Visa varukorgen
Design & Illustration

Referenser:

Rackelhanen - en bra artikel om kanadensare, paddlar och paddling, visserligen ur flugfiskeperspektiv, men en hel del bra information även för den som "bara" skall paddla.

Om att välja kanadensare

Den perfekta allroundkanoten finns naturligtvis inte - den som vinner slätvattentävling på lördagen, tar förstaplatsen i kanotslalom på söndagen, är stabil flugfiskebåt på måndagen för att sedan ta hela familjen och 80 kg packning på en treveckorstur ut i vildmarken. Att välja kanadensare handlar om att hitta en lämplig kompromiss för ett speciellt användningsområde.

Dimensioner och egenskaper

Längd

Om alla andra andra egenskaper är lika är en längre kanot snabbare. Kanadensare är deplacementbåtar, dvs de flyttar undan vattnet för att komma fram. Formeln lyder: roten ur vattenlinjelängden i meter x 4,5 = farten i km/t (de flesta kanotpaddlare brukar föredra km/t framför knop). Formeln säger också att skillnaderna i fart är ganska små - 10% ökning av längden ger bara drygt 3% ökning av farten (formeln säger däremot ingenting om hur mycket kraft som behövs för att uppnå toppfart).

Långa kanoter får större lastkapacitet och bättre kursstabilitet. På minussidan får långa kanoter mer våt yta och därmed mer friktion och de blir svårare att manövrera.

Fritidskanoter är ofta mellan 475 och 550 cm långa.

Singelkanoter och sportkanoter är normalt betydligt kortare, ca 320 - 400 cm.

Bottenform

Liksom kajaker är kanadensare normalt antingen initialstyva (den sortens stabilitet man känner när kanoten ligger rakt i vattnet) eller slutstyva (strax innan den kapsejsar). Bara mycket breda kanoter med höga relingar kan vara både initial- och slutstyva. I praktiken får man välja.

Flatbottnade kanoter är i första hand initialstyva och känns trygga även med ovana paddlare. Initialstyvheten gör att kanoten sällan lutar mycket, men om den gör det är det svårt att hindra att den slår runt.

Rundbottnade kanoter känns ranka initialt men styvar upp med ökande lutning och ger därför möjlighet att rädda en besvärlig situation.

Det vanliga rådet från vana paddlare brukar vara att välja så mycket slutstyvhet som möjligt och så mycket initialstyvhet som behövs.

Kölprofiler

Köl (t ex i form av en trä- eller metallprofil från för till akter) innebär att kanoten håller kursen bättre - men också att det blir svårare att svänga och att kanoten fastnar på stenar och välter i forsar.

Kursstabilitet skall komma av vettig konstruktion och paddelteknik - en kanot som inte kan paddlas rakt utan en påmonterad köl bör återremitteras till ritbordet (med undantag för aluminiumkanoter där de båda halvorna hålls ihop av ett plåtveck som fungerar som köl - inget att göra åt tyvärr).

Det finns en rimlig användning av köl eller köllister - för att styva upp breda plana bottnar som sviktar. Det gäller främst korta breda fiskekanadensare där botten kan röra sig oroväckande mycket i vågor. En utvändig köl eller ett par slitlister kan hjälpa. Eftersom sådana kanoter normalt är extremt lättsvängda och har dålig kursstabilitet är det ingen stor nackdel att listerna styr. Vill man behålla manöverbarheten och minska risken att fastna i forsar kan listerna monteras som invändiga förstyvningar istället.

Tumblehome

”Tumblehome” är den amerikanska termen för relingar som midskepps lutar inåt. Det finns två fördelar med detta.

  1. Det ökar styrkan och används därför oftast som alternativ till att öka skrovtjockleken eller öka antalet spant, framför allt med kanoter byggda av skivmaterial (aluminium) med dålig egen styvhet.
  2. Det minskar relingsbredden och innebär därför bekvämare och effektivare paddelföring - tilltalande för skickliga paddlare i en slätvattenracer.

Ibland kan man nog misstänka att det finns en tredje anledning också - lite säljande Hiawatharomantik.

Men nackdelarna är stora - sjövärdigheten minskar radikalt. Slutstyvheten försvinner och vatten letar sig lätt över den invikta relingen. Undvik därför alltför uttalad tumblehome.

