Visa varukorgen
Design & Illustration

Om olika armeringsvävar

Armeringsväven behövs av tre skäl:

  • Den står för det mesta av tvärskeppsstyrkan och ersätter på så vis spanten i traditionellt båtbygge.
  • Den bildar ett segt/starkt membran som skyddar träytan mot mekanisk åverkan genom att fördela lokala krafter över ett större område.
  • Den bildar tillsammans med epoxyn ett luft- och vattentätt skikt som kapslar in och skyddar träet mot fukt och träförstörande organismer.

Kraven på armeringsväven är därför komplexa. Den måste vara elastisk nog att följa träets rörelser men så styv att den väsentligt stabliliserar konstruktionen och ”betalar för sin vikt”. Den måste uppnå hållbar och permanent bindning med epoxy - inte bara gjutas in. För ett lätt träskrov är bästa valet tunn glasfiberväv men jag får ofta frågor om inte aramid- eller kolfiber skulle vara bättre.

Grundprincipen för all laminering med fiber och epoxi är att varje enskild fiber i fiberknippena skall vara omsluten av epoxi. Varje fiberknippe i en glasfiberväv innehåller omkring 400 fibrer med en diameter på ca 10 µ (1 µ = 1/1000 mm). Epoxiplasten måste ha god vätförmåga och en god vidhäftning till fibrerna. Samtidigt måste all innesluten luft pressas ut ur fiberknippena genom mekanisk bearbetning – antingen med kraftiga tag med gummispackel eller lite mer avancerat, med vakuum bagging eller infusion, vilket innebär att rätt mängd epoxyn sugs in med hjälp av vacuum.

Med en mycket grov prisjämförelse (twillvävd, ca 165 gr/m2, snitt från tre leverantörer, mars 2016) ligger glasfiberväv på ca 280:-/kg, kolfiberväv på ca 2000:-/kg och aramidväv på ca 1450:-/kg – men det varierar stort över tid och med inköpsmängd, vävtyp och -format, leverantör etc.

Glasfiber

Twillvävd glasfiberGlasfiber är den vanligaste fibern i kompositsammanhang, med fördelar som lågt pris, lätt tillgänglig i handeln, elektriskt isolerande (inga galvaniska problem tillsammans med metaller), förhållandevis hög draghållfasthet och mycket enkel att laminera eftersom det syns när väven är mättad. Nackdelar finns förstås också: relativt låg styvhet (låg E-modul), ganska hög densitet och ett besvärligt slipdamm (små vassa dammpartiklar).

Dragstyrkan för rena E-glasfibrer är relativt hög, ungefär som kolfiber i standardkvalitéer. Men eftersom E-glas har en hög töjbarhet blir E-modulen relativt låg.

Dragstyrka 3400 MPa
Töjbarhet ca 4,5%
E-modul 75 GPa
Densitet 2,6
Laminatvikt (160 g/m2) 290 g/m2

E eller S? E-glas (electrical grade) är standardglas, som vanligen används för kajakbyggen. S-glas (structural grade) är ett specialglas med bättre dragstyrka med större töjning. Det är också betydligt dyrare och svårare att väta ut och är därför knappast intressant för kajakbyggen. Därutöver finns olika specialglastyper (R, T, C, L, M, D, Q-glas) som är rätt ointressanta, eller till och med oanvändbara utanför sina respektive specialändamål (fast den som har sina favoritpaddelvatten i närheten av Tjernobyl eller Fukushima kanske kan vara intresserad av blyhaltigt L-glas med strålskyddsegenskaper ;-)

Volan eller Silan? Vid köp av glasfiberväv måste man vara observant på att väven är kompatibel med epoxy. Glasfiber är efterbehandlad med en ”primer” som dels stabiliserar väven medan den hanteras – nödvändigt eftersom ”ren” glasfiber (Greige) är fet i ytan för att fibrerna skall glida lätt under vävningen utan att brista) och dels binder kemiskt till både glasfibern och epoxyn. Det kan vara Volan (en kromförening) eller Silan (silikonbaserad). Båda är i de flesta fall användbara men det finns varianter av dem som är mindre lämpliga: kolla med leverantören. Volandopad väv är ofta mjukare och lättare att forma, men får en svagt grönaktig ton i tjocka lager, medan silandopad väv är starkare och ger en något mera hållbar förening med epoxyn. Silan anses också mera miljövänligt. Med "fel" väv blir det svårare att våta ut väven med epoxy, och hållfastheten blie lite sämre.

