FAQ
Updated Friday, July 04, 2008 10:29 AM
I am working on a translation, but currently parts of this information is available in Swedish only.
Varför har du inga ritningar till plywoodkanoter?
Det finns flera skäl.
Plywoodkanoter måste byggas med skarpa slag, vilket sällan är den hydrodynamiskt bästa formen. Våta ytan ökar, det uppstår turbulens kring slagen och rörelserna i sjögång blir mer oberäkneliga. Med träribbor kan man låta funktion och estetik styra formgivningen.
Plywood säljs i 2,5 meters längd. Kanoter är dubbelt så långa. Att skarva plywoodskivor så att det håller när de långa bitarna skall hanteras är inte lätt för en ovan byggare. Bra plywood är dyr – det kostar att misslyckas. Däremot är träribbor billiga och lätta att handskas med.
Den mesta plywood man köper har svarvade fanérskikt, vilket ger en orolig, onaturlig ådring som bara duger att målas.
Plywoodkanotens plana ytor har sämre motståndskraft mot punktbelastningar än stripskrovets dubbelkrökta, samtidigt som de skarpa slagen tar mycket stryk när kanoten hanteras – ju mindre radie desto mer slitage. Det är också svårare att reparera skador i plywood än i massivt trä.
Det går lite fortare att bygga en plywoodkanot, men i allt annat vinner stripkanoten överlägset.
Sedan kan man väl inte heller helt bortse från att plywood, även om det har utvecklats en del sedan 50-talets gabondörrar, ändå inte känns riktigt värdigt att offra byggtid och dyr fernissa på.
Kan man sätta ett undanvindssegel på kajaken?
"Segla när du kan - paddla när du måste". Visst låter det bestickande med kajakseglarnas favoritklyscha. Men funderar man lite längre upptäcker man ett litet problem. "Paddla när du måste" innebär att paddlingen uppfattas som något nödvändigt ont. Varför? Jo, därför att seglande kajaker normalt är 70-80 cm breda för att inte kapsejsa i vindbyar och har 60 cm breda sittbrunnshål för att medge att man lutar lite åt lovart. Smala kajaker har oftast utriggare. I båda fallen blir kajaken trögpaddlad med obekväm paddelställning och dålig kajakkontroll – och är fortfarande en tämligen medioker segelbåt. Paddling och segling ställer så olika krav på skrovets utformning att det omöjligt att optimera för båda.
Jag föredrar därför att skilja på funktionerna. Mina kajaker är totalt och förbehållslöst optimerade för paddling, gjorda för att medge hög marschfart med liten ansträngning oavsett vindriktning och för att det skall vara så roligt att paddla att blotta tanken på något annat känns främmande.
För att segla vill jag ha en segelbåt eller en segelkanot, som är så välseglande att åror eller paddel bara skall behövas i fullständig stiltje – t ex min kanotyawl.
Många experimenterar med kajaksegel – alltifrån klassiska batwingsegel till drakar och vingprofiler. Här är några länkar:
Björn Minör med segel på sin Kavat
Laurie Fords segelskisser
Segelritningar från Tasmanien
Kajaksegelidé från en abstinent Hobie Cat-seglare (Sea Kayaker).
Enkelt segel att trä på paddeln (Sea kayaker).
Vidare finns en hel del att läsa i t ex George Dysons "Baidarka", i Wolfgang Brincks "The Aleutian Kayak" och i Todd Bradshaws "Canoe Rig"
Kan man använda andra träslag?
Ja, det finns flera andra träslag som är fullt användbara – furu, oregon pine, lärk, mahogny, ceder m fl. Gran har dock flera fördelar som man tappar om man väljer andra alternativ. Inget annat träslag ger med bibehållen styrka en lika lätt kanot. Western Red Ceder är lättare men saknar granens seghet, är fyra till fem gånger dyrare och slipdammet är allergiframkallande. Du kan läsa mer om olika träslag på materialfaktasidorna 
Ganska vanligt är att man lägger in dekorribbor i ett kontrasterande träslag – mahogny, som på bilden, klibbal, körsbär eller liknande.
