Visa varukorgen
Design & Illustration

Traditionell paddel

(Vill du hellre lyssna än läsa så finns här en film från ett föredrag jag höll på Kajakk & Fritid i Drammen i november 2013 (39 minuter inklusive en frågestund). Det avsåg introduktionen av Axis GP1, men det mesta av det som står här nedan finns i youtube-filmen.)

Cyniker brukar hävda att paddlare som fastnar för eskimåpaddel förvandlas till lika odrägliga missionärer som nyfrälsta och folk som slutat röka. Jag har nu paddlat eskimåpaddel i tio år - tag varning.

Smala eskimåpaddlar skiljer sig mycket från våra bredbladiga standardpaddlar. Enkelt uttryckt är de stora bladen optimerade för kraft medan de smala är optimerade för energi.

Fördelarna är främst lågt vindmotstånd (eller inget alls), variabel utväxling, effektivare stöd- och räddningstag, frånvaro av vridtendenser, hög verkningsgrad (fler kilometer per spagettiranson) och att den är skonsam mot muskler och muskelfästen.

Greenland paddle

Nackdelar finns naturligvis också - den mindre bladytan gör det svårare att få riktigt liten svängradie med hjälp av kontringar, akterroder mm - normalt ingenting som påverkar havspaddling, manövrering eller ens rockhopping, men det blir inte lika imponerande som med en stor forspaddel när man vill showa. Bladytan kan också upplevas som liten vid extrem forspaddling (men det är mycket en vanesak) och i en lätt kajak på slätvatten kan frekvensen av samma skäl bli lite hög. Annars är den enda praktiska nackdelen att det ännu så länge är dåligt med bra paddlar i handeln – säkrast är ännu så länge brädgården och snickarverkstaden (men det tar bara ett par timmar och kostar på sin höjd en femtiolapp och ritning hittar du här). Men det kommer alltfler köpepaddlar, både i trä och i kolfiber. Men var kräsen! En del av dem skulle jag inte vilja ha (vanligaste ”felen” är att skaften är för långa och bladen för breda – en indikation om att tillverkaren kanske inte riktigt tror på det han gör).

Bland nackdelarna brukas även anföras sämre acceleration och lägre toppfart men sannolikt är detta till stor del en teknikfråga. Den som för första gången testar en eskimåpaddel accelererar sämre och paddlar långsammare. Men när man hittat rätt med tekniken accelererar eskimåpaddeln snabbare än både euro- och vingpaddlar (stora blad fungerar bättre ju större fartskillnad det är mellan kajakenoch vattnet). Det har med utväxlingen att göra: större yta - bättre grepp - sämre acceleration. Det finns en välkänd videosekvens där Maligiaq Padilla från Grönland i sin ribb-och-duk-kajak och med grönlandspaddel accelererar jämnt med det amerikanska OS-laget i sprint.

Toppfarten är teoretiskt lägre – en elitpaddlare i en lätt tävlingskajak hade förlorat fart med en eskimåpaddel. Men i praktiken har mycket få långfärdspaddlare styrka nog för att ha en fördel av större bladyta, och i en lastad havskajak är det tveksamt om ens en topptränad elitpaddlare skulle vinna något. En storbladig vingpaddel motsvarar en hög växel på en tävlingscykel och fungerar bra för en tävlingspaddlare på planmark utan motvind. Men samma växel på en touringcykel med packväskor med campingutrustning i kuperad terräng hade knäckt den starkaste. Självklart är det svårt att jämföra eftersom det finns mycket få som behärskar alla paddeltyperna lika bra.

Andra nackdelar som brukar föras på tal är tendens till wobbling och att paddeln släpper i vattnet när man tar i ordentligt. Ingen av invändningarna har någonting med paddeln att göra – de är tillkortakommanden hos paddlaren. Men någorlunda rätt teknik wobblar en grönlandspaddel aldrig i något sammanhang, och mer någorlunda rätt teknik går det inte att dra loss en grönlandspaddel i vattnet, oavsett hur stark man är.

Ett par citat från Qajaqusa:

One area where the Greenland Paddle really shines is when doing long distance. The way the paddle is designed, the limited windage from the blades combined with the right amount of flex throughout the paddle makes it much less fatiguing on the body, allowing you to go further, faster.
I'm very comfortable with all three paddle types and have used them all extensively. Back in 2005 while living in Nanaimo on Vancouver Island, I went out with all three types of paddles, a heart rate monitor and a GPS. What I did was travel the same piece of water, up and down over a set distance. I used the GPS to maintain the same pace at all times, 8.0 kph. On every test, my heart rate was 10 to 15 beats lower when using one of my Greenland Paddles.
Now that being said, if you are in Sprint races or a pack race, the Wing will give you more sudden power and acceleration. But for a fast cruising speed and long distance, the Greenland paddle is all I use. I even use them now for marathon racing.

Joe O'Blenis

…Warren Williamson did a race […] up in Washington with a GP and SOF and I […] think he finished 4th behind a few of the surfski wing crowd. Apparently he heard a fair amount of muttering about equipment behind him during the race too.
I have done 5 ocean miles in 50 minutes and a few seconds and done a flat water mile at sstiks in 9:06. I don't know how close I ended up to the documented hull, but Zimmerly lists the maximum speed at 6.1 mph, so I thought 6.6 mph over a mile was not too bad. (Especially considering have dual handicaps of SOF construction and a Greenland paddle.)

