Visa varukorgen
Design & Illustration

Solbränd? Nja, men rätt vältränad...

Packbestyr på Bua strand
Packbestyr på Bua strand. Foto: Sassa Buregren

Nej, det var nog inte den optimala semesterveckan jag valde för min paddling. Av nio dagar i kajak blåste det över 10 m/s fem dagar, varav kuling fyra och regnade under fyra, varav två med ihållande dygnsregn. Men motvind och motström är karaktärsdanande, och regn är – blött...

(Missa inte att bilder med zoom-ikon i nedre högra hörnet går att förstora - klicka på dem). Har också lagt till en karta, som visserligen blir rätt plottrig efter turen omfattande fem sjökort: karta över turen.

Min packning
Skall allt detta få plats i en Njord?. Foto: Sassa Buregren

Vädrets bristande samarbetsvilja innebar att planeringen kom på skam redan tredje dagen. Vem kan motstå Stigfjorden i 10-12 m/s medvind och snittfart på drygt 10 km/t med måttlig arbetsinsats. Ett par dagar senare uppstod den motsatta situationen och jag fann mig surfande tillbaka över Stigfjorden i 14-16 m/s kuling i ryggen. Inte precis efter planen, men vem är jag att nobba när vädret bjuder upp...

Packbestyr på Bua strand
Syns rätt väl att Njord är en liten kajak - inget för den som inte paddlar någonstans utan "the kitchen sink". Foto: Sassa Buregren

Desto oftare besannades Jens Marklunds definition av kurs: den riktning varifrån vinden blåser. De tre sista dagarna - transportsträcka Tjörn-Bua - bjöd på mycket av den varan. Först rakt mot 12-16 m/s sydväst som svepte upp i Hakefjorden. Jag följde Tjörns östsida för att minska effekten något. Över leden mot Brattskär hade jag meterhög sjö och 16 m/s och de få hundra meterna tog osedvanligt lång tid. En bit längre ner, vid infarten till Wallhamn, var det sedan stopp. Vinden hade ökat till 18 m/s (enligt sjöräddningen som saktade in och undrade vad jag sysslade med) och våghöjden till 1,5 m brytande sjö. Det blev en tidig och oplanerad kväll på stranden av Hakenäset. Nästan en hel dags jobb för knappt två mil – av vilken de sista tre-fyra kilometerna tog nästan hälften!

Färdigpackat!
Nästan färdigpackat. Aldrig däckslast – det som inte får plats får bli kvar hemma! (denna och alla följande bilder är mina)

Dagen efter vaknade jag till sol och 8-10 m/s SV. Klart bättre. Men ner mot Marstrand började det regna och vinden ökade till 8-12 m/s och gick över på syd ungefär samtidigt som jag girade till sydlig kurs. Jag höll mig nära Hisingssidan för att kunna dra lite nytta av lä bakom småöarna, men vinden höll i sig hela dagen och ett par timmar regnade det intensivt. Vid Göteborgs infart tvekade jag rätt länge. I den hårda motvinden skulle överfarten ta ett par timmar och mycket kunde hända under den tiden. Men vid sjusnåret tyckte jag att vinden mattades en aning och jag chansade på att ta mig över till Rivö, för att ha det gjort, ifall förhållandena skulle vara ännu sämre nästa dag. Det tog ca två timmar i grov sjö kranbalksvis om styrbord (snett framifrån höger, för den som vägrar vara sjöfart).

Lunchrast på Malö
Lunchrast på Malö

Reste tältet i regn, sov gott med regn smattrande mot tälttaket och bröt lägret på morgonen i ihållande regn. Under frukosten hade jag en lång diskussion med ett får på en klippa i närheten. Jag är inte helt säker på vad som avhandlades men hon svarade på allt enligt god debattsed. Himlen var jämngrå och signalerade dygnsregn och motvinden varierade mellan 8 och 10 m/s. Jag kämpade mig över Askimsfjorden för att se om Johan eller Sara på Escape var på plats, men de hade nog tagit sovmorgon - bra idé för övrigt, vem skulle komma på idén att paddla i ösregn och hård vind?