Några av de vackraste kajaker jag sett har byggts i lärk – vackert gulröd ton med lugn harmonisk ådring och så gott som kvistfritt. Priset är fyra till fem kilo extra skrovvikt att hantera.
Flera har frågat om abachi. Jag har inte själv provat men kan tänka mig att det bör fungera bra. Abachi är lätt och långfibrigt. Problemet är nog att det i Sverige är svårt att få i mer än bastulavelängd.
Är det viktigt att få tag i fullängdsvirke?
Har du turen att ramla på virke i full längd (= kajakens längd + ca 30 cm) är det bra, men det finns ingen anledning att lägga tid på att leta. Gran innehåller så mycket kvistar att många ribbor ändå kommer att brytas i samband med sågningen eller när de monteras. Det är svårt att bygga kajak i gran utan skarvar.
Skarvar påverkar varken styrka eller byggtid, utan bara utseendet. Bordläggningsribborna skarvas enkelt på plats. Fäst ribban i ena stäven och häfta fast den så långt den räcker. Börja häfta nästa ribba från andra stäven och där de överlappar håller du ihop dem, sågar rakt igenom båda (med sågen vinklad en aning så att det kompenserar för sågbladets tjocklek) och sätter en häftklammer över skarven. Svårare är det inte. (Den klassiska snedlasken är naturligtvis principiellt elegantare men innebär ingen fördel funktionellt eller utseendemässigt – ingen ser om skarvlinjen ligger på olika ställen på ut och insida).
Naturligtvis får inte skarvar hamna bredvid varandra. Fördela dem över skrovet – minst två ribbor mellan skarvarna.
Gran är så ljust. Kan man betsa?
Det finns exempel på lyckade betsningar, men generellt avråder jag. Granen mörknar av sig själv efterhand, även om UV-filtret i fernissan fördröjer processen.
Bets bygger på att träet färgas av antingen pigment eller genom kemisk påverkan. Detta sker bara där träet kan suga in betsen – vilket innebär att där lim först har trängt in i träet fäster ingen bets. Risken för flammig yta är stor.
En nackdel på längre sikt är att det så gott som omöjligt att återställa rätt kulör om man behöver reparera lokala skador i skrovet.
Många betstyper ger negativ ådringsbild, dvs årsringarna blir ljusa mot mörkare vårved och signalerar fusk. De vanligaste betstyperna färgar med pigment, vilket innebär ett tunt lager av färgkorn "skymmer" träet.
Anilinbaserad vattenbets har visat sig fungera bra om man använder profilfräst virke, limmar med snickarlim, slipar skrovet noggrant först, väter och slipar tills fibrerna inte längre reser sig och därefter applicerar tunna laveringar av bets upprepade gånger tills ytan är jämnfärgad och i rätt nyans (något mörkare än önskat eftersom den ljusnar när den torkar). Därefter får ytan absolut inte slipas, utan behandlingen fortsätter med epoxi, glasfiber o.s.v. Betsen är inte helt ljusäkta, så räkna med lite ljusning efterhand. (Martin Step med Green Valley Boat Works är mästare på detta. Läs hans How-to.)
Ytterligare ett försök finns beskrivet på Steinar Solstads bygglogg.
Många har frågat om det inte går att betsa ribborna innan man monterar dem. Nej det fungerar inte - bets tränger inte in mer än någon enstaka tiondels millimeter och det går inte att slipa skrovet utan att gå igenom. Inte ens enstaka dekorribbor går att förbetsa med gott resultat.
Ett alternativ är att blanda bets i fernissan i stället (upp till 10%). Jag har bara provat med Internationals mahognybets på bleknad mahognybordläggning, men det fungerade mycket bra (men tänk också på att det blir betydligt svårare att matcha färgen vid eventuella reparationer).
Vilken metod du än väljer bör du göra ett par provbitar bordläggning och testa på.
Egentligen är det allra bäst att måla kajaken. Täckande målning skyddar epoxin och träet betydligt bättre än fernissa och ökar livslängden. Men du får räkna med att slipa dubbelt så mycket om du skall måla - även mikroskopiska missar syns på en jämnfärgad yta. Dessutom får man nog vara mer än lovligt hårdhudad om man skall ge sig till att måla över sitt träarbete.
