Var är Arnström?

I senaste numret av tidningen Paddling gick redaktionen till (mot)angrepp mot artiklar som Erik skrivit på arnstrom.org

Men det kan väl inte ha vara orsaken till att siten är borta?

Ja, savner redan all den goda kajakinformation på sitet...

Hoppas inte att kritik från redaktionen på svenska Paddling har fåt Erik till att lukke sitet :-(

Jag tillhör också de trogna besökarna på http://www.arnstrom.com och saknar den också. Har inte hittat någon annan sida som varit lika utförlig för oss motionspaddlare. Havspaddlare finns det andra sidor för liksom elitpaddlare men vi däremellan saknar redan Arnström!

Går det att övertala honom att komma tillbaka?

Jag kan tänka mig att bli betalande medlem om det behövs. Kan Thomasson lägga ut en enkät om fler är intresserade? Annars kanske Thomasson själv kan bredda innehållet lite. Basen är ju redan idag jättebra!

... sorry

.org skulle det vara!

En liten textrad som tål repris. "Är det på riktigt har vi förlorat en värdefull och unik röst på nätet."

Just så.

(Häng kvar Björn! Ett tapp räcker!)

// Patric

...så det är "vänskapliga förbindelser med tidskriften Paddling" som krävs ;) (andra gången jag läst detta nu). Eftersom Paddling är en tidning som inte passar mig får jag väl ta mig till min klubb och ta reda på vad som skrevs. Det är upprörande om en så viktig röst i paddel-sverige (och övriga norden) tystas och att det går så långt att han lägger ner sin "site". För min egen del har arnstrom.org hjälpt och motiverat mig mer i min utveckling inom kajaksport än kajak.com och tidningen Paddling tillsammans.

Intressant det du skriver Björn. Jag läser fortfarande Marshall McLuhans enormt faktaspäckade bok "Gutenbergsgalaxen" och redan där, för så verkligt länge sedan, förutspår han den elektroniska revolution som vi ser i dag.

Jag tycker detta nät är fantastiskt och jag är övertygad om att det inte bara ger oss mer information - jag söker det jag vill ha, jag är ju en alfabet - nätet har också en drivande kraft över hela klotet. Inte bara för att bygga kajaker (nog så viktigt för många av oss) utan också för den demokratiska tanken. Man inser lätt hur viktig rätt information är när vissa stater "släcker" ner siterna.

Igen. Fick du bilderna på den grönländska kajakmodellen, Björn?

Synnerligen tråkigt att sidan nu flyter omkring i cyberrymden. Vart ska man nu vända sig när man behöver lite goda råd runt sin paddling. Har som nybörjare haft sidan som lite av en referenstext kring problem som uppstått längs vägen som paddelval, felbelastningssymptom, tekniktips etc. Den var omfattande men ändå koncis och med ett svenskt tilltal för svenska vatten, man känner inte alltid igen sig på amerikanska sidor.

För att inte konspirationsteoretikerna ska få för mycket att tänka på vill jag klargöra följande. Erik publicerade en artikel på sin hemsida som var starkt kritisk till två artiklar i Paddling. Eftersom hans angrepp innehöll en rad direkta sakfel bad vi honom att få replikera i direkt anslutning till artikeln (vilket ju är brukligt). Men Erik hade spärrat den funktionen på hemsidan och vägrade att själv publicera vårt svar. Därför valde vi att ta in ett svar på vår egen läsarsida istället.

Varför Erik nu har stängt sin sajt har jag absolut ingen aning om. Det är ingenting som vi har det minsta med att göra. Det enda jag kan säga är att både jag själv och Johan Brundell redan innan denna dispyt uttryckt stor uppskattning för Eriks mycket infomativa sajt. Vi tycker att det vore en stor förlust för svensk paddling om detta är definitivt.