Liten föraning om vad vädrets makter tänkt bjussa på
Liten föraning om vad vädrets makter tänkt bjussa på

Under färden ner längs Onsalahalvön omväxlande det rikliga regnet med korta skyfall eller halvtimmeslånga ösregn och motvinden ökade stadigt. Jag noterade också en rätt kraftig motström (framme i Bua fick jag reda på att det legat en nordlig ström på ungefär en knop under dagen). Ett evighetslångt träningspass med hög intensitet...

Nattligt åskväder på Tornö
Nattligt åskväder på Tornö - tyvärr missade jag alla blixtar trots att slutaren stod vidöppen rätt länge och flera gånger. Ljusen vid horisonten är en färja och en tanker.

Två dagar i rad med hårt jobb och ständigt blöta händer ledde till skavsår och blåsor på händerna, i en omfattning jag aldrig tidigare haft.

Nattläger på Tornö
Nattläger på Tornö - med öronbedövande grodkonsert i skymningen och gryningen

I höjd med Hallands Svartskär klarnade det upp, regnet upphörde, vinden la sig och det blev 4-5 grader varmare, och så satt jag på Malö strand i eftermiddagssolen och åt kvällsmat efter ett skönt bad. Resten var rena semesterpaddlingen (!): Ustö, Ringhals, Bua där jag landade vid åtta-tiden. 124 km på två dagar i regn, hård motvind och motström. Jag kände mig rätt nöjd med att gå iland och ta på civila kläder...

Lövön
Lövön i södra Hakefjorden

Första delen av veckan var mer paddelsemester av förväntat slag. Efter starten i Bua hade jag två dagars t-tröjepaddling med vinden i ryggen och strålande solsken - visserligen med ett envist åskväder som följde mig hela dagen ute vid horisonten. Som vanligt mycket säl vid Onsalahalvöns sydvästhörn. En kort visit på Valö, men där var bara för mig okända seglare, så jag paddlade vidare till Tornö på jakt efter en bra tältplats (jag hade glömt att det var på Kungsö jag borde ha letat). På kvällen försökte jag fotografera det magnifika åskvädret som lyste upp den västra horisonten.

Stora Farholmen
Stora Farholmen i norra Askeröfjorden. Nattläger under bar himmel - enda gången

Stora Farholmen
Stora Farholmen

Andra dagen gick också i strålande sol upp genom Askimsfjorden, men nu började vinden vända mot. Ett besök inom Escape och en pratstund med Johan hanns med, liksom ett antal badstopp och fikapauser på holmar och skär, innan jag med god fart svepte förbi Hisingen och Marstrand till nattläger på Lövön i södra Hakefjorden. Veckans längsta etapp: 74 km

Sådärja! Nu börjar det
Sådärja! Nu börjar det

Sedan blev det ingen ordning alls. Ut genom Stigfjorden, ner till Skärhamn, upp till Mollösund, upp till Nordströmmarna via Vallerö, tillbaka genom Stigfjorden - allt efter vädrets nycker. I Skärhamn hamnade jag mitt i en träbåtsfestival. Trängsel överallt, lång kö till akvarellmuseet, ännu längre till akvarellmuseets trevliga restaurang/café, trivsamt dunkande tändkulemotorer förankrade på lastpallar, träbåtar under byggnad på hamnpromenaden, småskaligt pressad linolja, fullt av gamla fina träbåtar längs bryggorna - vackrast av alla var Lady in Red: en gammal pettersonbåt, nästan obegripligt välrenoverad av Mats Stefansson på Tjörn. Civiliserad och mycket god middag på restaurang Pater Noster, vid vad som kändes som det enda lediga bordet i Skärhamn just då.