Uppdatering 2005:. Under åren har det dykt upp flera kajaker med vitmålat skrov och lackat däck – mycket elegant. Min prototyp till Black Pearl var helt svartmålad/mattpolerad, vilket fått viss efterföljd. Njord blev efter moget övervägande vit med grått däck, och har fått många positiva kommentarer.
Kan man inte använda lätta distansmaterial i stället för gran?
Jo, det går men enligt min erfarenhet blir ett sådant bygge inte lika starkt som granstrip och bara marginellt lättare - och definitivt dyrare och mer arbetskrävande.
De distansmaterial som traditionellt används är lätta uretanskummer och balsa.
För att motstå delaminering måste balsa användas "stående", vilket innebär att det liksom för de lätta skummaterialen inte finns någon fiberstyrka i långskeppsled. Då måste mängden ytarmering ökas så att totala laminatvikten blir lika hög som om man använder gran (redan med ett lager 160 grams väv på var sida står glasfiber/epoxi för ca 30 - 40% av totala laminatvikten).
Stora fördelen med gran (bortsett från att den är billig, lättillgänglig och lättbearbetad) är att den har drag- och tryckhållfasthet i fiberriktningen som i förhållande till vikten vida överstiger alla andra armeringsmaterial. Eftersom tvärskeppsbelastningen i en kajak bara är bråkdelen av långskeppslasten innebär det att ett lager glasfiber på var sida räcker för att kompensera träets sämre styrka tvärs fibrerna. Totalt innebär det exceptionell styrka i förhållande till vikten (vid ett doktorandarbete i hållfasthet vid Tekniska Högskolan i Stockholm nyligen konstaterades att massiv glasfiber/polyester kommer att väga 70 gånger mer än gran/glasfiber/epoxi för samma styvhet!
Hela undersökningen hittar du här som pdf-filer (har du inte Acrobat Reader kan du hämta den gratis från Adobe)
Ett trä/epoxi-laminats konstitutiva egenskaper
Bilagor
Problemet med alla lätta distansmaterial är att den mängd armeringsväv som behövs för att laminatet skall matcha träets fiberstyrka långskepps innebär en fullständigt onödig overkill tvärskepps och därmed ett tyngre och/eller klenare skrov.
På Gkf:s (Göteborgs Kanotförening) sajt finns information om att bygga kajaker i lätta distansmaterial.
Är det OK att ändra i designen?
Jag är lite kluven inför den här frågan. Det spontana svaret är – ja, självklart skall du passa på att skräddarsy kanoten till dig själv och genomföra dina drömmar och goda idéer. Annars missar du ju den kanske största fördelen med att bygga själv. Många bra idéer har också kommit fram genom ohejdad experimentlust.
Men jag är också frestad att svara nej. Bakom kajakerna och kanadensarna ligger åtskilliga timmars arbete med beräkning av balans, stabilitet, manöverbarhet etc och ännu fler med prototypbygge och praktiska tester för att optimera varje modell till sitt användningsområde. Att förbättra en design kräver följaktligen att du vet vad du gör och kan bedöma vad en ändring har för positiva och negativa konsekvenser. Och är du i den situationen kanske du istället skall rita din egen kanot från början. Det ökar mångfalden (vilket behövs i ett annars ganska likriktat svenskt kanotklimat) och kan kanske visa sig bli en lyckoträff. Det är dessutom ofantligt roligt att rita och beräkna och sedan uppleva att teorin får liv i den färdiga kanoten.
En fråga jag fått flera gånger är om man inte kan höja stävarna på Kavat så att den mer ser ut som "vanliga" kajaker. Med viss försiktighet kan man visst göra det. Men risken är att volymen blir för stor i ändskeppen vilket förvandlar Kavat till en långsam gunghäst i krabb sjö. Dessutom ökar vindfånget ute i ändskeppen vilket leder till att den blir svårare att kontrollera i hård vind. 