Tvill eller plain? Vävtekniken är vanligen plain/tuskaft (enkla fiberknippen i inslag och varp) eller tvill/satin (två eller fler knippen). Tvillväv är att föredra för kajaker och kanoter eftersom den dels är något mer formbar och därmed lättare att drapera över skrovet utan veck och dels har aningen lägre ”bygghöjd” och följaktligen minskar epoxiåtgång och vikt. Tvillväven kan också ge aningen bättre styrka eftersom fibrerna i väven har större böjradie.

Ett epoxy/glas-laminat med 160 gr twillvävd glasfiber kommer att väga ca 290 gram/m2, baserat på 35% armering, vilket är en normal siffra för handlaminering. Med vaccum-bagging eller infusion kan man nå 65% armering vilket sänker vikten och ökar styrkan väsentligt.

Aramidfiber

Aramidväv, KevlarAramidfiber (Aromatisk Polyamid; t ex Kevlar) är en gul syntetfiber med mycket god draghållfasthet, rivstyrka och värmetålighet. Den har en något lägre draghållfasthet än glas, men töjningen är mindre varför E-modulen för ett laminat med denna fiber blir högre än för glas.

Dragstyrka 3150 MPa
Töjbarhet ca 2,5%
E-modul 115 GPa
Densitet 1,45
Laminatvikt (160 g/m2) 410 g/m2

Aramidfiber har en bättre böjlighet än glasfiber och mycket hög slaghållfasthet – används därför bland annat till skottsäkra västar. Fibern är svår att skära, klippa och att häfta eller spika genom. Den går inte att slipa, blir luddigare ju mer man försöker och måste därför kläs med tunn glasfiberväv för att kunna ytbehandlas. Den är också svårt att väta ut och risken för delaminering vid påfrestning är stor – väven håller men släpper från underlaget. Den är ogenomskinligt gul och kan därför inte användas om man vill att träet skall synas, och har dålig UV-beständighet. Priset är ungefär 5-6 gånger högre än glasfiber och vikten ca 40 % högre än för ett glasafiberlaminat.

Ett epoxy/aramid-laminat med 160 gr twillvävd Kevlar kommer att väga ca 410 gram/m2, baserat på 35% armering, vilket är en normal siffra för handlaminering. Med vaccum-bagging eller infusion kan man nå 65% armering vilket sänker vikten och ökar styrkan. Men aramid saknar ändå den styvhet som går att få med både glas- och kolfiber och som är en viktig anledning att använda armeringsväv.

Kolfiber

KolfibervävKolfiber har blivit populärt i laminat på grund av den mycket höga styvhet som kan uppnås. Kolfibern har ungefär samma dragstyrka som glasfiber, men mycket lägre töjning vilket ger hög E-modul.

 

Dragstyrka 3400 MPa
Töjbarhet 0,6-2,1%
E-modul 400 GPa
Densitet 1,77
Laminatvikt (160 g/m2) 344 g/m2

Kolfiber används sällan som enda armering eftersom slagtåligheten vid handlaminering är låg och laminatet blir skört. Vanligt är en kombination med aramid och/eller glasfiber. Fibern är elektriskt ledande vilket kan vara en nackdel i vissa applikationer (risk för galvaniska strömmar i kontakt med t ex aluminium och stål). Kolfiber är ogenomskinligt svart och kan inte användas om man vill att träet skall synas. Priset är ca 5-10 gånger högre än glasfiber.

Den kajakbyggare som väntar sig lägre vikt med kolfiber kommer att bli besviken. Eftersom kolfiber har lägre densitet blir volymen färdigt laminat högre och därmed även epoxiåtgången. Ett handupplagt kolfiberlaminat väger därför omkring 20% mer än motsvarande glasfiberlaminat. För att nå den möjliga viktminskningen är krävs vacuumlaminering eller vacuum infusion – alternativt som man gör med lätta flygplan;  suga upp överfödig epoxy med absorberande papper (fast då blir laminatet inte vattentätt).