Tidningar får nog tyvärr finna sig att bli kritiserade av folks privata bloggar - det är liksom en del av deras uppgift att som oberoende aktörer granska och kommentera media/makten. Att då kräva att få replikera på dennes egen site framstår väl ändå lite.. eh.. - skulle Aftonbladet t ex kunna "kräva" att få svara på alla kritiska hemsidor..?

Så då tar alltså Paddling och klipper och klistrar, utan tillstånd (utgår jag ifrån i a f..), text från Erik As privata hemsida (som dels är copyright-skyddat, dels uttryckligen speglar hans åsikter) och publicerat valda delar i tidningen på den nyöppnade "läsarsidan" i sken av "insändare". Är det rätt uppfattat?

Att en tidning på så sätt ger sig in på rena personangrepp (som det faktiskt framstår som..) är inte direkt snyggt va..? Typ, om du inte tycker som vi så snor vi din text och förnedrar dig lite i vår tidning..

Att dessutom Paddling är SKFs officiella organ gör bara det hela ännu värre. Högt i tak i det här förbundet..

Varför Erik har stängt sin site behöver man nog inte vara någon Einstein (eller konspirationsteoretiker..) för att gissa sig till.

Mina åsikter.

/ Ulf

Utan att ta ställning i konflikten så vill jag göra klart att det fullt lagligt att publicera utdrag ur texter förutsatt att man klart och tydligt anger källan. Vad som däremot är olaglit är att kopiera hela texter och verk. Anser du Ulf att så inte har skett?

Förstår därför inte vad det är du skriver men skulle uppskatta om du erkände att du är ute i ogjort väder!

Anser vidare att om det är så som Lars skriver, att tidningen Paddla frågat men nekats möjlighet att rätta alt. komentera felaktiga uppgifter, gör de helt rätt att komentera dessa påståenden på sin egen sajt! Skulle tom. säga att det är deras skylldighet som organ för SKF!!! Eriks (fd.) sajt må vara en privat, men det är även en av de största källorna till information i paddelsverige. Så är det så att han ger sig in i alt. startar en diskusion ja då får han leken tåla!

Hur mycket jag än uppskattar allt arbete Erik lagt ner på sin sajt måste jag säga att tills dess att han bryter tysnaden och förklarar sig, kan jag inte annat än anse att detta var ett synnerligen omoget och oansvarigt tilltag!

Jag har inte tillgång till hela historien utan bara ett utdrag av de två publicerade sidorna "Läsarsidan" ur senaste numret av Paddling. Men som jag har förstått det så har det förekommit en debatt innan och antagligen byggt upp en hel del prestige som har gjort att själva sakfrågorna har hamnat lite i skymundan.

Jag tycker nog att man tydligt anger källan men när det gäller textstorleken är det mer än citat eller utdrag. Tyvärr ligger ju inte hemsidan uppe så att man kan kontrollera, men det framstår som man i princip har kopierat två hela inlägg från Eriks site.

Men det jag främst vänder mig mot är sättet som Paddling här agerat på när man har smugit in det bland något man kallar läsarsidorna. Man blandar upp det med några insändare och får det att framstå som en öppen debatt. Visserligen får man tåla mothugg men en förbundstidning bör, enligt mig i a f, inte användas till att lösa personliga motsättningar.

Om de anser att sakfrågorna är så pass viktiga, som t ex när det gäller olyckan i Vänern, så har man precis som du säger en skyldighet att ta upp det. Men då bör det göras på ett korrekt och framförallt konstruktivt sätt för att i största möjliga mån förhindra en upprepning. Det bör inte användas i någon pajkastning.

Sen kan naturligtvis Paddling inte på något sätt lastas för att Erik stänger ner sin hemsida - det är ju helt hans eget beslut. Men det är väl ändå lite naivt att inte se något som helst samband.

Så jag tror faktiskt inte mitt väder är ogjort..

Men om man nu ska komma till något slags avslut.. Jag tycker båda parter har agerat lite förhastat och omoget (om jag nu är rätt person att säga så..).