Djup/höjd

En kanot med högt skrov går torrare i sjögång och fors. Ett lägre skrov är bekvämare att paddla samtidigt som sitsen kan monteras lägre och ge bättre stabilitet. En skrovhöjd midskepps kring 30 cm är rimligt för en kanot för normalt fritidsbruk - några cm mer för fors- och vildmarkskanoter. Kanoter med mindre än 30 cm bör bara användas lätt lastade i lugna vatten.

Undvik höga stävar - sådana ökar vikten och ger onödigt vindfång.

Bredd

Bredare kanot innebär högre initialstyvhet, större lastkapacitet, lägre fart, sämre kursstabilitet och sämre paddelbekvämlighet. Avgörande för stabiliteten är bredden i vattenlinjen.

Totalbredden ligger normalt mellan 84 - 92 cm för kanadensare för normalt fritidsbruk. Väsentligt smalare är singelkanoter - de får sin stabilitet genom att paddlaren sitter lågt som i en kajak och använder dubbelpaddel. De är lättare att hantera och mera sjövärdiga, men med sämre lastkapacitet.

Språng

En kanot med rak köllinje har inget språng - böjer bottenlinjen av uppåt i stävarna har kanoten språng.

En böjd bottenlinje gör att kanoten svänger bättre, tar vågor bättre men får sämre kursstabilitet och lägre fart.

Tävlingskanadensare saknar språng. Forskanoter har kraftigt språng: 7-8 cm är inte ovanligt. En turkanot hamnar någonstans mitt emellan. En kanot som ofta går tungt lastad bör ha kraftigare språng än en som normalt används olastad. En kort kanot och kanoter med flat botten behöver mindre språng.

Språnget kan vara allt ifrån noll på en tävlingskanadensare, ett par cm för en turkanot och upp till 6-7 cm för en vildmarks- eller forskanot.

Lastkapacitet

Lastkapaciteten kan man egentligen bortse ifrån - de flesta kanoter lastar mer än vad som behövs för en långtur. Generellt är fart och lastkapacitet motstridiga enheter - mer av det ena betyder mindre av det andra. Mycket långa kanoter kan vara både snabba och lastdryga - med kortare får man välja.

Vikt och styrka

En köpt kanot kan inte samtidigt vara lätt, stark och billig - i bästa fall kan du välja två av egenskaperna. När du bygger själv kan du få allt (under förutsättning att du med billig bara menar materialkostnaden - räknar du timlön är inte eget byggande en genväg).

En träkajak väger inte mer än ett dyrt och exklusivt kolfiberlaminat, är starkare än det mesta och kostar mindre än hälften av de billigaste gjutna.

Kanottyper

Turkanoter

 Bild på Caribou 495Turkanoter är långa kanoter med smäckra stävar och rejäl volym midskepps. De är (eller ska vara) lättpaddlade, snabba och trygga i forsar och strömmande vatten, även med tung packning. Turkanoter är ritade för två eller tre personer med packning, men kan naturligtvis hanteras av en ensam paddlare med god teknik. De är normalt stabila nog att stakas stående över grundområden eller grunda forsar.

Exempel på turkanoter är Caribou 495 och Caribou 530.

Forskanoter

Bild på Fors 490Forskanoter är lite kortare än turkanoter, aningen långsammare på slätvatten men mera manöverbara. De har oftast v-botten med markerat språng för att kunna styras genom lutning, utfallande skrovsidor för ge bra slutstyvhet och minska risken att vatten skvätter in och ganska höga stävar för att gå torrt genom forsar och stående vågor. Tofterna sitter längre in i kanoten för att minska vikten i stävarna. De är livliga och roliga att paddla.

Exempel på en forskanot är Fors 490.

