Visa varukorgen
Design & Illustration

Gästkrönika för Utemagasinet: 2003-7

Dansant kajak eller badflotte?

Lite aningslöst underskattar vi traditionell utveckling och överskattar vår teknik, kunskap och våra moderna material. Vi tar för givet att det går att ersätta paddelskicklighet med tillbehör och underlättande egenskaper i kajaken.

En traditionell grönländsk qajaq är en genialt enkel farkost – lätt, smidig, neutral, följsam och mångsidigt användbar, varken speciellt kursstabil eller lättsvängd, varken rank eller stabil. Sådana egenskaper är paddlarens ansvar medan kajaken är dansant och följer utmärkt. Våra västerländska kajaker kallas istället qajariaq – ”som liknar kajaker” – och betraktas med illa dold skepsis av eskimåer.

Den senaste tiden har jag fått flera mail och telefonsamtal om kajakers bristande användarvänlighet. Grunden är oftast förvåning över att den nyinköpta kajaken visat sig mer krävande än vad man tänkt sig. Ibland med viss rätt eftersom missförstånd mellan säljare och köpare har lett till felköp. Men ofta handlar det om att vi har blivit bortskämda med att fritidsprylar är självgående och idiotsäkra. Kompetens, omdöme och säkerhet ska vara inbyggda i prylarna genom tillverkarens försorg.

Kajaker har inte hunnit riktigt dit än. De kräver fortfarande balans i sjögång. De kräver fortfarande paddelteknik för att gå dit man vill. De kräver fortfarande att man vänjer sig vid en annan sittställning än TV-soffans. Det resulterar i att en och annan paddlare värjer sig med den passive upplevelsekonsumentens samlade motvilja mot påtvingat engagemang och krav på egen ansträngning.

Ett mail nyligen innehöll en önskelista för en bekvämare sittställning – en högre sits, en uppblåsbar kudde och ett högt ryggstöd. På önskelistan fanns också, föga förvånande, effektiva flottörer. Med moderniserad sittkomfort blir kajaken opålitlig – instabil på grund av den höjda tyngdpunkten, nyckfull på grund av att man glider runt på luftkudden. Med ryggstöd försvinner rörligheten i midjan och därmed möjligheten att parera vågor. Försvinner gör också möjligheten att utveckla en effektiv och kraftbesparande paddelteknik.

För att kompensera den uppkomna bristen på stabilitet används ofta barlast. I bästa fall stoppar man i ett par vattensäckar, men också mera stolliga idéer finns – sandsäckar och gjutna blyvikter, som kan sänka kajaken vid en kapsejsning!

Flottörer, fastspända mot kajaksidan eller ännu hellre en bit ut från skrovet, tilltalar också de paddlare som inte känner sig trygga i sin kajak. Men med flottörer går det inte att träna upp balansen. När man tar bort dem är man tillbaka på ruta ett. Ungefär som med barncyklar – behövs det stödhjul har man släppt trehjulingen för tidigt.

För att få plats med komforten växer kajakerna rejält på bredden och på höjden. Tyvärr blir paddelföringen därmed vidlyftigare och mera obekväm, men med en längre paddel går det ändå hyfsat. Den längre paddeln sliter hårt på muskler och leder, men vid det här laget har paddlaren insett att paddling är en slitsam, ineffektiv och tämligen överskattad sysselsättning – den nya kajaken kommer att användas högst måttligt.

Då är vi så långt från ursprunget att det kanske inte ens är en qajariaq längre. Vad heter badflotte på grönländska?

Mitt råd är att göra som de flesta som trivs med paddlingen – utveckla din paddelskicklighet i en kajak som belönar framsteg. Köp eller bygg en enkel och funktionell kajak och ge dig tid att lära känna den. Förvandla inte din kajak till badflotte innan den fått chansen att visa vad den går för. Förlorad mångfald och följsamhet kan aldrig kompenseras med prylar – det enda som händer är att paddlartillvaron blir dyr och komplicerad.

The more you know, the less you need.