Men i kajakbyggarsammanhang används kolfiber främst för sina estetiska kvalitéer – det är helt enkelt rätt snyggt med glänsande kolfiber i kontrast mot ljust trä: t ex i sarg, i de nerfällda skålarna för däcksluckor och i skädda, roder och beslag. För sådan användning är det viktigt att lägga en glasfiberväv över kolfibern – slipar man ner i kolfiber blir den sotsvart och utan struktur och då fungerar ett lager svart färg precis lika bra.

Ett epoxy/kolfiber-laminat med 160 gr twillvävd kolfiber kommer att väga ca 345 gram/m2, baserat på 35% armering, vilket är en normal siffra för handlaminering. Med vaccum-bagging eller infusion kan man nå 65% armering vilket sänker vikten och ökar styrka och styvhet väsentligt.

Dynel och polypropylen

DynelvävFördelarna här är att de är billiga, lätta och mycket elastiska. En viktig nackdel är att de bara bidrar marginellt till styvhet och styrka – en annan att den låga densiteten gör att de tenderar att flyta upp i epoxyn och ge ojämn yta om man inte är mycket försiktig vid appliceringen. Tillsammans med lätta distansmaterial med stor tjocklek (50-100 mm) kan dessa fibrer ge mycket starka och tåliga laminat (se tex Sven Yrvinds Brisbåtar).

Termoplastvävar är oftast svåra att väta ut – fibern är från början avsedd för linor och segel och därför behandlade för att inte suga upp vatten, vilket tyvärr gör det svårt att få in epoxy också.

Summering

Allt sammantaget är därför ett tunt skikt vävd glasfibermatta den bästa kompromissen för kajaker och kanoter med den här beskrivna byggmetoden.

En mycket bra svensk sida om hartser och armeringsmaterial är fiber.get.to. Där finns det mesta från allmän information om användande, säkerhet, formbygge, data, jämförelser etc.

.

Kommentarer

Jo tack BJörn. Mina erfarenheter med kolfiber visar med all önskvärd tydlighet att du har rätt. Till hemmabygge verkar inte kolfiber ge någon fördel alls (jo min nya paddel är ursnygg.) -vikten är nere under 500 g. -problemet är att jag samtidigt för att inte skulle rulla ut hela epoxi/duk processen förr én djävla paddel gjorde en barnpaddel klädd i glasfiber som viste sig att väga exakt samma, men är byggd mer robust. -Jag gillar desutom flexen i barnpaddeln bättre. desutom är kolfibern lite mera motsträvande att jobba med, och den simpla väven gör at den inte rigtigt håller ihop när man forsöker blöta ner den ordentligt. -Men det funkar utmärkt när man varver med glasfibertwill.

jag kör inte vacum, men har goda erfarenheter med gladpack och liggunderlag och några limklemmor -någon teknik jag hittade på nettet som håller epoxilagret lite grann nere.

Hade din kajak (http://thomassondesign.com/post/incidentrapport.aspx) klarat bottenkänning bättre eller sämre om insidan varit laminerad med ett kombinerat kevlar-kolfiber-skikt på insidan istället för glasfiber?

Hade det kunnat vara så att bitarna åtminstone hållit ihop efter bottenkänningen?

Eller hade den snarare gått sönder ännu mer?

Oaktat övriga nackdelar med allt annat än glasfiber som beskrivs i på denna sida.

Jag tror att en "bottenkänning" av det slaget hade resulterat i ungefär samma scenario oavsett armeringsväv - det är för stora krafter. Jag kan även tänka mig att en väsentligt starkare väv hade kunnat dra sönder betydligt mer av skrovet - nu slets akterdelen av med en "snyggt" snitt, som dels innebar att det gick att nödreparera med presenning och gaffatejp och dels att den riktiga reparationen blev ganska lätt.

Däremot tror jag att en kraftig kevlarremsa längs botten ger ett rätt bra slitskydd mot stenar, vid ovarsamma landningar.

Jag kan tänka mig att din nödreparation hade varit enklare om du hade haft kvar bitarna av aktern som nu istället seglade iväg på egen hand. Hur var däcklinan fäst i aktersäven? Slets linan av eller gick infästningen sönder? Av bilderna framår att linan hänger slak på det som är kvar av aktern.