Vill du ha uppsvängda stävar, välj en kajak ritad för uppsvängda stävar, som Isfjord, Thule eller någon av Nick Schades kajakmodeller från USA.
En lätt "uppnäsa" som på Anders Carléns Kavat här till höger, går naturligtvis alldeles utmärkt.
Förändringar som inte påverkar funktionen utan bara utseendet är naturligtvis mindre kritiska. Visserligen är jag estetsnobb och kan lägga timmar på att balansera linjer mot varandra till en harmonisk helhet, men smaken är olika och en hembyggd kanot får gärna spegla byggarens personlighet.
Ett par anpassningsmöjligheter finns presenterade i ritningarna och manualen. Längden kan justeras plus/minus 10% för att anpassas till kroppslängd, vikt och önskemål om packning. Sittbrunnshålets storlek är lätt och okritisk att anpassa – figurnära eskimåöppning eller rymligt skärgårdshål, utrymme för korta ben eller långa. Likaså finns möjligheter att anpassa utrustning – luckors och skotts vara eller inte vara, utseende och placering. Roder, skädda, eller ingetdera. Fotstöd, sits, beslag. däckslinor – låt kreativiteten flöda.
Har du funderingar om egna ändringar – ring eller maila. Jag, eller någon annan, kanske redan har provat.
Naturligtvis gäller att den som frångår ritning och byggbeskrivning gör det på egen risk. Jag tar inte ansvar för egenskaper och utseende hos en sådan kanot.
Kan man inte limma med något annat än epoxy?
Sågar du ribborna själv bör du limma med epoxy. Vitlim, uretanlimmer, fenolhartslimmer mm kräver fullständig anliggning för att bli tillräckligt starkt – epoxy överbryggar däremot glipor med full styrka. Vill du ändå använda vitlim bör du därför hyvla varje ribba individuellt till passform eller använda profilfrästa (konkav/konvexa) ribbor. Konsekvensen är att tiden eller kostnaden flerdubblas. Dessutom måste de här limmerna strykas på varje ribba vid monteringen medan epoxyn stryks ut i ett moment på det färdiga skrovet, vilket sparar ytterligare tid och arbete. Du kan läsa mer om olika limmer på materialfaktasidorna
Kan man använda polyester istället för epoxy?
Det är fullt möjligt men med ett par negativa konsekvenser. De viktigaste skillnaderna är:
1. att epoxi är vattentät medan polyester tillåter en viss diffusion – och vatten i träet är en dödsdom.
2. att epoxi är elastiskt i härdat tillstånd, och kan därför följa träets rörelser vid temperaturvariationer med bibehållen vidhäftning medan polyester är glashårt, vilket leder till delaminering.
Vidare är polyester inte riktigt glasklar och har fel färg – man kommer att se en blåaktig hinna ovanpå träytan. Epoxy är helt klart eller mycket svagt gulaktigt och kommer att se ut som åtskilliga lager fernissa även vid en noggrann undersökning.
Fördelen med polyester är att priset är betydligt lägre än för epoxy, men för en kanot som skall hålla mer än några säsonger rekommenderar jag epoxi.
Väven släpper?
"Jag har fått lite problem. När väven härdat lade jag på ett lager epoxi och lät detta härda. Men när jag skulle sickla ytan började den flagna på stora delar av ytan. Min första teori var att jag hade låtit den första satsen stå och vänta lite för länge, men även på ytor där jag penslade på direkt flagnar också. Där det är som allra värst kan jag få loss (nästan) handflatsstora sjok av epoxi. Har jag lagt på för tjockt eller för tunt eller kan det ha varit för kallt i lokalen ? Eller har du några andra idéer ? Tycker du att jag skall skrapa av all epoxi som jag lagt på, eller skall jag låta så mycket som möjligt sitta kvar, och bara lägga på mer där det har lossnat?"
