Visa varukorgen
Design & Illustration

Off topic!

en gammal trotjänare

Sorry, att jag svävar ut i något som inte har ett dugg med kajaker och paddling att göra, men jag blev så uppmuntrad när jag läste om vinylskivans come-back i Ny Teknik och om de nya attityder som skymtade fram där. Sedan 1983 har jag beklagat den förlust av kvalitet som CD-skivor och digitaltekniken innebar – i så hög grad att jag tröttnade på att köpa musik, och fortfarande inte äger mer än ett 50-tal CD-skivor jämfört med drygt 2000 vinylskivor (som är det som oftast spelas). Men att säga sådant offentligt har betraktats som teknikfientligt bakåtsträveri med nördvarning.

en del av skivhyllanAtt då läsa att indiebandet The Society of Rockets enbart släpper sin nya skiva på vinyl och mp3 och höra gitarristen säga till Wired: "...det är häpnadsväckande hur mycket bättre, varmare och intressantare det analoga ljudet är", är som musik för själen. Tanken från musikerna är att den som köper en vinylskiva får gratis tanka ner mp3-filen. Samtidigt rapporteras att Amazon startat en vinylavdelning och att många skivaffärer fyrdubblar vinylavdelningen på bekostnad av CD-avdelningen.

Naturligtvis finns inte felet hos digitaltekniken som sådan, utan hos de dåliga val som folket från Philips mer eller mindre tvingade på sin samarbetspartner Sony i början av 80-talet och som vi fortfarande får leva med eftersom de är en etablerad standard – det är som att begränsa alla kameror till 2 megapixels upplösning med motiveringen att högre upplösning vore kommersiellt ointressant och att merparten användare ändå aldrig skulle märka skillnaden (och till eventuella teknikfreaks som känner adrenalinnivån stiga: Jodå, jag är bekant med Nyquist teorem, Cross lnterleaved Reed-Solomon code, diskussionen om översampling mm, och jag läser gärna både partitur och tekniska specifikationer – men när det gäller musik litar jag på öronen).

Nåja, min gamla Systemdec, med Alphason-tonarm, Ortofon MC20 och Fidelity Research-trafo snurrar vidare – kanske småningom igen med nya skivor och ny musik. Jag ser ljus i tunneln...

Kommentarer

Jösses! Vi som precis gjort oss av med alla CD-skivor för att de kändes stenålders. Snart är det väl sälskinnsjacka istället för goretexdito och skrivmaskin istället för dator ;-)

Jomenvisst - CD-skivor för musik är bara en hållplats i utvecklingen, kortlivad och ofruktsam liksom betamax, laservision, instamatickameror, VCR, tetrapac, dinosaurier (ja, de var kanske inte så kortlivade förstås) drontar mm.

Och det är ju framåt vi skall - inte ut i återvändsgränder och på sidospår...

Eja! Jag känner vinddraget från Bill McKibben och "The end of nature". Naturen kommer att rengöra sig själv. Från oss!

Skämt åsido - jag avskyr benämningen vinylskivor, det låter ungefär som stenkakor, de där skivorna som alltid gick sönder. LP-skiva heter det - LooooongPlaying! Ah, jag saknar min AR-skivspelare som ungarna spelade sönder med sin musik... Okay, Beach Boys fångade mig med sin fantastiska stämföring och fina musik, texterna var förstås bara trams. De åttakantiga högtalarna tillverkade av en entusiast från Lund - ringa bas, men jefwligt klart ljud - jag har kvar dem som reliker.

Enligt Carlssonhögtalarens åsikt behövde man inte stereo om man gjorde inspelningen rätt i rätt rum och rätt placerade mikrofoner.

Min vän Ulf Gertz har gjort en sagolikt fin inspelning i Öja kyrka - fin dansk orgel - med en eller kanske två mikrofoner och akustik som ger någonting. CD, men jag tror inte mycket är beskuret. Hur som helst har Björn naturligtvis rätt. CD handlar om beskärning av register. Och ingenting annat.

Själv spelar jag helst på min gitarr, Granada 1968, och vilka skivor går upp mot min egen version av ett Inventio av Bach? Jag kan visserligen bara spela den övre notraden - den är en kopia av barnbarnets pianospelande - men, aahh, denna sänkning, detta b, vad gör det inte för svingen?!

Håll hårt i era LP-skivor. Snart guld värda.

Haha en vinyl freak till!

Rekommenderar http://www.jazzloft.com om du är intresserad av den musikformen i vinyl.

Hotstuff säljer oxå nypressad vinyl på nätet.

Själv har jag efter årtionden av sökande hittat det optimala musiksystemet. Linn- engelskt. både skivspelare och cd är superbra -Men jag är inte det minsta tekniskt kunnig, bara hörkänslig s.a.s

Hälsningar från

Maria

Det är inte vinylen som sådan (eller LP:n för att tillfredsställa Henris språköra) som interesserar mig, utan den inställning som rådde i musik- och hifiindustrin under den tid då LP-skivorna var allenarådande - jag saknar alltså den tid då hifi gick ut på att ÅTERSKAPA ett musikaliskt skeende så verklighetsnära som möjligt istället för att som jag upplever nu att det handlar om att SKAPA en välljudande och säljande klang. Att det senare har visat sig kommersiellt framgångsrikt är varken svårt att förstå eller att lönt att argumentera mot. Men vi som varit med om en helt annan inriktning, må vara ursäktade lite nostalgiska drömmar.

