Visa varukorgen
Design & Illustration

Vattenbalett eller yoga?

Jag blir så glad och insprirerad när jag ser paddlare som Alison Sigethy (och naturligtvis Cheri Perry, Turner Wilson, Dubside, Warren Williamson m fl). Deras vattenmanövrar är själva sinnebilden för mästerlig hantering av kajaken och grönländsk estetik – rollarna är mjuka behärskade rörelser och bygger på total kontroll (tai chi istället för karate), maximal verkningsgrad med minimal energi – att göra utan att göra enligt Tao.

Samtidigt en lågmält sympatisk kommentar till de föreställningar som ibland kommer till uttryck i diskussioner och i fora: att rollar är omöjliga att lära sig, oanvändbara i riktiga situationer, till och med farliga för muskler och muskelfästen (!)...

Titta och njut:

Kommentarer

Väldigt fint och mjukt. Bara det inte blir OS-gren... som den fåniga skidbaletten. Vad kan man inte hitta på.

Her er godt nok inspiration til langt ud i fremtiden. Det ser jo helt utroligt skønt og ubesværet ud. Tænk hvis jeg en dag kunne bruge det som min morgenmeditation...

Heldigvis kan jeg ikke gi' min kajak skylden for ikke at kunne. Sådan er det at være den lykkelige ejer af en Black Pearl ;-)

Tänk om rollaren haft skägg - då hade han/hon varit en äkta qayakist!

Visst är jag imponerad men jag misstänker 9 mm neoprenhandskar och tredubbbla fleecetröjor ;-)

Har ni sett på Top Gear så påminner jag mig om när "The Stig" byttes ut och fick helvita kläder istället för helsvarta. Nu är Freya upptagen av sin Australientur och då får en helvit stand in rycka in.

Jag misstänker inopererad kulled i korsryggen. Det krävs nog yttre våld för att få min överkropp i den framåtposition som visas 10 sek. in i filmen..

Nej, nej, bara elakt förtal. Själv tror jag att hon vinkar vänligt på slutet, för att slippa prata - för då hade hon låtit som Kalle Anka av allt helium i tuiliqen...

en berättelse är att kajakfolket i norr tidigt lärde sig böja knälederna bakåt så de kom ner i de flatsargade farkosterna. Med mina knän får jag bygga upp fördäcket med masik-tvärträt och jag gör också sittbrunnen lite längre för att lättare komma i och ur.

Kajaken fungerar som en baddräkt med långa flytkroppar.

En rundfrågning på qajaqusas forum för något halvår sedan visar att majoriteten av paddlarna kunde sitta på golvet med raka ben och lyfta hälarna från någon centimeter och upp till ca 5-6 cm utan att knäna släppte kontakten med golvet. Förvånande att det tydligen är så vanligt att kunna överböja knäleden - själv skulle jag inte få in ett 80 grams skrivarpapper under hälen...

Jag räknade en aning fel när jag byggde min Black Pearl. Tejpade ihop de färdiga skrovet och däcket och försökte komma i sittbrunnen, men fastnade på knäskålarna. Efter en stund med ord och uttryck som inte lämpar sig för publicering, återstod bara att såga två parallella skär genom sargen och en halvmeter framåt på fördäck och i dessa slå in kilar så att däcket lyftes ungefär 15 mm (plus att lappa ihop sargen och göra om laminering etc). Slutresultatet blev mycket bra.

Vis av skadan lägger jag numera till en dryg centimeter på det kalkylerade grundmåttet på alla ritningar jag levererar - om inte beställaren definierar sådant vid beställningen. Det verkar fungera bra. Några hade kunnat ha ett aningen lägre däck, någon enstaka hade föredragit ytterligare någon centimeter högre, men såvitt jag vet har alla kommit i sin färdiga kajak ;-)

... eller så är det att Qajaqus medlemmar inte är representativa för befolkningen som helhet. Jag tror att en majoritet är ungefär som Björn T och skulle man titta på NHL-spelarna så får man in en fotboll under knäet när de sitter med "raka" ben ;-)

Tänke också på skevt urval när jag skrev kommentaren, men jag trodde jag skulle komma undan ;-)

Men vad är det för kajak paddlaren har i den här sekvensen? Den ser ju utomordentligt smal ut. Hur smal? Någon som vet? Björn, förklara!