Ralph Johnson

…I race with both a wing and a GP. I do not encounter any situations where I feel that my GP is ”overpowered” and ventilates if the paddle is sized properly. I can give it my full power. However, with too short or too narrow a paddle, that may not be the case.
I find the GP to be vastly superior to my preferences for touring, but I am faster with a wing when racing.

Greg Stamer

Bakgrund

Eskimåpaddeln utvecklades under några hundra år till ett synnerligen ändamålsenligt redskap för intensiv och långvarig paddling i varierande förhållanden. Sjövärdighet och överlevnad var det främsta målet men snabbhet och manöverbarhet var också viktiga för jaktresultat. För att paddla långa sträckor i dagar eller veckor krävdes en paddel som var energieffektiv för att inte förslitningsskador skulle uppstår och en som var fullständigt pålitlig i nödsituationer. Först på senare år och i takt med att rekreationspaddlingen delvis bytt karaktär från att kajka runt i solskenet vackra dagar till en ganska tuff sport till havs, har amerikanska och europeiska paddlare börjat upptäcka dessa fördelar.

Europeiska paddlar har istället ett viktorianskt ursprung - unga engelska adelsmän som för att fördriva tiden paddlade på sjöar och åar med snidade paddlar med breda träblad – en dubbelversion av tidens kanadensarpaddlar. Eftersom så gott som all utveckling skett på tävlingsbanan är merparten av dagens paddlar bäst till kraftpaddling, vältränade idrottsmän, lätta kajaker och raka tävlingsbanor utan sjögång. Men det finns ljusglimtar - nya paddlar med långa smala blad (både vingpaddlar och vanliga) är betydligt bättre till havs än föregångarna.

De eskimåpaddlar som finns på museerna runt om i världen har länge och lite aningslöst uppfattats som primitiva redskap – smala på grund av brist på lämpligt virke, ovinklade på grund av brist på verktyg och hantverkskunnande. Bidragit har säkert även gamla fördomar - som när W. P. Stephens i sin bok ”Canoe and Boatbuilding for Amateurs” från 1889 påpekar att: ”Den viktigaste skillnaden mellan kanoter och andra båtar ligger i framdrivningssättet, att paddeln hålls och styrs med båda händerna, medan åran i en båt fästs i båten och dess rörelse kontrolleras med handen. Det förra är en primitiv metod och till och med idag framdrivs de primitiva stammarnas farkoster så gott som uteslutande med paddlar, medan åror används av de civiliserade folken.”

Mer om

Egenskaper

Minimalt vindfång

Vinden snarare än sjögången är det största problemet för paddlare på öppet hav, i synnerhet byig sidvind. En europeisk paddel vänder stor yta mot sidvinden, högt upp och i brant vinkel. Bilden visar att hävstången och därmed belastningen blir större för en standardpaddel än för eskimåpaddeln Samtidigt hamnar tryckcentrum längre från handen. Paddlaren får följaktligen hålla hårt i skaftet för att inte tappa kontrollen och samtidigt ta spjärn för att inte välta.

Eskimåpaddeln är ovinklad och det lyfta bladet visar bara kanten mot sidvind och innebär inga problem ens i mycket hård vind.

Med vinden framifrån uppstår andra bekymmer. Den vinklade europapaddeln blir en bångstyrig propeller var gång båda bladen är i luften och tvingar paddlaren till ett hårt tröttande grepp om paddelskaftet medan den smala eskimåpaddeln med tryckcentrum närmare handen rör sig lugnt och obehindrat helt utan vridtendenser. Today a small group of us went out for a paddle in a storm, and afterwards the guys with the Euro blades complained about the unfair advantage Bob McMurray and I had in the strong wind with our GPs. All I could do was agree. (Duane Strosaker)I riktigt hård motvind använder man glidande tag, vilket innebär att paddeln flyttas i sidled för varje tag så att mer av paddeln är i vatten och mindre i luften.

En plattpaddel med bladen vinklade 90° har i teorin mindre vindmotstånd än en eskimåpaddel. Men i praktiken har alla moderna standardpaddlar skålade blad och är ofta vinklade 60-70° och förlorar därför de teoretiska fördelar vinklingen avsåg att ge.

Mindre bladyta - högre frekvens

Eskimåpaddeln har mindre bladyta än europeiska paddlar. Skillnaden är inte så stor som det kanske kan se ut. Förutom mindre vindfång innebär den mindre ytan att det är lättare att hålla en högre och mindre tröttande frekvens, framför allt med tungt lastad kajak eller i motvind. Paddeln är också mycket lätthanterad under vatten i samband med eskimåsväng, sidoförflyttningar mm.

Bladarean i kvadratcentimeter för några olika paddeltyper: Alaskapaddel 435-475. Grönlandspaddlar 465-525. Havspaddlar 625-725. Forspaddlar 700-750. Vingpaddlar 750-880.

Bilden visar ytan i kvadratcentimeter för ett antal kommersiella paddlar av olika fabrikat och några uppmätta eskimåpaddlar. Vingpaddlarna avser junior- och seniorpaddlar (men även barnpaddlar är stora - ca 650 kvadratcentimeter - och ungefär samma storlek har de nya smala vingpaddlarna med ”eskimåutseende”).