Strävan efter klanglig perfektion lever fortfarande - men nu i esoteriska sällskap som utan sidoblickar på vad underhållningsindustrin och massmedia håller på med, utvecklar egen utrustning för inspelning och återgivning och bekostar egna inspelningar .

En intressant iakttagelse, vars tekniska orsaker jag avstår att spekulera i, är att om man hör en akustisk gitarr eller piano från ett angränsande rum kan det vara väldigt svårt att avgöra om man hör ett "levande" instrument eller en analoginspelning i en bra ljudanläggning - med en CD tar man aldrig fel (oavsett vilket man sedan råkar föredra eller hur många siffror det finns på prislappen).

Det där kan jag hålla med om. Och Marias inlägg var verkligen intressant - backlash här kanske? Hur som helst, jag sjunger i kör och när vi försöker närma oss idealet (fantastiskt musikaliska människor jag sjunger med) blir det alltid nedtonat. Framförallt när körklangen får dynamik och vi förstått vad vår körledare försöker förmedla till oss - framåt, ta tillbaka.

En av medlemmarna spelade i smyg in en konsert vi hade. Jag visste inte alls att det var vi. När jag hörde det sa jag spontant - men så bra! Och vad heter den där kören? Efter ett tag släppte vi nog taget och jag kände igen oss i all vår strävan...

Vad sjungandet förmedlar är också mycket teknik - andningen som betyder så mycket och att man framförallt inte ska andas samtidigt - då låter det som en blåsbälg.

600 000 människor i Sverige sjunger i kör. Det är fler än sportfiskarna, tror jag. 600 000 människor kan absolut inte ha fel. Börja sjunga i kör - vad man inte visste om musik lär man sig i ett sånt sällskap.

Heureka! Så var den flott, min Nikumi-baidarka. Idag måndag gjorde jag en rejäl tur, lastade ned den litet grand med vattenfyllda boxvinpåsar. Jadå, den gick fint, lättpaddlad och lättstyrd. Vad som från början var konstigt var den box- eller lådliknande formen. Jag kanske missuppfattade Tom Yosts uträkningar... Men det kändes inte konstigt i vattnet. Fast så här efteråt hade jag nog gjort sidorna något kortare och på så sätt breddat botten och samtidigt fått ett tydligare och skarpare V. Nu fick jag limma på en smal list på kölen.

Ett problem blev den något sänkta masik(-en?) som jag skalat av en centimeter undertill efter första provet. Fortfarande är det trångt, men det går.

Jag har inte gjort "stationerna" konkava i sidorna enl beskrivning, helt enkelt för att jag drog slutsatsen att duken på mitt sätt med raka sidor skulle få en bättre anliggning. Jag tror det är rätt tänkt.

Man sitter överdådigt fint med sittbrädor som sänkts i nivå med kölen. Jag tog vad jag hade, d v s sådade av kanterna på en plastlåda och fick de vinklar jag behövde.

Hela kajaken är bara linoljad, så den är nästan genomskinlig. Det är överraskande att se så få detaljer som hålller ihop konstruktionen.

Enligt Yost skulle man limma "the stations". Det misstänkte jag vara en sämre idé. Istället har jag surrat alla detaljer. I Vitaby och lanthandeln där hittade jag små nystan av nylon. 10 kr för tre stycken, hemska färger, made in China. MEN! garnet påminner om konstgjord sena - ni vet det där tandtrådsliknande materialet som är så dyrt - och visade sig vara urstarkt.

Inga av dessa nystan visade samma tjocklek, men det spelade ingen roll, det som är surrat sitter. Jag fick alltså en följsam, mjuk konstruktion som sviktade när jag tog tag i fören och ruskade på skelettet.

Plywoodformar... det var en ny och intressant idé. Jag ska skriva till Tom Yost och berätta hur det gick.

Ni paddlar väl?

Spännande. Hoppas jag får se den vid något tillfälle. Tills dess - har du en bild?

Och paddlar? Javisst. Nu kommer ju den allra finaste och mest fridfulla paddelsäsongen, men klart grönskimrande vatten och hög luft, inga motorbåtar, vattenskidor, jetskis eller liknande irritationsmoment, men desto mer fåglar och sälar.

Jo, jag ska nog kunna åstadkomma en bild (-er). Just nu håller jag på med hitta på fler nersänkta bräder bakom sittbrunnen. Den här gången häktar jag fast dem. Hittade i källaren flera färdigböjda metallbitar (till ledningar?) som jag enkelt kan fixa till. Detta för att inte få lasten direkt mot skinnet.

Tyvärr ser jag inga sälar här, men fortfarande ejdrar. Ungsvanarna är fortfarande mörka. För ett par veckor sen for en plog tranor över huset - vi har stråket precis ovanför oss. Ah, tala om sång, tala om Pavarotti! Jag vet ingen fågel som har ett mer människoröst-liknande ljud/sång. Inte underligt att den är så heligförklarad i japansk och kinesisk konst och lyrik.

Jag återkommer

Skriv en kommentar