Det bästa hade väl varit om Paddling i ett tidigt skede gick ut med; "Ja det kanske vart lite fel men vi tyckte sakfrågan var så viktig, vi får titta över hur sådana här debatter ska föras i framtiden och återkomma med nya idéer i nästa nummer.." Alternativt Erik sa; "fan, jag vart så dj-vla sänkt när jag läste senaste numret av Paddling att jag fimpade hela siten, det kanske var lite förhastat men jag pallade inte fortsätta just då.." Så hade allt varit ur världen.

Tyvärr har det väl gått för mycket prestige i frågan och båda har målat in sig i var sitt hörn utan möjlighet att backa.

Tips när det gäller konflikter; att bara hålla tyst löser ingenting och man får alltid extra pluspoäng om man är först på plan med att medge fel och försöka rätta till - visar på både handlingskraft och ödmjukhet (vilket inte ska tolkas att jag alltid gör så..).

En sak man slås av är att det saknas något slags forum där sånt här kan diskuteras - nu har det skett på Utsidan och här hos Björn. Ok men inte helt optimalt. Hade det inte varit läge för SKF alternativt Paddling att ro ihop nåt sånt? För främja en öppen dialog inom kanotsporten..?

/ Ulf

Björn, du får ursäkta att så mycket tjafs om varför jag stängde ner min sajt hamnar på din sajt . Här kommer min förklaring och jag börjar med påhoppet från kanotförbundets och tillika kommersiella tidning.

Jag kommenterade två artiklar i ett nummer av nämnd tidning. Den ena handlade om surfksisporten och den första "officiella" Surskitävlingen i Sverige och den andra om Vänernolyckan förra året.

Kort uttryckte jag missnöje med att SKF introducerar surfskisporten av en dåligt påläst skribent. Ett förbund borde visa lite mer glöd för en ny sport än att skriva att utrustningen är svindyr och inte ha en susning om sportens stora profiler.

Gällande Vänernolyckan kontaktade Johan Brundell mig via mejl och frågade varför kommentarsfunktionen var avstängd och ifall jag hade möjlighet att publicera hans kommentarer. Jag svarade att jag stängt av funktionen pga av spam och dessutom var hans svar så pass långt att svaret inte fick plats. Vi hade en mejldialog och jag besvarade hans kommentarer. Det framkom egentligen inget nytt. Johan tycker att han har rätt och jag säger bara att jag håller fast vid det jag har skrivit tidigare. Jag hade ingen lust att diskutera i ett forum kring ett öppet sår.

I korthet tycker jag att artikelförfattarens goda råd missar målgruppen multisportare och motionärer (jag utgår från att dessa var mottagarna) Kort så går bl.a. inte beskrivningen om väderhållandena inte ihop.

Jag har rätt att uttrycka min uppfattning.

Några dagar senare frågade Lars L. via mejl varför min kommentarsfunktion var avstängd och han fick samma svar som Johan. Stängt pga spam. Ingen mer kommunikation fortskred efter detta.

Jag kan förtydliga att nyhetsskriptet där jag publicerat "nyheter" inte är ett forum. För diskussioner hade jag sedan länge öppnat just ett forum. Detta har varit helt öppet.

Jag satte mitt kvällste i halsen när jag kom fram till insändardelen i tidningen Paddling där redaktören spyr galla över mig över en helsida och publicerar stora delar av min artikel utan att ha frågat om lov.

Att kopiera en text och publicera den i en kommersiell tidning utan upphovsmans tillstånd är ytterst tveksamt. Att därtill smutskasta upphovsmannen för egen vinning är inte lagligt.

En förbundstidning bör kunna bemöta kritik på sakligt sätt, inte på sandlådenivå.

Jag blev jäkligt illa berörd av den smörja Paddling kom dragande med. Jag har ingen lust att älta detta i forum, men pga att troll som Peter, som annonymt kallar folk för omogna utan att veta vad det handlar om gör mig jävligt förbannad.

Min sajt var privat och jag har inga skyldigheter till något företag eller organisation. Ifall jag väljer att plocka bort min sajt är det mitt beslut och behöver inte motivera orsak.

