Visa varukorgen
Design & Illustration

Allemansrätt och skyddsområden

Kanotister är ännu så länge väl sedda i de flesta sammanhang. Det är alla paddlares ansvar att se till det förblir så. Respektera de regler, både skrivna och oskrivna, som finns. Ta reda på vad som gäller för fågelskydds-, sälskydds- och naturskyddsområden. I militära skyddsområden gäller speciella regler, framför allt för utländska medborgare. Allemansrätten gör det möjligt att leva friluftsliv - men det är lika mycket en allemansskyldighet!

Fågelskyddsområden

Dessa områden är normalt skyddade från tidig vår till ett par veckor efter midsommar och syftar till att skydda fåglarna under häckningen. Under skyddad tid gäller landstigningsförbud, ibland sträcker sig skyddszonen 50 eller 100 meter ut i vattnet. Oftast visar skyltar på stranden vad som gäller.

Var också försiktig med fågelflockar i vattnet under den här tiden. En kull fågelungar som skingras blir lätt offer för rovdjur. Tro inte en kajak stör mindre än en motorbåt. Ofta kan det vara tvärtom. En tyst kajak är plötsligt nära boet utan att fågeln blivit varnad av ljudet.

Bland sälar

Sälskyddsområden

Sälskyddsområdena är oftast förbjudet vatten året om. Några skyddsområden är öppna ett par vintermånader. Information finns hos länsstyrelserna och på de flesta kartor. Gränserna för skyddsområdena är oftast dragna efter naturliga navigeringspunkter - öar, skär, uddar etc - och är lätta att identifiera och respektera. Sälar är nyfikna djur och kommer ofta ut och tittar på passerande kajaker men låt dem vara i fred om de inte gör det.

Militära skyddsområden m.m.

Hos länsstyrelsen finns också information om militära skyddsområden och de regler som gäller inom dessa, liksom om eventuella civila skyddsobjekt (t.ex. kärnkraftverk med tillhörande hamn).

I övrigt kan inom marina byggarbetsplatser, hamnar, dumpningsplatser, badstränder m.m. råda tillfälligt eller permanent tillträdesförbud. Dessa är i sådana fall markerade med gula specialsjömärken.

Allemansrätt

Vår allemansrätt är förutsättningen för att vi överhuvudtaget kan röra oss fritt i naturen. I många andra länder är det mesta privatägt och tillträde är förbjudet överallt utom vid speciellt iordningsställda rastställen. Allemansrätten är inte lagstadgad utan är en s.k. sedvanerätt. Det innebär att missbruk sannolikt kommer att leda till inskränkningar - något som redan har skett på flera ställen i landet. Betrakta därför istället allemansrätten som ett allemansansvar - endast om vi som vistas i naturen visar oss vuxna detta ansvar kan vi räkna med att få ha kvar möjligheten att fritt vistas i vår natur. Vi gör detta genom att inte störa eller skada växter, djur eller andra människor och att alltid vara måna om ett gott förhållande till markägaren.

Det finns också en äganderättslobby på högerkanten som aktivt arbetar för att skrota den svenska allemansrätten i sin nuvarande utformning. De ser den som en inskränkning i ägarnas rätt att disponera sin mark efter eget gottfinnande - en ren stöld. Enligt dessa har en allemansrättslig sedvänja aldrig funnits i Sverige, utan att det är politiskt fabricerad myt med sådant genomslag att den blivit en svenska folkets kollektiva livslögn. Den bakgrund som de refererar till är att Sverige på 1930-talet nationaliserade all mark som kunde användas för fritidsändamål, och att man för att sälja in konceptet skapade begreppet allemansrätt. Denna ”sedvanerätt” utökades efterhand som antalet semesterveckor ökade - inte minst med strandlagstiftningen. De hävdar att den svenska allemansrättens och i synnerhet strandskyddets rimlighet bör prövas i EU.

Jag kan inte se att det gör någon skillnad om allemansrätten bygger på en gammal sedvanerätt eller om den är en genial rättslig nyskapelse av framsynta politiker (Gustav Möller) på 30-talet. Markägande, med undantag för tomten eller området inom syn- eller hörhåll från huset, är inte exkluderande på samma sätt som att köpa en bil eller en tvättmaskin, och allemansrätten och naturtillgången är en alltför viktig bit av varumärket Sverige för att manipuleras bort till kapitalstarka intressen.

