Materialfakta inför ett bygge

Senast uppdaterad den 8 januari 2021, 46 kommentarer

virke | träslag | epoxy | limning | glasfiber | lack | tid-pengar | leverantörer

Virke

Virke från brädgården eller byggvaruhuset håller egentligen generellt för låg kvalitet för båtbygge. Traditionellt båtbygge kräver kvartssågat virke med årsringarna så här:

Plankorna från brädgården är ekonomisågade och ser oftast ut så här:

För den här byggmetoden är det precis sådana plankor du skall välja. Med handcirkelsågen förvandlar du dem sedan till prima kvartssågade bordläggningsribbor:

Kvistar går inte att undvika i gran. Välj plankor med så få och små kvistar som möjligt eftersom de är lättare att arbeta med. Däremot har kvistar ingen betydelse för styrkan i den färdiga båten. Viktigast när du väljer brädor är istället vikten. Välj de lättaste du kan hitta. Gran varierar i densitet från 0,3 upp till ca 0,45 beriende på växtplats, växtförhållanden etc. Det innebär ett par kilos skillnad i den färdiga kajaken. När man skall lyfta upp kajaken på biltaket efter en dags paddling är det skönt att slippa inbyggd barlast.

För de flesta kajakerna i katalogen bör ribborna vara ca 20x5 mm om gran används, en halv till en millimeter tjockare med Cedar eller Paulownia. På kajaker med relativt plana däck kan man använda bredare ribbor (25-28 mm) om ribborna läggs parallellt med centerlinjen. Men generellt är 20 mm lämpligaste bredd – bredare ribbor innebär att det blir svårare att böja ribborna i sidled med risk att de buktar ut mellan spanten och att kajaken därför ser ut som en Michelingubbe, smalare ribbor innebär att det längre tid att ribba skrovet.

Det går att använda tunnare ribbor (4 mm) för ett extremt lätt skrov, men ett som samtidigt är lite mer ömtåligt. Då får man vara uppmärksam på att tunnare ribbor är mindre styva och det finns risk att de inte följer den tänkta kurvan utan att planare partier uppstår mellan spanten. men är man noggrann fungerar det. Ett alternativt sätt för ett tunnare laminat är att ribba med 5 mm ribb och sedan hyvla bort en millimeter – görs enklast med en elhyvel som kan ställas in på ett exakt djup och där det är lätt att se var man redan hyvlat.

Skillnaden i hållfasthet har ingen större betydelse eftersom virket i huvudsak utsätts för tryck och draglaster i fiberriktningen där skillnaden inte är så stor. Det färdiga laminatets styrka beror bara till viss del på träets styrka. Det avgörande är samverkan mellan trä, glasfiber och epoxy. Även med sämsta tänkbara gran blir skrovet starkare och tåligare än ett traditionellt glasfiberskrov.

Träslag

Välj gran till nästan allt på båtarna. Andra träslag förekommer bara i smådetaljer och framgår av byggbeskrivningen och ritningen. Skillnaden i hållfasthet har ingen större betydelse eftersom virket i huvudsak utsätts för tryck och draglaster i fiberriktningen där skillnaden inte är så stor. Det färdiga laminatets styrka beror bara till viss del på träets styrka. Det avgörande är samverkan mellan trä, glasfiber och epoxy. Även med sämsta tänkbara gran blir skrovet starkare och tåligare än ett traditionellt glasfiberskrov.

Alternativa träslag:

Furu går att använda men gör båten ett eller ett par kilo tyngre utan att ge några fördelar.

Ceder (Western Red Cedar) är OK – lättare än gran men inte lika segt, vilket bör kompenseras med lite tjockare ribbor. Går däremot att få kvistfritt i långa längder. Nackdelen är högre pris och att slipdammet är allergiframkallande. Tänk på att Libanonceder är ett helt annat träslag och duger inte till kajaker.

Lärkträ gör liksom furu kajaken flera kg tyngre men kan möjligen motiveras av en vacker rödaktig färgton.

Ask är ganska tungt, styvt och bra till sitsar och tvärträ i kanadensaren. Idealiskt också till kanadensarpaddlar. Ask är också bra för alla bitar som skall böjas (t.ex ytterstävar) eller för basade sargar.

Ek är tungt och svårt att limma (på grund av garvsyra) och kan inte användas till annat än (möjligen) smådetaljer med den här byggmetoden.

Lönn, lind, björk, al, alm , valnöt, äpple, päron, körsbär är tunga men fungerar bra för till smådetaljer som paddelhållare, linfästen, stävbeslag m.m, men rör sig mer än gran och är därför olämpligt för skrov.