(medveten om att frågeställningen hamnar på fel sida, men det var så enkelt att fortsätta diskussionen här)

Petter ...

Jag vill minnas att linan höll (4 mm försträckt fallina med fyrahundra kilos brottgräns) och att ändbeslaget (bygel i trä med två 1,5" träskruv) slets loss.

Jag tror inte att det hade förenklat reparationen om jag haft aktern med hem. Jag sågade bort en del sönderfläkt trä i skarven och jag tror inte att det hade gått snabbare att bygga en mellandel som skulle passa både bakåt och framåt, än att bygga en ny akter.

nä, reparationen hemma var nog bäst att göra med nya bitar. Men nödreparationen i fält var vad jag avsåg. Det borde varit ganska enkelt att (med massor av silvertejp) få fast den avslitna akterstumpen på ett sätt som blev tätt och ganska starkt. Oavsett ifall den lösa delen var i ett stycke eller i trasor. Det är i alla fall min erfarenhet från alla möjliga nödreparationer på bilar, båtar, ryggsäckar och annat.

Vad jag far efter är egentligen att det är eftersträvansvärt att hålla samman bitarna vid en olycka oavsett om man gör det med ett starkare armeringsmaterial eller på annat sätt. Precis som att luckor borde sitta med säkerhetslinor oavsett hur stadigt de sitter i normala fall. Originaldelarna, om än trasiga, är bättre än det mesta man kan hitta i fält.

Vid just din incident hade det kanske varit en fördel om däcklinan gick genom ett hål i stäven som man ser på dina nyare skapelser, istället för genom en skruvad bygel.

Eller tänker jag fel?

Det är nog inte omöjligt att en fasttejpad akter hade fungerat bättre än pressenning-sopsäck-alternativet. Men det finns också en risk att skadorna hade blivit större utan den oplanerade brottanvisningen som däcksbeslaget utgjorde. Och hade räddningsaktionen försvårats av en fritt hängande akter som slänger runt i bränningen? Kraften i flera meter hög bränning är oerhörd och svår att föreställa sig utan att ha varit där...

ack ja, det är många aspekter att tänka på. Och aldrig kan man står rätt förberedd för alla situationer.

Tack för intressanta tankar.

... och föresten. Den sortens bränningar har jag bara upplevt när jag stod tryggt och säkert på en stenpir i Visby hamn. Och det är inte förhållanden som jag skulle vilja hamna i plaskandes med en kajak. Helt säkert. Aldrig.

Fast - om man hakar på VKV-trenden med pontoner. Och fyller dem med vätgas så att man kan lätta från ytan och ballongflyga till tryggare plats när vattnet blir för vilt. Då kanske jag vågar.

:-)

Petter ...

EPIC hade ett kul aprilskämt i år. En surfski, fylld med vätgas, som hindrades att sväva iväg med ett snöre och en sten.

(bilden finns tyvärr inte kvar på Epics sajt)

OK. I'm convinced fibreglass is better than the other options. But are the fibres optimally aligned in the typical strip plank building methodology? Typically the cloth is laid such that half the fibres are parallel to the wood fibres and half are at right angles. Are not the fore-aft fibres wasted weight? Would it not be better to use unidirectional cloth laid so that all fibres are at right angles to the wood fibres? Or, if we have to use bi-directional woven cloth, wouldn't it be better to lay the cloth on the bias so that half the glass fibres are at 45 degrees to the wood fibres and the other half of the fibres are at 135 degrees? By not wasting half the fibres the same strength could be achieved with half the weight cloth, which would also absorb less epoxy resulting in a weight saving.

From my theoretical understanding I agree with the notion that the longitudinal glass fibers are to a degree wasted weight. The wood takes care of longitudinal strength.

But the laminate also perform as an I-beam, and in that I suspect that some uni-directivity between core and skin may be beneficial.

The 45/135 degree idea is interesting, in that it may produce some stiffening of the hull (though I do not see the need for kayak, but perhaps beneficial in open canoes), the same way as the diagonal metal hull straps used in traditional wooden hulls.

