Stockenträffen 2023

den 22 augusti 2023 (kajakträff, Stockenträffen), 0 kommentarer

Så kan vi lägga Stockenträffen 2023 till handlingarna. Som vanligt ett trevligt, givande, välbesökt arrangemang som det här året passade på att fira 25-årsjubileum med skumpa och tilltugg uppe på berget (1998 drog Karin Mentzing igång vad som blev starten för kajaksveriges årliga höjdpunkt). Jag har inga besökssiffror, och tror nog inte att det var rekord, men nog var det fler deltagare än det varit på flera år. Tjörns kajakklubb och andra aktörer arrangerade turer i skärgården alla dagarna, det fanns kurser i paddelteknik, roll, navigation, utbildning och examinering för grönt paddelpass mm. Jag hade kurser i grönländsk standardroll och paddelteknik med grönlandspaddel och pratade som vanligt kajak, kajakbyggande, kajakdesign, paddling mm med både nya och gamla bekantskaper.

På plats fanns också som vanligt ett antal utställare: Petruskajak, Point 65, Outdoortime, Struer (ny för i år) liksom Melker och några till. Petruskajak presenterade som vanligt sina 8-dagarskurser i kajakbygge och visade upp resultatet av sådana: Frej, Panthera, Alleq m fl.

Det är trevligt att gå runt och titta på alla hembyggda träkajaker, Frej, Njord, Nanoq, Hunter, m fl, och beundra bygglädjen och hantverksskickligheten. När det gäller färger och utsmyckning finns en fantasi som jag ofta saknar på den kommersiella kajakmarknaden. Av någon anledning verkar det vara torftigt och andefattigt i färgförråden hos marknadens kajaktillverkare. Det är vitt, rött, gult, grönt och blått, och oftast de tämligen ointressanta grundfärgerna – som om de valde mellan burkarna med fingerfärg på dagis. På andra håll, till exempel bilar, datorer, elektronik, har man vågat ta steget ut i vuxenvärlden med nyanserade spännande färger och kombinationer. Alltfler bilar än intressant och skickligt färgsatt med välformulerade kulörer som inte finns på burk på hyllan hos färghandlarn: gråblå som molnen en blåsig sommardag, lila som en blommande ljunghed, gråbeige som en strand i sol, turkos som en grund vik med snäcksand med mera. När jag försynt försöker påpeka detta får jag oftast svaret: "Det är det här folk vill ha; vitt, rött, gult, grönt och blått!" Och det är inte så konstigt eftersom det är vad som finns att välja på. Men producenternas uppgift är inte att ge folk vad folk vill ha – den är att visa vad folk kan få om de visste att det gick. Expertis i form av designer, konstruktörer, produktingenjörer etc finns hos tillverkarna – och förstås hos en och annan hemmabyggare som tänjer på gränserna.

Det finns naturligtvis en säkerhetsaspekt som ofta förs fram också; skrikiga färger som syns bra. Men i så fall ska helst alla kajaker vara självlysande limegröna. Det är den färg som enligt forskningen om sjösäkerhet syns bäst i flest situationer. Annars blir det lite spretigt – rött syns sämre i skymning, svart syns bäst i dimma, vitt är svårt att se i brytande sjö o s v. Och nog är det rätt viktigt att se bilar också (ja, jag vet att de numera har varselljus).

Vädret var mycket bra alla dagarna, medan ett skyfall på natten mellan lördagen och söndagen förvandlade stora delar av campingplatsen till en insjö, och avslöjade skoningslöst vilka som valde tältplats efter erfarenhet och worst-case-design-mentalitet och de som litade mer på turen och tältplatskartan. Några av de senare kunda paddla till och från tältet.

Rollteori i gröngräset (foto: Lovisa Doracic)

På lördagens rollkurs blev det väldigt klart att kajakrollande till inte oväsentlig del är en materialsport. Det är väldigt svårt för en 160 cm/60 kg paddlare att rolla en olastad långfärdskajak gjord för 90 cm/100 kg paddlare (om man inte råkar vara ett rolltroll á la Dubside eller Helen Wilson). Många vill lära sig roll i den kajak de vanligtvis paddlar, vilket naturligtvis är en sund tanke, men det hade varit så oändligt mycket lättare att lära sig rolla i en passande kajak – för att senare anpassa tekniken i möjligaste mån till sin egen kajak. För att inte tala om hur mycket trevligare det hade varit att paddla en passande kajak iställt för en lastpråm: att ha full kontroll över sin farkost, att hinna med snabba manövrar när förhållandena kräver, att hinna med kamraterna i välsittande kajaker. Det är såklart ett problem eftersom de många kajaker är tänkta för en standardpaddlare som föga förvånande är en man, 180cm och 80 kg. Men det finns numera rätt gott om kajaker för både mindre och större paddlare – men det kräver förstås att man verkligen tar reda på vad man behöver. Tänk om skor hade sålts på samma sätt som kajaker: storlek 43 till alla och de som har för små fötter får snöra åt lite hårdare och sedan stå ut.

Glöm inte att planera in nästa Stockenträff 29 augusti – 1 september 2024!

Pratstund med potentiella kajakbyggare