– Björn Thomasson

 

 

I följande nummer publicerade Lars Clifford nedanstående starkt kritiska kommentar

"Beträffande Björn Thomasons gästkrönika i nr 7-2003

Om Björn Thomasson med sin krönika i förra numret önskar få i gång en debatt för debattens egen skull har han lyckats. Visst kan man paddla kajak utan roder, flytplagg och självräddningsutrustning med hänvisning till nostalgiska tillbakablickande värderingar åberopande vad dagens eskimåer ”med illa dold skepsis” tycker om våra långfärdskajaker.

Likaså kan man cykla utan cykelhjälm, köra bil utan bilbälte och krockkuddar samt köra MC utan säkerhetsutrustning. Konstruktörer som driver den säkerhetstekniska utvecklingen framåt är ansvarskännande och det är jag och många med mig tacksam för. Vi ”dansar över vågorna” med full säkerhetsutrustning, lättåtkomliga pontoner eller flottörer, CE-normerat flytplagg, ombyteskläder, överlevnadsutrustning samt dryck och mat, vikt 10-20 kilo. Kloka paddlare avstår aldrig från nämnda basutrustning.

Angående sittställning kan man själv välja hög eller låg sits i valet mellan maximal kraft i paddlingen alternativt bästa möjliga balans. Det går att justera avståndet till ryggstödet så för full rörelsefrihet vid aktiv paddling samtidigt som man kan slöpaddla med maximalt ryggstöd när man har behov av detta.

Vill man att stora grupper människor ska upptäcka kajaksportens miljövänliga friskvårdseffekter måsta man inse att individer är olika och har olika behov av säkerhetslösningar. Efter 28 år av undervisning i kajakhantering vet jag att tidig pontonstabilisering bidrar till att förkorta inlärningen av rätt paddelteknik samtidigt som självförtroendet stärks tvärtemot vad Björn Thomasson påstår!

Björn Thomassons åsikter innebär ett steg bakåt för säkerheten vid kajakpaddling.

Lars Clifford, Clifford Kayaks & Canoes, Jonstorp"

...och så mitt publicerade genmäle på denna kommentar:

Lars Clifford säljer en sorts säkerhet, vilket är bra. Mindre bra är att han fördömer all annan säkerhet. Han är dessutom ute i ogjort väder. Min krönika handlade om något helt annat – nämligen om att förenkla paddlartillvaron genom att skaffa rätt kajak från början och lära sig använda den.


Fortsättningen...

Lars Cliffords argumentation skavde och jag skrev ett tämligen utförligt tillbakavisande av hans kritik. Men efter lite funderande nöjde jag mig med det korta genmälet. Däremot mailade jag de utförligare kommentarerna till Clifford och redaktören för att klargöra min ståndpunkt. Nu några år senare tycker jag att det finns en poäng i att bifoga även den här delen av meningsutbytet:

"Beträffande Björn Thomasons gästkrönika i nr 7-2003
Om man önskar få igång en debatt för debattens egens skull gäller det att framföra tillräckligt provocerande åsikter för att väcka läsarnas intresse. I så motto har Björn lyckats.

– Syftet är naturligtvis inte en debatt för debattens skull, utan att lyfta fram ett spännande alternativ till det kommersiella sättet att hantera paddling. För de flesta är inte ”the more you know the less you need” en provocerande åsikt.

"Visst kan man paddla kajak utan roder, flytplagg och självräddningsutrustning med hänvisning till nostalgiska tillbakablickande värderingar åberopande vad dagens eskimåer "med illa dold skepsis" tycker om våra långfärdskajaker."

– Att blanda ihop roder, flytplagg och säkerhetsutrustning är tendensiös retorik. Ett roder hör knappast till säkerhetsutrustningen – utom möjligen på riktigt illa konstruerade kajaker. Flytväst är för de flesta självklart, liksom självräddning - medan däremot självräddningsutrustning är en helt annan och mera kontroversiell fråga. Jag är säkerhetsansvarig i Malmö Kanotklubb, där flytväst är självklar (de flesta f ö köpta hos f:a Clifford) och där vi arbetar systematiskt i bassäng och till havs med själv- och kamraträddningar, bogsering, nödtransporter, paddelteknik mm. Manipulativ retorik hjälper varken debatten eller säkerheten.

"Likaså kan man cykla utan cykelhjälm, köra bil utan bilbälte och krockkuddar samt köra MC utan säkerhetsutrustning. Säkerhet. Bla. Ha! Glöm det!"