Generellt gäller att ju mindre motstånd (lätt kajak men minimalt friktionsmotstånd) desto större paddelblad och ju tyngre kajak (tung last, motvind etc) ju mindre blad.

Den mindre ytan kan synas vara en nackdel, men i själva verket har alla paddlarna tillräcklig yta för sitt ändamål. Slarvmarginalen är större för de stora bladen, vilket kan upplevas som en fördel av ovana paddlare, men innebär också att behovet att utveckla tekniken inte är lika stort.

Variabel utväxling

De smala bladen innebär att hela paddeln kan och bör användas. Glidande paddeltag anpassar den praktiska längden efter behov och paddeln får i praktiken steglös utväxling. Tydligast är detta med den grönländska stormpaddeln. Den är bara ca 180 cm lång men motsvarar i praktiken en ca 220 cm euro-paddel - med den viktiga skillnaden att ingen del av paddeln sticker upp i vinden.

Från att hålla paddeln som en europeisk paddel - t ex för snabb acceleration eller hög fart - kan man öka spetsrörelsen och minska vindfånget genom ett kort glidande tag, där påskjutande handen flyttas ut en liten bit längs bladet. I praktiken ökas paddellängden med 25-30 cm. För att gira kraftigt, ta stödtag, rolla mm tar man ett fullt glidande tag - påskjutande hand flyttas ut i närheten av bladspetsen. Konsekvensen blir en 50-60 cm längre paddel, exceptionellt bra stöd och inget vindfång alls. I praktiken varieras tagen kontinuerligt och omedvetet beroende på väderförhållanden, fart, manövrering mm.

För standardpaddlar och vingpaddlar finns en oskriven regel att man aldrig flyttar händerna längs skaftet, man lär sig utföra alla manövrar med normalfattning. Grunden är att det är viktigt att hela tiden ha full kontroll över bladens vinkling, och det görs bäst genom att aldrig släppa greppet. Något motsvarande finns inte när det gäller grönlandspaddlar - tvärtom uppmanas nybörjare att använda hela paddeln. Även de skickligaste rollarna glider regelmässigt med händerna för de flesta rollar.

Arktiska paddlar är alltid ovinklade

...vilket innebär att bladen alltid är korrekt orienterade i förhållande till uppgiften (det finns ett par bevarade eskimåpaddlar som är lätt vinklade, och forskare diskuterar om det är fråga om experiment eller om de slagit sig på grund av olämplig förvaring).

Symmetrin ger viktiga fördelar. Med paddeln i läge för drag är båda bladen vertikala, ingen vinkling eller vridning i handleden behövs. Med underarmarna nervinklade för ett lågt stöd är båda bladen horisontella och stödet kan tas på vilken sida som helst utan vridning i handleden, liksom vid höga stöd med paddeln i axelhöjd. Samma sak vid eskimåsvängar - paddeln är alltid i rätt läge och motoriken är densamma för moturs- och medursrollar. En eskimåpaddel flyter alltid med båda bladen horisontellt - till skillnad från vinklade paddlar där ena bladet står vertikalt i vattnet.

Konstruktionen ger styrka

Ett smalt blad är starkare än ett brett (trä är inte speciellt starkt tvärs fibrerna). Ett brett blad måste göras ganska tjockt för att hålla - med uppenbart negativa effekter på vikten. En bra eskimåpaddel i normallängd (225-230 cm) behöver inte väga mer än 700-800 gram om den görs i gran eller ceder - och den känns ännu lättare eftersom den jämfört med en traditionell paddel har mer material i skaftet och mindre i bladen. Att den är ovinklad bidrar ytterligare till styrka - årsringarna går obrutna från spets till spets. En paddel skulle enlligt grönländsk tradition hålla för att träna chins med.

Toppfart?

De flesta upplever att toppfarten inte blir lika hög med en eskimåpaddel. Det känns som om det långa bladets vridning i vattnet stjäl energi i hög fart. Förmodligen stämmer det, men dels tror jag att bara elitpaddlare har teknik och styrka nog för att uppleva paddelns geometri som en begränsande faktor och dels kompenserar eskimåtekniken till stor del detta. För de flesta som upplever att det går långsammare handlar det nog mest om brister i tekniken. Föga förvånande tar det lång tid för en västerländsk paddlare att finna sig tillrätta i den kajakkultur som en grönländsk paddlare växer in i från barnsben. Maligiaq Padilla från Grönland har väckt stort uppseende i USA genom att i sin ribb-och-dukkajak och eskimåpaddel accelerera jämnt med elitpaddlare i olympiska K-1:or.

Min erfarenhet (efter drygt fem år med konsekvent eskimåpaddlande) är att det gick snabbt att få eskimåpaddeln att fungera acceptabelt men det tog ganska lång tid att hitta en välfungerande teknik. Det tog bara ett par timmar innan jag kände mig helt trygg i sjögång (jag trodde jag kände mig helt trygg med min gamla paddel, men har nu insett att jag bara var halvvägs) och roll, höga stöd, sidoförflyttning etc fungerade snabbt väl så bra som med standardpaddel. Efter någon vecka hängde jag utan ansträngning med mina snabbpaddlande kamrater med vingpaddel i snabb långfärdstakt och efter ytterligare ett par veckor behövde jag inte längre ta i för att hålla den takten.