Gamla ångaren Bohuslän på väg till Skärhamn
Gamla ångaren Bohuslän på väg till Skärhamn

Äventyrlig natt. Efter kulinggaloppen över Stigfjorden slog jag nattläger på stranden nedanför Björnshuvudet i någorlunda lä för den ostliga kulingen. Vid tvåtiden på natten bytte vinden lite oväntat och oförutspått riktning till västlig kuling och jag vaknade av intensivt tältfladder och smattrande regn. Som mitt tält inte är av den mest vindsäkra typen, blev det motvilliga beslutet att byta lägerplats: kröp ut i natten och in i en regnponcho, drog upp alla pinnar, samlade ihop tältet efter bästa förmåga i blåsten och traskade över kullen till en strand i lä, ca 800 meter. Två vändor blev det innan all packning var på plats. När jag kom fram och skulle krypa ner under täcket upptäckte jag först att min kamera saknades, sedan påsen med plånbok och nycklar och till sist även glasögonen. Kom på att jag nog inte stängt dragkedjan i innertältet inför vandringen! Bara att ge sig ut i regnet och leta. Efter två vändor fram och tillbaka hittade jag kamera och värdesaker (glasögonen hittades morgonen efter i ett tistelsnår). Sedan kunde jag äntligen somna om.

Björnshuvudet i västra Stigfjorden
Björnshuvudet i västra Stigfjorden (med nattvandringsstigen)

Min matplanering baserades lite slentrianmässigt på mina gamla proviantlistor från turer med klubben och fick revideras helt under veckan. Eftersom jag oftast paddlade till framåt niotiden, blev middagen en paus i paddlandet och därför gick det nästan inget vin. Det blev inte heller några långa diskussionsaftnar vid lägerelden, och därför gick det väsentligt mindre jordnötter, oliver och choklad.

Räbben utanför Härön
Räbben utanför Härön - en överraskande sandstrand med vidhängande gräsmatta bland alla kala klippor

Räbben utanför Härön
Räbben utanför Härön

Bästa måltiden, så bra att den gick i repris dagen efter, var en sen supé på Stora Farholmen: en tallrik fältsallad förstärkt med en deciliter couscous på dinkelmjöl, grillad haloumiost med lite akaciahonung ringlad över och beströdd med rostade pinjenötter. Mmmmmm... (enda fadäsen var att det då bara fanns vitt vin att tillgå - en graverande fadäs av jourhavande sommelier).

Stökigt på träbåtsfestival i Skärhamn
Stökigt på träbåtsfestival i Skärhamn

På matfronten kan också noteras att det goda bröd jag skrivit om tidigare (S:t Jakobs Stenugnsbageri i Lund) visade sig oöverträffat som skeppsbröd. Ett halvt vetesurdegsbröd (ca 35 cm) varade hela veckan och höll sig mjukt, smulfritt och välsmakande med seg god skorpa (den ursprungliga knaprigheten försvinner tyvärr med den vattentäta påsen). Bilden lite längre ner är från åttonde dagen! Detta skall hädanefter blifva min melodi. Adjöss med alla brödkarikatyrer jag köpt längs vägen tidigare år: torra, trista och smuliga redan efter en dag i kajaken.

Galeasen Atene i Kyrkesund
Galeasen Atene i Kyrkesund

Bottennapp på matfronten var den påse Blåbands frystorkade nödmat jag för första gången hade med som reserv, och som jag tog till när matlagningsentusiasmen var körd i botten efter en dag i regn och motvind. Hur kan någon äta denna motbjudande glutamat- och mjölklistergegga? Skäms Blåband - kan ni inte bättre än så? Hoppas fiskarna i västra Askeröfjorden inte får några bestående men av den därstädes dumpade geggan. Dylik nödproviant kommer fortsättningsvis inte att ingå i packningen. Alternativet – att klara sig utan mat en dag om det tryter i skafferiet – är nog både nyttigare och mindre traumatiserande.

Björnshuvudet igen...
Björnshuvudet igen...

Utsikt från tältet vid Björnshuvudet
Utsikt inifrån tältet vid Björnshuvudet

Märkligt nog träffade jag inga andra paddlare under dessa nio dagar i Halland-Bohuslän. Jag såg två kajaker på håll söder om Askerön och en tvåmanskajak på stranden i Skärhamn. Det var allt! Normalt brukar det drälla av paddlare under en sådan här tur. Gillade de inte vädret?

