Visa varukorgen
Design & Illustration

Spindrift – Camilla Persson

Spindrift – Camilla Persson

"Hej Björn!

Nu har jag byggt klart tror jag. Eller i alla fall för stunden. Kanske uppdaterar jag surfskin med släproder och ny cockpit. Får se.... Men jag har skrivit ihop en text som du gärna får lägg ut på din sida och jag har gjort en film. Här la jag med din logga i slutet, är det ok? Annars ändrar jag. Tack för supporten under bygget!

En film om bygget: https://youtu.be/V8N2LVZnR3o

Det är nu närmare två år sedan jag var sjuk och kollade på filmer på youtube. Hamnade på kajakbygge och iden föddes om att bygga en egen surfski. Det som lockade mig mest var att bygga en cockpit som var tillräckligt kort och tillräckligt bred. Generellt är surfskis byggda för långsmala personer. En lättdriven ski med låg vikt och perfekt passform, målen var rätt högt ställda. Helst skulle den vara klar till Dalslands kanotmaraton i augusti.

20 november 2018 började jag förhandla med mina föräldrar om att få lov att bygga i mammas utställningslokal. Där finns nämligen både stora ytor och värme. 20 december var förhandlingarna över till största del till min fördel. Kan du vara klar till påsk? Nja, det vågade jag inte lova. Björn pratade ju om 80 timmar för att bygga en kajak och detta var första gången jag gett mig på ett sådant projekt. Så 100 timmar skulle det nog ta.

22 december började jag bygga. Eller för att vara mer korrekt så började jag med att bygga bockar och skydd till bandsågen från början av 1900-talet. Julmiddagar och nyårsfirande blandades med att såga ut formar, ribbor och på årets sista dag började jag häfta fast de första ribborna. Vintern bjöd på både bra surf på havet och skidåkning i Norge. Till påsk hade jag därför bara hunnit till att limma utsidan av skrovet. Här var mitt första bakslag. Då utställningslokalen skulle användas för just utställningar hela påskveckan hamnade bygget i garaget i stället. Där var betydligt kallare och surfskibygget fick istället ett skivform och såg mer ut som en SUP-bräda. Det gick att lösa med 5 tons lastsurrning och jag var på banan igen. Under semestern i juli gjorde jag om samma sak med ovandelen. Det fanns inget regn i prognosen, så när det kom två regnstänk la jag en presenning över bygget istället för att ta in det inomhus. Tror det kom 8 mm regn och även ovanstycket blev skivformat.

Under hösten 2019 hände det fantastisk mycket kul nästan varje helg. Vi paddlade flera surfskitävlingar på hemmaplan och åkte även på surfski VM i Frankrike. I Frankrike var det nästan helt platt men någon vecka senare övade vi på vågskillsen på Surfski Center i Tarifa, Spanien. Någon enstaka dag här och där gick det att bygga. Nu blev det betydligt svårare, för jag har ingen aning om hur man gör en cockpit. Det kapitlet fanns inte med i byggbeskrivningen. Jag gjorde en form av fogskum förbättrat med fogmassa. Det finns säkert mycket bättre sätt. 8 lager glasfiber och ett lager med kevlarväv blev det. På VM frågade jag masterpaddlarna från Sydafrika hur man byggde surfskis. De hade börjat en gång i tiden med att bygga skis i cellplast. " De höll ett tag, sen fick man bygga nytt".

Julen 2019 fick jag tid att ta bygget ett bra steg längre. Nu började jag inse att den inte skulle hamna runt 10 kg, vilket jag hade hoppats. Snarare åt det dubbla. Som en av mina vänner sa " det var nog bara du Camilla, som trodde att du skulle kunna bygga en lätt ski" Efter att kommit över denna besvikelse monterade jag en fikalucka och tänkte att den kunde ju funka som längfärdsski. Det tog ganska mycket tid att montera allt, cockpit, handtag, lucka och roder. Men när rapsen blomade i april provpaddlade jag min ski för första gången. Mentalt förberedd på att sätta tigersågen i den direkt om det var något allvarligt fel. Den flöt, var lättdriven, sned i sitsen och läckte ganska mycket. Cockpiten som var anledningen till att jag ville bygga en ski från början hade inte blivit helt symmetrisk. Här hade jag att välja mellan att bygga en helt ny cockpit eller tejpa liggunderlagsbitar i ena sidan, så kallat zippsa. Jag valde det senare, för nu ville jag verkligen paddla och bli klar med bygget. Jag letade upp var den läckte och ytbehandlade hela skin med 2-komponentslack. Sen letade jag läckor igen och igen. Nu är den nästan helt tät. Någon stans när jag insåg hur mycket den skulle väga och hur många timmar jag lagt ned på bygget kom jag på vad den skulle få heta, Hybris.

Egenskapsmässigt är jag ganska nöjd. För trots sina 20 kg är den lättdriven. Det krävs ganska mycket kraft för att få upp den på våg, men när den surfar så kan ingenting stoppa den. Här är det känsla av ett godståg. Ligg inte i vägen! Den surfar fantastisk och är väldigt kursstabil. Första downvinden, medvindspaddlingen, som den fick följa med på kom jag upp i 18 m/h och hade en snitthastighet på mer än 10 km/h. Jag paddlar helst kortare dw-paddlingar med Hybris då det går åt mer kraft att få upp den på våg. 10-15 km är ganska lagom. I början av november slog jag hastighetsrekordet för och klockan noterade 19.5 km/h. Som långfärdskajak på sommaren är den riktigt glassig. Det är lätt att paddla i från vilken havskajakpaddlare som och det går att bada precis när man vill. Under sommaren har jag paddlat runt Hallands Väderö, längst med Hovs Hallar, över sundet till Dragör, längst med Möns Klint, surfat i Malmö och på sydkusten. Surf-roder är dock inte optimalt på Hallands Väderö eller andra ställe där det finns sten. Kanske sätter jag släproder på den till sommaren och kanske bygger jag om cockpit. Kanske är bygget inte klart. :-) Kanske får den hänga med på långtur med start i Malmö och mål i Kalmar eller Göteborg beroende på vindar.

Trevlig helg
hälsningar
Camilla"

Spindrift – Camilla Persson

Spindrift – Camilla Persson

Spindrift – Camilla Persson

Kommentarer

Det blir inte alltid precis som man tänkt sig. Det var kul att läsa din berättelse och se youtubeklippet.

Skriv en kommentar