Sportkanoter

Bild på Sport 325Sportkanoter är korta och breda kanoter för fiske, jakt, naturfotografering mm. Kraven på en sådan kanot är lite speciella och skiljer sig helt från turkanoter. Överst på listan står stabilitet - rejäl stabilitet för att kunna stå upp och flugfiska eller dra fångsten över relingen och för att kunna använda teleobjektiv utan rörelseoskärpa. Nästa krav är bekvämlighet, därför att de flesta aktiviteter i en sportkanot involverar väntan - väntan på rätt ljusförhållanden, på att motivet skall komma vandrande eller på napp.En sportkanot är också lätt och bekväm att bära för att kunna nå vattendrag, åar, bäckar, dammar etc vid sidan om allfartsvägarna. Den kan manövreras lätt och med precision för att komma i läge för för en bild eller effektivt kunna ta sig fram över grundområden, genom slingrande bäckar och forsar till fiskevattnen.

Däremot kommer en kort och bred kanot aldrig att bli så snabb eller effektiv att paddla som en turkanot. Den kommer inte heller att tåla sjögång lika bra eftersom de höga stävar som då krävs skulle vara ivägen vid fiske. Fribordet midskepps och i stävarna är istället avpassat för att klara svallet från mötande båtar och för att kanoten tryggt skall kunna paddlas, tågas eller stakas genom forsar.

Exempel på sportkanoter är Sport 325 och Sport 395.

Solokanoter

Bild på SwiftSolokanoter är snabba och lätta tränings-, tävlings- och långfärdskanoter för en eller två personer. De är rankare än vanliga kanadensare men inte värre än att vem som helst med lite paddelvana klarar av dem. I händerna på en van skicklig paddlare är en sådan kanot exceptionellt snabb och lättmanövrerad.

Solokanoter har ofta rundad botten som innebär minimal våt yta och ett mycket lättdrivet skrov. Utfallande stävarna håller vatten utanför relingen även i sjögång utan att de är så höga att vindfånget blir ett problem. Eftersom kanoterna är smalare än andra kanadensare kan paddlaren sitta lite närmare mitten vilket förbättrar sjöegenskaperna väsentligt. Även midskepps är friborden lätt utfallande för att öka slutstyvheten med tanke på den relativt smala vattenlinjebredden.

Exempel på en solokanot är Swift och Swift/2.

Singelkanoter

Bild på SingoallaSingelkanoter är oftast mycket vackra båtar med låg profil och smäckra stävar. De är pålitliga och tillmötesgående - behändiga att hantera och uppför sig väl i vattnet. Eftersom paddlaren sitter mitt i kanoten och lågt och använder dubbelpaddel är de mera sjösäkra än andra kanadensare och relingar och stävar behöver inte vara så höga.

De är lättare att paddla, manövrera, bära, förvara, transportera, packa och att kliva i och ur än alla andra kanadensare.

Exempel på en singelkanot är Singoalla.

Kommentarer

Hej!

Jag är intresserad av bygga en kanadensare. Den skall användas av mig ensam för fiske i Stockholms skärgård. Den bör kunna hantera vind & sjö upp till c:a 5 m/sek. Vilken av dina modeller rekommendrar du?

Hälsningar/Mikael

Jag tycker det bör bero på hur långt du har till fiskevattnen. Caribou 485 är en åtskilligt bättre kanot för paddling än någon av Sport-modellerna, men Sport är enklare att hantera på land för en ensam person. Båda är stabila nog för att fiska från, men båda kommer att driva ganska snabbt när det blåser (blir lite trolling) - till skillnad från kajaker har kanadensare proportionellt mer yta över vattenytan och därför mer vindkänsliga. I vissa sammahang kan ett drivankare var till stor nytta.

Hej.

Är sugen på å bygga en kanadensare, men är lite osäker på vilken modell som skulle passa mig bäst.

Kommer för det mesta att vara två st som paddlar men kan hända att jag vill ge mig iväg solo nångång.

Ändamålet är tänkt å va turer i bäckar/åar och mindre sjöar, fiske och transport av packning.

MVH// Benny

Det låter som om en Caribou 495 skulle kunna passa – om ni inte har alltför mycket prylar med i packningen. Men även 530 är fullt tänkbar. Lite mer krävande när du paddlar ensam förstås.

Hejsan!

Härlig site det här, massor med intressanta idéer :).

Hur sjösäker är en solo-/singelkanadensare? Jag väger själv 60 kilo, och skulle vilja kunna ha med min drygt 30 kilo tunga och 80 cm höga hund som jag väl inte direkt kan garantera har vett att ligga ner hela tiden. Är det chanslöst i en solo-/singelkanot? Vi kommer sannolikt hålla oss på diverse insjöar, så en simtur eller två är väl inte en katastrof, men jag skulle väl helst undvika det...