Precis som Björn var inne på tidigare, tappar man lätt motivation till att fortsätta en sajt såvida det inte finns någon drivkraft. Tack vare mycket uppskattning från läsare har jag behållt sajten igång. Tack vare många insända bidrag och tips har det alltid funnits något att stoppa in i nyhetsskriptet.

Jag bestämde sedan länge att den dagen jag tröttnat på sajten skall den tas ur drift och inte ligga kvar och skvalpa runt som en gammal kvarleva.

Paddlings (=SKFs) påhopp gjorde att jag tappade lusten. Jag förlorar inget på att skrota sajten.

Jag har haft många trevliga kontakter runt om i världen, andra bloggare, återförsäljare, konstruktörer och inte minst glada motionärer som jag själv.

OBS!!! Paddlings redaktör, din tjuvaktiga klipp och klistra gubbe, texten ovan är inte för kopiering, den tillhör Björn!!

"Jag blev jäkligt illa berörd av den smörja Paddling kom dragande med. Jag har ingen lust att älta detta i forum, men pga att troll som Peter, som annonymt kallar folk för omogna utan att veta vad det handlar om gör mig jävligt förbannad."

Att en så kompetent och erfaren människa så tydligt visar att han inte tål kritik, inte tål avikande åsikter eller att bli ifrågasatt, inte vet vad copyrightlagen omfattar och dessutom tar till nedsättande ordalag är sorligt och berör mig djupt!

Du hade chansen att göra något bra men när du hamnar i menings skiljaktigheter med folk på tidningen Paddling så väljer du att sparka sönder det fina "sandslott" du byggt och springa och gömma dig och sura. Det håller inte och det vet du med.

Hoppas att du Erik tar dig ur svackan och hittar tillbaka till glädje och verklig mening i livet! Ha en fin vår!

Och vem är trollet Peter? Vem surar? God forumsed är att inte vara anonym.

Kan du tala om för mig vad som gäller enligt upphovsrätten? Gäller inte det som är skrivet i lagtexten?

Du verkar inte vara speciellt bra på bemöta kritik själv.

Erik A - som gammal journalist och skribent kan jag säga dig att dina texter är copyright-skyddade enligt lag. Man KAN ta delar av en text i en diskussion, men inte hur många delar som helst. Internet ger mig ofta en kuslig känsla av att den gamla upphovsrättslagen är på glid. Vad gäller text på papper är det ingen diskussion om saken och samma bör gälla för texter på nätet.

Ja Björn, saken kan visst diskuteras. Jag hade ingen aning om att Disney-koncernen hade rätten till Beskows (min barndoms sagotant) text. Men knappast Alice Tegnérs melodi, eller vad?

Visst kan man diskutera hur copyright-tanken utvecklats. Visst kan man diskutera om arvingarna verkligen hur länge som helst ska njuta av upphovsmannens/kvinnans verk. Men om det ska vara ett skydd för skaparen, kan jag inte förstå varför vissa sålda rättigheter ska vara bestämmande för ursprungstanken.

Och ska man bemöta en skriven åsikt ska det givetvis vara hederligt med ursprungstextens innehåll, inte någonting man klistrar ihop för att föra fram stolligheter.

Ta en bild t ex. Jag ville illustrera min text om den finländske målaren Simbergs verk "Sårad ängel", som påverkade mig så starkt som liten. Vi tog kontakt med muséet i Helsingfors och köpte RÄTTEN till EN publicering och det kostade om jag minns rätt 500:-. Och varför skulle jag inte betala det istället för att knycka bilden ur ett annat sammanhang? Muséet, d v s Finlands befolkning, äger ju tavlan, så det var väl bara rätt att betala för publiceringen. Bilden kom snabbt högupplöst via internet.

