Visa varukorgen
Design & Illustration

Veckotur med Njord 2005

Så var vi hemma igen efter årets veckotur i norra Bohuslän och södra Norge, gänget från Malmö Kanotklubb – för året uppdelat i två grupper eftersom vi blev för många för att med gott samvete kunna åberopa allemansrätten. Som vanligt tog veckan slut alltför snabbt, trots att vi lyckas klämma nio dagars paddling ur den, och jag har redan paddlings-, tält och friluftsabstinens.

Ramsholmen onsdag kvällVi sjösatte i Bovallsstrand och min grupp paddlade norrut med nattläger på Norra Dyngön i höjd med Fjällbacka, Bissen vid Resö, Nord Hällsö norr om Strömstad, en vända runt Kirkøya/Sandøya i den sydnorska skärgården till Kattholmen utanför Svinesund, en dag i Kosterskärgården med besök hos sälarna vid Drammarna och med övernattningar på Ramsholmen och Havsten, vidare via Lökholmen norr om Fjällbacka till Söön som sista nattläger, gemensamt för de båda grupperna. Sista dagen återstod bara en kort transportsträcka till Bovallsstrand och bilarna. Den andra gruppen hade i stort samma rutt men gick inte inom Norge och övernattade på delvis andra öar.

Lökholmen fredag kvällTotal sträcka blev 230 km och medelfart under hela färden 6,2 km/t – fullt acceptabelt med tanke på några riktigt dryga motvindspaddlingar – en dryg mil med 10 m/s rakt i ansiktet från Kattholmen till Nord Långö under onsdagen och några plågsamt långsamma och blöta kilometer under passagen från Koster till Resö på torsdagseftermiddagen, där vinden mycket plötsligt ökade till 14-15 m/s rak motvind. Tillsammans med krabb meterhög sjö, ovanpå den gamla dyningen från nordanvinden på förmiddagen, sänkte det farten till någon enstaka kilometer i timmen och innebar att vi inte slog läger förrän framåt halv niotiden på kvällen. För övrigt var det mest soliga dagar med mycket svag vind, men också ett par regniga nätter – vid ett tillfälle ett riktigt skyfall. Trots att vädret för den icke kajakberoende delen av befolkningen troligen upplevts som tämligen uselt kom solskyddsflaskorna till flitig användning och vi kom hem med solblekt hår och skägg (i förekommande fall) och med imponerande solbränna.

Njord på strandenVeckan innebar långfärdspremiär för Njord och hon klarade testet med flaggan i topp. Jag hade krympt packningen en aning jämfört med normal Nomadpackning (lite färre klädombyten och lite mer volymtänk när det gäller mat) och hade inga problem att stuva ner allt i luckorna. Fartmässigt fungerade allt som väntat – mycket lättdriven i marschfart och ungefär jämna steg med en Seda Glider vid spontana toppfartsutbrott. I vågor blev det full pott. Njord är för mig den bästa kajak jag provat i sjögång – lugn och trygg även i besvärliga förhållanden. Ett enda stödtag tog jag under hela veckan – ett lågt stöd vid en stunds hastigt påkommen leklust över en låg häll med brytande sjö. Jag har aldrig förr känt mig så totalt grundtrygg i en kajak.

balance brace my wayNaturligtvis rollade jag en hel del under veckan, och upptäckte att det faktiskt är åtskilligt lättare att rolla Njord fullastad än tom. Handroll satt säkert på båda sidor och balance brace var en stor överraskning – jag kunde lägga ifrån mig paddeln, och flyta med båda händerna i luften (Det fanns ett bildbevis i en videosnutt av Magnus Karlsson, men den har tyvärr försvunnit från Youtube. Här är istället ett foto från tillfället – klicka för att förstora).

Gissa om jag haft en kul vecka...

Kommentarer

Låter ju som en trevlig tur i en trevlig kajak. Och det där med "paddlings-, tält och friluftsabstinens" tycker jag är en åkomma som man lider av alltför många dar om året...

Låter härligt! Man får nästan abstinens bara av att läsa om det (har bara seglat i norra Bohuslän, men skulle gärna paddla någon gång också). Låter som om du fått en fullträff med Njord (så nära idealet man kan komma kanske?).

