Visa varukorgen
Design & Illustration

Att ta ut kursen

Att ta ut en kurs är en baskunskap i kajaknavigation, medan att kompensera för ström och vind hör till fortsättningskursen. Död räkning blir en automatisk bakgrundsprocess som man knappt är medveten om.

Ta ut en kurs

Ta ut en kursMed en kurslinjal vrider du linjalen till din önskade kurs i sjökortet och avläser kursen mot gradskivan.

Med passare lägger du ena skänkeln mot norr, den andra längs din kurs, flyttar sedan passaren till närmaste kompassros i sjökortet och läser av kompasskursen.

En behändig snabbvariant är att översätta vinkeln till tid - tänk dig att kursen är timvisaren på en klocka. Kursen blir kanske kvart över två eller någonting sådant. Sedan tittar du på kompassen eller kompassrosen i sjökortet och uppskattar var kvart över två blir i grader (eller räknar ut det – 30 grader är en timme). Vi som har analoga armbandsur kan göra detta med förvånansvärt hög precision.

Har du orienteringskompass lägger du den längs din rutt på kartan. Vrid sedan kompasshuset tills kompasshusets norr pekar mot kartans norr. Vrid kompassen så att den röda nålen ligger över kompasshusets norr. Paddla sedan i kompasspilens riktning. Precis som vid orientering på landbacken stirrar du inte hela tiden på kompassen utan siktar mot ett ögonmärke på horisonten.

Med en båtkompass girar du kajaken tills du läser rätt kurs mot styrstrecket på kompassen.

För normal kajaknavigering i Sverige finns knappast någon anledning att ta hänsyn till kompassens missvisning. Missvisningen beror på att den geografiska och magnetiska nordpolen inte ligger på samma ställe – den senare flyttar sig dessutom sakta runt nordkalotten. I Sverige är missvisningen mellan 0° vid Kosteröarna och 6-7° i Haparanda, dvs inom felmarginalen både för pejling från kajak och för kompassgång. Den som paddlar vid t ex Grönlands kust kan däremot få upp till 40° missvisning att kompensera.

Kompassgång

När du paddlar efter kompass gäller samma regler som när du orienterar – titta inte hela tiden på kompassen. Ta ut kursen, leta upp någonting att sikta på – en fyr, ett skär, ett moln (om det inte blåser), en landkontur etc. Det är bättre att hålla fart och rytm i paddlingen och kurskorrigera var 5:e minut än att ligga och småsvänga med blicken på en pendlande kompassnål. Många tycker det är lättare om kompassen är monterad långt fram på kajaken. Har man anlag för sjösjuka är det också en fördel att inte behöva sänka blicken för att se kompassen.

Tänk på att om alla kurskorrigeringar görs åt samma håll så kommer till slut det sammanlagda felet att bli ganska stort. Justera då din kurs 5-10° åt andra hållet. Sådana ”systemfel” kan bero på vind, ström, paddelteknik eller oro att missa målet och driva ut till havs. De flesta människor har också en inbyggd dragning som gör att man paddlar i cirkel i dimma (vanligast tycks högervridning vara - ca 65 %).

Kompensera för ström och vind

Ström och vind trasslar till det för navigatören både när det gäller kurs och distans. Paddlar du från A till B på bilden utan att ta strömmen med i beräkningen hamnar du istället i C. Är det dimma hittar du förmodligen inte ditt mål, om inte så har du ändå en halvtimmes motströmspaddling kvar när du tror du är framme.

Rita en strömtriangel:

StrömtriangelRäkna ut hur lång tid det tar att paddla från A till B. Sätt ut hur långt strömmen hinner på samma tid fast i motsatt riktning (B-D). Nu kan du dels läsa ut din nya kurs (A-D) och dels beräkna hur lång tid det kommer att ta – paddlar du 5 km/t och strömmen är 2 km/t kan du efter 1 timme och 12 minuter kliva iland vid B. Svårigheten är naturligtvis att ta reda på hur stark strömmen är. I praktiken använder de flesta en intelligent gissning baserad på hur kajaken driver i förhållande till land. Behövs större noggrannhet – i dimma eller om överfarten är lång – kan man låta kajaken driva förbi något fast föremål och klocka tiden från för till akter (18 dividerat med antalet sekunder ger strömmens fart i km/t – eller 10 dividerat med antalet sekunder om du föredrar att räkna i knop).

Är du osäker, ta helst till lite i överkant. Det är bättre att hamna för långt uppströms och kunna följa strömmen till målet än att hamna nerströms och ha en tuff motströmspaddling kvar när man borde vara framme.

Att upptäcka ström kan ibland vara svårt men här är några tecken:

Tecken på ström

  1. Du kan se om du driver i förhållande till en enslinje (två föremål i linje – ett sjömärke och en fyr t.ex.).
  2. Bogvåg och kölvatten runt fasta föremål.
  3. Skumränder, blankvatten eller drivved samlas i ränder efter uddar eller pirar etc.
  4. Kajaken ställer sig inte ”vindrätt” när du slutar paddla.
  5. Vågor har ”fel” utseende – för långa eller för korta.
  6. Kölvattnet drar åt ena sidan trots att du paddlar rakt fram. Man kan kompensera för vind på samma sätt men det kräver kunskap i hur den egna kajaken uppför sig med olika vindriktningar och vindstyrkor.

Död räkning

Utom sikte av land - oavsett om det beror på dimma eller på att du paddlat land under horisonten – kan du ta till död räkning för att behålla kontrollen över navigationen. (Uttrycket död räkning kommer från ded. reckoning, en förkortning av deduced = härledd. Sedan har någon missuppfattat eller skämtat och så har det blivit dead och död).

Död räkning står helt enkelt för att du då och då ritar in din förmodade position och tid i sjökortet med ledning av din kurs, uppskattade fart och tid. Har du kartan i ett plastfodral fungerar en fetkrita (färgpenna) bra. Detta är viktigt därför att om du inte hittar målet, kan du med hjälp av anteckningarna fundera över felkällor. Även en hyfsad positionsgissning är i det läget bättre än ingen alls.

Men tänk på att målet inte är en punkt där du tror du är utan ett område där du vet att du är.

Även vid skärgårdsnavigering är en viss död räkning till stor nytta, som nämnts ovan. Lägg noga på minnet (eller notera på kartan) varje tydligt märke som passeras – fyrar, uddar, sjömärken, speciella byggnader etc.

Kommentarer

Att "dead" i "dead reckoning" skulle komma från "ded." som i "deduced" är långt ifrån klarlagt. Snarare kan man säga att marinetymologin tvärtom stödjer tesen att "dead" kommer från - just "dead". En bra sammanfattning finns här:

http://www.straightdope.com/columns/read/2053/is-dead-reckoning-short-for-deduced-reckoning

Det är mycket möjligt – mina källor är främst navigationslitteratur från sjöbefälsutbildning, de äldsta från 50-talet, då enligt skribenten "deduced"-teorin blev allmänngiltig i många sammanhang.

Skriv en kommentar