Show cart
Design & Illustration

Om att hitta rätt

This page is currently available in Swedish only. I may find the time to translate it eventually, but in the meantime Google Translate may provide something intelligible.

Ibland kommer de goda föresatserna på skam. Verkligheten stämmer inte riktigt med kartan och efter lite funderande måste man bita i det sura äpplet – man har paddlat vilse.

Det är nu du har nytta av att ha varit uppmärksam. Vet du vad du har och inte har passerat kan du direkt begränsa sökområdet väsentligt. Från senaste säkra passagepunkt kan du försöka rekonstruera ungefärliga kurser och distanser eller tider, för att ytterligare begränsa osäkerhetsområdet. Titta efter signifikanta landmärken – fyrar, kummel, sjömärken, kyrktorn, radiomaster, enstaka hus som kan finnas på sjökortet (här har sjökortet en stor fördel – bara sådant som syns från havet finns med på sjökortet).

I säkra vatten kan man sedan paddla vidare för att leta efter bekräftelser på sin gissade position. Men är sikten dålig, det börjar mörkna eller om det finns trafikerade farleder i närheten, då gäller den klassiska vildmarksregeln
STOP – (Stanna, Tänk, Orientera, Planera)

Positionsbestämning

Ibland kan en relativt noggrann position behövas, tex inför en överhavspassage, i närheten av en farled på öppet vatten eller när man villat bort sig i en skärgård med många likadana öar. Traditionella metoder går då ut på att pejla identifierade föremål och i sjökortet rita in två korsande linjer – antingen bäringar eller avstånd – och de kräver papper och penna, kurslinjal och ibland miniräknare. Men man kan göra mycket utan att släppa paddeln.

Enslinjer

En enslinje är en tänkt linje genom två identifierbara föremål – t ex ett kyrktorn och en fyr, en radiomast och kanten av en holme. Det brukar finnas gott om möjligheter om man letar. Ju närmare föremålen är desto högre blir precisionen. När du har hittat en lämplig linje letar du upp föremålen i sjökortet. Sedan väljer du en ny linje, helst i ungefär rät vinkel mot den första för att felet skall bli så litet som möjligt. Håll en linjal (vilket i det här sammanhanget betyder paddelskaftet, den utfällda passaren, kanten på drickflaskan, en bit lina eller vad du nu kan ha till hands) längs först den ena, sedan den andra enslinjen – där de möts befinner du dig. Precisionen är naturligtvis inte imponerande, men för det mesta fullt tillräcklig. För att öka noggrannheten skulle vi behöva plocka fram en linjal och en penna och börja rita – vilket oftast är otänkbart i sådana förhållanden då noggrann navigation verkligen behövs.

Bäringar

Några grundläggande definitioner:

  • Bäringen till ett föremål är vinkeln mellan nord och föremålet - bäringen kan alltså vara 0-359°.
  • Riktningen är vinkeln mellan kajakens längslinje och föremålet och alltså kan vara 0-179° babord eller styrbord.
  • Kursen är vinkeln mellan nord och kajakens längslinje.

Bäring, riktning och kurs

Bäringar får du fram genom pejling - t ex genom att rikta kajaken mot det pejlade föremålet och läsa av kompassen. Sedan strular det till sig – för att föra in bäringen i sjökortet behövs antingen kurslinjal, gradskiva eller en synlig kompassros i sjökortet (då kan du använda passaren som vinkelmått – ställ in passaren efter det avlästa gradtalet, flytta den till ditt pejlade föremål) och en penna. För att få en position måste du ha två bäringar att hålla reda på och rita eller märka ut.

Men det finns en enklare och snabbare metod. Översätt vinkeln till tid – titta på kompassen och tänk dig en urtavla (30 grader per timme). Bäringen blir kanske kvart över två eller någonting sådant. Sedan tänker du dig att ditt pejlade föremål är spetsen på timvisaren – någonstans längs timvisaren befinner du dig. Vi som har analoga armbandsur kan göra detta med förvånansvärt hög precision.

