Kanotyawl 400
Senast uppdaterad den 18 mars 2012, 2 kommentarer
Bilder | Specifikationer | Mer om | Bakgrund och historia
Ritningssats, Kanotyawl 400 - 1 700 SEK
Beställ
Kanotyawl 400 seglas från sittbrunnsbänken som en stor segelbåt. Ingen behöver hänga på lovarts reling för att få fart på henne och hon går förvånansvärt högt i vind. Trots tre segel och centerbord är hon lätthanterad för en ensam person - med fler ombord behöver ingen känna sig sysslolös. Segelytan är rejält tilltagen - bara i fullständig stiltje behöver årorna plockas fram.
Det långsträckta segelplanet ger utmärkta manövermöjligheter - segla baklänges, åt sidan, snurra runt eller surra rodret och styra med mesanskotet - och går att reva med bibehållen balans. Det går att göra fart mot 15 m/s och grov sjö för bara fock och mesan - blött och tröttsamt men inte skräckinjagande - om man blir överraskad av dåligt väder. Plats i sittbrunnen finns för fyra vuxna (fast prototypen har varit på utflykt med 12 barn i 6 - 12 års åldern ombord). På långtur kan två sova på durken under bomtält.
Båten är relativt lättbyggd - ett vinterprojekt för en händig amatörbyggare utan omfattande verktygsutrustning. Prototypen byggdes vintern 1989-1990 för ungefär 5 500:- och på sex månaders fritidsarbete. Byggmetoden är strip på tillfälliga spånskivespant, precis som för kajakerna (byggbeskrivningen för kajaker ger en hel del användbar information) – någon millimeter tjockare ribbor, lite kraftigare glasfiberväv. Däck, skott och durkar är plywood, rundhult (master, bommar, spri, bog- och häckspröt) är gjorda i gran – master och spri ihåliga efter beskrivning på ritningen. Alla beslag tillverkades av järn i standarddimensioner som svetsades samman med en liten amatörsvets och lämnades för varmgalvning. Seglen tejpades ihop på vardagsrumsgolvet och syddes med en vanlig hushållssymaskin.
Bilder på Inge Alméns "BlåKråka": den färdiga båten och lite detaljbilder.
Specifikationer
| Längd |
401 cm |
| Bredd |
143 cm |
| Djupgående |
17/61* cm |
| Vikt |
70 kg |
| Segelyta |
10 m2 |
| Användningsområde |
Dagtur, 1-4 personer. Långtur, 1-2 personer. |
Ritningsblad
Fyra ritningsblad innehåller vad som behövs för att bygga kanoten – de flesta i skala 1:10, och några detaljer i fullskala. För att rita upp spanten, finns alla mått i en enkel utslagstabell. Mått och dimensioner för rigg och segel (att sy själv eller lämna till segelmakaren). På ritningen finns också anvisningar för att svetsa alla beslag av järn (och lämna in för kallgalvning) för den som vill göra allt själv.
Ingen separat byggbeskrivning medföljer. Den som behöver mer information kan komplettera med någon av de båtbyggeriböcker som finns i litteraturlistan.
Ritningssats, Kanotyawl 400 - 1 700 SEK
Beställ
Bygge av prototypen 1990
Vintern 1989-1990 byggde jag prototypen till kanotyawlen hemma i garaget på Skånevägen. Projektet tog ungefär ett halvår med lagom ambitiöst fritidsjobb - allt gjordes hemma: beslagen svetsades ihop av vanliga järnprofiler, blytyngd till centerbordet gjöts av begagnade däckvikter som smältes på ett fotogenkök, seglen syddes på en vanlig hushållssymaskin mm.
Här är skrovet klart med bottenstockar, skott, durkvägare mm.
Skrovet vänt och en grundstrykning med epoxy inför lackningen. Botten har också fått ett lager grundfärg.
En bild uppifrån sovrumsfönstret med ett äppelträd i vägen. Det mesta av däcksbalkarna är nu på plats.
Seglen tejpades ihop på vardagsrumsgolvet och en dotter sydde ihop dem. Till sist syddes lik- och hornbeslag och revlöddror in för hand.
Utrullad på uppfarten för lite fotografering.
"Provsegling" med de nu färdigsydda seglen. Jag satte från början hjul och skottkärrehandtag på byggjiggen, så att skrovet har åkt ut och in ur garaget efter behov.
Det mesta av slipningen och all lackning har skett utomhus när vädret har passat.
Vintern 1989-1990 var den kallaste på decennier med långa perioder i slutet av januari och februari med temperaturer under -20 grader. I ett ouppvärmt garage ställde det stora krav på fantasi och tålamod för att klara epoxiarbetet.
Inte mycket lämnades oprövat - arméns gamla hästfiltar, infravärmare, värmeljus i plåtburkar, kupévärmaren, till och med trangiaköket och ett gammalt fotogenkök fick rycka in när det var som värst. Fotogenköket användes också för att smälta bly till centerbordet.
Ungar på segeltur i Haverdal, med tillfällig fock, sydd av ett kasserat optimistsegel. Riktiga focken hade antingen blivit stulen eller blåst iväg under en kuling.
Uppankrad för lunchpaus - med seglen uppe för att förlora så lite tid som möjligt.
Det seglades dagarna i ända - oavsett väder.
Och aldrig ville de sluta segla...
Bakgrund och historia
Kanotyawlen var en vanlig segelbåt runt förra sekelskiftet. "Canoe yawl" definierades på den tiden som en liten spetsgattad båt med två master, varav seglet på den aktersta var väsentligt mindre än på den förliga, och som var så lätt byggd att den kunde bäras av två man på land när den lösa barlasten var borttagen. Vidare skulle den kunnna seglas i grunt vatten och klara rimligt grov sjö. De minsta kunde också paddlas, de lite större roddes vid behov. De användes både för tävlingar och som turbåtar, dagturer och långfärder längs de inre vattenvägarna och i skyddade skärgårdsområden. De var ofta begränsade i storlek för att billigt kunna transporteras på järnväg.
Förlagan till min Kanotyawl 400 ritades av George Holmes 1888 för Humber Yawl Club i England och byggdes av en lokalt välkänd båtbyggare: J. A. Akester, och döptes till "Ethel".
Holmes originalritning från Dixon Kemp´s "Manual of Yacht and Boat Sailing" från 1895.
George Holmes omslagsteckning för Humber Yawl Clubs årsbok 1904, föreställande en Canoe Yawl i sin rätta omgivning – förmodligen inte Ethel, men något snarlikt.
Mina bidrag har varit småändringar i rigg och skrovform, men för övrigt har jag hållit mig nära George Holmes original.
Riggen som i original är en så kallad "dipping lug", ändrade jag till en (aningen) modernare "standing lug" och lade till en fock. Dipping lug är ett effektivare segel, men har nackdelen att det måste tas ner var gång man slår och hissas på andra sidan masten (på en så liten båt som den här räcker det oftast att lyfta bommen till andra sidan av masten och dra lite i förliket innan man passerar vindögat så att vinden drar över spriet) – jag valde att offra ett uns effektivitet för bekvämligheten med ett självslående storsegel. I gengäld kunde jag då lägga till en liten fock på bogspröt, vilket sannolikt mer än väl kompenserar segeleffektiviteten.
Vidare ökade jag i modern anda bärigheten i akterskeppet en aning eftersom jag räknar med att kanotyawler ofta kommer att ensamseglas, och konstruerade ett uppfällbart roder, så att man skall slippa lyfta av det för att gå in till land.