Till sist, internet tror jag betyder mycket för den demokratiska tanken. En diktatur avslöjas alltid genom sin ihärdighet att släcka ner sidor och kontakter.

man blir så paf när man läser argumenten....jag tror Erik A kommer paddla på och det kommer jag fortsätta med också. Jag ser fram emot att Paddling och förbund tar ansvaret som de så uppenbart vill ha och utbildar alla till "den rätta vägen". Tack för siten Erik den var bra och jag har full förståelse för att du drog proppen. Tror jag struntar i allt obetalt föreningsarbete som intresserad förälder i fortsättningen och leder mina ungdomar till andra mer seriösa sporter....golf....

Björn, Simberg gläds väl i sin himmel. Jag tror ju på himlen och där kommer jag att få möta min beundrade Simberg. Nej, din argumentation är högst rimlig och vettig och genomtänkt. Solklart och jag håller med dig. Minns att Salk amerikanen som kom på poliovaccineringen fick frågan om varför han inte tog patent på vaccinet. Han svarade som den sanne vetenskapsmannen och läkaren måste svara: "man kan inte ta patent på någonting som kan gagna människor." Där kom hans läkaretik in.

Jag tävlingssimade en massa år under tonåren. En av de mest beundrade i gänget var en jämnårig som precis kommit under minuten på 100 fritt. Vi hade tävlat i Östersund den där minnesrika hösthelgen och gjort bra ifrån oss, men vår idol blev bara trea.

Dagen därpå låg han på sjukhus akut sjuk i polio. När vi efter en månad besökte honom, hela gänget, satt en krympling i rullstolen som matt hälsade oss.

Det blev inte simning på ett tag. Och det är klart att jag tog alla poliosprutor jag kunde få senare när det blev aktuellt. Tack Salk!

Nej, jag måste ge dig rätt - tankar måste få flyta fritt. Jag vet inte om Archimedes har några ättlingar, det enda jag vet är att det fanns/finns en båtmotor med namnet. Är namnet fritt?

Jag skojade till det. Titta vidare på min fråga om aluminiumkajaker. Jag liter på dina kunskaper.

Jag tackar och bugar för allt intresse och stöd!

Att privatpersoner eller ideella organisationer använt mitt material som inspriration har bara gjort mig glad. Nästan samtliga sidor hade en speciell stilmall (CSS) för utskrift av sidor, som plockade bort sajtsidans texthuvud och fot.

För de som är intresserade av motionspaddling finns andra intressanta sajter som t.ex. Peter Unold, Lars Ericsson mfl.

Stockholmscupen har fått en egen sajt och med Olin och Wangler i spetsen tror jag att den kommer innehålla många intressanta artiklar om motionslopp.

Därtill har det mumlats lite om en ny entusiastsajt av motionspaddlare. Det som rinner ut i cyberrymden är inte försvunnet.

Björn, åter till Simberg. Museet kanske köpte tavlan av Simberg eller dennes ättlingar eller den skänktes, vad vet väl jag? Museet kanske t o m räddat tavlat från förstörelse genom sin insats, vad vet jag? Föremålet ägs av museet - men här kommer en komplikation in: vem äger innehållet? Som jag ser det måste det vara var och en som SER tavlan och tolkar dess mysteriösa innehåll. Jag förstår vad du menar, men jag tycker du drar för stora växlar på saken.

När jag talade om medicinska landvinningar så har vi två sidor av myntet: uppfinningar eller upptäckter. Gener kan inte vara en uppfinning, de finns redan. Ingen medicinsk korporation kan lägga beslag på gener som ifallet undersökningen av kvinnors förmodade bröstcancer, det är helt orimligt.

Men en bok, en invention? Jag skriver en bok (faktiskt har jag skrivit tre för ett stort förlag en gång i tiden) och givetvis äger jag rätten till den. Jag har suttit ett år och skrivit den, jag får en förhandssumma av förlaget, sen delar vi på ev intäkter när boken säljs. Ska då vem som helst kunna lägga ut texten fritt på internet så att vem som helst ska kunna ta del av texten utan att jag får ett öre? Det kan väl inte vara rimligt.

