Visa varukorgen
Design & Illustration

Kajakträff Nytäppet

Kajakparkering på näset

Hemma igen efter helgens träff i Nytäppet. Vädret har i stort varit till belåtenhet - fredag eftermiddag och lördag med sol och söndagen med skurar, lite kyligt om kvällarna med annars behagligt. Antalet tältande ute på Östra Bokö är svårt att uppskatta beroende på att folk kom och gick hela tiden – men ett trettiotal i genomsnitt är nog en rimlig gissning. Till detta kom ett stort gäng sysselsatta med certifiering (Nordisk instruktörslicens), men de föredrog att bo för sig själva på fastlandet nära bilarna. Lite synd, kan tyckas, att splittra deltagarna på det viset. Vi är ju alla där för att paddla och avståndet till Östra Bokö är bara en dryg kilometer.

Som vanligt på träffar utan fastlagt program blev det paddling i olika grupperingar runt om i skärgården. Utfärder till Tjärö och Tärnö med mera (får inflika här att ägaren(?) till kiosken på Tärnö, tillika öns Laxbod, krog och livsmedelsaffär kanske borde överväga en kurs i kundbemötande – men vi högg in på vår medhavda mat i kajakerna i stället så det gick bra ändå). En del av deltagarna agerade elever för blivande instruktörer en eller båda dagarna och fick på det viset ambitiösa gratislektioner i havspaddling.

Tält i motljus

Enda egentliga programpunkten var min föreläsning/demo som arrangören valde att förlägga till lördagskvällen för att den inte skulle kollidera med certifieringsarrangemangen. Det blev en pratstund i strandkanten i strålande sol och svag vind och strax därefter utgjorde en klipphäll en förträfflig åskådarplats när jag visade lite olika stödtag och rollar i vattnet.

Som jag nämnde i förra notisen pratade jag om grönlandskajaker, för- och nackkdelar med att de ser ut som de gör, lite om konstruktion och bygge. Om grönlandspaddlar och om utrustning och klädsel. Paddling med traditionell paddel: om att få ut maximal fart och manöverkapacitet ur en smal, ovinklad paddel. Om säkerhet: en helt annan attityd och strategi än i våra västerländska kajaker. Om effektiva stödtag och de mjuka, långsamma och ansträngningslösa rollar som är typiska för Grönland.

För övrigt trivsamma kvällar runt tälten med grytorna doftande av allt från kulinariska frestelser till mera lätt- och snabblagat, diskussioner och sedvanligt tjötande kring lägerelden – i allt en mycket trevlig kajakträff som arrangören, KajakSyd, har all heder av. Vi ser fram emot nästa år.

Mer om träffen hos Erik och Ulf.

Kommentarer

"Om säkerhet: en helt annan attityd och strategi än i våra västerländska kajaker."

Det är andra gånger jag läser det Björn. Du får gärna utveckla resonemanget kring begreppet attityd om du har lust. Jag sitter nämligen här och småler lite nyfiket (och ödmjukt!)... Är kejsaren månne naken? ;-) Eller sitter jag här och är allmänt vilsen i mina hemmakvarter?

Frid!

Patric

ps. Minst en attitydgrej ser jag. Du rollar typ hela tiden ;-)

Måhända förespeglar formuleringen något mera spännande än jag kan leverera, men grunden är att jag vill höja medvetenheten om skillnaderna, dels för dem som leder turer och där det kan dyka upp paddlare i skin-on-frame-kajaker och dels för dem som bygger dylika farkoster för eget bruk. Nordisk Instruktörslicens hanterar numera skin-on-frame-kajaker inom regelverket, men jag träffar många turledare och instruktörer, och även SOF-paddlare, som är förvånansvärt aningslösa.