Kanske blir en utomriggare som gäller ;D.

Tack på förhand!

Kanadensare generellt är sjösäkra farkoster med ganska bra tolerans mot oväntade manövrar, och min (begränsade) erfarenhet av hundar är att de lär sig förutsättningarna tämligen snabbt.

Samtidigt handlar det om samarbete om man är två i en en smal farkost. Den ene kompenserar för den andres rörelser – och det kan ju bli lite spännande ;-)

Singelkanoten känns åtskilligt mera stabil genom att man sitter lågt. Tyngdpunktens läga har avgörande betydelse för stabiliteten – du kommer att upptäcka att hunden ökar stabiliteten när den ligger men försämrar den rejält när den sitter eller står.

Solokanoten är med sin högt placerade sits mera krävande.

Väldigt mycket bra information här.

Jag och en vän tänkte paddla lite i Stockholms skärgård. Är en "vanlig" kanadensare tillräckligt sjöduglig för det eller bör vi se upp? Jag planerar en rutt men undrar lite hur långt det är rimligt att man orkar bära en kanadensare i trä om man även har packning. 500m, går det?

Det där brukar lösa sig själv – i olämpligt väder (vind och vågor) är en vanlig kanadensare alltför svårhanterad för att det skall vara något nöje att paddla. Däremot klarar de svall från passerande båtar tämligen bra.

Portage är aldrig något större nöje, så packa med en kanotvagn om det handlar om längre sträckor. Men 500 meter med två bärare är inget större problem, men räkna med en vända för kanoten och en (eller två) för packningen. Med ett välplacerat och bärvänligt utformat tvärträ kan en man bära kanoten på axlarna en bra bit.

Men kajaker är generellt mycket bättre i skärgård – en- eller tvåmans. Med kompetent besättning är de i stort sett väderoberoende...

Jag är skulle vilja komma ut och paddla med familjen. Jag min fru och tre barn 8, 6 och 4 år. Är det möjligt med så många + packning i ett ekipage och vilken kanot ska jag välja?

Hej Fredrik. En lite förlängd Caribou 530 skulle fungera, men det blir en ganska otymplig kanot att hantera, både på land och på vatten. Men visst går det – kanadensare är lasttåliga (jag har ritat kanadensare för 25 personer plus packning!).

Jag skulle hellre välja två lite mindre kanoter (Caribou 495). Dels är det trevlig att paddla bredvid varandra och kunna prata, att ta kort av den andra kanoten, och lättare att reda ut situationer som kan uppstå: en kapsejsning till exempel. Vidare rymmer två mindre kanoter mer än en stor och sist men inte minst – det blir trevligare att ge sig ut ensam eller att vara två, om inte kanoter är alltför stor.

Men självklart är det mer jobb att bygga två än en...

Hej,

Jag och min sambo har köpt en kanot vi har svårt att finna någon stabilitet i den. Kan det bero på att vi väger ganska olika? Jag väger runt 60 och han runt 100? Går det isåfall att justera på något sätt?

Hej.

Till Eva har jag följande råd:

Försök att intressera din sambo för 5- 2-metoden. Ifall garanterat resultat önskas kanske 0-7- metoden är att föredra för att "justera" stabiliteten.

Lycka till

Eva. Jag har missat din fråga och ber om ursäkt för det! Menar du stabilitet (att kanoten inte känns rank) eller kursstabilitet (kanoten blir svårstyrd)? Båda påverkas om flytläget blir fel. En tung paddlare trycker ner det smalare ändskeppet för mycket och då går en del av initialstabiliteten förlorad.

Ni kan antingen kompensera med barlast (du fpr ta all packning i din ända av kanoten), eller flytta toften så att din man sitter längre från stäven. Båda sätten löser det mesta av problemet, men paddelställningen blir lite mer obekväm om man måste sitta där kanoten är bredare.

En ensam kanotist kan sitta midskepps nära ena relingen och paddla enbart på den sidan (med j-tag), men det fungerar inte så bra om man är två.

Skriv en kommentar