Western Red Cedar

Det var ett bra tips. Jag har förgäves sökt kvistfritt granvirke till en GP på brädgården. Mitt senaste alster är förvisso fritt från kvistar men väger över kilot. Jag misstänker att det är furu. Detta trots en försäkran från trävarufirman att det skulle vara granvirke. Undrar om det finns det något säkert sätt att särskilja de två träslagen?

Tack för det uttömmande svaret. Jag besväras inte av paddelns vikt under färd, men tror att en större flytkraft från paddeln kan hjälpa mig klara balance brace och roll

Apropå balance brace, måste jag prova Peter Madsen´s idé med snorkelslang. Det om något bör få mig att att slappna av och hitta en jämvikt.

WRC är faktiskt på nästan alla punkter överlägsen Granens virkesegenskaper. Mycket mindre kvist, framförallt mindre torrkvist. SEGARE än Gran, starkare och dessutom så är det lätt! Mycket bättre rötbeständighet än granen. Man bör dock passa sig för att få stickor av det då virket är lite giftigt.

WRC växer för övrigt i Sverige oxå, i skåne finns en del fina bestånd! De har väl hunnit bli en 30m ungefär. På USA:s västkust når de upp till 80 meters höjd! Den heter Thuja i Sverige! (Thuja Plicata) En förädlad variant ses ofta i trädgårdar men denna liknar då mest en en.

/Johan

Inte för att jag ska påstå mig vara någon expert inom ämnesområdet men jag vet iaf att båtbyggare väljer WRC framför allt annat till båtmaster och detta just pga dess seghet, att det sen är lätt är nog ingen nackdel heller. Jag har iofs inte heller sett några uppmätta värden på böjstyrka. Vad gäller paddlar så borde ju Martin Nissen veta, han har ju lång erfarenhet av att göra GP:ar i WRC. Jag köpte fö. min av honom. Å andra sidan finns ju gran att få tag i överallt.. Billigt dessutom. Det kanske inte är värt besväret, det blir nog bra i vilket fall som helst!

/Johan

Ett annat tips för att skilja Gran från Furu, förutom det Björn nämnde, är att granens kvistar i stort sett alltid har sprickor i sig.

/Johan

Jag renoverar för tillfället min pappas canadensare som är stripbyggd med western red cedar. Den flög högt upp i luften och slog sedan ner mot klippor varpå det blev ett antal sprickor i skrov samt krossad köl och stäv. Har fått slipa ner en hel del och min upplevelse av den cedern är att det inte verkar så segt som på min egen byggda lilla solokanot (dock då fururibbor och inte gran). Det verkar "sprickbenäget" på något sätt (kanske för att den fick så mycket stryk efter luftfärden)? En väldig fördel klart dock med vikten (tror det knappt är hälften jämfört med mitt hemmabygge). Måste dock säga att den viktskillnaden mest beror på enorma mängder epoxy och till en liten del att det var furu. Antar att det inte är så stor skillnad i vikt på WRC och gran? Jag jobbade några år vid sorteringsverket på ett sågverk och ibland gick det också bra att särskilja gran och furu med lukten (furu luktar mer distinkt på något sätt). Någon för övrigt som vet om det är någon skillnad på "white cedar" och gran? Vad heter gran på engelska?

Vanlig svensk gran, Picea abies, heter Norway Spruce!

/Johan

Ok, det verkar som att Sitkan är segare och starkare men dock ej lättare än WRC. Jag vet inte riktigt vart jag läste om att det var överlägset till master, men att det används till dylika finns att läsa här:

http://www.trainformation.se/pdfnews/2003/2832-203.pdf

Om Sitkan är eftertraktad så kan det kanske se ljust ut här i Sverige framöver. Testbestånd av Sitka här i Sverige har visat på väsentligt bättre stormfasthet än svensk gran. Den utvecklar en pålrot på samma sätt som tallen gör. Att den sedan växer bättre än svensk gran är ju ingen nackdel. Jag tror att många skogsägare vill se sig om efter alternativ till den svenska granen efter Per och Gudrun. Skogsindustrin är väl inte så förtjust i det men det kommer nog mer och mer både Thuja, Sitka och Douglas i Sverige framöver.

Jag kan nog för övrigt tänka mig att WRC:n kan splittras då den är mycket rakfibrig och relativt kvistfri.

En mycket bra sammanställning på barrvirkesegenskaper finns här:

http://www2.fpl.fs.fed.us/TechSheets/softwood.html

/Johan

Du har säkert rätt ang. masterna Björn. Jag tror däremot att Sitkan kan få lika bra kvalitet här i Sverige som i Alaska. Den växer bara efter sydkusten i Alaska och där råder mycket bra förhållanden för skogsproduktion. Detta pga den höga nederbörden och det utpräglade maritima klimatet. Den når 45-50 meters höjd i södra Alaska efter ca 100år och det är nog tveksamt om den kan göra på så många ställen i Sverige.

Jänkarna och Canadensarna har ju aldrig, hittils i alla fall, skött sina skogar som vi gjort i Sverige, i alla fall under andra hälften av 1900-talet.

/Johan

Jag hörde av en kajakbyggare för ett tag sedan att ceder inte används i Sverige av hantverkare pga det giftiga slipdammet. Man bör ha helmask ifall det skall bearbetas. Kan vara värt att tänka på ifall någon vill bygga en kanot i ceder.

Här ramlar jag in eftersom jag är "skuld" till teakuppgifterna. Jag vet inte om Bang Kirai-wood är bättre, den här firman säljer även sådana plank. Det enda jag vet om Bang Kirai är de Tegsnässkidor som jag fick i utbyte mot en bindning (urspunget är en amerikansk militärbindning!) som jag tipsade om och som Tegsnäs sen tagit upp i produktion.

Hur som helst, Tegsnässkidan med Bang Kirai-wood-sula (under skidan alltså) fungerar så, att när det är kall snö, 10 gr och därunder, har man utmärkt friktion. Vallning obehövlig. Klabbsnö? Då fick jag gå på styltor.

Bang Kirai-wood innehåller mycket sandpartiklar fick jag veta vid mitt besök för en massa år sen i Tegsnäs (en bit ovanför Umeå). Det sliter mycket på sågklingorna så jag vet inte om produktionen fortsätter.

Kanske denna Bang Kirai-wood är lämpligare till paddeltillverkning? Eller helt enkelt så tung att man kan glömma tanken? Någon som vet mer än jag?

Jag har fått in en flott och gedigen bok om kajakpaddling, ursprungligen norsk men överförd till svenska. Väldigt mkt kajaker och väldigt mkt goda och vettiga råd - fast en del utsagor känner jag mig främmande för. Om den skriver jag i nästa nr av vår tidskrift. Bilden jag sätter till är min egen Igdlorssuit som jag nu byggt om för andra gången. Som jag nämnde för Björn - det tar tid att hitta den rätta linjen när man bygger fritt. Och någon mästare är jag naturligtvis inte.

I alla fall kan jag nämna fördelen med pagajen. I ettriga motvindar är den oslagbar. En lång paddelfärd upp mot Maglehem (det var så frestande den dagen) upptäckte jag när jag kom tillbaka till Vitemölla att jag paddlat 5 timmar i sträck. And fresh as a daisy när jag klev ur kajaken! Förutom baken, men den detaljen i kajaken har jag rättat till.

Men om någon har något att säga om Bang Kirai-wood så häv upp rösten. Björn?