Visa varukorgen
Design & Illustration

Vinteranpassade däckslinor

Black Pearl har varit en sväng i källaren för nya däckslinor. När jag byggde kajaken fick den "tillfälliga" däckslinor - överblivna från ett tidigare bygge. De har suttit i två år nu (alltför välfungerande provisorier är ett elände), men nu äntligen fick jag tummarna loss.

vinteranpassade däckslinorDäckriggen består av ett grönländskt system med fasta linor och ett par spännare - på Grönland skulle de varit gjorda i ben, men mina är i ek. Det är ett mycket behändigt system, lätthanterat och med ordentlig spännkraft, som räcker för att hålla prylar på plats även om man dyker genom brytande vågfronter. Likaså kan man spänna fast paddeln som tillfällig flottör så att den sitter riktigt stadigt. Spännarna innebär också att linorna är lätta att få tag i med tjocka vantar på och håller linorna från däck så att de inte fryser fast. (John Pedersen i USA tar det här på allvar - titta på övriga bilder också: "prev" och "next" i rutan till höger!)

Framför de fasta linorna sitter en gummilina. Den använder jag för att till exempel hålla vantarna om jag fotograferar eller fixar med kapellet, eller för att hålla paddeln vid en handroll. På gummilinan sitter ett par 25 mm träpärlor för att det skall gå lätt att få tag i linorna med vantar på och för att hindra dem från att frysa fast på däcket.

Skånsk vinter - som omväxlingEn knapp halvmeter från stäven sitter en båge av styv lina, som fungerar som paddelparkering och hållare för reservpaddeln. Det är betydligt enklare att sticka in en paddel i en bygel än att lirka den under en lina, och den sitter stadigt och säkert (på flera av mina andra kajaker sitter gummilinor på fördäck - där har jag trätt en träpärla på linan så att det blir lättare att sticka in paddeln - fungerar också bra).

I grov sjögång och surf blir belastningen stor på däcksutrustning. Det är lätt att reservpaddlar, vattenflaskor eller kartfodral slits loss av brytande sjö. De fasta linorna fungerar då mycket bättre än elastiska - av samma skäl som att det inte är så klokt surra en kajak på biltaket med gummistroppar.

Strandnära is

För övrigt ser stranden vid Lomma ut så här idag - hundra meter med kajaken som en pulka för att hitta öppet vatten. Men isen är ganska fast och bra bortsett från de yttersta 10 meterna där man får sitta i kajaken och dra sig ut över kanten med isdubbar.

Kommentarer

Hej Björn. Vilken tajming! Jag håller precis på och grunnar på min däckslayout.

Har du samma arrangemang på akterdäck som på fördäck?

"bortsett från de yttersta 10 meterna där man får sitta i kajaken och dra sig ut över kanten med isdubbar."

Isdubbarna behövdes i Göteborg igår kväll. Och bastun var fin!

Paddla på!

-p-

Magnus, på akterdäck har jag bara gummilinor (med träpärlor). På Grönland tycks det vara vanligt att man tillfälligt fäster paddeln på akterdäck och därför har läderremmar med spännare även där. Men jag har vant mig vid att förvara reservpaddeln på fördäck.

Patric, idag räckte inte ens isdubbar - isen var delvis så rutten att dubbarna knappt fick fäste, och vid flera tillfällen var jag mycket glad att det bara är 20 cm djupt vid sjösättningsstranden...

Ja, det där systemet har jag kört med ända från början. Idiotsäkert och starkt. Jag gör mina "hållare" av pil eller vad jag har till hands, 8 cm långa ca, c/c hål 4 cm. Hålen för det tjärade repet - där repen går in i däcksbalkarna på sidan alltså - 12 cm. Då blir det bra spänning.

För oss med dragning åt gammal beprövad teknik, framför bland SOF-byggare, är traditionell däcksrigg med linor och spännare närmast självskriven. Men min erfarenhet är att de flesta som bygger strip inte har en aning om att man rigga så här - deras enda inspirationskälla är köpekajakernas gummibandsrigg. Därför behöver alternativen synliggöras.

Det gäller även paddelkläder - många som köper torrdräkt för många tusenlappar har ingen aning om att det finns moderna versioner, med mängder av fördelar, av det urgamla plagg som kallas tuiliq - paddlar, övrigt utrustning, räddningsmetoder mm. Det offentliga rummet domineras ibland väl mycket av marknadsföring och industriell självgodhet (fast det är kanske bara jag som är grinig (hade jag haft vapenlicens hade jag nog för länge sedan befriat den lilla blå bil, som varje vecka kör runt och terroriserar villkvarteret med en högljutt påträngande och imbecill jingel i sina försök att kränga smaksatt konsistensfett, från sina plågor)).

Den där blå bilen är kanske den som högljutt kör omkring i Kivik om sommaren och vars ljud går långt ut över vattnet... jag vet vad du menar Björn. Förresten har jag lagt märke till hur långt ljud bärs över vatten. Det räcker med människor som står vid stranden och pratar för att det ska höras långt, långt. Viskningar vore bättre. En ny namnvariant på din nya - "The Bear", Björnen i bestämd form. Vad sägs? Apropå tuiliq såg du väl min på utställningen i somras? Ingen riktigt riktig tuiliq vad beträffar huvan, men jag ska grunna mer på det. Det är ändå suveränt att kunna ha kapellet inkorporerat med anoraken. Solen lyser, men jag är fortfarande alltför mkt konvalescent för att orka sticka ut med 49 cm-kajaken som just fått sina linor, slitkölar och allt. Det är bara att putta i den...

Skriv en kommentar