Om limmer, epoxy mm
Senast uppdaterad den 18 februari 2022, 113 kommentarer
På den gamla goda tiden när det fanns gott om lämpligt båtbyggerivirke och lim var hopkok av oätbara delar av hädangångna husdjur, undvek båtbyggare med självaktning all limning. Men tiderna förändras och bra båtbyggerivirke har blivit allt svårare att få tag i samtidigt som limkvaliteten har ökat. I början av förra seklet utvecklades de första hyfsat vattensäkra, syntetiska limmerna, men det var först kring mitten av seklet som riktigt vattenfast lim dök upp. Nu finns flera sorters lim, som kan användas i marin miljö. Trä kan därmed behandlas som ett strukturmaterial som går att dela upp och sätta ihop på en mängd nya sätt som maximerar fördelarna och minimerar svagheterna
Smältlim
Smältlim är ett termoplastlim med begränsad vidhäftning och värme-, köld- och fukttålighet, men det har trots detta sin användning i båtbyggeriverksamheten. Fördelen är snabbheten. Förutom att tillfälligt hålla saker på plats när man saknar en tredje hand kan smältlim användas istället för häftklammer för att hålla ribborna på plats om man vill undvika alla små klammerhål i trävirket. Räkna i så fall med en hel del experimenterande, eftersom vidhäftningen inte alltid är tillräcklig.
Vinyllim
Polyvinylacetatlim (PVA), vitlim, snickarlim mm är ett billigt, vattenbaserat, lätthanterat lim som finns i en fuktsäker (dock inte vattenfast) utomhuskvalitet och ger en färglös, elastisk fog. I modernt båtbygge, där träet skyddas av ett diffusionstätt membran av epoxy/glasfiber fungerar PVA utmärkt som konstruktionslim. Men även linolja fungerar utmärkt som ytskydd om man limmar paddelämnen med vitlim. Det är hyfsat fogfyllande men saknar epoxyns styrka i fyllningarna och ställer därför betydligt högre krav på passform i fogarna. Det snällaste av alla limmerna – inga skyddsåtgärder behövs.
Polyuretanlim
Polyuretanlim är ett enkomponents (egentligen är det tvåkomponents men båda komponenterna finns i samma förpackning och härdar skummande med hjälp av luftens fuktighet), vattenfast lim som ger hårda, sega, mjölkaktigt vita, fogar med bra fyllnadsegenskaper (dock utan epoxyns styrka i fyllningarna). Härdningen går snabbare om träet fuktas. Limrester är mycket svåra att få bort – både från träytan och från huden – och ger ofta bestående fläckar under ytbehandlingen. Liksom med PVA-lim krävs bra passform i fogarna för att få tillräcklig styrka – och även högt presstryck, annars trycks fogarna isär när limmer skummar.
Karbamidlim (urealim)
Karbamidlim säljs normalt som pulver som blandas med vatten. Detta stryks på ena ytan som ska limmas, den andra stryks med härdare (vanligtvis myrsyra). Limmet är vattenfast i kallt vatten, ger en glashård, färglös fog och är inte fogfyllande. Innehåller en liten mängd fri formaldehyd som en del människor är känsliga för. Exempel på fabrikat som sålts i Sverige är Aerolite.
Resorcinollim
Resorcinollim (fenolhartslim – t. ex Cascofen) är ett tvåkomponents konsthartslim med mycket hög hållfasthet och beständighet. Det ger en mörkröd, mycket hård fog. Det är relativt fogfyllande men fyllningar blir glashårda och spröda. Viss uppvärmning kan förbättra härdningen men för mycket kan göra att limmet torkar innan det har nått full styrka. Innehåller formaldehyd – och är i stort sett borta från marknaden på grund av hälsorisken. Hållbarheten i förpackningen är begränsad – se till att burken inte stått för länge i butiken.
Epoxy
Från början var epoxy avsett för limning av metaller och gjutning men har utvecklats till ett oöverträffat båtbyggerimaterial – det är starkare än det mesta, fullständigt vattenfast, diffusionstätt, kräver inget presstryck, fyller glipor med full styrka och fungerar för limning, spackling, gjutning och ytbehandling. Tyvärr är epoxy också dyrare än de övriga.
Mer epoxifakta finns i byggbeskrivningen.
Termen ”epoxy” täcker ett stort spektrum av kemikalier – med stora skillnader i elasticitet, viskositet, härdningstid, temperaturkänslighet, blandningsförhållande, hälsovådlighet och användningsområde. Därför räcker det inte med att röra ihop, blaska på och vänta på underverket. Epoxy är aldrig bättre än användarens kunskaper och noggrannhet. När epoxy inte fungerar som tänkt kan felet så gott som alltid härledas till felaktig användning, hur mycket användaren än svär över usel epoxy. Läs bruksanvisningen.
För mer information om epoxy NM:s sajt om epoxykemi.
En amerikansk kanotbyggare (Vaclav Stejskal på One Ocean Kayaks) har gjort egna omfattande tester av flera olika epoxifabrikat avseende klarhet, färgförändring, härdning, vätförmåga, viskositet etc. Tyvärr är de flesta inte för närvarande tillgängliga i Sverige men undersökningen kan vara intressant ändå. Läs hans epoxitest.
Det finns en del hälsorisker som måste beaktas - främst kontaktallergi som kommer av upprepad, oförsiktig kontakt med ohärdad epoxy. Har sådan överkänslighet en gång uppstått, är det slutjobbat med epoxy för resten av detta livet – eller i varje fall förenat med så rigorösa säkerhetsåtgärder att det blir opraktiskt. Det är viktigt att arbeta med rimligt skydd. (Mer info finns på t ex Epotex hemsida www.epotex.se).
- Ha alltid gummihandskar vid arbete med ohärdad epoxy - inte enkla engångshandskar i plast utan riktiga kemikaliebeständiga handskar i nitril.
- Rök inte och ät inte mellanmål vid epoxybänken.
- Fundera inte ens på att använda lösningsmedel för att tvätta epoxy från huden. Lösningsmedlet tränger in genom huden och öppnar upp för epoxy. Använd tvål och ljummet vatten eller handrengöringskräm. Verktygen kan göras rena i ättika – effektivt och betydligt mera hälso- och miljövänligt än aceton.
- Se till att ventilationen är god och använd andningsskydd när du slipar epoxy som inte härdat minst två veckor.
Harts
Jämförelser mellan olika sorters harts
Styrka
Elasticitet
Töjning/last