Visa varukorgen
Design & Illustration

Vikingarnas solsten

I en tidigare notis skrev jag om vikingarnas förmodade och omdiskuterade solsten – ett formidabelt navigationsredskap som hjälpte dem att hitta vägen över stora vatten till Island, Grönland och Vinland.

Solstenen finns omnämnd på några ställen i isländska urkunder. Kung Olav Haraldsson i Norge fick under en resa se hur Rauðúlf, kunde bekräfta sin son Sigurðurs gissing om solens läge under ett snöoväder genom att med en solsten påvisa solstrålningen. Solstenar finns också omnämnda i Hrafns saga Sveinbjarnarsonar och i inventarietexter från medeltida kyrkor och kloster. Berättelser om solstenen hamnade också i de olika versionerna av Olaf den heliges saga i Snorri Sturlassons Heimskringla.

Att historierna kan ha varit sanna är det ingen som betvivlar. Flera kända mineraler kan användas på det beskrivna sättet: bland andra kalkspat, turmelin och cordierit – mineraler som finns på Island och längs Norges västkust. Men eftersom inga fynd gjorts vid utgrävninga av skepp finns många som tvivlar.

Alderney-kristallenMen nu kan ny forskning stärka teorin. Franska marinarkeologer har undersökt ett kristallstycke, funnet tillsammans med annan navigationsutrustning i ett engelskt skepp som förliste utanför ön Alderney 1592. Det visade sig vara kalkspat (även kallat Islandsspat) som efter 500 år i saltvatten hade omvandlats till en ogenomskinlig gulvit klump, som i sitt nuvarande skick inte hade kunnat användas för sitt tänkta ändamål (kalkspat är känslig för salt, syra och värme). Fyndet innebär därför att man kanske kan titta igen på diverse oidentifierade förmål från utgrävningar av vikingatida fartyg och gravar, och kanske hitta de saknade solstenarna.

Det speciella med kalkspat (calcit) är att brytningsindex varierar med ljusets polarisation. Som på bilden överst blir det därför två bilder av linjen på det underliggande pappret – en för det horisontellt polariserade ljuset och en för det vertikalt polariserade ljuset. Vrider man prismat framträder omväxlande den ena eller andra bilden. Håller man upp en bit kalkspat mot himlen en mulen dag och vrider den kan man därför med stor precision (en eller ett par grader) avgöra var solen skulle ha synts.

Att solstenen fortfarande var i bruk i slutet av 1500-talet, ett par hundra år efter att pålitliga kompasser tagits i bruk, har forskningen förklarat med att kompasserna under senmedeltiden började bete sig mycket egensinnigt och opålitligt – den snabbt ökande beväpningen med många ton järnkanoner runt kompassen spelade de dåtida navigatörerna fatala spratt, och de fick ta den gamla solstenen till nåders som backup.

Kommentarer

Hej

Jag har en bit kristall efter min far, som hade en period av vikingaintresse. Biten är inte särskilt bra men det går att påvisa att materialet är dubbelbrytande. Hur skall man betrakta himlen genom den? Hur ser man solrikningen?

/Olle

Hej!

Inför utgivandet av vår bok om Runö i Rigabukten intervjuade jag Gottfrid Falk i Eksta på Gotland sommaren 1995. Han berättade om hur han av sin farmor skickades ut att leta efter fungerande stenar på stranden på Runö som barn. Hon testade sedan om barnen funnit den rätta sortens stenar. Fram till 1800-talets slut när kompassens blev var mans egendom hade man använt solstenar på Runö. Se: Runö - histortien om svenskön i Rigabukten, sid 163-164. Jag tog en bild på Gottfrid med en sten i handen, vilken han funnit vid Ekstakusten på västra Gotland.

Mvh, Jörgen Hedman

Det var helt nytt för mig att solstenar varit i bruk så sent – och runt Östersjön. Intressant, och tack för tipset.

Olle skriver och frågar 2013-03-21 20:56:

Jag har en kristallbit från min far, .......................... Hur kan du avgöra solens riktning?

Anta att det är en genomskinlig kalcitkristall. Gör en (svart) prick på ena sidan av kristallen. Prickens diameter måste vara ungefär 11 % av kristallens tjocklek. Rikta kristallen med pricken mot den blå himlen. Titta genom kristallen på pricken underifrån. Rotera kristallen runt punkten. Det finns riktningar där två lika mörka punkter kan ses. Kristallens orientering bestäms alltså tydligt av solens position.

Solen behöver inte nödvändigtvis vara synlig på himlen. Men en del av den blå himlen måste vara synlig. Det blå och polariserade ljuset produceras vinkelrätt mot solens strålar som kommer in i atmosfären.

Ha kul med att prova det.

Original:

Nehmen wir an, es handelt sich um einen transparenten Calcitkristall. Machen Sie einen (schwarzen) Punkt auf einer Seite des Kristalls. Der Durchmesser des Punktes muss etwa 11 % der Dicke des Kristalls betragen. Richten Sie den Kristall mit dem Punkt auf den blauen Himmel. Schauen Sie durch den Kristall von unten auf den Punkt. Drehen Sie den Kristall um den Punkt. Es gibt Richtungen, in denen zwei gleich dunkle Punkte zu sehen sind. Die Ausrichtung des Kristalls ist damit eindeutig durch den Stand der Sonne bestimmt.

Die Sonne muss nicht unbedingt am Himmel sichtbar sein. Aber ein Teil des blauen Himmels muss sichtbar sein. Das blaue und polarisierte Licht wird senkrecht zu den in die Atmosphäre einfallenden Sonnenstrahlen erzeugt.

Viel Spaß beim Ausprobieren.

Skriv en kommentar