Ett traditionellt kapell

Senast uppdaterad den 13 maj 2012, 5 kommentarer

"Traditionellt" kapell

Till Black Pearl har jag experimenterat med kapell. Målet var ett billigt, enkelt kapell med traditionell look, helst fullständigt vattentätt, även vid ihärdigt rollande. Jag har ännu inte kommit ända fram (efter ett tjugotal rollar får jag hälla ut några deciliter), men vägen verkar framkomlig. Utgångsmaterial är vanlig bävernylon från vilken tygaffär som helst, en cykelslang, en tub liquisole och lite kokt linolja.

Först tog jag de mått som behövs: satt i sittbrunnen och lutade så långt bak jag kunde - mätte från sargens framkant till brösthöjd strax under armhålorna. Lutade framåt med pannan mot däcket och mätte från sargens bakkant till samma höjd på ryggen. Lutade åt sidan och mätte hur mycket tyg som behövs vid sidorna.

Sedan gjorde jag en enkel mall i ritpapper i skala 1:10 med de mått jag fått fram, och kollade att det såg OK ut (mina mått blev 163 cm omkrets i underkant, 100 i överkant, 70 cm höjd i framkant och 35 i bakkant). Efter lite justeringar ritade jag upp den i full skala på en bit svart bävernylon. Det krävs noggrannhet med att få passformen exakt rätt runt sargen eftersom bävernylon har dålig elasticitet och eventuella rynkor innebär vatten i sittbrunnen.

Anders Johnssons beskrivning var sedan bra hjälp när det gäller bredd på fållar, lämplig ordningsföljd etc.

I nederkant trädde jag sedan in en 9 mm gummilina för att rejäl spänst runt sargen. Gummilinan sydde jag ihop med ett överlapp på ca 4 cm med syntetiskt segelgarn och därefter lindade mycket hårt, så att skarven inte blev mer än marginellt bredare än linan i övrigt. I överkant la jag in en 5 mm gummilina med snabbspänne.

Hela kapellet impregnerades med kokt linolja två gånger. Linoljan penslades på ganska flödigt på utsidan, överskottet torkades av efter en halvtimme och kapellet fick hänga ute tre-fyra dagar för att torka. (Den linolja som den normalt säljs idag under namnet "kokt linolja" är normalt inte det - den är preparerad med tungmetaller för att få ungefär samma torktid som gammeldags kokt linolja (rå linolja torkar på 6-8 veckor). Den som ogillar gifter kan säkert hitta riktig kokt linolja, tex i konstnärsaffärer och enstaka färgaffärer med högre moral.)

Kapellet i det här utförande var tillräckligt tätt för att fungera utmärkt vid normal havspaddling. En aning vatten kom in vid överbrytande sjö - lite mer vid rollar, höga stöd, balance brace och andra manövrar där sargen var under vatten lite längre stunder. Läckorna visade sig uppstå vid rynkor runt sargen och genom för dålig tätning mot överkroppen. Linoljan tätar däremot tyget helt och ger en trevlig yta, mjuk, följsam och helt prasselfri och den ser genuin ut på en eskimåkajak.

Nästa steg blev därför att täta anslutningarna vid över- och undrkant. Först vände jag kapellet ut och in och trädde upp det på den form jag använt för att laminera sittbrunnssargen. Spacklade ett tjockt lager Liquisole längs kanten och fäste en ca tre cm bred remsa gummi, utskuren ur en cyckelslang (gummiremsan skall hamna på insidan av det färdiga kapellet och täta mot flänsen). Remsan spände jag hårt och höll den på plats med ett par häftklammer i skarven tills spackelmassan härdat (ca ett dygn). Då tog jag av kapellet från formen och limmade jag ihop gummibandet med ca fyra cm överlapp (Liquisole även här).

Överkanten tätades på ungefär samma sätt. Kapellet spändes med utsidan utåt över en tillfällig form, kanten spacklades med liquisole och en gummikrage krängdes på plats.
Den här gången använde jag hela bredden på den uppskurna cykelslangen, ca 8 cm, och jag hade limmet ihop den i förväg med fyra cm överlapp. När kapellet vänts rätt, sticker slangen upp ca 5 cm ungefär som latextätningen på en torrdräkt.

Resultatet: Nästan helt tätt blev det. En aning vatten kommer fortfarande in vid enträgen rollande och jag tror det beror på att spackelmassan blev lite ojämn så att det på ett par ställen blev små "knutor" i gummitätningen. Jag får vara noggrannare nästa gång. Nästa steg blir att sy en hel tuiliq för vintern...

Uppdatering (040920): Nu är det tätt. Problemet var inte som jag trodde kanten, utan att vatten efter en stunds rollande diffunderade igenom tyget. En tredje strykning med linolja/bivax löste detta. Möjligen håller inte linoljeimpregneringen så länge som jag hoppats - eller krävs det kanske mer än de två strykningar jag börjat med. Framtiden får utvisa.

Uppdatering (060712): I praktiken visade det sig svårt att få det tätt under längre tid. Jag misstänker att linoljan inte samarbetar riktigt bra med nylonväven. Den tränger inte in i syntetmaterialet på samma sätt som den gör i bomull eller lin, och sköljs därför förmodligen bort efterhand. Så efterhand tröttnade jag på att alltför ofta behöva bättra impregneringen och beställde både tuiitsoq (lågt kapell) och tuiliq i Aquatherm från Chillcheater i England - lite snöpligt men betydligt enklare.

Naturligtvis hade det varit lättare att köpa ett från början vattentätt tyg från Point North eller Pennine Outdoors, men det är kul att först testa mera närliggande alternativ.