Jag tror att du fått föroreningar på ytan. Om epoxi härdar låg temperatur (=lägre än ca 20 grader, beroende på epoxityp) finns risk för vad som på engelska brukar kallas "amine blush", en tunn, lite smetig beläggning av härdningsprodukter, som måste tvättas bort om nästa skikt skall fästa. Epoxi saknar, till skillnad från poly- och vinylester, lösningsmedelstillsatser och kan därför inte lösa upp fettrester på ytan. Därför måste allt som skall limmas vara fritt från fett, olja och vaxer. Var mycket försiktig med ytorna innan limning eller ytbehandling. Rör inte träet efter sista slipningen. Fall inte för frestelsen att känna på det välslipade skrovet innan epoxin stryks på. Tvätta med lösningsmedel i tveksamma fall. Tvätta även ytan om du använder feta eller kemikalierika träslag – teak, ek, kådig fur etc. Även luftföroreningar som t.ex. svaveldioxid bildar föroreningar som kan inverka negativt på vidhäftningen – framför allt vid längre pauser i bygget.
Sickla eller slipa hela ytan så att du är säker på att all lös epoxi är borta. Tvätta med ljummet vatten och lite tvättmedel innan du penslar på nästa skikt. Om skiktet är tunt eller tjockt spelar ingen roll för vidhäftningen. Däremot finns andra nackdelar – ett för tjockt skikt rinner och ett för tunt kan inte självutjämna - i båda fallen uppstår extrajobb med slutfinishen. Jag brukar värma epoxin till ca 25°, dra ut den tunt med en gummiskrapa och eftersläta med en kortklippt pensel.
Luftblåsor i ytskiktet?
"Tackar för det snabba svaret förra gången jag kontaktade Dej. Nu har jag en ny fråga. Jag har lagt på väv på kajakskrovet och epoxi utanpå. Tyvärr har jag fått några luftblåsor. Har detta någon praktisk betydelse eller har det betydelse enbart för utseendets skull? Om det skall åtgärdas? Går det med en injektionsspruta att fylla utrymmet eller skall man skära upp och lägga i ny väv?"
Luftblåsorna bör du ta bort. Min erfarenhet av sådana (som jag visserligen bara haft på insidan) är att det sipprar in smutsvatten i blåsorna och blir till svarta fula fläckar med alg- och mögeltillväxt.
Är det små blåsor brukar det gå att skära ett horisontellt snitt, trycka in lite epoxi och sätta en bit tejp över för att hålla det på plats under härdningen. Större blåsor (mer än en kvadratcentimeter) brukar jag skära bort, sickla rent och limma i en glasfiberbit.
Finns antydan till klibbighet under blåsan, beror den sannolikt på dåligt härdad epoxi (vilket i sin tur oftast beror på dåligt blandad epoxi). Dra då bort all glasfiberväv som går att dra bort (kan du trycka in en skruvmejsel mellan glasfibern och träet är det bara att riva bort allt som går att lossa – där lamineringen fungerat finns inga möjligheter att separera glasfiber och trä. Ge det en vecka att härda först, bara!). Därefter skall du sickla bort all epoxi som inte är stenhård, tvätta med aceton för att få bort alla ohärdade rester och bygga upp ny ytbehandling. Gör du inte det kommer bubblorna att växa och bre ut sig när solen värmer ytan och det finns risk för vattenskador i träet efterhand. Även om det känns bedrövligt tråkigt att göra om delar av ytbehandlingen nu är det mycket tristare att ta in kajaken till sommaren och börja om.
Allergiska besvär?
"Jag bygger en kajak enligt din beskrivning i kanotboken. Allt fungerar bra utom att jag får allergiska besvär vid användning av epoxy. Detta trots att jag försöker skydda mig med handskar och andningsskydd. Kan du ge mig något tips om hur jag ska förfara eller om de finns något annat lim som går att använda"
Trist med allergiska besvär. En del byggare drabbas – andra inte. Det finns en kumulativ effekt – för var gång man smetar epoxi på huden kommer man ett steg närmare en epoxiallergi – men ingen vet om den kommer efter två exponeringar eller tusen!
Om det händer blir det fortsatta bygget lite besvärligare. Först och främst bör du ta en paus i bygget och låta allergireaktionerna lugna sig (två-tre veckor) och sedan vara ännu mer försiktig med hanteringen. Inte en enda droppe epoxi på huden, rör inte vid bar hud med epoxihandskarna (torka inte svetten ur pannan eller klia dig på näsan), var försiktig när du tar av eller på handskarna så att du inte får epoxi på insidan av handsken, droppar det epoxi på kläderna, byt kläder direkt och tvätta med tvål och vatten.