But I do not think it means that the cloth weight can be reduced, since you need the transversal strength that ribs provide traditional boat building (and I believe that the standard 165 gram cloth we use in sweden is just about perfect for that), and since the cloth also provide impact and abrasion strength to the soft wood.

Hi,

about glassing with a 45deg bias to the wood fibers:

We did just that for 6 catamaran hulls, 16 foot length. As you have to do some overlap on the glass when laying up you are looking at an interesting challenge when glassing or a lot of fairing and sanding.

Hej.

Jag har suttit och kikat igemon denna sida några kvällar nu. Och jag blir mer & mer sugen på att bygga själv. Jag har börjat kolla upp lite priser på epoxi & glasfiberväv. Men jag hittar ingenstans uppgifter om hur bred väven bör vara. Eller hur mycket som går åt. All väv jag hittar till vettiga priser på nätet är 1m bred. Räcker det eller behöver man ha den bredare?

Om jag ska bygga nått så lutar det åt en Smart eller Kavat som första bygge.

Får väl agera lite support medan Björn är borta.

Väven behöver vara minst 3 gånger båtens längd, då får man använda överbliva bitar till däckets undersida. 1m bredd på väven räcker för kajaker.

6-7 kilo epoxy.. kanske 8kg för förstagångsbygget.

Det följer med ett papper till ritningen där allt sånt här står och vart man kan skaffa det.

Tack Ola för påpasslig support ;-)

Hej Björn!

En riktigt bra sida detta.. Jag behöver köpa dynelväv för laminering med epoxy för kommande segelbåtsbygge, vet du var man får tag på detta? och går det att kombinera med glasfiberväv, dvs först ett lager med e-glas och sedan dynel/teryleneväv utanpå glasfibern? Mvh John eriksson

Tack John, men nej jag har ingen adress till Dynel-säljare – använder det aldrig. Såvitt jag vet är det inga problem att kombinera.

Hejsan!

Var handlar jag glasfiberväv och epoxi??? Bra grejor till vettiga priser. / Kjelle P

Jag brukar handla av BeHåPe, men det finns många bra leverantörer...

TACK!!!!! / Kjelle

Hej!

Jag har funderat på att laminera skrovet i kolfiber. Inte för vikt eller hållbarhet utan för utseendet.

Behöver man lägga på ett glasfiberlager över för att skydda kolfiberväven ?

/Per

Kolfiber behöver inte något skydd utöver klarlacken. Men du måste i så fall lacka direkt på sista epoxylagret. Behöver du slipa mellan epoxy och lack är risken stor att det snygga kolmönstret förvandlas till en något som mest påminner om sotfläckar om du råkar slipa genom epoxyn på något ställe.

Det är för att ha slipmån man lägger glasfiber över kolfibern på t ex sargar och luckskålar. På ett helt skrov blir det en kompromiss mellan att acceptera ökad vikt och att ha mer slipmån för slutfinishen.

Det är ju trots allt det snygga mönstret jag vill åt så jag får väl acceptera lite viktökning.

Vågar man sikla lite mellan lagrena eller ska man lägga glasfibret direkt utan någon bearbetning för en så stor duk kan man väl inte lägga "vått i vått" utan att man får en massa veck.

/Per

Hur är det med basalt fiber ?

Är det lämpligt för kajakbygge ?

Ola, jag vet inte om basaltfiber är testat tillsammans med epoxy. Ett potentiellt problem kan vara att basaltfibern är alkalisk (kiseloxid), vilket möjligen kan påverka bindningen till epoxyn. Någon som vet?

Per, sickla ner till väven men inte ner i den så går det bra. Sicklad eller slipad kolfiberväv blir mattsvart och mönsterlös.

Två personer kan lägga fiberväv vått-i-vått på en enkelkrökt yta, men är den dubbelkrökt är det bäst att lägga den i ett härdat underskikt.

Okej skorna i mina nya inlines använder materialet istället för kolfiber.

"As a basic material basalt is a black, alkaline extrusive rock. With only 5% higher density than the conventional glass fiber, basalt fiber offers in comparison a 15% higher tensile strength, higher compressive strength and rigidity. Basalt fibers are 100% natural and inert, e.g. they are classified as non-poisonous and non-carcinogenic = 100% eco friendly"

Det låter iallafall intressant ..