Det känns nästan avskyvärt att läsa om så trevliga saker som din tur Björn, medan man gått här och servat folk med böcker. Nåja, mkt trevliga människor, som kajakister t ex. om nu sanningen ska fram. Någon kvällstur har det blivit alternativt med baidarka eller den nya "vänligare" stormkajaken. Alltnog, för en tid sedan och beväpnad med din fullständiga beskrivning av rollen, for min paddelvän Lars Gr och jag ned till den lilla ålahamnen för att pröva på. Äsch, sa jag, här ser man ju precis hur det ska gå till och så hemskt märkvärdigt kan det väl ändå inte vara. Tusentals grönländare kan det för att inte tala om horder av kajakpaddlare. Nu sätter vi igång! Eftersom Lars Gr har mer erfarenhet av jag fick han börja. Jag assisterade som lyft vid sidan iklädd badbyxor. Andra försöket såg väldigt fint ut, så jag skulle nu göra mitt försök. Visst, det var ingen konst att stjälpa sig runt - men herrejesses! här satt man ju FAST i kajaken! En obehaglig känsla, minst sagt. Säkert såg jag ut som en död säl vid uppgången och inte kom jag runt av egen kraft. Den "döda" punkten inses lätt - när man ligger upp och ner och har tappat alla koncepter och inte vet hur man ska hålla paddeln.

Vi gav tillfälligtvis upp och ägnade oss istället åt simturer, jag crawlade ut några hundra meter i det varma vattnet. Sen satt vi och pratade med trevliga människor som paddlat in i hamnen med sin dubbelsitsiga VKV-kajak. De bodde i Maglehem men gillade de här öppna vattnen också.

Lars Gr är bortrest på uppdrag men kommer väl hem snart om han inte redan är hemma. Björn, vi måste få mer undervisning i rollandet. Jag är säker på att det går att lära sig det här, den där döda punkten måste väl ändå vara någonting som man svischar över på något sätt. Vi återkommer!

Hej. Lät som en intressant tur. Har själv inte kunnat paddla så mycket som jag skulle önska - när får man det nånsin förresten. Hade dock en kort övernattningstur tillsammans med mina två yngsta pojkar(13 och 10 år gamla). Vi skaffade en K2 efter diskussionen om den ideala kajaken. Det blev en nästan ny Star 630 som en föreningskompis råkade ha till salu. Är mycket nöjd med köpet - har paddlat med mina yngre pojkar och min hustru och alla har känt sig trygga och duktiga att paddla när det gått så fort. Min Mari-kajak är jag inte så nöjd med - för stor i alla riktningar - omöjligt att hitta stöd trots att jag försökt bygga upp lårstöd osv. Njorden intresserar sen när garaget blivit inflyttningsklart. Hur har skäddan fungerat? Har varit litet skeptisk till lyft/sänkanordningen. På Mari´n har vajerstyrningen fungerat klanderfritt i flera år. Hur har fikaluckan fungerat? Du var själv litet orolig att du skulle få in vatten eftersom den låg så lågt över vattenytan. Med hälsningar från Bottenvikens paddlingsparadis - Larsmo/Öja skärgård.

Mikael: Skäddan har fungerat utmärkt och lyft/sänkfunktionen är jag i stort helt nöjd med. Enda invändningen är att utväxlingen på linan är för liten för att jag bekvämt skall kunna precisionsjustera med en hand. Men inte heller det har jag upplevt som ett problem. Även i mycket krabb och nyckfull sjö har jag känt mig trygg nog att använda båda händerna de få sekunder det tar att finjustera. Annars kan man i ett besvärligt läge snabbt dra ner skäddan med ena handen och sedan vänta med finjusteringen till ett bättre tillfälle. Skäddan har gått upp utan problem när jag surfat över hällar med för små marginaler (en favoritovana) och hela anordningen känns pålitlig och krångelfri. Så totalt sett föredrar jag den här varianten framför den traditionella vajermanövreringen jag har på Hunter.

Fikaluckan är en kompromiss. Den går att öppna i betydligt grövre sjö än jag trodde - främst beroende på att kajaken rör sig så mjukt och behagligt i vågor. Jag lutar kajaken en aning åt babord medan jag öppnar - eventuellt med paddeln som stöd under linorna på fördäck. Men jag är överhuvudtaget rätt tveksam till plottra bort packutrymmena med sådana småutrymmen. De försämrar flexibiliteten högst märkbart i en liten kajak. Nästa kajak kommer att vara utan sådant pyngle. Istället kommer jag att ha det som behövs till hands på däck och i flytvästfickor - resten får ligga under däck tills jag kommer iland - det handlar nog mest om rutin. Det är också lika lätt att vid behov öppna kapellet i framkanten som att plocka av en lucka.

Den egensinniga långskeppsdelningen är jag dock nöjd med - min 10-liters vattensäck kan då ligga ända fram mot akterskottet på babordssidan, vilket ger bättre balans i sjögång. Att vikten hamnar vid sidan om mittlinjen märktes inte alls - det hade kanske känts mer i en bred kajak.

Man får bara inte glömma om man lägger saker i sittbrunnen så får dom inte hindra dig ifrån att komma ur om så skulle vara nödvändigt,lågt fördäck och litten sittbrunn kan ge den effekten har jag märkt vid test med wet exit

Skriv en kommentar