För att hålla redan på två bäringar tänker du dig att den ena är timvisaren och den andra minutvisaren. Om vi på bilden nedan tänker oss att fyren finns i bäring 330º och kummeln i bäring 030º kan vi översätta detta till kl 11.00 och 13.00.  

Pejling från kajak

Precisionen lämnar naturligtvis en del övrigt att önska, men är ofta fullt tillräcklig- och framför allt åtskilligt bättre än alternativen (gissningar, chansningar och önsketänkande).

Avstånd

Mäta avstånd är lite svårare men kan fungera ibland. Den som är road av trigonometri kan naturligtvis mäta en vinkeln på ett föremål med känd storlek och räkna fram avståndet med en sinusberäkning. Men det skall helst vara enklare än så för att fungera.

En hyfsad uppskattning ger avståndet till horisonten. Från ögonhöjd i kajaken är horisonten knappt 3 km bort (korrekta formeln för den som vill räkna ut sitt eget exakta värde är a=3,7 h där a är avståndet i km och h ögonhöjden över vattenytan i m). Ser du vågskvalpet i stranden av en holme precis på horisonten är det ca 3 km dit. På natten kan du använda fyrars siktvidd, som är angiven i sjökortet. Siktvidden avser 5 meters ögonhöjd – från kajaken ser du bara ¾ av detta.

Att gissa avstånd är en konst som en del är väldigt bra på, andra mycket sämre. Vana är en viktigt del av ett användbart gissande, men lite tumregler underlättar:

avstånd

Självklart får sådana tumregler anpassas individuellt efter synskärpa etc.

Visuell avståndsbedömning kompliceras av att siktvidden ändras med atmosfäriska förhållanden, att sol och molnskugga kan luras rejält – en ö som hamnar i molnskugga kan plötsligt se ut att ligga längre bort än bakomvarande land – att avstånd i motljus ser ut att vara större än de är och avstånd i medljus ser kortare ut, att man upplever avstånd över vatten som större i dåligt väder än i bra mm.

Du kan också mäta avstånd med 6°-regeln (ett specialfall av sinusberäkning)Du kan också mäta avstånd med 6°-regeln (ett specialfall av sinusberäkning – alternativt en förenkling av den arabiska kamalen). Den ger ett avståndsförhållande 1 till 10. Av en lycklig slump är avståndet mellan ögonen 60-65 mm och en utsträckt arm 60-65 cm. Detta går att använda på följande sätt.

Sikta med armen utsträckt mot kanten på en identifierad holme eller ö. Blunda med omväxlande vänster och höger öga. Observera hur långt handen flyttar sig mot holmen. I sjökortet mäter du motsvarande sträcka och multiplicerar med 10, så har du ditt avstånd från holmen.

Avståndsmätning

I bilden ovan närmar vi oss Hallands Väderö från väster: om knogen flyttar sig från nordspetsen till sydspetsen på Orskären när man blundar omväxlande med vänster och höger öga, kan man i sjökortet finna att ögruppen är ca 490 m (X på bilden) och därmed utgå från att man är 4900 meter från öarna.

avståndstriangelPaddlar du parallellt med en kust finns ytterligare ett knep. När du passerar något identifierbart inne på land – en kulle, udde, vik, sten, ett hus etc – tittar du 45 grader framåt (eller bakåt) och letar upp något som finns utsatt på sjökortet. Eftersom distansen A är densamma som distansen B får du då både din position i sjökortet och avståndet till stranden.

Noggrannhet?

Generellt får man mest noggrannhet med två enslinjer och sämst med två avstånd – med andra kombinationer i fallande skala däremellan. Ibland kan man inte vara bortskämd. En dålig positionsangivelse är bättre än ingen alls.

Prickar och sjömärken

Prickar och sjömärken inom samma område har oftast olika toppmärken, för att de skall gå att identifiera. Titta i sjökortet och jämför.

Likaså är kummel, båkar, tavlor, fyrar etc individuellt utformade. På sjökortet finns små tecknade bilder av dem (s.k. förtoningar) – i alla fall av de viktigare.

