Prøv å gå rundt i kaldt vann uten hodebeskyttelse ( mange padler vel uten lue (møssa) selv om vannet er kaldt). Evt doppa huvudet i kallt vatten 5 sek før at få känslan av hur det är. De fleste får sjokk av denne opplevelsen. Å få til en roll da er for mange umulig. Det blir mye viktigere å komme seg opp til overflaten, dvs wet exit. OBS: å øve roll i kaldt vann kan gi permanent øronsus om det gjøres ofte.

För roll i kallt vatten har jag alltid tuiliqens huva uppe. Är det under 5-6 grader har jag också en tunn fleeceluva under huvan för att slippa köldchocken mot hjässan (min tuiliq är Chillcheaters tunna). Inte så att det äventyrar en roll om jag lämnar fleeceluvan hemma, men köldchocken gör kortvarigt rätt ont.

Men köldchock eller inte - en roll är ett mycket snabbare sätt att komma upp i luften än en aldrig så väl utförd wet exit. Så träna...

Erik påpekar också faran med kallt vatten i öronen. Bra, det glömde jag i notisen ovan. Upprepad exponering för kallt vatten ger med tiden s.k. surfers ear, vilket innebär att hörselgången sakteliga växer igen av brosk. Skadan går förvisso att åtgärda - man borrar helt enkelt upp hörselgången - men de som varit med om det ryser av åsynen av en borr...

Ska man øva roll i kallt vatten er øronproppar (3M har noen orange som er bra) och nesklypa nestan obligatoriskt. Men man bør selvsagt prøve uten hjelpemedel også, siden dette ikke er ting man bruker ved vanlig padling. Hjessan er veldig utsatt om man har vanlig tuilik/balaklava. Kanten på huvan burde egt være helt ned til øgonbrynen for vinterbruk. Forøvrig mye bra tips her Bjørn.

PS:Jeg bygget en smal sørgrønlandskajakk hos Thygesen i fjol og kunne tenke meg å bruke den på vinteren. Derfor er dette god info å ta med.

Hjälpmedel som simglasögon, näsklämma och öronproppar kan vara bra när man börjar lära sig rolla.

För kallt vatten behövs inget av dem. Ögon och näsa tål kallt vatten utan obehag (vi går ute i -30 graders kyla utan näs- och ögonskydd) och öronen skyddas bättre av en tät huva som sitter på under paddlingen. Allra bäst en tuiliq där huvan tätar runt ansiktet och följer med bekvämt när man vrider huvudet.

Näsklämma används främst för att minska obehagen med osmotiskt tryck i vatten med låg salthalt (lägre än i kroppen) - i Sverige öster om Utklippan och i sjöar och åar. Det svider i nässlemhinnorna efter en roll i sötvatten, men för övrigt finns inga nackdelar. Rolla med ansiktet mot fördäcket. Det ger flera fördelar: mindre vatten i näsan (mindre vattentryck och näsgången blir horisontell), snabbare roll (mindre motstånd), mindre "djupgående" (säkrare roll på grunt vatten).

Cyklop eller simglasögon behövs bara för att orientera sig under de första trevande försöken med rollar. Sedan är det bättre att träna på att rolla med slutna ögon. Förr eller senare kommer man att behöva rolla i mörker eller grumligt vatten. Då skall inte den spatiala överblicken vara beroende av att ser vattenytan - den skall sitta i muskler och balansorgan (och då är det viktigt att man inte har kallt vatten i öronen).

Under hösten och vintern är det ganska lätt att klä sig rätt. Det är ungefär samma temperatur i vattnet och i luften. Den stora utmaningen kommer till våren. Uppåt 20 grader i solen och 5 i vattnet. Hur klär man sig då för att trivas med paddlingen och ändå klara en roll eller en wet exit?

Ralph Cohn har på Qajaqusas forum presenterat lite statistik och varningar om hålla-andan-träning: http://www.qajaqusa.org/cgi-bin/GreenlandTechniqueForum_config.pl?noframes;read=95094

Skriv en kommentar