Om att välja kanadensare
Latest updated Tuesday, February 16, 2016, 25 comments
This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.
Den perfekta allroundkanoten finns naturligtvis inte - den som vinner slätvattentävling på lördagen, tar förstaplatsen i kanotslalom på söndagen, är stabil flugfiskebåt på måndagen för att sedan ta hela familjen och 80 kg packning på en treveckorstur ut i vildmarken. Att välja kanadensare handlar om att hitta en lämplig kompromiss för ett speciellt användningsområde.
Dimensioner och egenskaper
Längd
Om alla andra andra egenskaper är lika är en längre kanot snabbare. Kanadensare är deplacementbåtar, dvs de flyttar undan vattnet för att komma fram. Formeln lyder: roten ur vattenlinjelängden i meter x 4,5 = farten i km/t (de flesta kanotpaddlare brukar föredra km/t framför knop). Formeln säger också att skillnaderna i fart är ganska små - 10% ökning av längden ger bara drygt 3% ökning av farten (formeln säger däremot ingenting om hur mycket kraft som behövs för att uppnå toppfart).
Långa kanoter får större lastkapacitet och bättre kursstabilitet. På minussidan får långa kanoter mer våt yta och därmed mer friktion och de blir svårare att manövrera.
Fritidskanoter är ofta mellan 475 och 550 cm långa.
Singelkanoter och sportkanoter är normalt betydligt kortare, ca 320 - 400 cm.
Bottenform
Liksom kajaker är kanadensare normalt antingen initialstyva (den sortens stabilitet man känner när kanoten ligger rakt i vattnet) eller slutstyva (strax innan den kapsejsar). Bara mycket breda kanoter med höga relingar kan vara både initial- och slutstyva. I praktiken får man välja.
Flatbottnade kanoter är i första hand initialstyva och känns trygga även med ovana paddlare. Initialstyvheten gör att kanoten sällan lutar mycket, men om den gör det är det svårt att hindra att den slår runt.
Rundbottnade kanoter känns ranka initialt men styvar upp med ökande lutning och ger därför möjlighet att rädda en besvärlig situation.
Det vanliga rådet från vana paddlare brukar vara att välja så mycket slutstyvhet som möjligt och så mycket initialstyvhet som behövs.
Kölprofiler
Köl (t ex i form av en trä- eller metallprofil från för till akter) innebär att kanoten håller kursen bättre - men också att det blir svårare att svänga och att kanoten fastnar på stenar och välter i forsar.
Kursstabilitet skall komma av vettig konstruktion och paddelteknik - en kanot som inte kan paddlas rakt utan en påmonterad köl bör återremitteras till ritbordet (med undantag för aluminiumkanoter där de båda halvorna hålls ihop av ett plåtveck som fungerar som köl - inget att göra åt tyvärr).
Det finns en rimlig användning av köl eller köllister - för att styva upp breda plana bottnar som sviktar. Det gäller främst korta breda fiskekanadensare där botten kan röra sig oroväckande mycket i vågor. En utvändig köl eller ett par slitlister kan hjälpa. Eftersom sådana kanoter normalt är extremt lättsvängda och har dålig kursstabilitet är det ingen stor nackdel att listerna styr. Vill man behålla manöverbarheten och minska risken att fastna i forsar kan listerna monteras som invändiga förstyvningar istället.
Tumblehome
”Tumblehome” är den amerikanska termen för relingar som midskepps lutar inåt. Det finns två fördelar med detta.
- Det ökar styrkan och används därför oftast som alternativ till att öka skrovtjockleken eller öka antalet spant, framför allt med kanoter byggda av skivmaterial (aluminium) med dålig egen styvhet.
- Det minskar relingsbredden och innebär därför bekvämare och effektivare paddelföring - tilltalande för skickliga paddlare i en slätvattenracer.
Ibland kan man nog misstänka att det finns en tredje anledning också - lite säljande Hiawatharomantik.