Henri,

Alison har en traditionell ribb-och-duk-kajak, byggd som vanligt efter antropometriska mått. Jag har sett någon uppgift om den men hittar det inte just nu. Har ett vagt minne av ungefär 575 cm lång och ganska smal men inte exceptionellt, och att den byggdes för henne av någon av de duktiga SOF-byggarena i USA inför Grönlandstävlingen 2006, där hon deltog i alla nio grenarna i de fyra disciplinerna: kayak racing, kayak rolling, rope gymnastics, och harpoon throwing.

Enligt diskussionen om säkerhetstillbehör och säkra kajaker så måste detta vara en av de värsta uppvisningarna i omoraliskt och potentiellt livsfarligt beteende som kan beskådas på nätet.

Hur ska hon kunna reda ut en kapsejsning i hög sjö med den smala kajaken och dessutom utan nödraketer?

Hu ja - och bortsett från att hon saknar flytväst och större delen av tiden nonchalerar den livsviktiga paddeln - så skulle jag inte hålla för otroligt att hon till råga på eländet saknar delbar reservpaddel med flottörer. Att hon inte skäms...

Åldern tar ut sin rätt och mina glasögon är på väg att bli för svaga men jag ser inte röret bakom sittbrunnen för räddningssystemet? Borde inte EU ta tag i sådan nonchalans? Kan de förbjuda krokiga gurkor borde de kunna förbjuda krokiga kanoter utan säkerhetstänk ;-)

Har för mig att bannbullan mot krokiga gurkor hävdes relativt nyligen, så det finns hopp även om den där dyra, ärkereaktionära och särintresseberoende församligen av uppstoppade kostymer...

Björn, en liten fråga till dig, du som kan allt om kemi förutom att rita vackra flytetyg. Så här: läste på Utsidan om ett bygge, klätt med duk och behandlat med alkydoljefärg. Färgen var utblandad i proportionerna 1 del färg och nästan 1 del balsamterpentin. "För att färgen skulle bli smidig och inte spricka", som det skrevs.

Jag har ju i alla tider kört med linolja och det har fungerat bra. Nu tog jag en bit överbliven bomullsväv och prövade receptet. I det här fallet blev det överbliven lacknafta. Jag strök rekommenderade 3 ggr på väven med torkning emellan. Jag TYCKER att det ser ut som om det blir en smidig yta och den ÄR verkligen vattentät. Men du eller någon annan ute i cyberrymden kanske har mer faktiska teorier eller tankar om detta. Tacksam för svar!

Smickrare där! Men det hjälper inte - jag vet ändå inte riktigt hur det påverkar. Men gissa lite kan man alltid...

Generellt är lösningsmedlet till för att göra färgen smidigare vid applicering, och bör inte påverka konsistens eller smidighet när det avdunstat. Men varken lacknafta eller terpentin är helt rena lösningsmedel - en liten (mikroskopiskt liten) mängd torrsubstans återstår. Kanske kan den på något sätt påverka slutresultatet.

Det som annars ger sprickor är när färglagret blir för tjockt. Flera påmålningar utan mellanslipning brukar till slut ge en styv och sprickbenägen färgskorpa. Och här kanske lacknaftan fyller en funktion. Med 50% lösningsmedel vid applicering blir det bara hälften så mycket torrsubstans kvar efter oxidering - ett tunt och smidigt lager. Visserligen med sämre slittålighet men man kan inte få allt var gång...

Uppdatering lite senare: Glömde att lägga till att alkydolja har ca 10 gånger större molekyler än linolja och bildar därmed (liksom standolja) ett tunt syntetiskt skikt när lösningsmedlet avdunstat, medan linolja tränger in i materialet och fyller ut porer genom att den ökar i volym vid oxidering (skillnaden är dock snarare en gradskillnad än en artskillnad - den som däremot till äventyrs försöker med latex har att göra med molkyler som är 500 gånger större än alkydmolekylerna). Konsekvenserna av skillnaden överlämnar jag med varm hand åt någon kemikunnig att reda ut...

10 ggr större molekyler... alkydolja alltså. Jag blev faktiskt litet klokare, tack Björn. Jag har lagt märke till att efter några år verkar inte ens nytt lager med linolja - som vi bör älska av alla krafter - täta till, även om man slipar ned. Eller glömde jag det sista? Jag ska pröva utblandad alkydolja på en kär kajak som har tendens att ta in vatten. Även om molekylerna är större. Kanske de gamla blir rädda och ger sig...