Se det så här: jag går in i en butik och köper ett föremål. Priset jag betalar är producentens kostnad samt butikens omkostnader. Om jag tar föremålet ifråga och stoppar det innanför skjortan har jag ju berövat samtliga i kedjan på deras inkomster. Det kan i mina ögon inte vara rätt.

Det har kommit nya tankar om fördelningen. Idag kan man tydligen abonnera på siter som man betalar för mot att man laddar ner den musik - t ex - man vill ha. En rimlig ordning.

Björn, allt det här är mer komplicerat än vi tror. Men själv skulle jag ALDRIG kunna tillägna mig NÅGONTING alls som jag inte ettdera betalat för eller som vederbörande i godhet skänkt mig. Period.

Okay Björn, jag förstår dina tankar och vad du menar. Jag delar inte allt ´what you have in your mind´. Men vad vore en diskussion om vi inte lyssnade på varann? Det kan vara en generationsförmåga, för jag märker, efter återupptagen kontakt med en gammal vän (tack internet!) som är i ungefär samma generationsläge som jag, att vi tagit ett par steg bakåt. Jag bekymrar mig inte om de texter som läggs ut på nätet, för i allmänhet är det ingenting av intresse för mig. Den musik som portioneras ut är heller inte av intresse för mig. Alltihop är av no-interest för mig.

Jag gör, som min gamle vän, läser gamla böcker av idag ohörda författare. Jag lyssnar på musik som vänner generöst levererar via hemgjorda cd:n - orgelverk och annat. Jag sjunger i kör och får sjunga mästare som Mozart - i helgen "Ave verum corpus". Jag har tagit itu med grekiskan nu genom den grekiska grammatik som flöt in. Jag har bestämt mig för att kunna stava mig fram i några klassiska verk från den tid då folk tänkte innan de vidarebefordrade det för trycket.

Idag kom en massa reklam. Jag satt förundrad och tittade på allt som produceras. Behöver vi allt det här? Och julens tomtar som blivit - trädgårdsdvärgar...

En precisering, det är inte meningen att dra det här i långbänk. Äganderätten finns i vår grundlag och om jag minns rätt emanerar den från den romerska rätten. En bild för att beskriva en äldre generations uppfattning om denna fundamentala rättsuppfattning som vårt land bygger på: Bussen mellan Nikkaluokta och Kiruna och vice versa kan stoppas av ortsbefolkningen nästan var som helst längs vägen. En same stod och vinkade på bussen. Den stannade. Det här var vintertid. Han körde ned sina tegsnässkidor och stavar i snövallen och klev på. En turist i bussen utbrast: Men hur vågar du ställa skidorna så där i snön! Tänk om nån tar dom. Samen, en ganska lång senig karl vände sig mot den talande, spände ögonen i honom och sa lugnt: Dom är mina.

Nej Björn, på den goda tiden uppe i lappmarken lät man dörren stå olåst så att den som behövde ly kunde komma in och värma sig. Under modern tid kan fortfarande Lisas stuga i Vistasvagge stå öppen utan någon åverkan. Varje besökare har tackat genom att ställa i ordning efter sig, sopat, lagt de gamla böckerna tillrätta och betett sig civiliserat.

I mina ögon är det skillnad på ditt och mitt. Men senare generationer har svårt för det där. Det handlar också om inlevelse i en annan människa vilket jag menar är en civilisatorisk egenskap. Jag fick besök av en bekant när jag bodde ett tag i södra Spanien, på landet. Bekantingen skulle skriva en bok om en gemensam vän, författaren Sture Dahlström som jag visste väldigt mycket om. Vi tog en tur i landskapet och kom till en halvt raserad finca. På väggen hängde ett vackert lerkrus kvarlämnad av den herde jag visste hade sina vägar förbi.

Min bekanting, han är mkt yngre, sa som en självklarhet: "det där var verkligen ett vackert krus. Tror du nån har något emot att jag tar den med mig hem som ett minne?" Förbluffad inför tankegången sa jag som det var - huset är ruiner, men kruset rår nog herden som går här om. Jag tycker inte du ska ta något som någon annan rår om.