De flesta introduktions-, paddlings-, och säkerhetskurser fokuserar på kamraträddningar och uppklättring i kajaken med eller utan flottör eller pontoner. Men för det första är det mycket svårt att tömma en grönlandskajak till havs – det lilla sittbrunnsöppningen och det markerade språnget i relingen i kombination med den mängd vatten en skottlös kajak kan innehålla efter en kapsejsning gör det till ett både svårt och riskfyllt projekt i sjögång (prata med någon som försökt om du inte gjort det själv). För det andra är det inte lätt att klättra upp, eftersom fribordet är mycket lägre och volymen (och därmed flytkraften) i ändskeppen betydligt mindre än för västerländska havskajaker, vilket innebär att aktern sjunker en hel del med paddlarens tyngd bakom sittbrunnen. Grönlandskajaker har också generellt lägre initialstabilitet till förmån för högre slutstyvhet, vilket ytterligare komplicerar manövrar där tyngdpunkten hamnar högt.

En grönlandskajak med paddlare och kapell på plats har en bättre flytkraft och är lättare att hantera i sjögång än alla tänkbara arrangemang med bruten sittbrunnsförsegling och pontoner och flottörer. Därför är låga och höga stöd och rollar, eller andra typer av eskimåräddningar, de enda riktigt pålitliga sätten att hantera säkerheten.

Det finns sätt att förenkla räddningssmetodiken: en ovanligt stor och bred grönlandskajak med högt fribord fungerar hyfsat även med vanliga säkerhetsmetoder, en sittbrunnssäck minskar mängden fritt vatten i kajaken efter en kapsejsning (men jag har hittills inte träffat någon som haft en sådan). Likaså innebär en fullastad kajak med all packning i täta packsäckar normalt att det går att komma ombord (flottör eller reentry-och.roll) och har tillräcklig flytkraft för att pumpa läns. Med stripbyggda grönländare med skott och luckor fungerar reentry-och-roll även om de är ganska små och tajta. Pavia Lumholt har på symposier och på sin sajt visat ett sätt att sy täta skott i SOF:ar, som innebär samma fördelar.

Men bortsett från dessa undantag tycker jag det är ett självklart krav att den som paddlar grönlandskajak antingen har en säker roll eller har ambitionen att snabbt träna upp en sådan. Annars förstår jag egentligen inte vitsen med att skaffa en sådan kajak.

Ok! Klart som korvspad. Kejsaren har kläder. Jag var inte vilsen hemmavid. Det var bara nya horisonter som skulle upptäckas. Jag tackar för hjälpen med detta, fördömligt uttryckt. Som vanligt. Det lilla leendet är kvar, fast nu till följd av visshet.

Frid!

Patric

Kejsaren hade kanske en transparent tuiliq - det var därför du inte såg den...

På tal om transparens: på Aleuterna sydde man förr paddeljackor av magsäckar från valrossar. De var halvtransparenta utöver den huvudsakliga funktionen att vara semipermeabla - dvs ett naturens andas-material som enligt viss expertis är effektivare än vad forskningen hittills lyckats med i form av GoreTex, Aquatherm mm.

Nä, jag tror nu att jag inte såg någon kejsare alls. När det tidigare blev lite dimmigt för mig så trodde jag att jag eventuellt såg en en kejsare i dimman - med det var en ren synvilla. Den kejsaren som faktiskt fanns paddlade glatt på i sin grönlandskajak - en bit bortom horisonten. Altenativt submarint.

Jag skulle aldrig våga paddla min SOF-kajak utan säck! Förutom säkerhetsaspekten är det ju ett sätt att få duken att vara längre. Alla småpartiklar som grus och sånt hamnar i säcken i stället för att lägga sig för att gnaga tekstilfiber mellan duk och trä. Jag vill gärna lära mig att lita på mina rollar, men tycker ändå det verkar smart att lägga tillrätta för möjligheter att överleva även om man måste krypa ur...

Torleif

Ja, en genomtänkt säkerhetsstrategi som innefattar så många eventualiteter som möjligt är en sund livförsäkring...

Skriv en kommentar