Jo, förresten, ett mkt tunt lager båtfernissa brukar hjälpa, men jag gillar inte den oerhörda glansen.

Fram nu med fler röster som vet mer!

ehh..poxy! Prosit.. har visst fått en släng av influensa

Ja, Rune, när jag läst Mats-Eric Nilsson bok om alla E-nummer i maten fick jag samma känsla. Sen dess köper jag inte färdiglagat längre. Amerikanen Ponner kallar all behandlad mat för matprodukter. Hans råd vid besök i snabbköpet är att hålla sig längs väggarna där det mest obehandlade finns.

Själv bor jag nära producenter som slaktar själv, inte skickar långväga, potatis, lök, morätter finns också. Och eftersom jag känner odlaren vet jag vad han sprutar med.

Men som sagt - alkyd... Jag har inte sett det i mat än i alla fall.

Inte jag heller (om den inte göms bakom ett smart alias), fast jag skulle inte bli speciellt förvånad. En industri som kan få för sig att tvätta smörimiterande matfettsprodukter med starkt cancerogena ämnen som bensen skulle väl knappast dra sig för lite alkydkrydda om det ökar lönsamheten.

Fast tendensen numera är att man överger tillsatser (man har långt om länge upptäckt att slutanvändarnas missnöje faktiskt kan avläsas i årsredovisningen) till förmån för sådana "tillsatser" som enligt livsmedelslagen klassas som råvara (till exempel jästextrakt och maltodextrin), därför att de inte behöver deklareras med ett e-nummer som väcker obehag. Grundproblemet, att man tillhandahåller matprodukter som inte smakar mat utan att manipuleras, finns ännu inte på dagordningen.

Men Lund är en trevlig stad i det avseendet: det finns riktiga bagerier, slakterier, grönsaks- och rotfruktshandlare mm i omkretsen och man klarar i stort sett hela hushållningen utan att ens snegla åt förpackade produkter.

Det er en interessant video, som Bjørn har fundet til os. Her ser man en række af de vanskeligheder som BEGYNDEREN må kæmpe med - såvel som et eksempel på uansvarlig instruktion!

Den stakkels elev mangler det korrekte nødudstyr; raketter, paddelfloat og den uundværlige LÆNSEPUMPE, som altid bør være inden for rækkevidde. Desuden er hun udstyret med en ubrugelig pagaj, som er alt for smal, så den ikke kan får et ordentligt greb i vandet. hun kan derfor ikke foretage en korrekt wet-exit og lænse kajakken.

Men eleven kæmper bravt. Fornuftigvis opgiver hun den ubrugelige pagaj og prøver at klare sig med nødpagajen, som dog også er utilstrækkelig. Resultatet er at eleven er helt ude af stand til holde kajakken på ret køl. I stedet befinder den sig up side down det meste af tiden.

Eleven ved heller ikke hvordan man sidder rigtigt i en kajak; hun kan ikke holde overkroppen lodret, men tumler enten bagover eller forover.

På et tidspunkt klamrer hun sig til en pæl i vandet, men mister grebet og vælter straks igen. Her burde instruktøren have grebet ind og sendt eleven tilbage til svømmehallen og lave balanceøvelser med en instruktør stående på hver side af kajakken.

Til sidst opgiver eleven totalt og vinker efter hjælp.

Men men men! Vad hittar jag i dagens Sydsvenska? Jo, en riktig bagare som bakar med surdeg och mycket annat. Ja du Björn, att få bo i Lund måste vara fantastiskt! Nej, det är inte en pagaj han har i handen, utan en spade som han kör in brödet med! Ett äkta stenugnsbageri på Klostergatan i f d Bengtssons ost. Men vänta, var det inte där vi alltid gick in och köpte fantastiska ostar?

Här kan vi alltså tala om en bagare som bakar med kärlek. Faktiskt säger hans fiancé det - Mattias som han heter, kan inte slita sig från jobbet. Han älskar att baka.

Dessutom öppnar man dörren så den goda brödlukten kommer ut och lockar massor av kunder. De säljer allt som de bakar. Vad glad jag blev. Ska jag hälsa på nästa gång i Lund - eller Loong, som man säger här ost(!)på.

Skriv en kommentar