Spruce (Sitka) är lätt och kvistfritt men dyrt och svårt att få tag i. Lite mjukare i ytan än gran men för övrigt detsamma. Används ofta till master.

Oregon pine är ett vackert rödgult virke (påminner om lärk) men är onödigt tungt.

Lätta mahognyvarianter som lauan, gabon m fl fungerar men jag har svårt att se några fördelar med dem – färgen är ofta blekt rosa om man inte betsar.

Mahogny (honduras) är tungt och dyrt. En dekorribba strax under relingen eller en mittfisk i däcket kan se trevligt ut om man vill dekorera.

Teak är tungt, svårt att limma och ytbehandla på grund av hög oljehalt. Vill du ändå försöka kan en avtvättning med lösningsmedel strax innan limning hjälpa. Teak innehåller också en hel del finkornig lera som går illa åt verktygen (följer med saven upp i de grova porerna).

Paulownia är ett intressant alternativ. Betydligt lättare än gran och lite mjukare i strukturen, men med fullt tillräcklig styrka för det här ändamålet – men svårt (och dyrt) att få tag i i vår del av världen (kan  köpas som limmade hyllplan på Bauhaus i perfekt tjocklek och bra kvalitet.

Spantmallar gör du av 9, 12 eller 15 mm spånskiva eller MDF. Plywood eller lamellträ är ännu bättre men kostar betydligt mer.

Epoxy:

Epoxy är en tvåkomponents härdplast vars främsta egenskap är förmågan att häfta vid de flesta material (beroende dels på mycket låg ytspänning och dels på ringa krympning). Vidare är epoxi lätt att modifiera med olika tillsatsmedel, vilket ger nästan obegränsade möjligheter till limning, spackling, ytbehandling, laminering, formgjutning etc. Den är kemikaliebeständig (tål spill från det mesta), vattentät (minimal vattenabsorbtion jämfört med t ex polyester), hållfast (ingen annan härdplast är lika mekaniskt hållfast), exeptionell vidhäftning mot de flesta material (mimimal krympning innebär att det inte finns några spänningar som äverntyrar vidhäfningen), och värmebeständig (för lamineringsepoxy upp till ca ca 70℃).

Den epoxy som används här är en lågviskös, lågmolekylär lamineringsepoxy utan lösningsmedel och fyllnadsmedel. Det betyder att den skall vara tunnflytande så att den kan penslas på, uppbyggd av relativt små molekyler som kan tränga in i träet och helt utan tillsatser. Samma epoxy används till allt. Med hjälp av ett lätt fyllnadsmedel (microfiber eller slipdamm) ändrar du själv konsistensen för de olika ändamålen.

Lite epoxifakta:

Epoxi kan härda ner till temperaturer omkring 0° C. Men när det gäller limning/laminering bör gränsen sättas vid c:a +10° C. Alla kemiska reaktioner är temperaturberoende - en förhöjning av temperaturen med 10° C fördubblar reaktionshastigheten.

Industriellt härdas epoxin ofta vid höjd temperatur (+50 - +100°C). Vid rumstemperatur sker polymerisation i det närmaste linjärt dvs. med få tvärbindningar. Vid förhöjd temperatur kompletteras reaktionen med fler tvärbindningar och slutresultatet blir ett starkare produkt. Vidhäftningen blir samtidigt bättre genom att både viskositeten och ytspänningen sjunker.

Vid rumstemperatur (ca 20° C) härdar epoxy till 70-80% inom 24 timmar, och kan alltså bearbetas, men är fullt uthärdad på ca 7 dygn. Vid 10 grader dubblas båda tiderna.

Hos en del fabrikanter kan du välja på standardhärdare och snabb härdare . I de flesta fall är standardhärdaren att föredra, men vid låga temperaturer fungerar den snabba bäst. För den som jobbar mycket snabbt och effektivt kan den snabba användas även i rumstemperatur. Potlife (den tid epoxin är användbar) minskar till ungefär hälften med den snabba härdaren (ca 15 minuter vid 15° mot en knapp halvtimme för standardhärdaren). På motsvarande sätt halveras härdningstiden. Tänk på att potlife minskar med större blandningsmängd och om du blandar i en hög burk eller mugg (beroende på att ytan i förhållande till volymen minskar och därmed blir uppvärmningen pga reaktionen större). Med epoxiblandningen i ett grunt tråg ökar potlife.