Men inte förrän efter ett halvår med eskimåpaddeln upplevde jag för första gången riktig flow - hittade under kortare stunder en rytm där paddeln gick fullständigt ljudlöst upp och ner i vattnet utan synlig virvelbildning och med kraft så att jag kände att paddeln böjde sig och spänstigt fjädrade tillbaka i slutet av taget, allt utan större ansträngning. En fantastisk känsla – och samtidigt en indikation att det finns åtskilligt mer att hämta i det som kamraterna brukar referera till som ”pinnen” eller ”träbiten”.

Många har svårt att acceptera att det smala eskimåbladet kan ge lika bra grepp som ett brett europablad. Men egentligen är det inte så konstigt. Vid ett idealiskt paddeltag sitter bladet stilla i vattnet - bara kajaken rör sig. Att kunna ”fästa” bladet i vattnet är viktig träning för tävlingspaddlare. Men om bladet inte rör sig genom vattnet innebär det också att bladform och -storlek saknar betydelse. Lyckas man fästa bladet spelar det ingen roll om det är smalt som ett kvastskaft eller ett hydrodynamiskt underverk. Tekniken att fästa ett eskimåblad skiljer sig både från vanliga europaddlar och från vingpaddlar, men när man kan det, fungerar den fartmässigt som vilken annan paddel som helst – är du beredd att ta i går det rejält undan. Den som säger att paddeln ”släpper” om man tar i, har missuppfattat tekniken rejält.

Paddla rakt fram eller svänga

Min erfarenhet är att eskimåpaddeln ger mindre ofrivilligt girande än min gamla standardpaddel (mina kajaker är generellt lättsvängda och girtendenser avslöjas snabbt). Anledningen är främst att den paddelteknik som används innebär att bladet fungerar som en symmetrisk vingprofil som ”flyger” genom vatten istället för det passiva mothåll som an vanlig plattpaddel utgör i vattnet.

När man girar ändras förutsättningarna helt. Med långsamma tag och paddeln flyttad i sidled hamnar tryckpunkten långt ut från skrovet och åstadkommer mycket kraftig gireffekt - samtidigt som stödet är bra om man vill förstärka giren genom att luta kajaken.

Jag har hittills inte träffat någon eskimåpaddlare som har roder på kajaken – men om det beror på att de inte upplever något behov av roder eller på att paddlare som inte har roder är mer benägna att prova eskimåpaddlar, vet jag inte.

Inga wobblingstendenser

I ett teoretiskt perfekt paddeltag står bladet stilla i vattnet medan kajaken dras framåt. I praktiken rör sig även bladet en aning genom vattnet, som då strömmar över bladytan och runt kanten. Då uppstår vad som brukar kallas wobbling – bladet vibrerar från sida till sida som ett fallande löv. Effekten är särskilt tydlig under acceleration i låg fart. Nackdelen med wobbling är att greppet i vattnet försämras samtidigt som det tvingar paddlaren att hålla hårt och krampaktigt i paddeln och är därmed mycket tröttande för händer och armar. Knepen för att reducera wobblingen är många. En ås mitt på bladet delar vattenströmmen och minskar problemen, v-form underlättar, rätt utförd skålning kan i bästa fall lugna paddeln (en felaktig skålning förvärrar problemet) och en rätt konstruerad och rätt använd vingpaddel är fri från wobbling.

Eskimåpaddeln löser wobbelproblemet på enklaste sätt. Paddeln går genom vattnet lätt vinklad (bladets överkant är längre föröver än underkanten) så att allt vatten strömmar av från samma kant. Eskimåpaddeln blir därmed helt wobbelfri och får ett stabilt och bra grepp i vattnet.

Detta innebär fler fördelar. Vinklingen hjälper till att dra bladet snabbt ner i vattnet i början av paddeltaget. När taget avslutas hjälper vattenströmmen till att snabbt lyfta paddeln ur vattnet med en framåtriktad rörelse och bidrar på så sätt till högre frekvens. Om paddeln istället dras kraftfullt upp ur vattnet i samband med acceleration eller hög fart, genereras en framdrivande kraft samtidigt som paddelbladet när det lämnar vattenytan har en framåtriktad rörelse som också hjälper till att öka frekvensen.

En bredbladig paddel kan inte vinklas på det här sättet utan att kajaken tippar till för varje tag.

Ingen vridning vid isättning

Låg avspänd paddelföring är en av fördelarna med eskimåpaddeln. Detta fungerar sämre med en bredbladig paddel eftersom det breda bladet blir osymmetriskt kring centerlinjen ända tills hela bladet är nere i vattnet. Eftersom många paddlare börjar draget innan hela paddeln är nere i vattnet uppstår en vridtendens som tvingar fram ett hårdare grepp om skaftet. För den smala eskimåpaddeln är vridkrafterna så små att ett lätt grepp med tre fingrar räcker för att motverka dem.

Tillsammans med frånvaron av vindproblem innebär det att en eskimåpaddel alltid kan hållas i ett lätt avspänt grepp helt utan vridning i handleden, vilket eliminerar de vanliga orsakerna till problem i handled och underarm. Det går utmärkt att paddla med båda händerna öppna och med tummen på ovansidan av skaftet - paddeln vilar i draghanden mot de två yttersta lederna på fingrarna och i tryck mot valken vid fingerroten. I det läget är den helt stabil under draget.