Ja, någon bör testa ;-)

Jag funderar på att köpa en grönlandspaddel, GearLab nukilik.

Den finns i kolfiber och Kevlar.

Vilket material är bäst?

Det går inte att svara på. Ren kolfiber är styvt men ganska skört. Ren Aramid (Kevlar) är "skottsäker" men sknar styvet. I praktiken blandar man ofta olika typer av vävar för att få de egenskaper man vill ha.

Hur många lager ska läggas av glasfiber? Och vad är skillnaden mellan glasfiberväv och glasfibermatta? Dom er ju olika ut där den ena är betydligt tjockare med väl synliga trådar

Jag brukar lägga ett lager 165 grams twillvävd glasfiber (standard e-glas) in- och utvändigt på skrov och däck – sedan dubblera på utsatta ställen (längs kölen, relingarna, under akterdäcket bakom sittbrunnen, där man sätter fötterna i sittbrunnen etc – beskrivet i detalj i byggbeskrivningen).

Matta är helt oanvändbart för stripkajaker. Den används enbart för att bygga tjocka lager i rena glasfiberkonstruktioner. Väv däremot fungerar i tunna lager i stripbyggen. Twillväv är bättre än plain, dels genom att den ger en något lägre bygghöjd, och därför aparar lite epoxy och vikt och dels genom att den är mera flexibel och därmed lättare att drapera över ett tredimensionellt kajakskrov.

Du kan läsa mer i byggbeskrivningen online.

Hei

Jeg er nok enig i at glassfiber er det beste alternativet for hjemmebyggere, og det du skriver her er ikke direkte feil. Jeg synes likevel ikke dette er en rettferdig sammenligning mellom glas-, kevlar- og karbonfiber. Problemet mitt er at du for tilsvarende styrke med kevlar og karbonfiber ikke trenger 160g/m^2. For at styrken skal holdes konstant må du ta hensyn til at tversnittet til veven, ikke vekten.

For kevlar skulle 3150/3400*1.45/2.6*160g/m^2 = 83g/m^2 duk være tilsvarende i styrke. Da burde vel vekten på laminatet ende på 410g/m^2*83/160 = 213g/m^2. Tilsvarende for karbonfiber blir: 109g/m^2 duk og 234g/m^2 laminatet etter mine beregninger. Begge altså lettere for samme styrke sammenlignet med glassfiber sine 290g!

Stivheten for begge laminatene blir jo også høyere, på tross av lavere vekt. Så må man selfølgelig ta forbehold at riktig vekt på duk er tilgjengelig, og at duken egner seg til håndlaminering (noe som ikke er en selfølge for kevlar og karbonfiber, da de mest brukes med vakum.). Selv om du ikke skriver det kan man lett få inntrykk av at vakumstøping ikke er noe som kan gjøres med glassfiber, men det er jo heller ikke tilfellet, og glassfiberen får de samme fordelene som kevlar og karbonfiber ved vakumstøping.

Kajaker kan byggas mycket lätta i teorin, men i praktiken är det inte lika lätt – och det är vanskligt att titta på enstaka siffror. De lättaste kajakerna (havskajaker med skott, luckor, justerbar skädda etc på lite drygt 12 kg) jag hört talas om är byggda med glasfiber. De som försökt sig på andra laminat har hamnat högre. Men det vore såklart spännande om någon kan revolutionera statistiken med andra materialkombinationer.

När det gäller aramid, så är det stora problemet att det inte går att slipa (det blir luddigt) och därför måste ha ett lager glasfiber eller kolfiber på toppen – och även med ett tunt lager väv ökar vikten på det färdiga laminatet.

Handupplagt kolfiber tenderar att bli så mycket styvare än trävirket, att risken för delaminering i samband med påfrestningar ökar (träet flexar en liten aning men kolfibern knäcks). Därför fungerar kolfiber bäst i lamineringar tillsammans med glasfiber, t ex i sittbrunnssargen och luckskålar mm. I vacuumapplikationer och infusion, där andelen fíber är väsentligt högre än den blir i handlaminat fungerar ren kolfiber betydligt bättre.