– Att det finns tokstollar som inte använder bilbälte hör knappast till en diskussion om kajaksäkerhet?

"Som väl är finns det ansvarskännande konstruktörer som driver den säkerhetstekniska utvecklingen framåt även inom kajaksfären, det är jag och många med mig tacksam för."

– Bland världens kajakkonstruktörer finns ett stort spektrum av åsikter och idéer om säkerhet. De allra flesta ser säkerheten som ett pågående projekt - inte en färdig rigid paketlösning. De som konstruerar kajaker för att användas i oskyddade vatten är ofta tämligen kritiska till säkerhet som bygger på prylar och precisionsmotorik.

"I praktiken innebär detta att vi normalt ”dansar över vågorna” med fullt säkerhetsutrustade kajaker med pontoner eller flottörer lätt åtkomliga och snabbt applicerade om behov uppstår."

– Vilka vi? Av de 400-500 paddlare (mina ritningskunder oräknade) jag träffat det senaste året på turer träffar och symposier, vid besök i klubbar och främjaravdelningar mm har på sin höjd 5-6 st haft flottörer eller pontoner som säkerhets- eller trygghetsutrustning. Jag avstår här från att spekulera i vilka behov som löses med snabbt applicerade pontoner – det är värt en separat diskussion.

"Givetvis använder vi alltid CE-normerat flytplagg. Säkerhetslasten består alltid av ombyteskläder, överlevnadsutrustning samt dryck och mat, vikt 10-20 kilo. Om denna basutrustning ska kallas för barlast eller inte får stå för BTs räkning men kloka paddlare avstår aldrig från nämnda basutrustning."

– I min text nämns endast den barlast i form av vatten-, sandsäckar eller blyvikter som då och då används i initialranka kajaker. Att med en illvillig läsning blanda ihop detta med säkerhetsutrustning är manipulativt och oärligt.

"Angående sittställning kan man själv välja hög eller låg sits i valet mellan maximal kraft i paddlingen alternativt bästa möjliga balans."

– Att tvingas välja mellan kraft eller balans i paddlingen är inte en fördel utan en trist konsekvens av klumpiga och illa konstruerade kajaker. Min krönika handlar om fördelen med kajaker med mindre volym och bra passform.

"Nu kan man även passa på att justera avståndet till ryggstödet för full rörelsefrihet vid aktiv paddling samtidigt som man kan slöpaddla med maximalt ryggstöd när man har behov av detta"

– Visst, det är knappast kontroversiellt att man i en kajak med ryggstöd kan välja att luta sig bakåt eller inte.

"Vill man att stora grupper människor ska upptäcka kajaksportens miljövänliga friskvårdseffekter måste man inse att individer är olika. En del har behov av såväl aktiva som passiva säkerhetslösningar för att utveckla sin paddling på ett säkert sätt."

– Javisst, ingen ifrågasätter behovet av aktiv och passiv säkerhet - och just eftersom människor har olika behov skrev jag om ett alltmer populärt alternativ till den dominerande kommersiella kajakkulturen.

"Eftersom jag i min verksamhet har 28 års erfarenheter av undervisning i kajakhantering vet jag att tidig pontonstabilisering verksamt bidrar till att förkorta inlärningen av rätt paddelteknik samtidigt som självförtroendet stärks. Kort sagt tiden i "ruta ett" förkortas inför övergången till "ruta två". tvärtemot vad Björn Thomasson påstår!"

– Ja, eftersom Clifford företrädelsevis argumenterar för och säljer kajaker med dålig initialstabilitet är det rätt naturligt att ovana paddlare känner sig tryggare om denna brist initialt avhjälpes med t ex pontoner! Min krönika handlar om att inte hamna i en situation där sådant är nödvändligt.

"Om de av Björn Thomassons framförda åsikterna är allvarligt menade är det ett beklämmande och tragiskt steg bakåt för säkerheten vid kajakpaddling. För er kära läsare av dessa rader står jag gärna till tjänst med information om olika metoder att förbättra säkerheten i samband med paddling."

– Om många sympatiserar med mina åsikter tar möjligen tillbehörsförsäljning ett steg bakåt.

Kommentarer

Det finns ännu inga kommentarer.

Skriv en kommentar