Men nackdelarna är stora - sjövärdigheten minskar radikalt. Slutstyvheten försvinner och vatten letar sig lätt över den invikta relingen. Undvik därför alltför uttalad tumblehome.
Djup/höjd
En kanot med högt skrov går torrare i sjögång och fors. Ett lägre skrov är bekvämare att paddla samtidigt som sitsen kan monteras lägre och ge bättre stabilitet. En skrovhöjd midskepps kring 30 cm är rimligt för en kanot för normalt fritidsbruk - några cm mer för fors- och vildmarkskanoter. Kanoter med mindre än 30 cm bör bara användas lätt lastade i lugna vatten.
Undvik höga stävar - sådana ökar vikten och ger onödigt vindfång.
Bredd
Bredare kanot innebär högre initialstyvhet, större lastkapacitet, lägre fart, sämre kursstabilitet och sämre paddelbekvämlighet. Avgörande för stabiliteten är bredden i vattenlinjen.
Totalbredden ligger normalt mellan 84 - 92 cm för kanadensare för normalt fritidsbruk. Väsentligt smalare är singelkanoter - de får sin stabilitet genom att paddlaren sitter lågt som i en kajak och använder dubbelpaddel. De är lättare att hantera och mera sjövärdiga, men med sämre lastkapacitet.
Språng
En kanot med rak köllinje har inget språng - böjer bottenlinjen av uppåt i stävarna har kanoten språng.
En böjd bottenlinje gör att kanoten svänger bättre, tar vågor bättre men får sämre kursstabilitet och lägre fart.
Tävlingskanadensare saknar språng. Forskanoter har kraftigt språng: 7-8 cm är inte ovanligt. En turkanot hamnar någonstans mitt emellan. En kanot som ofta går tungt lastad bör ha kraftigare språng än en som normalt används olastad. En kort kanot och kanoter med flat botten behöver mindre språng.
Språnget kan vara allt ifrån noll på en tävlingskanadensare, ett par cm för en turkanot och upp till 6-7 cm för en vildmarks- eller forskanot.
Lastkapacitet
Lastkapaciteten kan man egentligen bortse ifrån - de flesta kanoter lastar mer än vad som behövs för en långtur. Generellt är fart och lastkapacitet motstridiga enheter - mer av det ena betyder mindre av det andra. Mycket långa kanoter kan vara både snabba och lastdryga - med kortare får man välja.
Vikt och styrka
En köpt kanot kan inte samtidigt vara lätt, stark och billig - i bästa fall kan du välja två av egenskaperna. När du bygger själv kan du få allt (under förutsättning att du med billig bara menar materialkostnaden - räknar du timlön är inte eget byggande en genväg).
En träkajak väger inte mer än ett dyrt och exklusivt kolfiberlaminat, är starkare än det mesta och kostar mindre än hälften av de billigaste gjutna.
Kanottyper
Turkanoter
Turkanoter är långa kanoter med smäckra stävar och rejäl volym midskepps. De är (eller ska vara) lättpaddlade, snabba och trygga i forsar och strömmande vatten, även med tung packning. Turkanoter är ritade för två eller tre personer med packning, men kan naturligtvis hanteras av en ensam paddlare med god teknik. De är normalt stabila nog att stakas stående över grundområden eller grunda forsar.
Exempel på turkanoter är Caribou 495 och Caribou 530.
Forskanoter
Forskanoter är lite kortare än turkanoter, aningen långsammare på slätvatten men mera manöverbara. De har oftast v-botten med markerat språng för att kunna styras genom lutning, utfallande skrovsidor för ge bra slutstyvhet och minska risken att vatten skvätter in och ganska höga stävar för att gå torrt genom forsar och stående vågor. Tofterna sitter längre in i kanoten för att minska vikten i stävarna. De är livliga och roliga att paddla.
Exempel på en forskanot är Fors 490.