En stor fördel med glasfiberlaminat är att de har en flexibilitet och en utvidgningskoefficient vid temperaturändringar som trä och därför får laminatet en strukturell styrka och hållbarhet.

Om du får intrycket att glasfiber inte kan vaccumlamineras får du titta igen i texten– exakt samma text finns på att tre laminatmaterialen: "Med vaccum-bagging eller infusion kan man nå 65% armering vilket sänker vikten och ökar styrkan väsentligt."

Ser at jeg nok har lest litt fort, og ikke fått med meg at vakumstøping står under glassfiber også. Og argumentene du nevner er nettop grunnen til at jeg er enig i at glassfiber er det beste valget for de aller fleste.

Jeg undres på om de som har brukt karbonfiber eller kevlar og endt opp med tyngre båter også har brukt unødvendig tung vev. Om de har brukt 160g vev, er det jo klart at båtene blir tyngre, akkurat slik du beskriver i artikkelen her. Synes nok det kunne være vert å nevne i artikkelen at om det skal brukes karbon eller kevlar, så må man også bruke lettere duk (ala. mine beregninger ovenfor) om man ønsker en lettere båt.

Så er det vel antagelig slik at de tyngste båtene også er laget med glassfiber ;).

Jag tror också att de flesta som använt kolfiber har gått på rekommendationerna för glasfiber och därför inte utnyttjat möjligheten att reducera vikten, liksom att de tyngsta kajaker jag hört talas om också är byggda med glasfiber – men framför allt med onödigt tunga träslag, ek och stål i däcksbeslagen, onödigt många lager väv i förvånande mängder epoxy ;-)

Lättare skrov diskuteras ofta och jag får många frågor om det. De vanligaste funderingarna är att byta ut träet mot lätt skum och/eller att använda mer kolfiber. Idén med skum faller på att träets viktigaste egenskap (drag- och tryckhållfasthet) då går förlorad och måste ersättar med tyngre laminat. Lättare väv har en potential, framför allt i samband med vacuum eller infusion, men kräver praktiska tester för att backa upp teorin teorin. WEST-metoden med träkärna, epoxy och glasfiber har varit en etablerad industristandard sedan bröderna Jan och Meade Gougeon utvecklade den i slutet av 1960-talet, och har haft god tid på sig att mogna och förfinas. Deras "bibel" (Gougeon Brothers on Boat Consruction) finns tillgänglig digitalt

Jag gjorde en ganska noggrann avvägning hur skulle bygga min kajak så lätt som möjligt utan att tappa allt för mycket funktion. För det tror jag man måste inse, ett lättviktsbygge är en kompromiss där man väljer bort funktionalitet.

T.ex är ett lätt skrov inte lika starkt eller slagtåligt, byggda luckor istället för köpta kan innebära läckage, väljer man bort luckor helt så spar man vikt men kan inte lasta lika enkelt. Någonstans så tappar man bort nyttan med kajaken om man kompromissar för hårt.

Likväl så kan man spara vikt. I min viktskalkyl kom jag fram till att finalister på 5mm står för 2/3-delar av slutvikten. Glasfiber + epoxy är ca 3kg eller 1/6-del av vikten.

Att jobba med trävikten har mycket större potential än laminatvikten.

Jag valde att bygga med Pauwlonia och sparade ca 3kg där, byggde det mesta med 110gms istället för 165gsm glasfiber och sparade ca 1kg. Mera än så går nog inte att snåla in på laminatet om man tänkte använda kajaken utanför tävlingsbanan. Men jag tror det går bra att använda 4mm Pauwlonia istället för 5mm och det skulle spara in ytterligare 1kg. Men då måste man förtäta spanten, redan med lister som är 5mm och 300mm i spantavstånd så sviktande skrovet när man slipade. Med 4mm behöver man halvera spantavståndet för att kunna slipa tryggt.

Jag skissar på min andra surfski, mera optimerad för vikt + fart och mindre för funktionalitet.

Med 4mm pauwlonia, 110gms laminat, träbyggda pedaler, underliggande roder och inga luckor så är 12kg definitivt uppnåbart. Men det blir ingen turkajak som man drar upp på klippor eller rammar undervattensstenar med.

https://sites.google.com/view/minkajak/home/viktsbudget-samt-val-av-material

Skriv en kommentar