Det makalösa brödet från Lund
Det makalösa brödet från Lund - åttonde dagen

Lite statistik: totalt paddlad sträcka 438 km. Längsta dygnstappen: 74 km. Kortaste: 20 km. Dygngenomsnitt: 48,6 km. Min ursprungliga plan var att gå upp till Grebbestads-Fjällbackaskärgården, men med vädret och, inte minst prognoserna, var jag rädd att inte hinna tillbaka om jag kom för långt norr ut. Etappen Bua-Tjörn känns som en ren transportsträcka. Inte särskilt spännande paddelvatten (ber om ursäkt om jag förolämpar någon lokal entusiast nu). Många naturreservat med tältförbud, resten privatägda strandtomter, inga samhällen (med undantag för de större öarna i Göteborgs södra skärgård), mycket lite båttrafik, karga öar utan den bohusländska lummigheten på landsidan. Nästa gång får det bli start längre norrut. Valet av Bua i år berodde på gynnsam logistik - erbjudande om transport av mig, kajaken och packningen dit.

Söder om Mjörn
Söder om Mjörn - små vatten och mycket skog

Veckans godaste: grillad haloumiost på bädd av fältsallad och med akaciahonung och rostade pinjenötter
Veckans godaste: grillad haloumiost på bädd av fältsallad och couscous och med akaciahonung och rostade pinjenötter

Vind- och regnskyddet
Vind- och regnskyddet kom ofta till användning - ibland för det ena, ibland för det andra ändamålet, inte sällan för båda samtidigt. Reses snabbt med hjälp av stormpaddeln och några linor.

Söderut över Hakefjorden
Utsikt söderut över Hakefjorden efter nödstoppet på kvällen - det blåser 18 m/s därute

Lunchrast i gråväder
Lunchrast i gråväder - bron till Marstrand i bakgrunden

Utsikt mot Göteborg
Nattlogi Rivö - utsikt mot Göteborg

Den karga Onsalakusten
Den karga Onsalakusten

Det ljusnar äntligen vid Malö
Det ljusnar äntligen vid Malö

(kartskiss över turen)


En festlig avslutning

Till helgen blev det sedan ett (lite senkommet, men vad gör väl det) releaseparty i Bua för Sassas nya websajt. Fördrink i solen uppe på klippan, sedan skaldjurstallrik i trädgården i solnedgången (räkor, havskräftor och ostron - de senare egenhändigt upplockade utanför Krogstads udde tidigare under eftermiddagen), följt av grillad marulk med tillbehör. I skymningen ostbricka nere på däcket och framåt nattkröken jordgubbar och glass, kaffe och avec.

Releaseparty
Releasefest för Sassas webbsajt

Ingen annan som behöver en ny webbsajt...?

Kommentarer

Det såg ut som en kanontur trots vädret. Jag gillar faktiskt att vara ute när det är lite ruggigt. Regn gör inget men motvind kan vara riktigt knäckande.

Jag håller i grunden med. Halvannan vecka i sol och stiltje hade tråkat ut mig.

Regn medan man sitter i kajaken gör ingenting - oavsett intensitet (bortsett från praktiska konsekvenser som dålig sikt). Men regn flera dagar i rad när man slår läger eller bryter läger är trist - kläder och sängkläder blir sakta fuktigare bara av luftfuktigheten. Det behövs en solig blåsig dag då och då för att torka upp.

Motvind trivs jag generellt bra i. Jämnt och bra motstånd att arbeta mot, inget av ryckigheten i medvind/surf, och massor av frisk luft som blåser ner i lungorna bara man öppnar munnen. Men med en i förväg planerad dygnsdistans är det lite demoraliserande att motvind och motström sätter ner farten till hälften och man börjar ana att klockan blir framåt tio-elva på kvällen innan man är framme. Men 1. middagen smakar aldrig så bra och aldrig sover man så gott som när man med envishet fixat det trots förutsättningarna, och 2. en av finesserna med att paddla ensam är att man kan ändra planerna efter omständigheterna och ögonblickets ingivelse utan argumenterande och parlamenterande.