Fogar kan utsättas för fyra olika krafter – dragkrafter, skjuvkrafter, fläkning och klyvning. Epoxilimmer har generellt mycket stor draghållfasthet och klarar alltså drag och skjuvkrafter mycket bra. Motståndskraften mot fläkning och klyvning är inte riktigt lika hög och byggmetoden är därför utformad så att rena epoxifogar inte någonstans utsätts för sådan krafter.

Limning av trä.

Epoximaterial binder mycket bra till de ytliga träcellerna. Men den utmärkta vätförmågan tilsammans med långsam härdning innebär också att mycket epoxy sugs in i träet (framför allt i ändträ) och kan ge sämre hållfasthet i fogen. Vissa epoxifabrikanter rekommenderar förtjockad epoxi för att undvika detta men min erfarenhet är att epoxin ändå sugs in – kvar i fogen finns sedan mest förtjockningsmaterial. Lösningen är istället att förbehandla ytorna med tunn epoxi innan limningen.

Var mycket noga med blandning! Mät eller väg upp bas och härdare och rör om dubbelt så länge som du tror behövs. Notera att bas eller härdare aldrig används seperat – står det "ren epoxy" i en byggbeskrivning menas att epoxyn skall vara färdigblandad men utan tillsatta fyllnadsmedel eller liknande.

Lamineringsepoxi innehåller som regel inga lösningsmedel som kan lösa fett – till exempel fettet i ett fingeravtryck. Därför måste allt som skall limmas vara fritt från fett, olja och vaxer. Var mycket försiktig med ytorna innan limning eller ytbehandling. Rör inte träet efter sista slipningen. Fall inte för frestelsen att känna på det välslipade skrovet innan epoxin stryks på. Tvätta med lösningsmedel i tveksamma fall. Tvätta även ytan om du använder feta eller kemikalierika träslag – teak, ek, kådig fur etc. Även luftföroreningar som t.ex. svaveldioxid (verkstad i pannrummet?) bildar föroreningar som kan inverka negativt på vidhäftningen – framför allt vid längre pauser i bygget. Viktigt! Se till att det inte förekommer silikon eller silikonliknande material i närheten av bygget – inga sko-,  kläd-, bil-, eller båtvårdsprodukter ens i angränande rum

Fogfyllande limning eller spackling kan göras på två sätt:

1. Förtjockad (fylld) epoxi

   Blanda slipdamm eller microfiber (korthuggen cellulosafiber) i epoxin till för ändamålet lämplig konsistens. En sådan spackling blir tydligt synlig men stark.

2. Formgjutning

   Bygg en enkel form av tejp runt fogen så att den tunnflytande epoxin hålls på plats under härdningen. Snyggt och relativt starkt.

Glasfiber:

Glasfiberväven har tre uppgifter: Den ger tvärskeppsstyrka så att inga spant behövs, den skyddar den mjuka träytan mot nötning och slag och den underlättar uppbyggnaden av ett tätt epoxyskikt utanpå träet. Köp lätt (150-165 gram/m2) glasfiberväv (inte glasfibermatta med klippta fibrer) som är kompatibel med epoxy (glasfiberväv är behandlad för att passa till antingen polyester eller epoxy). Ett lager väv, dubblerad längs kölen, inne i sittbrunnen (där man sätter fötterna vid i- och urstigning) och längs däcksskarven ger tillräcklig styrka och blir osynlig under fernissan.

Färg och lack:

Epoxy måste skyddas mot ultraviolett strålning, annars blir den med tiden kritigt porös och tappar sin styrka. Det allra bästa är därför att måla alla ytor med täckande färg. Vilken utomhusfärg som helst går bra – billig latex som behöver bättras årligen och upp till dyra två-komponents linjära uretaner som kan hålla i mer än 10 år. Men de flesta vill inte gömma allt träarbete under täckande färg - då återstår att lacka. För att skydda epoxyn måste lacken eller fernissan innehålla UV-filter och det krävs 4-5 lager. Lacker med UV-skydd brukar man kunna identifiera på det höga priset men kolla för säkerhets skull med leverantören. En bra tvåkomponents uretanlack kan hålla över tio år på en kanot och kan vara en bra investering trots det högre priset. Den årliga uppsnyggningen av reporna i botten (för den som liksom jag använder kanoten hårt) kan sedan med fördel ske med enklare fernissa eftersom den ändå måste bättras då och då.

Tid och pengar:

Tid och pengar är i någon form bristvaror för många presumtiva båtbyggare. Framför allt har man sällan god tillgång på båda samtidigt.