Ibland syns inte prickar och sjömärken som man vet skall finnasIbland syns inte prickar och sjömärken som man vet skall finnas – de kan vara så långt borta att de finns på gränsen för ögats upplösning. Blinda fläcken på näthinnan kan också spöka – det kan underlätta att titta lite vid sidan om den förväntade positionen (framför allt när man letar lysbojar på natten).

En enkel mätning kan hjälpa till att hitta. Titta i sjökortet: om pricken ligger till exempel 400 meter utanför en udde, kan du använda ett annat känt avstånd i sjökortet (till exempel en holme som är 200 meter bred). Håll upp fingrarna på rak arm och ”mät” holmen – blir det till exempel tre fingrar, vet du att pricken skall ligga sex fingrar utanför udden.

Passaren går naturligtvis också att använda. Ställ in passaren på ett identifierbart avstånd i sjökortet, och stega avståndet från land till pricken. Håll passaren på utsträckt arm, ställ in det uppmätta avståndet och stega ut mot pricken.

Färjelinjer och fartygsleder

Nästa steg, om det inte fungerar med enslinjer, bäringar eller avstånd, är att titta efter stora fartyg, helst färjor. Färjor följer sina givna rutter, som finns markerade i sjökortet – och de gör det så exakt att de går att navigera efter. Även andra stora fartyg följer noggrannt lederna så fort de kommer in i skärgården – med GPS-stödd datornavigering håller de sig numera oftast exakt mitt i leden.

Loda

Lodning får nog anses höra till de mera udda konstarterna i samband med kanotnavigation, men jag har faktiskt vid flera tillfällen haft nytta av ett snabbt improviserat lod. När jag drabbats av tät dimma i Öresund och stora fartygsdieslar mullrat runt omkring mig har jag med ett lodskott kunnat förvissa mig om att jag legat i på betryggande avstånd från farleden. LodaJu fler tricks man har i sin navigationsverktygslåda desto större möjlighet har man att klara sig från oförutsedda prövningar med äran och livet i behåll.

Metoden är väldigt enkel och osofistikerad. Knyt en tyngd (kniven, passaren t.ex.) i din fånglina (ha alltid en 10 meter lång fång-, bogser- och allt-möjligt-lina lätt tillgänglig på däck) och släpp ut den tills den når botten. Måtta hem linan meter för meter – med ena handen vid axeln och den andra armen helt utsträckt har du ungefär en meter mellan händerna, med fullt tillräcklig precision. Sedan är det bara att titta i sjökortet.

På segelfartygstiden hörde lodserier till navigationsrutinerna när man närmade sig land i dålig sikt. Man lodade med jämna tidsintervall, ritade in djupmarkeringarna på ett papper och kunde ofta bekräfta positionen genom att jämföra djupsiffrorna med sjökortet.

Lyssna efter ljud

När alla andra möjligheter är uttömda återstår att lyssna efter ljud. Finns en järnväg eller trafikerad väg eller bro nära kusten? Jag tog en gång in en stor segelbåt i en halländsk hamn i extremt tät dimma genom att höra var tåget gick bakom en bergknalle. En högljudd industri kanske går att hitta på sjökortet. En motorklippare indikererar bebyggelse – sådan finns ofta markerad på sjökortet. I dålig sikt varnar bränningar för land. Med lite vana hör man om vågorna slår mot bergvägg, en sönderbruten klippkust, ett litet skär, en båda eller en flack strand.

Comments

Hej

Exemplet att mäta av stånd med fingrar och utsträckt arm.

200 m motsvarar 3 fingrar, således 800 m motsvarar 12 fingrar, ej 6 som du skriver.

Rolig läsning! Tackar

Lars Sw

Tack Lars,

Korrekturläsning är en svår konst - tack för påpekandet.

6°-Regeln hamnade i min mentala bra-att-ha låda. Verkar kunna vara en smidig tumregel även för en landkrabba. Skall prova lite längre avstånd än i lägenheten så snart det ljusnar.

Tackar!

Post a comment