Mjuk och jämn kraftutveckling:

Varje kajak har en optimal långfärdfart som ger maximal utdelning för utfört arbete. Över den farten går mesta kraften åt till att skapa bogvåg. En bredbladig krafteffektiv paddel utvecklar mycket kraft i början av paddeltaget och relativt liten i slutet vilket resulterar i att kajaken accelerar, bromsar in, accelererar och bromsar in och så vidare. Varje acceleration slösar energi genom att bygga upp bogvåg samtidigt som kajaken slingrar mer.

Eskimåpaddeln har kraften mer jämnt fördelad, både som en följd av paddelgeometrin och genom att det smala bladet flexar mer än ett brett europeiskt blad – tappar lite kraft i början av taget för ett ge tillbaka i slutet. Det finns en ofta anförd analogi – i en studie av att bära packning fann man att afrikanska kvinnor med tunga bördor på huvudet (ca 27 kg) använde 20% mindre energi än europeiska soldater med motsvarande vikt i ryggsäck. Kvinnorna gick med med lätt böjda knän och utan att lasten rördes i vertikalled medan soldaternas ryggsäckspackningen lyftes och sänktes för varje steg och påtagligt ökade ansträngningen.

Skonsam mot muskler och muskelfästen

diagram över bladytorEn modern paddel greppar snabbare i vattnet genom den större ytan och innebär därför ett ryck i muskelapparaten i armar och axlar i början av varje tag. Dessa ideliga plötsliga ryck kan ge upphov till överansträngning med mikroskador i musklerna och skapa stelhet och obehag dagen efter. I det här avseendet är de gamla stora och styva vingpaddlarna de värsta syndarna av alla. De nya med lite mjukare skaft och mindre bladyta fungerar däremot bra med en anpassad teknik teknik.

Det kom ett mail...

Mere konkret vil jeg sige dig tak! Jeg har roet havkajak i 4-5 år, og min fru, vil gerne ro sammen med mig, men på grund af en Whiplash skade kan hun kun padle i kort tid (5 minutter) ad gangen. Men i våren lavede jeg en eskimåpaddel til hende efter dine ritningar, og nu padler hun uden problem i timevis. Det ender med, at vi kan skifte 2-eren ud med endnu en enmandskajak. Jeg har for nylig lavet en pautik til mig selv. Den er fantastisk, og jeg har brugt min kulfiberpagaj for sidste gang.

Paul

Smala blad slirar en aning i början innan de fäster och därför ökar istället motståndet gradvis och är jämnare fördelat under hela taget.

Krafteffektivitet eller energieffektivitet

Muskelaktivitet kan liksom mekaniska system optimeras på olika sätt. Optimerat kraftuttag innebär full fart, maximal acceleration utan hänsyn till energiförbrukning och slitage – att komma fram så snabbt som möjligt. Grundtanken är att det finns ett överskott av muskelkraft att ta av. Lite slöseri spelar ingen roll – huvudsaken är att det går fort.

Optimerad energianvändning innebär istället att komma så långt som möjligt med en given energimängd – att hushålla med kraften. Ett synligt bevis för detta finns i kölvattnet efter kajaker – virvlarna efter en vanlig paddel eller en vingpaddel ligger kvar längre än efter eskimåpaddeln.

Mänskliga muskulaturen jobbar i huvudsak energieffektivt vid frekvenser mellan 33 och 70 arbetsmoment (anspänning/avslappning) per minut – med en topp vid ca 50 (ergometerstudie av Whitt & Wilson 1988). Maximal kraft utvecklades vid 80-90 moment/minut.

Studier av eskimåer med smal paddel visar att de håller ca 60 tag/minut med ett kort glidande tag. För en kort spurt under jakten ändras utväxlingen genom att de slutar glida med händerna och frekvensen ökar till ca 80-90 tag/minut.

Statisk och dynamisk vikt och andra energitjuvar

En välgjord eskimåpaddel i gran kan väga 700-800 gram, dvs ungefär vad en riktigt exklusiv kolfiberpaddel hamnar på. Men detta är bara halva sanningen. Ännu viktigare än statiska vikten är den levande massan när paddeln svängs med relativ hög spetshastighet under paddeltagen. Till följd av den stora bladytan har den moderna paddeln en procentuellt stor del av vikten koncentererad i bladen medan det ihåliga skaftet bara står för en liten del. Eskimåpaddeln har istället största delen av vikten i skaftet, som är ganska tjockt för att vara bekvämt att hålla, medan bladen är tunna och smala och mycket lätta (ett smalt blad kan göras mycket lätt eftersom påfrestningarna hamnar nära centerlinjen och hävstången blir liten). Den energi som går åt för paddelmotorik blir märkbart lägre med eskimåpaddeln.

Även armarnas och händernas egen vikt bidrar till energiåtgången. Eskimåpaddeln är gjord för att hållas ungefär axelavstånd mellan händerna. Den moderna paddeln hålls med ca 10-15 cm bredare fattning (främst på grund av att bladets tryckcentrum hamnar längre ut). I kombination med högre paddelföring innebär detta yvigare armrörelser med mer energiåtgång – armarna lyfts högre upp, längre fram och längre ut åt sidan för varje tag – uppåt 20000-30000 gånger under en paddeldag.