Tvätta aldrig någonsin bort epoxi från huden med lösningsmedel (lösningsmedel går genom huden och öppnar väg för epoxi)! Rejäl luftväxling hjälper till att hålla både epoxikoncentrationen och dammängden under kontroll – jag bytte tillfälligt ut ett av källarfönstren mot en lagårdsfläkt under ett intensivt prototypbygge. Låt epoxin härda en vecka innan slipning – framför allt om det är glasfiber/epoxi du slipar (glasfiberpartiklar med aktiv epoxi som penetrerar huden är en mycket stor riskfaktor).
Det brukar finnas massor med felkällor när man tvingas analysera hur man arbetar.
Det finns inget annat lim som går att använda på samma sätt. Däremot finns en svensk epoxi från NM (Nils Malmgren) som enligt tillverkarens utsago är fri från fenol, vilket i en del fall kan minska irritationen.
Vilket roder är bäst?
"Jag vet att du har din åsikt när det gäller styrmedel till kajaken. Jag har undersökt "rodermarknaden" och kan konstatera att det säljs roder av olika typer. Då vi har för avsikt att installera roder i våra kajaker, och då också bygga in justeringsmöjlighet både vad gäller sits och roderpedaler, undrar jag följande: Keeper alternativt svängel, (vi skall inte ha några lastluckor)?"
Roder (jag förstår att du tagit del av min roderpredikan, så vi lämnar det därhän): Jag trivs absolut bäst med VKV:s typ av roderok (svängel) därför att det då finns ett rejält fotstöd att arbeta mot. Av samma skäl ogillar jag keepers – dels kan man inte använda benen i paddlingen utan att kajaken jazzar med aktern, vilket för mig leder till kramp i benen vid längre paddlingar (förmodligen till stor del en vanesak – men faktum kvarstår att de som har keepers generellt har ett i samband med långturer irriterande behov att gå iland och sträcka på benen lite väl ofta) och dels är de flesta keepers så små (för att underlätta packning) att det finns en risk att man missar med foten (antagligen också en vanesak) i ett stressigt ögonblick med ett högt stöd i en brytande våg - med lätt förutsägbar konsekvens.
Pedaler trivs jag inte heller med – visserligen kan man ta spjärn med fötterna, men det är bara hälarna som har stöd. Det känns som att cykla med pedalerna på hälarna istället för på trampdynan (vadmusklerna förblir omotionerade och brukar göra sig påminda efter ett tag).
Roderoket är stökigt att plocka i och ur vid lastning – där får keepers en pluspoäng. Men eftersom man tillbringar betydligt mer tid paddlande än packande och att kvalitetsaspekten väger tyngre under paddlingen så hade jag valt roderok. Jag tycker också det är viktigt att rodret går att lyfta upp på akterdäck i samband med landningar mm.
Dåligt limmade ribbor?
"Skrovet är epoxiat och vi befinner oss i en intensiv period av slipning. Vi har ett litet problem, som jag undrar om någon annan har råkat ut för, nämligen: Ribborna släpper på vissa ställen under slipningen och vi får fästa dessa med småskvättar epoxi. Det verkar som om epoxin, i skarvarna, inte tränger ned tillräckligt och limmar ihop ribborna. Finns det något tips om hur man slipper detta eller är det att göra som vi gör och "se glad ut". Det bör påpekas att vi använt vinkelslip för borttagning av epoxin på ytan, för att sedan fortsätta med roterande och oscillerande slipmaskin, och i nästa steg använda enbart oscillerande för att slutligen använda handkraft."
Jag har råkat ut för det du beskriver på enstaka ställen och det har då berott på att gliporna mellan ribborna har varit för stora för att tunn epoxi skall överbrygga. Däremot har jag svårt att tänka mig att mellanrummet skulle vara för litet för epoxin, med tanke på att epoxi tränger in mellan cellerna i träet (ca 1/1000 mm). Där epoxin inte fyller ut måste man spackla med förtjockad epoxi (slipdamm + epoxi) för att fylla och limma. Det inte meningsfullt att slipa förrän alla ribbor är ordentligt limmade.