Hur lång tid det tar att bygga en kanot är naturligtvis en mycket personlig fråga som beror på vana, verktyg, effektivitet, krav på finish med mera. Mina kanoter och kajaker bör ta mellan 100 och 150 timmar för de allra flesta om man bygger efter byggbeskrivningen. Det kan bli ett par ambitiösa semesterveckor, ett vinterprojekt eller vad som helst däremellan. Med vana från över dussinet båtbyggen (och att jag lärt mig var det går att ta genvägar) kan jag nu pressa tiden till ca 40-60 timmar. Övning ger färdighet. Det finns amatörbyggare som efter 60 timmars hektisk quick-and-dirty-aktivitet och ett par snabba lager fernissa sjösätter en kajak som fungerar alldeles utmärkt – och sådana som efter 400-500 timmar avtäcker ett mästerverk i utvalt trä med osynliga skarvar under 12 lager bärnstensfärgad lack och en finish som hade gjort en gammal franskpolerare tårögd (fast när det gäller sådan finish är det påfallande ofta lokale billackeraren som fått förtroendet). Jag tror att en rimlig ambitionsnivå är att föredra. Den största faran ligger i att ha alltför höga krav på sig själv så att varje liten detalj tillåts dra ut i det oändliga på tiden. Det lätt att man tappa sugen när det plötsligt är sommar och man inser att man efter 200 timmars slit har halva bygget kvar och demoraliserande att tvingas sänka ambtionsnivån i slutspurten. Belöningen för utfört arbete är att paddla – ju förr desto bättre. Mästerverket, för den som har sådana drömmar, kan hellre bli båt nummer två. Då kan du dels hämta nya krafter med en paddeltur när projektet drar ut på tiden och dels har du lärt dig mycket nyttigt med båt nummer ett.

Kostnaden är också svår att precisera. Den beror på hur du köper material, vilken kvalitet du väljer, hur bra du är på att nosa upp bra priser etc. Den stora utgiften är epoxy och glasfiber – ca 75 %. Du kan köpa småburkar dyrt i båttillbehörshandeln, men bättre är att beställa en hel sats direkt från generalagenten eller tillverkaren. Du kan också slå dig ihop med flera byggare om en storförpackning eller kanske få köpa vad du behöver ur ett fat hos en båtbyggare. Båtarna här bör hamna mellan 5000:- och 7000:- , vilket i sämsta fall är en sjättedel av vad motsvarande båt kostar i handeln.

Den största investeringen är arbetsinsatsen. Den får vägas mot att du får en vacker och funktionell båt, skräddarsydd för dig och med bättre prestanda än det mesta du kan köpa. Glöm inte heller det terapeutiska värdet i att arbeta med dina händer i gammal hantverkstradition – eller de ofrånkomliga pratstunderna vid stränder och bryggor – ”nej en sådan kan man inte köpa. Den får man bygga själv”.

Några leverantörer

Det finns gott om bra leverantörer runt om i Sverige och jag har såklart inte koll på alla. Dessa använder jag mig själv av:

BeHåPe Plast- och glasfiberprodukter, Malmövägen 26, 230 41 Klågerup, Tel: 040 - 44 07 10. Fax: 040-440793. Mail: info@bhp-glasfiberprodukter.se Webbsajt: http://www.bhp-glasfiberprodukter.se. Epoxi , glasfiber, fernissa, styrofoam mm.

NM Epoxy (Nils Malmgren), Valnäsgatan 6, 442 02 Ytterby, Tel: +46 (0)303 936 10. Mail: info@nilsmalmgren.se, Webbsajt Epoxybutiken:  https://epoxibutiken.se/. Epoxyproduker, tillsatser, tillbehör och väv. (Danmark: Rockidan, Finland: Oy Tremco Ltd, Norge: Asdal Trading A/S).

Petrus Kajak, Kanalgatan 24,Tranås, tel: 070 - 227 11 71. Mail: info@petruskajak.com. Webbsajt: http://www.petruskajak.se. Sågad list, epoxy, glasfiberväv, prefabricerade detaljer, färdiga kanoter etc. Byggkurser.

Båtbyggeriet Tunarps Kvarn, Björn Tafvelin, 56042 Sandhem, tel: +46 515 76 12 18, mobil: +46 731 83 43 77 Mail: bjorn@batbyggeriet.eu Webbsajt: http://www.batbyggeriet.eu/. Profilfrästa lister, epoxy, glasfiber, lim mm.