Show cart
Design & Illustration

Bassängövning

Igår var det bassängövning med Malmö Kanotklubb. Jag höll först en teorigenomgång av olika räddningstekniker följt av två timmar i en stor bassäng (50x20 m) som vi har helt för oss själva - idealiska förhållanden som ger plats för många kajaker och effektiv träning.

Vanligvis ser programmet ut ungefär så här (men vi hinner inte riktigt allt varje gång):

  1. Allmänt om balans och stödtag - att slappna av, luta rätt, att i första hand använda kroppen/kajaken för hålla balansen istället för att enbart lita på paddeln, nyttan av att öva handpaddling, låga stöd, höga stöd.
  2. Wet exit - paddeln under armen, leta upp kapellstroppen och ta av kapellet, tryck dig ur med avslappade ben och händerna i akterkant, gå upp i lovart och vänd kajaken rätt.
  3. Tömma kajak - tömning över fördäcket och tömning av skottlös kajak från sidan.
  4. Kamraträddning - 4 varianter: över räddarens fördäck, mellan kajakerna, assisterad reentry och skruvmetoden, samt lite om att bärga medvetslös paddlare.
  5. Självräddning - klättra upp från sidan, klättra upp över aktern, flottörräddning, roll och rentry-and-roll.
  6. Teknik - sveptag, kantning, akterroder, sidoförflyttning, kontring, balance brace.

I bassängen hann jag förutom att instruera, även med att träna handroll på min sämsta sida så att den nu fungerar tämligen säkert. Däremot lyckades jag inte med min föresats att pricka in en norsaq- eller handroll framåtlutad - den får stå kvar på önskelistan till nästa gång.

Comments

Hur tömmer man "skottlös kajak från sidan"? Det är jag lite nyfiken på eftersom jag nyttjar en sådan. Tömning över fördäcket har jag försökt mig på och även lyckats med, men det tog uppemot en halvtimme.

Peter

Björn beskriver det på:

http://www.thomassondesign.com/doc/paddling6.php

Helt lätt är det inte.

/Göran

Hej Björn,

nu när säsongen för bassängträningar börjar närma sig, vore det intressant om du ville utveckla "nyttan av att öva handpaddling". Har övat många olika saker inomhus, men aldrig det.

Mvh Stefan H.

Att lägga paddeln en stund och manövrera kajaken med händerna skapar förståelse för hur kajaken påverkas av tyngdpunktförskjutning i tvärs- och längsled och tränar balans som en funktion av att hålla kroppens tyngdpunkt innanför "sittytan" - i motsats till att vara beroende av paddeln för balans. I bassäng kan man öva på att paddla fort, stoppa kajaken, svänga, ta låga stöd etc med händerna - och kanske småningom handrollar.

Men i bassäng är det bara en liten förberedelse - den riktigt nyttiga träningen är ute i sjögång. Och jag kan intyga att det fungerar mycket bra. När jag började paddla smala kajaker (Black Pearl) satt jag och plaskade nervöst med paddeln i ideliga stödtag - medan jag nu i somras kunde lägga paddeln under linorna på fördäck och paddla runt med händerna i en meters delvis brytande sjö utanför Skanör och hade inga problem alls med balansen. Dels ger det självförtroende i vågor och dels paddlar man mycket effektivare och säkrare om man slipper använda paddeln för stödtag.

Eskimåer tränar detta från unga år på en "balance stool" - en rank gungbräda med tvärgående medar som nöter in balans som kroppsmotorik - medan vi som börjar paddla i vuxen ålder normalt blir alltför beroende av paddeln.

Jag har en sån där balansstol, som jag gjort, men jag har också till barnbarnens förtjusning spänt upp linor mellan träden på tomten för att träna balans. Jag har lagt märke till hur ihärdigt små barn tar till sig och lär sig. Efter en stund är de skickligare än jag på gungbrädan eller linan.

Eskimåbarn lärde sig paddla genom instruktioner av de vuxna. Jag var fyra år när jag fick mina första skidor i det Norrland där jag växte upp. Jag fick inte använda stavarna till en början och f ö kunde knappast min armstyrka hjälpa till mycket för framfarten. Nej, riktig skidteknik lär man sig genom att använda de stora musklerna, d v s ben och höfter. Som vuxen åker jag skidor (jmfr skåningens uttal: att GÅ på skidor!) med effektiv, sedan barnsben innött höftvridning som jag knappt lägger märke till själv. Jag ÅKER alltså skidor. På så sätt kan jag åka många många mil utan att bli trött. Balansen finns där också sen barnsben.

I en kort film såg jag en mycket gammal farbror på Grönland längtansfullt tala om att han ville ta sig en liten tur i kajaken. Trots sin ålder smög han sig smidigt ned i sittbrunnen, greppade den i mitt tycke rätt klumpiga paddeln och tycktes ta MYCKET korta paddeltag - men oj vad det gick! Jag tyckte han bara vispade med paddeln på ömse sidor.

Den teknik jag borde fått i mig som fyraåring får jag alltså metodiskt kämpa mig till som väldigt mycket vuxen. Men på sätt och vis har klassisk skidåkning och kajakpaddling mycket gemensamt, hur tokigt det än kan låta.

Post a comment