Eskimåpaddeln lyfter mindre vatten än de moderna efterföljarna, dels på grund av liten bladyta och dels för att den inte lyfts lika högt eller snabbt – en historiskt viktig faktor eftersom nerfallande vatten ökar ljudnivån från paddlingen och därför skrämmer bytesdjuren. Även om vattenmängden är liten för varje tag – kanske 25 gram – innebär det att en paddlare med standardpaddel alldeles i onödan lyfter ca ett halvt ton vatten 30-40 cm under en dagstur (5,5 timmars paddling).

Vidare flyter träpaddlar vilket gör att paddeln bärs upp av vattnet under taget medan syntetpaddlar måste hållas uppe med muskelkraft (skillnaden i flytkraften är också påtaglig vid höga stöd och rollar).

Pagaj från Grönland eller pautik från Alaska?

Jag har byggt och testat båda varianterna i flera versioner, experimenterat med längd, bladyta mm och testat med tungt lastad kajak, helt olastat, provat att bogsera, hängt på låga och höga stöd, rollat mm. Skillnader finns men vilket är bäst? Det är nog som med bourdeaux och bourgogne – vilket som är bäst vill jag inte veta, jag vill fortsätta prova.

pagaj från södra Grönland

Pagajen är lättast att bygga och rimligt lätt att lära sig använda. Den ger mycket bra grepp från start, är lättanvänd genom sin symmetri och suverän för stöd och roll. Grönlandspaddeln är robust, tålig och pålitlig och har alla de fördelar som föregående stycken handlat om. Min uppfattning (hittills) är att grönlandspaddeln är effektivare än alaskapaddeln vid låg fart och för manövrar som görs när kajaken ligger stilla (rollar).

pautik från Aleuterna

Pautiken (den här är från Aleuterna) är lite svårare att bygga (konvexa spår på bladens ena sida) och kräver lite bättre virke eftersom den är tunnare och lättare. Den är aningen mer krävande när det gäller paddelteknik. Ytan (och därmed slarvmarginalen) är lite mindre och skålningen innebär lite mindre tolerans mot felskär. Den har lite sämre grepp i låg fart, och fungerar därför inte riktigt lika bra för manövrering, stödtag och rollar (eller snarare – den kräver lite mer paddelskicklighet i de momenten). Den stora fördelen är att alaskapaddeln är effektivare än grönlandspaddeln när farten ökar och denna fördel blir större ju snabbare man paddlar, ju tyngre last man har och ju mer förhållandena är emot (motvind, motström etc). Den är lättare (min 224 cm-paddel väger 625 gram), smidigare, mindre vindfång och ger utmärkt acceleration i hög fart, för att t ex fånga upp en surf. Verkningsgraden med en tungt lastad havskajak är suverän – högre fart med mindre ansträngning.

Mer om hur du använder en

Ok, så nu vill du bygga dig en eskimåpaddel? Här finns

Kommentarer

Hej!

Fantastiska sidor detta =)

Funderar på en GP och hittat två bredder, 80 och 95mm, och båda 220 cm långa. Funderar över vilken som kan vara lämpligast. Jag är 183 cm lång och ca 80 kg tung och paddlat många år men inte jättemycket. Har nu en vanlig paddel med ganska smala blad och jag paddlar bara havskajak, gärna med övernattning.

Tacksam för tips och ideer.

//Henrik

Den vanliga versionen är att man först gör en paddel med onödigt breda blad (för säkerhets skull ;-)

Sedan hyvlar man ner den i omgångar under det första året, efterhand som man upptäcker att mest effektiva bredden (där man får bäst fart med minst jobb och kommer flest kilometer per pastaportion) är mycket smalare än vad man trodde.

Du kommer förmodligen att hamna neråt 77-78 mm (beroende på bladform) till slut, men kanske inte blir helt nöjd om du tar alltför drastiska genvägar...

Hej Björn!

Är tämligen nybliven med kajak och har levt med tankarna på en i flera år. Efter snart ett års studier av diverse forum och kajaksidor varav din har varit den mest besökta har tankarna gått från att bygga själv till att köpa. Din sida fick mig att förstå att jag ville nära den grönländska traditionen.

Anledningen till att jag köper vilket relaterar till min kommande fråga är brist på tid, utrymme och verktyg. Är studerande nybliven förälder så min dröm om att bygga få skjutas på framtiden några år till. Förra veckan körde jag hem en qanik från Danmark (bor i Höganäs, nyhamnsläge) som jag provade idag. Med mig hem fick jag en traditionell pagaj och nu efter mycket ovidkommande text kommer min egentliga fråga.

Vet du någon som gör grönländska pagajer till vettiga priser? Skulle vilja göra egna men återigen kommer utrymmesbristen in och en viss valhänthet med i nuläget obefintliga verktyg för ändamålet.

Kan tillägga att kajaken inte bara ser trevlig ut, utan även var det på havet även om min första tur, i inte optimala förhållanden för en total gröngöling, slutade i en wet exit efter en timme.

Kristoffer, vettiga priser är en tämligen vidlyftig kategori även när det gäller pagajer ;-)

En uppskattning är att bra pagajer börjar på drygt tvåtusen. Lägre priser förkommer men då får man ha lite koll – jag har sett en del snickaralster som jag knappast skulle bry mig om att köpa.

Det är lite svårt att ha koll på marknaden. Jag får många tips om nystartade verksamheter men lika ofta har de lagt ner när man försöker kontakta dem. Martin Nissen med Greenlandpaddle i Köpenhamn har varit igång länge och håller hög kvalitet. Seabird kommer inom ett par veckor med en serie pagajer tillverkade i Estland (jag provade i somras och gillade den). De kommer bland annat att säljas av Petruskajak och av Kajakverkstaedet utanför Köpenhamn.