Mitt förslag är; borsta hela skrovet rent och fyll sedan alla synliga glipor med tjock epoxi (sirapskonsistens). Är det mycket glipor kanske det är enklast att bredspackla med förtjockad epoxi och sedan börja om från början med vinkelslipen. Drastiskt men förmodligen totalt minst arbete.
På ett prototypbygge nyligen, där jag hade slarvat med bordläggningen med en hel del glipor som resultat, testade jag att pensla med uppvärmd (ca 30 grader) och förtjockad (en aning microfiber eller slipdamm) epoxi. Det verkar ha fungerat bra. Där det fanns glipor följde microfibern med och band epoxin, där fogarna var täta låg fibern kvar på ytan medan epoxin sögs in och limmade. Jag vågar inte lova att det fungerar generellt efter bara en test, men om någon provar är jag tacksam för en rapport om hur det blev.
Problem vid listsågning?
"Hur skall man rigga upp bordsågen inför listsågninge? Det är svårt att undvika att den, när man är ouppmärksam, råkar vinkla in och förorsaka 0,5-1 mm tunnare list. Jag fick lägga ned mycket arbeta med att jämna ut cirkelsågmärken."
Till mitt första bygge sågade jag också virke med min bordssåg men övergav snabbt den idén av precis samma skäl som du anger. Efter att ha gått över till handcirkelsåg försvann alla precisionsproblem – det är oändligt mycket lättare att styra en handcirkelsåg men ett 25 cm långt anhåll längs en bräda, än en 5 meter lång bräda förbi en sågklinga. Dessutom bröts färre lister när de bara flyttades några mm på sågbockarna än när de skulle hanteras 5 meter rakt ut efter sågklingan (även med flera rullstöd).
Lite tips finns på One Ocean Kayaks
Kan man häfta genom plastband?
"Är det bra att häfta klammern genom starka plastband (samma ljusblå band som används för att spänna ihop buntar inom industri/handel i st f stålband som brukades tidigare) så att det blir tungor på var sin sida om klammern att ta tag i med tång när klammern skall dras ur. Många timmar och mindre värk i händerna hade jag sparat in om jag hade haft något att ta tag i."
Jag har också testat att häfta genom armerade nylonband. Förhoppningen var att jag genom att dra i nylonbandet skulle få ut häftorna eller i sämsta fall lossa dem så mycket att det skulle vara lättare att få in utdragaren. Båda förhoppningarna kom på skam – klammerna drogs genom bandet utan att rubbas det allra minsta.
Andra har använt kartongbitar som mellanlägg och ansett att det underlättat. Det har jag inte provat själv.
Jag använder Rapids klammerutdragare där jag slipat ner undre skänkeln så att den blivit tunn och kort – den fungerar ganska bra, men det finns absolut utrymme för förbättringar.
Kan man bygga botten och däck samtidigt?
"Skulle det gå att bygga bottenutsidan och därefter direkt däckets ovansida för att sedan dela botten/däck och fortsätta med botten- resp däckinsidan. I mitt fall förspillde jag många timmar på att passa in spantmallarna igen och att se till att botten återfick sin form runt mallarna innan däcket kunde byggas."
Det fungerar utmärkt. Johan Wirsén rekommenderar detta i sin byggbeskrivning. Det potentiella problem man får vara uppmärksam på är att tiden då laminatet är asymetriskt förlängs – och med det risken att delarna ändrar form. Men kan man hålla temperatur och luftfuktighet någorlunda konstant tills både däck och skrov har ytbehandling på båda sidor finns en del att vinna.
Hur vet man om virket är tillräckligt torrt?
Det spelar ingen roll om brädorna är fuktiga eller torra. När du sågat ner dem till 5x19 mm ribbor, räcker det att de ligger ett par dagar i bygglokalen, så är de lagom torra. Så tunna ribbor torkar snabbt utan sprickbildning och deformation även om utgångsvirket varit "grönt".
