Visa varukorgen
Design & Illustration

Kajakbalett i Deception Pass

Så enkelt och behagfullt det ser ut när Warren Williamson roar sig med sin baidarka bland strömvirvlarna i Deception Pass (längst upp i nordvästra hörnet av USA). Tänk om alla som betraktar roll som onödig eller oåtkomlig överkurs hade förstått vilken sinnesfrid det innebär att kunna hantera sin kajak så här - och vilken frihet att paddla när och var man vill...

Kommentarer

Attans vilken lång paddel han verkar ha?Men Baidarkorna är otroligt stiliga,ju mera jag tittar på dom ju mera sugen blir jag att prova att bygga en

Gör det Robert och din lycka blir fullständig! Jag är snart färdig med en som liknar den på filmen. Men herrejesses Björn vilken komplett paddlare! Jag satt alldeles förstummad inför sekvenserna - och det är ju precis som du säger, så här komplett så spelar vädret ingen roll. Det var väldigt vackert och uppfordrande att se. Efter det här känns det precis som om jag precis börjat spela fiol eller gitarr...

Jo det är fantastiskt och titta på dom,det ser ju så lätt ut?sen vet jag ju hur långt det är dit

Men hallå, vad är det han har på näsan? Är det inte en syrgasmask? Då är det ju ingen konst!

Peter,

Det är faktiskt ännu värre än så. Det är en näsklämma som sannolikt sitter där för att bevisa för klentrogna att han inte ens passar på att dra nytta av den luft som finns i de vitskummande virvlarna. Inga halvmesyrer här inte...

Jag reagerade också på näsklämman - litet fusk, va? Hoppas han hade varmt på fötterna. Hans mamma sa väl: nu är du så god och tar på dig något varmt på fötterna i den där kalla sjön och därmed basta! Hon hade naturligtvis inte - liksom våra hustrur - en aning om vad han skulle ge sig ut i. Men ska man tala om balett så kallar jag det här vattenbalett. Jag kan inte se mig mätt på denna sekvens. Frågan är väl om man någonsin kommer fram till sitt eget Samark... f´låt, en liknande skicklighet. Så mjukt och fint han vänder, så fint han behärskar dessa vågor. Det ser så lätt ut och samtidigt vet man ju att det där är svårt och det där har han verkligen jobbat på långliga tider. Ja, ja, vårvindarna kommer väl snart och man får glida fram och titta på fåglar. Har hittat en död svan och en annan som satt likgiltig på en gräsmatta och snappade gräs. Jag ringde hälsoförvaltningen och det samtal som utspann sig - och mkt mina egna tankar - var att det kan handla om näringsbrist eller överstigande ålder. Jag har aldrig sett döda fåglar på mina paddelvatten. Men ser ni några när strecken kommer så ska ni kontakta länsstyrelsen.

Håller med. Inte att det är fusk (det kan ju ha medicinska orsaker), men att det kan kännas lite onödigt. I Deception Pass rinner så vitt jag kan se på sjökortet saltvatten, vilket innebär att osmosen går åt rätt håll (i Sverige går den gränsen ungefär vid Utklippan - öster därom är salthalten lägre än i kroppens vävnader och vätska pressas in i de semipermeabla vävnader som utgör näsans slemhinnor och åstadkommer för de flesta obehagligt övertryck vid besök under vattenytan).

I Malmöbadhuset Aqua-Kul finns en 50 meters bassäng som vi då och då kan hyra för teknik- och säkerhetsövningar under vintern - fylld med saltvatten med behaglig temperatur - bättre förhållanden för vattenbalett iförd kajak finns inte...

Osmos... semipermeabla... (inträngningsförmåga om latinet ligger rätt?) Jag har en annan fråga till menigheten och Björn. Som ni vet kan man köpa utsläppsrätter (inte för våra kajaker i alla fall!) och det talas hela tiden om minskade utsläpp, minskad bilkörning etc. Som jag minns fysiken från min skoltid så kan energi aldrig förstöras, bara övergå i mindre bra energi eller värme. Frågan - om vi hittar andra energiformer och vi ska ha lika mycket eller mer energi som i dag och oavsett vilka utsläppsformer denna framtida energi tar (mer kärnkraft t ex, vindkraft etc) måste denna energi även den ge överskott i värme. Jorden är ett slutet system och jag kan bara finna en enda lösning - heureka, ni minns! - MINSKA energibehovet! Ett bra sätt att minska detta behov och det f n enklaste vore ju att stänga alla affärer om söndagarna. Så var det när jag växte upp och fotboll fick man bara syssla med efter högmässan på söndagen.

Någon därute som kan vidimera detta? Gå förresten in på nätet och läs Walter Ongs framtida spådom om den orala kulturen och vår oförmåga om 50-75 år att läsa och skriva. Hej!