En nackdel med ensampaddlande är de ibland besvärliga beslutsituationer som uppstår och som måste hanteras utan att kunna konferera eller få andra synpunkter: var det rätt att bryta innan Wallhamnsöverfarten eller kunde jag ha fortsatt enligt planen? Var det dumt att chansa på en överfart vid Göteborgs i dåliga förhållanden och sent på dagen? Kanske hade varit bättre att ta det på morgonen utan en hel dags motvindspaddling i armar och huvud? Med facit i hand blev båda besluten rätt.

Hej Björn

Delar dina erfarenheter av vädret. Jag var själv ute med 2 kamrater i dessa vatten under förra veckan, jag i min Isfjord, kamraterna i Black Pearl respektive Kavat. Vi hade hård motvind på stigfjorden och låg inblåsta på Björnhuvudet, i samma fd sandtag du tycks ha haft läger. Och regn. Men vilken känsla! När man väl kommit hem och torkat upp vill man ut igen!

hälsningar

Henrik

fina bilder. Fin tur. Håller helt med om att lite sämre väder er roligare fast nogon dag med stiltje och sol havde vel varit trevligt. Nere i Skåne blåste det lite måtligare, dock nog til at min gräns nåddes, och jag fick sålunde (ofrivilligt) testad re-entry and roll i vågor et par gångar.

Dette leder mig fram til et snabb fråga: SMHI viser ena dagen 6 m/s från väst i Malmö och när man vel är ute så går der rejäla vågor på sundet och även bränningen mot lommabuktens långrunn känns läskiga. Et par tre dager senare igen 6 m/s från Väst på SMHI men nu finns knapt nåt som rör sig i vattenyttan. -för samma vatten och samma vindstyrka och riktning borde vel vågorna vara indentiska? - At SMHI saknar detalj i sina gratisprognoser vet jag, men är det så illa med precisionen i vindmätninger? Eller finns der annat som har inflytande på vågors storlek? Jag använder nästen altid väderprognoserne för at veta om det er läge at ge sig ut eller inte.

DMI har lite bättre detaljprecision - dels genom att avtalet med staten innebär att man bjuder på mer i gratisprognosen än vad SMHI gör (t ex våghöjds- och dyningsprognos) och dels genom att DMI har små prognosområden (Danmark är ett till ytan litet land).

Men Öresund är lurigt. Strömmar, det lilla men varierande vattendjupet, reflektioner mot stränder, intensiv fartygstrafik som skapar överlagrat svall mm gör att sjön ofta är krabb och svårförutsägbar.

Riktningen är också viktig. Med rak väst blir uppbyggnadssträckan kort (Saltholm 17-18 km bort) och vågorna små, med västsydväst finns en "fetch" nerifrån Köge bukt på 60 km och lite större vågor.

Har det precis börjat blåsa är vågorna små, har det blåst ett par dagar har de hunnit få maxstorlek etc...

paddling/meteorology/waves.aspx finns lite allmänt om fetch och tid.

Hej Björn

Jag paddlade i min Njord, från andra hållet under vecka 29 tisdag kväll till fredag e-middag från Hunnebostrand till Åsa i Halland.

Paddlade på tisdagen i växlande väder från strax söder om Kungshamn till Rönnang använde aleutpaddel (2,26m) hela dagen. På onsdag förmiddag blåste det ganska hårt SV 10-m/s. Bytte padddel till en pagaj med skaft 31*33mm och 2,20m lång. Efter ca 2,5 tim paddling vid Brunskär söder om Marstrand fick jag smärtor i vänster handled ca 5 cm från handleden på tumsidan. Avbröt paddlingen gick in till Brunskär vilade ca 2,5 tim smärtan i handleden släppte dock inte. Vädret hade dock blivit bättre; jag bytte till aleutpaddeln och fortsatte paddlinge mot Rävholmen i Gbg södra skärgård, var extremt noga med paddeltekniken, skäddautslag och viktfördelningen; lärde mig nog en del om paddling på kuppen. Nästa dag var vädret perfekt vindstilla hela dagen så jag fortsatte mot Åsa dit jag anlände på fredag e-middag ca 18. Jag borde naturligtvis avbrutet paddlingen vid Brunskären. Till saken hör att jag är relativt vältränad och paddlar ca 100 tim effektivt/år brukar också paddla DKM varje men det känns tveksamt om det blir i år (anmäld). Besvikelsen att inte kroppen höll var onekligen stor då jag planerar att paddla HBB nästa år. Har ätit inflammationsdämpare sedan händelsen. Efter en vecka hade svullnaden gått ner så jag testade men det höll endast ca 0,5 tim. Har även fått akupunktur och manupilation av handleden.