Det är riktigt Björn, detta är föremål, men tankar vi tänker är också ett slags föremål, skapade av någon som istället för ett krus eller en stol, manifesterat sig i en tanke.

Ibland hör jag folk tala om föremål de hittat i s k "ödehus". Jag skulle inte ens drömma om att tillägna mig något föremål i ett "ödehus".

Jag märker att de du säger får mig att extrapolera mina egna åsikter. Så här tycker jag. Du tycker på ett annat sätt. Och det måste jag ju ha respekt för, även om det för mig är en felaktig, för att inte säga en förödande tanke. Precis det vi ser i vårt samhälle i dag. Att vara hederlig handlar om att ha respekt för sig själv.

Det kan jag instämma i, Björn. Det finns faktiskt väldigt många aspekter i det här, men jag har utomordentligt svårt att se var den verkligt springande punkten ligger. Göms verkligen vetskap undan nu och här? Det tror jag inte alls på! För det första - med mitt perspektiv - så är vårt samhälle fantastiskt mycket öppnare, människor är verkligen mycket friare och de vågar säga vad de tycker. Det är inte disponenten eller direktören eller ingenjören längre som har sista ordet. Framförallt kan man höra det i gamla radioprogram från olika arbetsplatser. Jämför det i dag med hur folk uttrycker sig - ursäkta, ibland undrar jag om svenskarna blivit en annan ras (ras inte i den gamla betydelsen).

Någon uttryckte i radion vad vi vunnit och vad vi eventuellt förlorat. De vetenskapliga landvinningarna som jag är den sista att motsäga (en vän på 1950-talet dog i blödarsjuka, en annan blev sittande med sin polio, jag minns den första njurtransplantationen, etc och difteri blev vi vaccinerade mot under min skoltid), men som den här rösten sa: vi har samtidigt fått social oro, en brottslighet som bevisligen har ökat på alla fronter, uteliggare, to name a few. Bättre bostäder har vi fått om vi jämför med hur folk bodde och låg när jag växte upp - men varför samtidigt uteliggare som bor sämre än någon i gammal tid? Uteliggare, något ohört förr.

Apropå öppna dörrar tror jag laestadianerna i norr fortfarande praktiserar denna mänskliga närhet. Att dörrarna numera låses i norr (en del renvaktarstugor är fortfarande öppna, Njåtsosvagge i Sarek t ex) beror på att folk från tätorter och städer söderut inte ens har den enklaste civilisatorisk uppfattning hur man uppträder.

Huggen ved ligger vid spisen. När du går ska du ha huggit samma vedmängd till nästa besökare! Att folk söker sig till städer (även fordom) var för den sociala kontakten (Chauneu), konstigt nog har jag aldrig mött någon social kontakt i någon av de större städer där jag bott. Vi klarar inte av hur många möten som helst, därför fjärmar vi oss.

Så kontentan av min syn är helt enkelt att vi förmodligen ta det onda med det goda. Själv bor jag i en liten by där ALLA känner varandra och vi har en livaktig gemenskap. Vi är inte unika, över hela landet uppstår sådana spontana närheter och det är jag glad för.

Jag har hittat en trevlig site med värmländsk botten - ett par strålande amasoner (som till sist blir en) och som gör en enorm paddeltur på Vänern. Fantastiska bilder och trevlig text. Jag slog in " kajak Yttre Bodane" (hoppa över mina citattecken) och på andra stycket står rubriken 1-6 och där börjar äventyret. Det finns mer på siten och det är bara att ströva vidare.

Hej Björn.

Erik Arnström har dragit ur stickproppen, men sidan skvalpar fortfarande runt. Sök på The Wayback Machine. Länk : http://www.archive.org/web/web.php , eller

http://web.archive.org/web/20080118053254/http://www.arnstrom.org/

mvh Erik B