Från syrgasmask till termodynamik. Jag tror inte speciellt många håller med om att jorden är ett slutet energisystem, Henri. Solen pumpar på oupphörligen och värme försvinner från jorden genom utstrålning till rymden. Men jag håller med om att vi måste minska energiförbrukningen. Sluta hyckla - börja cykla, som det stod på en affisch nyligen. Elbilen, vart tog den vägen? Läs gärna denna artikel i ETC: http://etc.se/artikel/14240/vem-doedade-elbilen . Tänk att ladda upp bilen hemma på gården med sol och vind.

Ja, Peter, slutet och slutet... jag tog väl i där. Men tillräckligt slutet för att skapa problem. Jag hittade nyss andra uppgifter om att avsmältningen av den arktiska isen tycks börjat avta. Man har ett nytt system via satellit som noggrannare mäter avtappningen.

Själv tror jag att allt de här går i cykler. Elbilen ja... var inte fransmännen först en gång i tiden med en sån? Men hänger det inte på batteriets(-ernas) konstruktion? Pluspol och minuspol och den där molekylvandringen som snart ebbar ut... Det måste helt enkelt handla om nya batterityper. Ingen därute som hakat på min geniala konstruktion med gummibandsmotor? En förstorad variant av propellerplanen man byggde som liten. Cykelbilen? "Morsan gillade aldrig riktigt det där trampandet", som det stod i en bok om cykelbilar.

Jag kan inte se mig mätt på den här baidarkan och baletten i vattnet. Otroligt vackert, vilken dans! Jag gick in på den andra rutan och hittade mer om Deception Pass. Verkligen vackert. Jag upptäcker också hur litet vi européer begriper oss på Amerikas ytstorhet med flera tidszoner och skiftande klimat.

Om jag minns rätt mäter USA från öster till väster omkring 600 mil eller 6 000 km.

Startar jag från Malmö och kör genom Europa till Malaga har jag en sträcka på 300 mil - ja, jag har faktiskt gjort det. Det betyder att jag skulle köra fram och tillbaka genom hela Europa två gånger för att nå sträckan på amerikanska fastlandet. För att nu inte nämna det Amerika som sträcker sig från norr till söder!

Om vi tycker att integrationen i Europa tar tid måste vi förstå våra skiftande historiska förhållanden, sedvänjor och språk. Jämför med USA - ett allmänt vedertaget språk. Vilken förenkling bara när det gäller vägskyltar!

Amerika var européernas dröm om ett samhälle utan kejsare, tsarer, kungar eller påvar. Så skäller vi på Amerikas politik måste vi nog gå till oss själva historiskt och se vad vi tänkt och vad vi överfört till en annan kontinent.

Integrationsproblem? USA består, genom invandringen, av skiftande språk, historier och sedvänjor - skillnaden finns inte i förutsättningarna, utan i attityden. Man kan dra nytta av de olika kompetenserna och växa, eller man kan reducera allt och alla till minsta gemensamma nämnare och bli en gemenskap av förkrympta medelmåttor.

Det är ytterligt beklämmande att tänka sig att invandrare till USA för hundra år sedan togs emot på ett åtskilligt mera framsynt och insiktsfullt sätt än vad dagens europeiska gemenskap förmår i sitt kortsiktigt inskränkta svarte-petter-spel om flyktingar och invandrare.

Men det var då det - dagens amerikanska ledarskap leder snarare tankarna till Ghandis svar till en reporter om vad han tyckte om den västerländska civilisationen: "Tja, det vore kanske ingen dum idé..."

Instämmer! Ändå, så många trevliga och generösa amerikaner har jag inte mött litet varstans. Skriv ett brev - du får alltid svar...

För att återknyta till Henri och utsläppen. Är det inte fantastiskt att även de mest välmenande ambitioner för vår framtid med oundviklig konsekvens förvandlas till snöd kommersialism - att arbetet med att minska miljöfarliga utsläpp blir till en ny global marknad med utsläppsrätter och nya hungriga entreprenörer som bereder sig att bli rika.

Och utsläppsrätter? Till salu: rätten att skita ner? Borde vi inte snarare prata om skyldighet att inte skita ner och straffavgifter för syndarna? Och vilka konsekvenser: den som har gott om pengar kan fortsätta skita ner som vanligt medan de fattiga får passa sig. Och vi vet ju alla att det är de fattiga som är det stora problemet, eller...

Är det en freudiansk felsägning av etablissemanget (eller dumdryg självgodhet), eller ett tecken på vår tids förbannelse - att kortsiktig kommersialism har blivit en överordnad kvalitetsnivå, under vilket allt annat sorterar: natur, kultur, politik, mänsklighet, mat...

Dags att fundera över den gamla indianspådomen: "När den sista skogen är nerhuggen, den sista älven förgiftad och den sista fisken dödad - då kommer ni att inse att ni inte kan äta pengar."

Skriv en kommentar