Säkert finns det fler som jag borde nämna men inte kommer på i hastigheten! Plats alltså för lite reklam för den som känner sig hågad ;-)

Vidare: Qaniken har mycket hög slutstyvhet, så när du kommer dit hän att du litar på den, sitter avspänt, håller överkroppen vertikalt och låter kajaken röra sig i vågorna är risken för oplanerade wet-exits minimal.

Tack för svaret!

Jag kan ju inte påstå att jag har den kompetensen att jag kan se skillnad på den ena eller andra paddelns kvalité i nuläget. Men det kommer tvivelsutan allteftersom jag bygger på med lite erfarenhet. Jag ligger väl där liksom på själva paddlingsplanet i vad du skulle benämna som medveten inkompetens.

Men målen är högt satta med paddlingen och jag har ganska goda förutsättningar balansmässigt sätt. Hann som sagt paddla runt ett bra tag innan jag satt på fel sida om vattenytan. Tyckte innan dess att det "flöt" på bra och upplevde kajaken som väldigt stabil så länge jag var aktiv. Troligen det som var problemet, satt vilande och funderade på om jag skulle nöja mig för denna gång eller köra ett tag till när en våg bestämde åt mig.

Men nu har jag gjort det och känner mig ännu mer beslutsam i att lära mig rolla. Det var inte värre än att dra i kapellet och bli blöt men jag tror hellre jag blir det under en varm duschstråle i fortsättningen.

Ska kolla med Petrus när de kommer in och vad de kommer landa på där, vet du om seabird gör stormpaddel också? Den paddel jag fick med mig hem från Danmark kostade 1000 dk men jag har ingen referensram så för mig som aldrig hållit i något annat funkar den. Apropå vettiga priser så kan jag ju sammanfatta med att vi nog står en bit ifrån varandra om man väger in min medvetna inkompetens, brist på erfarenhet och att jag är student. Och ja det är nog aningen svepande att använda när man berör det mesta :)

Vad jag sett hittills fanns ingen stormpaddel med i den första omgången från tillverkarna. Men fungerar marknadsföring, säljkanaler etc, så kommer säkert både stormpaddel och norsaq med tiden.

Qajaqusas lista visar alla jag glömde (Tack Mats)! De flesta visserligen på andra sidan Atlanten, och dyker bara undantagsvis upp hos oss. Men danska Gram gör utmärkta paddlar och Sara Wagners Black Light borde jag måhända ha nämnt, även om de hittills legat i topp både pris- och prestandamässigt – vilket väl inte riktigt var vad du frågade efter. Men Sara kommer med en ny serie paddlar (även dessa i kolfiber) – har inga prisuppgifter än, men skulle gissa att priset blir lite nerjusterat jämfört med första generationen.

En som inte är med på listan:

Arrow kajaker gör två modeller. En lite kortare/smalare och en längre/bredare. Säljs i Sverige åtminstone av Aterra, säkert fler ställen. Fast de ligger nog över din budget, Kristoffer.

Det är förvånande vad lätt det är att tillverka en pagaj som man blir nöjd med. En regel på brädgår´n, grov tillsågning efter Björns ritning, nedfräsning med en vinkelslip med frässtål, finslipning för hand med sandpapper och så lite linolja. Två timmar för en ovan träarbetare som är lite lagom praktisk i övrigt. Och paddeln blev skönare att paddla med än min vanliga vingpaddel.

Mmm, det tål att funderas på det här. Tittade på arrow kajakers paddlar och ja du har rätt Henrik, min budget räckte knappt till vad jag har handlat på mig så här långt i utrustningsväg. Men kanske även jag kan lyckas tyda en ritning och snida fram en paddel.

Du får det att låta enkelt Jonny och fördelarna är ju uppenbara. Dessutom ligger det en hel del tillfredsställelse i själva skapandet. Vilka verktyg kan tänkas behövas, jag har vad som behövs för att skruva upp en lampa :) säger en del om min trä- och verktygsvana.

Finns bra instruktioner på carvegp.com inkl. en instruktionsvideo. Känner du dig osäker köp en billig regel och börja på en halva bara för att träna. Sen gör du paddeln med en ny regel. Så har jag gjort. Har en halvfärdig paddel som inte blev så bra så jag började om på en ny i helgen. Det jobbiga är att såga ut formen om man inte har tillgång till stick- eller bandsåg. Går att hyvla men tar mer tid.

Tar du tillverkningen som ett träningspass blir det riktigt billigt, men tar längre tid. Jag är väl inte den som sitter inne med träkunskap i överflöd så mina tips kanske inte är de bästa, men de funkar.

Om jag stog helt utan verktyg och ville bygga utan att vare sig bli för svett eller förlora stora summor så blev det en bra fogsvans för tillsågningen ( kring 200kr), en liten vinkelslip (Jula 129kr) och en rasprondell (Biltema 80kr eller Jula 100kr). Slippapper både grovt och fint går åt också för handslipning. Har du svårt med finmotoriken då du använder vinkelslipen så blir det mycket handslip med grovt papper, men det finns lamellslippapper till vinkelslipen som kan vara ett smart steg mellan rasp och handslip. Och så behöver du hörselskydd, vinkelslipar låter illa.