Vad vinner man på att köpa en byggsats?
Det finns både för- och nackdelar. De uppenbara fördelarna är att man slipper ett par timmars ganska tråkigt jobb med en handcirkelsåg för att förvandla tre – fyra brädor till ribb och det lite pilliga jobbet att sätta ihop en sittbrunnssarg - sargen och flänsen är färdiglaminerade och grovsågade i mahogny. Utöver detta är virket av hög kvalitet med få kvistar och profilfräsningen gör att fogarna syns mindre. Det är inte hellet så dumt att få materialet levererat vid dörren.
Nackdelen är främst att det kostar en slant extra. Det får vägas mot den egna arbetstiden. Det profilfrästa virket kan ge nästan osynliga foger – men kräver också lite mer precision vid handhavandet för att det löftet skall infrias.
Är dina uppgifter om byggtid och kostnad verkligen realistiska?
Ja och nej. De flesta kan bygga en kajak på mellan 100 och 150 timmar effektiv tid baserat på egna uppskattningar eller förd byggdagbok. Se t ex Rune Nygaards byggdagbok. Men variationerna är stora. Den tid som går åt till att gräma sig över misstag eller att njuta av resultatet en lyckad dag finns sällan med i kalkyler eller redovisningar. Frågar man resten av familjen om uppskattad byggtid blir svaret nog ett helt annat.
Den gamla välkända 90/90-principen gäller naturligtvis också kanotbyggen – 90% av tiden går åt till de inledande 90% av bygget – de sista 10% av jobbet står sedan för de övriga 90% av byggtiden ;-)
Cyniker må vara förlåtna att mumla lite om Hofstadters lag: "Ett nytt projekt tar alltid längre tid än man tror, även om man från början räknat med Hofstadters lag".
Många lägger mycket tid på sitt bygge, men det beror oftast på på att man antingen utför ett pionjärarbete genom att använda oprövade metoder och/eller material under byggets gång eller att man har mycket höga krav och inte ger sig förrän fogarna är praktiskt taget osynliga och ytfinishen spegelblank – eller helt enkelt därför att det är enormt roligt. Byggmetoder innebär stora möjligheter uppåt och neråt. En båtbyggare i USA säljer kanadensare för närmare 100.000:-, i utvalt virke, 450 timmars finsnickeri och en finish som gör att de flesta av hans alster hamnar som utställningsföremål hos välbärgade samlare. I andra änden av skalan kan den som har vana från ett par kanotbyggen och jobbar rationellt och effektivt bygga en färdig kajak med all utrustning på 40-50 timmar utan att kompromissa med kvaliteten. Se även texten om ambitionsnivå
Priset då? Jodå, kanot för ca 3.500-4.000:- är fullt realistiskt. Men då talar vi bara om det material som sitter kvar i den färdiga kanoten – inte förbrukningsmaterial som sandpapper, penslar, förtunning eller aceton, kompletteringsinköp av verktyg och redskap etc. Eventuella skott, luckor, roder etc är inte heller inräknat. Den som börjar riktigt från scratch får naturligtvis räkna med att kompletteringsinköp av verktyg, förlängningssladdar, virke till sågbockar, hyra av cirkelsåg mm spräcker kalkylen.
Det gäller också att var noggrann vid ytbehandlingen. Många som bygger för första gången får köpa till extra epoxy – oftast på grund av onödig generositet vid laminering av väven eller för att man blandar för stora satser som man inte hinner använda upp. Hos en och annan byggare kan 20-25 avklippta mjölkförpackningar med en halv deciliter härdad epoxy ligga kvar i ett hörn av bygglokalen när kanoten är klar. Med fraktkostnad blir extraepoxin dyr – likaså för den som väljer att köpa till epoxi i båttillbehörsaffären (ofta mer än dubbla priset).
Eftersom epoxy och glasfiber utgör merparten av kostnaden är det här det lönar sig att jaga bästa pris. Med ritningssatsen följer alltid några adresser till bra leverantörer och deras aktuella priser.