Sportkanoter
Sportkanoter är korta och breda kanoter för fiske, jakt, naturfotografering mm. Kraven på en sådan kanot är lite speciella och skiljer sig helt från turkanoter. Överst på listan står stabilitet - rejäl stabilitet för att kunna stå upp och flugfiska eller dra fångsten över relingen och för att kunna använda teleobjektiv utan rörelseoskärpa. Nästa krav är bekvämlighet, därför att de flesta aktiviteter i en sportkanot involverar väntan - väntan på rätt ljusförhållanden, på att motivet skall komma vandrande eller på napp.En sportkanot är också lätt och bekväm att bära för att kunna nå vattendrag, åar, bäckar, dammar etc vid sidan om allfartsvägarna. Den kan manövreras lätt och med precision för att komma i läge för för en bild eller effektivt kunna ta sig fram över grundområden, genom slingrande bäckar och forsar till fiskevattnen.
Däremot kommer en kort och bred kanot aldrig att bli så snabb eller effektiv att paddla som en turkanot. Den kommer inte heller att tåla sjögång lika bra eftersom de höga stävar som då krävs skulle vara ivägen vid fiske. Fribordet midskepps och i stävarna är istället avpassat för att klara svallet från mötande båtar och för att kanoten tryggt skall kunna paddlas, tågas eller stakas genom forsar.
Exempel på sportkanoter är Sport 325 och Sport 395.
Solokanoter
Solokanoter är snabba och lätta tränings-, tävlings- och långfärdskanoter för en eller två personer. De är rankare än vanliga kanadensare men inte värre än att vem som helst med lite paddelvana klarar av dem. I händerna på en van skicklig paddlare är en sådan kanot exceptionellt snabb och lättmanövrerad.
Solokanoter har ofta rundad botten som innebär minimal våt yta och ett mycket lättdrivet skrov. Utfallande stävarna håller vatten utanför relingen även i sjögång utan att de är så höga att vindfånget blir ett problem. Eftersom kanoterna är smalare än andra kanadensare kan paddlaren sitta lite närmare mitten vilket förbättrar sjöegenskaperna väsentligt. Även midskepps är friborden lätt utfallande för att öka slutstyvheten med tanke på den relativt smala vattenlinjebredden.
Exempel på en solokanot är Swift och Swift/2.
Singelkanoter
Singelkanoter är oftast mycket vackra båtar med låg profil och smäckra stävar. De är pålitliga och tillmötesgående - behändiga att hantera och uppför sig väl i vattnet. Eftersom paddlaren sitter mitt i kanoten och lågt och använder dubbelpaddel är de mera sjösäkra än andra kanadensare och relingar och stävar behöver inte vara så höga.
De är lättare att paddla, manövrera, bära, förvara, transportera, packa och att kliva i och ur än alla andra kanadensare.
Exempel på en singelkanot är Singoalla.
Frågor om kanotval?
Det kommer en hel del mail och kommentarer med önskemål om råd inför kanotköp. Jag rekommenderar till exempel Utsidans forum för den sortens funderingar – där finns många som gärna ger mer eller mindre initierade råd. Jag kan och vill av flera skäl inte agera allmän rådgivare, för att:
- jag håller inte sådan koll på marknadens alla kanoter att jag kan ge relevanta råd,
- det är köparens engagemang i sitt kanotval som bör vara grunden för ett köp – inte mitt,
- jag har varken råd eller tid att ägna arbetstid åt oavlönad personlig rådgivning. Den tiden behövs till att ge råd åt dem som bygger eller tänker bygga kanot efter mina ritningar,
- på den här och på många andra ställen på sajten, finns mycket fakta, information, tips och råd för att välja kajaker, kanoter, paddlar mm.
Läs tester, prova kanoter i butiker där det är möjligt, eller hör med Friluftsfrämjandet, som ibland har informationsträffar och provardagar.
Funderar du däremot på att bygga någon av mina kanoter och känner dig villrådig, är du naturligtvis välkommen att maila eller ringa.