Du får nog även räkna med en timma extra för utsågningen med fogsvans, jag använde bandsåg:-)

Och det gör inget att misslyckas, materialet är så billigt (11kr/m på byggmax för 45x95-regel). Se upp för kvist och andra störande fel på reglarna, det är värt att lägga några minuter på att hitta fina bitar.

Men läs Björns information om trä, där finns mycket intressant för den nyfikne.

Men om du har svårt att bygga av utrymmesskäl, så kanske det finns någon hemmabyggare nära dig som kan sälja en hembyggd paddel ?

Tack för tipsen ni båda!

Kommer nog att prova mig fram på egen hand. Det börjar ju värma till sig på mina breddgrader så med lite lagom hårt arbete ska nog en paddel kunna tillverkas utomhus.

Reder jag inte ut det hela så får jag väl börja leta experthjälp hos de lokala snickarna eller hemmabyggare i närheten. Tack för hjälpen som sagt.

Bor du nära göteborg kan du komma till mig så tar jag den på bandsågen...

Daniell

Vilket äventyr! Igår hade jag hundratals tranor i plogar ovanför mig och idag lördag var det en dimma som sopade bort alla konturer.

Jag skulle paddla mot Mats fiskares lilla hamn hitom Stenshuvud. Kommer ni dit ska ni inte missa den lilla "hoddan" i sten som Mats berättat är från 1700-talet! Kiviks Hällevik heter platsen som även har ett vildvuxet arboretum.

Voj, voj! Snart var jag inne i en dimma som helt enkelt inte gav några landkonturer! Var jag på väg till Bornholm? Vattenytan verkade oändlig. Var var jag?

Jag samlade mig. När jag paddlade mot Stenshuvud hade jag vågorna MOT mig och SOLEN till höger. Vinden hade inte ändrat sig. Alltså måste vågorna för hemfärd vara mot aktern och solen till vänster.

Nu ville jag ha landkonturer fortast möjligt, så jag paddlade helt enkelt mot solen. Snart hörde jag ejdrarna och andra sjöfåglar och det vet jag sedan tidigare att de aldrig slår ned i dimma.

Mycket riktigt hittade jag hem. Men jesses vilken dimma. Man är i ett limbo, ingenting finns på riktigt. Och då kom också tankarna på det som hände på Kebnekajse. Jag har gått på Rabots glaciär sommartid några gånger med stegjärn och isyxa. Tvärar man så småningom en liten kam hamnar man mellan två avskräckande toppar och via en annan kam kommer man ned till Tarfala turiststation. Sist hjälpte jag en utmattad fotograf och bar hans tunga stativ ned till stationen. Han bjöd på en god soppa som tack!

Det blev en fin paddling i alla fall!

Jag missade ju det som skrivits om paddlar. Jag har aldrig paddlat med någonting annat än mina hemsnickrade pagajer. Paddlar jag en av mina baidarkor blir det paddlar som har sin hemortsrätt på Aleuterna. Det är inga konstigheter och jag har aldrig behandlat paddlarna på något sätt utan låtit vattnet ta hand om den saken.

När jag tittat på den paddel som följde med ett byte till en hopfällbar historia avskräcktes jag redan vid åsynen av paddelbladets storlek. Nej, jag har inte prövat. Det storartade med pagajen är dess användbarhet och man riskerar aldrig att ta i så musklerna brister.

Jag tillverkade också en s k stormpaddel - recept i Petersens lilla kajakbok - men har egentligen aldrig fått den att fungera som det antagligen tänkts ut. Det försök jag gjorde resulterade i ett paddeltag som placerade mig och kajaken bland stenar och rytande vågor. Förmodligen har jag inte riktigt fattat hur man hanterar en stormpaddel. Björn kanske har mer vetskap i ämnet?

Nej jag har ju en bit upp till götet. Hemmavarande nedanför kullabergs upptornande ryggåsar i nordvästra Skåne. Min första pagaj är påbörjad men än inte färdig tyvärr. Nästa gång ska jag definitivt använda en elektrisk sticksåg i stället för en fogsvans. Såga för hand kan jag vid det här laget :)

Det går lite knaggligt såhär långt men jag finner stor tjusning i att göra det för egen maskin. Även om jag nästa gång nog ritar upp linjerna redan på brädgårn, så de kan såga åt mig.

Var in hos Seabird och dom hade dom inte ute ialla fall?Finns det mera en aterras och northen light och Saras black light,och om någon har provat dom får ni gärna säga vad ni tycker om dom.En annan sak med en valig GP i trä är det ju suverän flytkraft hur är det i dom här kolfiber varianterna?

Jag noterade det också. Tror att de väntar tills de vet att de kan leverera...

Petrus i Tranås får in paddlar nu i veckan – jag vet inte vilka andra beställt.

Kolfibervarianterna har generellt ännu mer flytkraft än träpaddlar (samma volym– mindre vikt). Men det varierar – Arrows version är t ex skumfylld och har mindre volym och därför sämre flytkraft än t ex Black Light.

Hej

Min tjej är 165 cm hur lång bör en grönlandspaddel då bli?

Mvh Herbert

Det finns inget facit, men skriv ut ritningen så har du de dimensioneringsråd som behövs för att åstadkomma en intelligent gissning.

Skriv en kommentar