Läs mer om allemansrätten på Naturvårdsverkets sida

Detta får vi göra:

  • Vistas på annans mark, dock inte på privat tomt eller inom syn- och hörhåll från boningshus.
  • Färdas med kajak på andras vatten.
  • Tälta en natt utan markägarens tillstånd (Gäller det flera tält eller flera nätter bör markägaren tillfrågas).
  • Gå över inhägnat område under förutsättning att man inte gör åverkan eller river ner stängsel så att betande djur kan komma ut.
  • Göra upp eld om förhållandena är lämpade för det.
  • Dricka vatten ur källor, sjöar och andra vattendrag.
  • Ta med sig hund om den är kopplad
  • Plocka bär, blommor (om de inte är fridlysta) och svamp.
  • Ta torrt ris och nerfallna grenar.
  • Dra upp kajaker, bada och gå iland överallt utom på privat tomt, brygga.

Detta får vi inte göra:

  • Gå in på annans tomt (om du inte skall prata med ägaren förstås, eller i en verklig nödsituation)
  • Elda om det finns fara för brand.
  • Ta kvistar, grenar, bark eller löv från växande träd eller buskar.
  • Gå på åkrar och planteringar som kan skadas.
  • Fiska utan tillstånd eller fiskekort.
  • Jaga på annans mark.
  • Ta fågelägg.
  • Tälta längre än ett dygn på samma plats.
  • Ta vatten ur annans brunn utan tillstånd.
  • Skräpa ner.

Man skall vara försiktig med eldning, speciellt under sommaren. Elda i första hand på iordningställda eldplatser. Var noga med underarbetet så att eldningen inte lämnar några spår. Elda aldrig direkt på klipphällar. De kan spricka av värmen och är sedan fördärvade för all framtid (eller i varje fall till nästa istid). Var också noga med släckningen. Du blir ersättningsskyldig om du orsakar en skogsbrand. Du kan faktiskt också få betala brandkårsutryckningen om du gjort upp en så stor eld att någon på avstånd tar det för en begynnande skogsbrand och larmar brandkåren.

Man får absolut inte skräpa ner! För det första är det straffbart (böter eller fängelse), för det andra försvinner hela naturupplevelsen om ...om den tilltänkta lägerplatsen ser ut som en filial till kommunens soptippden tilltänkta lägerplatsen ser ut som en filial till kommunens soptipp. Dessutom kan kvarglömt skräp utgöra en fara för både människor och djur.

Tänk också på att ljud hörs långt stilla dagar till havs eller i en sjö. Högljudda röster eller radioapparater kan störa boende längs stränderna.

Paddla inte nära fasta fiskeredskap. Håll undan för nyttotrafik.

Strandskydd

Strandskyddet regleras i Miljöbalken och är till för att hindra en överexploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Det omfattar generellt strandområdet 100 meter in i land och 100 meter ut i vattnet, men länsstyrelsen kan besluta om utökad skydd upp till 300 meter vid behov. Inom denna zon får markägaren inte företa något som hindrar allmännhetens tillträde till stranden, eller skadar natur, djur eller växter. Lokala dispenser kan medges av kommunen under överinseende av Länstyrelsen och med Naturvårdverket som kontrollinstans, och kan förekomma i områden där bebyggelsen är gles och strandarealerna stora. Vidare kan strandskyddet upphävas inom detaljplanelagt område om särskilda skäl föreligger (ett sådant särskilt skäl som beklämmande nog allt oftare åberopas heter ”pengar”, även om få politiker ännu så länge vågar säga det öppet).

Strandskyddet riktar sig alltså till markägare och innebär att det är förbjudet att:

  • uppföra nya byggnader och gräva eller på annat sätt förbereda för byggnader
  • ändra byggnader som redan finns så att de kan användas till något annat ändamål
  • utföra andra anläggningar eller anordningar som försämrar tillgängligheten enligt allemansrätten eller försämrar livsvillkoren för växter och djur: exempel på detta är båthamnar, bryggor, parkeringsplatser och golfbanor
  • utföra andra åtgärder som kan skada växt- och djurliv, till exempel fälla träd, gräva eller gödsla.

 Mer om strandskyddet på Naturvårdsverkets sajt.

Naturskyddsområden

Här gäller speciella regler som varierar mellan olika områden. Oftast finns skyltar uppsatta med de regler som gäller. På ostkusten får man i allmänhet tälta i naturskyddsområdena men inte på västkusten. Eldning får normalt bara ske på iordningställda eldplatser.

Kommentarer

Det finns ännu inga kommentarer.

Skriv en kommentar