Har du eller någon annan läsare liknande erfarenhet.

Jag har för flera år sedan haft ont i en armbåge - förmodligen en kombination av musarm och paddelöveransträngning. Det var i det sammanhanget jag bytte till grönlandspaddel, vilket tillsammans med lite ändringar av arbetsställning (ritplatta istället för musen) fixade problemen ganska snabbt.

Under så krävande paddlingar som årets långa etapper i motvind och -ström, kan jag från och till känna lite obehag i en handled, armbåge eller axel, men med lite anpassning av motoriken (ändra fördelningen drag/tryck eller trycka med rakare arm t ex) brukar det försvinna tämligen snabbt.

Men som helhet har jag varit förskonad från annat än snabbt övergående problem. Jag smickrar mig med att det kanske beror på att jag jobbat extremt mycket med utveckling av en energisnål och lågintensiv teknik, med minimal belastning av rörelseapparaten.

Vad jag däremot drabbades av mer än vanligt i år är skavsår och blåsor. Två dygn i ösregn mjukade upp händerna och de långa passen i hård motvind fixade resten. Ett par tunna handskar hade kanske hjälpt, men jag har aldrig använt handskar under sommarhalvåret. Blåsorna hamnade där de skall, därigenom visande att greppet i paddeln är det jag vill (löst och öppet): på fingrarnas mittenled och valken vid fingerroten. Det tog ett par dagar efter hemkomsten innan fingrarna var tillbaka i full användbarhet.

Vidare har jag ätit lättare: mindre kött och mindre kolhydrater (bröd-pasta-gryn) och mer grönsaker, fisk, rotsaker, nötter. Inga konserver alls och ingen skräpmat (med undantag för den räliga Blåbandspåsen – fast den åt jag egentligen inte; en tugga var mer än nog!).

Jag har inte tid för Dalsland i år (kolliderande engagemang), men planererar att paddla Orust runt den 22-23 augusti - en tävling precis i min smak (gärna med lite dåligt väder så jag inte blir alltför långt efter de långa ranka kajakerna).

Intressant läsning om paddling, tack! Nu är det sommar och drivor av fängslande människor ramlar in på antikvariatet. Svenskar är ett läsande folk.

Jag har ALLTID handskar på händerna, året runt. En tunnare trädgårdshandske i bomull inne i den blå fingerhandsken från det numer försvunna vadbinderiet i Simrishamn. Jag blir kall av vilket vatten som helst och det känns konstigt, eftersom 25 minusgrader i fjällen inte generade mina bara händer ett dugg. Vatten kyler mer.

Hur som helst, igår var jag ute med min Igdlorssuit och naturligtvis mina smala pagajer. Jag paddlar ju inte så enormt långt - till Vik kanske man kan säga långt, men ni andra har kanske många fler timmar i händerna. Jag har aldrig fått ont någonstans, aldrig haft blåsor, har alltid klivit ur kajaken nöjd och glad. Jag trycker paddeln framåt, använder ben och knän som mothåll, har mycket målmedvetet (och sakta) nött in paddeltagen som du Björn så excellent beskrivit. 6 timmar i kajaken känns som normal paddling. Men jag paddlar ju året runt härute...

Framförallt - den grönländska paddel har sin stora fördel i att paddlaren inte sitter fixerad med sina händer på den. Man kan sträcka ut bladet ur långt som helst vid en stöttning, eller man kanske vill ha en kraftigare puls på en sida. Jag har varken skädda eller roder, kroppen, paddeln, ben, knän, allt samverkar. Framförallt får man en frihet i vågorna, man märker att det inte finns några komplikationer. Med vågorna, naturligtvis som Björn sagt tidigare, inte mot dem om det kan förstås i ett större sammanhang.

Skriv en kommentar